Lördagsbestyr och våfflor

Åh vilken underbar lördag! Jakob har rest utomlands för att jobba i tre veckor och jag är själv med barnen. Så jag bestämde mig imorse för att försöka göra något bra av den lediga dagen själv med ungarna. Och det blev bra. Solen sken från blå himmel och vi gjorde en liten utflykt till närmsta samhälle. Slog till på en härlig bukett med påskliljor och tulpaner.

Sedan gräddade jag och Folke våfflor. Ser ni solljuset? Folke tittade förvånat på väggen där solen sken och frågade vad det var som lyste så starkt. Sammanfattar svensk vinter ganska bra. Barn hinner glömma bort vad solen är för något.

Den gulliga lilla hjälpredan hann förresten med att ramla ner för hela källartrappen idag när jag gick ner för att elda. Han studsade verkligen för trappstegen hela vägen ner och jag trodde att han skulle slå ihjäl sig. Men efter lite gråt piggade han på sig och började leka igen som om inget hade hänt. Själv var jag inte riktigt lika snabb på att hämta mig.

När jag gör våfflor använder jag mammas gamla våffeljärn i gjutjärn. Det är kalasbra.

Och till våfflorna kokade vi hallonsylt. Fint att ha egna bär. Hallon, blåbär, lingon, hjortron, vinbär och krusbär har vi. Men tyvärr inga jordgubbar.

Våffelreceptet jag använder är detta fantastiska recept. 

Sedan smaskade vi i oss ett dussin våfflor och spelade några parti Uno. Och nu ligger barnen i vår säng och lyssnar på Emil i Lönneberga på Spotify medan jag sitter och bloggar i lugn och ro.

Annons

På jobbet

I vanliga fall sitter jag ju mest hemma och jobbar men igår och idag har jag klämt in en himla massa jobbmöten i stan. Ganska fint att byta mitt lugna hemmakontor mot ett stimmigt cafe.

Har klämt min första semla också. På Kulturbageriet. En tung och kompakt sak – precis som jag vill ha mina semlor. Inga luftiga bullar här inte!

Igår kom Annakarin förbi och vi arbetade med marknadsplan för vårt nya gemensamma projekt!

Snygga glajer och snyggt klänningstyg.

Och idag träffade jag Nina som är inredare och driver webbshoppen Äkta Hem och fotografen Matilda med företaget Avbild – (hett tips ifall du behöver en bröllopsfotograf i sommar). Inspirerande möten. Nu tar jag helg med barnen. Får se vad vi hittar på.

En avslöjande röst

Radio är ett sådant naket medium. Rösten kan inte förställa sig – även om man försöker. Av film luras man. Bilden distraherar från det rösten berättar.  När jag lyssnar på våra gamla podavsnitt så hör jag mitt mående genom avsnitten. Det var Erica som påpekade det först. Du låter så mycket gladare nu för tiden. Det var mycket färre skratt i våra första avsnitt. Och det är nog sant. Vissa avsnitt har vi spelat in precis när något bra har hänt och vi liksom bubblat av energi. Andra är det tvärtom med. Man hör till exempel att vi var väldigt trötta och slitna när vi spelade in avsnittet Vid Umeåälvens strand. Det var under en jobbig period kring jul när vi båda behövde vila upp oss och jag hade ett ångesttryck kring bröstet, ständigt närvarande.

Jag tycker att hela den här poddupplevelsen är lite läskig. Visserligen har jag bloggat i elva år men jag släpper ju in er på ett helt annat sätt i podden än i bloggen. Man får ju en annan känsla för personligheten genom poddar. Kanske därför de är så populära?

Jag upplever samtidigt poddformen som mycket mer förlåtande. Medan jag ibland känner att jag knappt kan skriva någonting i bloggform på grund av risken att missförstås – vågar jag säga nästan vad som helst i podden. För när man hör rösten så hör man nyanserna och tolkar allting lättare. Det är fint. Tack för att ni lyssnar. Och tack alla som skrivit och sagt att ni nästan kört i diket eller kissat på er av skratt till våra senaste två avsnitt. Det är roligt att få underhålla er.

Arbetsdagen

Idag var det extra skönt att jobba hemma. Snön vräkte ner från himlen och blåsten kröp in under jackan på morgonpromenaden. Och så har jag bara fått sitta vid köksbordet och arbeta. Besvarat mail, gjort en film till min youtubekanal och lite annat smått och gott. Och här sitter jag och posar med dator. Tittar man länge på bilden ser det ut som en främmande klo har placerats på min ena axel…

Jag har redigerat bilder till ett jobb också. Och druckit otaliga te och kaffekoppar.

Är så glad för att jag har några av mina närmsta vänner som kollegor. Först pratade jag en lång stund med Anna, sedan ringde Erica och därefter surrade jag med Annakarin. Om jobb såklart – men också sådant där trivsamt småputtrigt som jag annars går miste om när jag inte har arbetskompisar. Är så glad att jag faktiskt inte bara jobbar själv längre.

Saker jag velat veta när jag var 15

I  veckan släpptes antologin ”Saker jag velat veta när jag var femton” – och jag är en av författarna i boken.  Tillsammans med Mia Skäringer, Bodil Malmsten, Lena Andersson, Anna Hedenmo, Ebba Witt-Brattström, Alexandra Pascalidou och flera andra grymma kvinnor. Jag har precis fått hem mina egna exemplar från tryckeriet och inte hunnit bita tag i läsningen ännu – men jag tror och hoppas på mycket pepp och inspiration.

Min text i boken handlar om självbedrägeri. Och om vikten av att vara lat. Något jag önskat att mitt femtonåriga jag förstått och hållit kvar. Så kanske jag sluppit bli utmattad och deprimerad i vuxen ålder. Här ser ni förresten en bild på mig som tonåring.

Bakom projektet står redaktörerna Diana Olofsson och Johanna Wester –  och jag är så glad över att få vara en del i denna viktiga bok! Följ gärna bokens FB-sida också för uppdateringar på temat!

Och köp boken till någon femtonåring du känner. Eller kanske lika gärna till någon kvinna i din egen ålder som behöver lite pepp och en stunds reflektion.

Skjut mig långsamt – jag reser mig som ett stolpskott igen!

Talesätt som går i baklås,  låneord som trillar fel och språkliga missförstånd skrattar vi åt i dagens nya poddavsnitt!

Jag fick nyligen frågan av Bertil hur långt det var kvar av vår bilresa. Trettio minuter, svarade jag. Är det längre än en huggorm? undrade han.

Den här gången är det Erica jag skjutsar i bilen och hon ger tips på vad man INTE ska säga när man beställer varmkorv i Paris – medan jag förklarar varför ett loppisbesök är som att öppna Pandoras ask.

Innan bilresan är slut hinner vi möta en stor dansk regissör, en schlagerdiva som dansar i en å och en amerikansk kund som svarar nej på frågan: Shall I rape this christmas-clap for you?

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Missade du förra avsnittet när jag kom ut som karltokig? Här finns det och alla andra tidigare avsnitt samlade. Och kom ihåg att prenumerera på kanalen =)

Hemkomst

Idag reste jag hem från min syster. Alltid så tråkigt att åka ifrån varandra. Även om jag vet att vi är väldigt privilegierade att kunna hälsa på så ofta trots att vi bor 110 mil isär. Hon hälsade på en vecka i julas och sedan en vecka i slutet av januari och nu kom jag och stannade nästan en vecka. På två månader har vi varit ihop i tre veckor och det är ju inte fy skam. Mer än många som bor i samma stad hinner umgås. Plus att vi ringer till varandra en eller två och ibland tre gånger per dag.  Ja, det låter ju helt sjukt nu när jag beskriver det. Men vi har mycket att avhandla helt enkelt.

Är så glad för att ha fått rå om mina systerdöttrar några dagar också. När jag har med mig mina egna barn så blir det ju inte riktigt samma sak som när jag bara får vara moster.

Här är för övrigt min fina syster under förra veckans plåtning.

Tycker så mycket om den här bilden Krickelin knäppte av mig i en paus för lunch.

• Inlägget är ett samarbete mellan Underbaraclara & Unicef •

Min nya serie!

Nu ska jag berätta en nyhet som jag är väldigt stolt över!

Förra våren reste jag till Kenya med UNICEF. Det var en omtumlande resa som på många sätt förändrade mitt liv. När jag kom hem därifrån var jag fast besluten att göra något mer med den plattform jag har. För att kunna påverka till det bättre.

En önskan jag hade var att kunna ta med er läsare till ett krisområde där UNICEF gör skillnad. Men inte bara fotografera – utan också filma. Göra en serie till min youtubekanal. Med förhoppningen att värva fler världsföräldrar. Därför reste jag i höstas till Malawi med en producent och fotograf.

Det känns så bra att samarbeta med UNICEF. Och att de var öppna för att ta det här lite annorlunda, tidigare oprövade greppet. Att få förtroendet att åka iväg och filma specifikt för min plattform och mina läsare. Numera är UNICEF min officiella partner. Det betyder att jag arbetar ideellt för att med min plattform dra uppmärksamhet till deras arbete.

Jag har valt att stötta UNICEF på grund av deras höga trovärdighet. Men också storskalighet. När man ser en sådan utbredd fattigdom som i norra Kenya eller Malawi – då förstår man vilken slags organisation som krävs för att kunna göra skillnad.

På torsdag släpper vi den första filmen från resan. Mitt möte med den treårige pojken Malekano – som på grund av näringsbrist ännu inte lärt sig gå. Hoppas ni ska vilja kika! Och gör som jag – bli världsförälder redan idag.

(bilder tagna av @nikelindblom)

Key lime pie

Igår till eftermiddagsfikat hade Annas man bakat Key lime pie som är något av det bästa jag vet i bakväg. Älskar den syrliga, friska smaken! Är lite osäker på var originalreceptet kommer ifrån men jag kan i alla fall varmt rekommendera denna paj.

Botten

200 g digestivekex

150 gram smör

Fyllning

5 äggulor

1 burk sötad kondenserad mjölk

2 lime (det yttersta finrivna gröna skalet)

1 dl limejuice
Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader. Kör digestivekexen i en matberedare. Smält smöret i en kastrull och häll över. Kör ihop till en smulig deg och tryck sedan ut den i botten på en pajform. Grädda i ugnens mitt i 10 minuter.

Rör ihop ingredienserna till fyllningen. Häll ner den i pajformen och grädda i 150 grader i ca tio minuter. Ställ svalt några timmar innan servering. Dekorera gärna med skurna skivor av lime.

Lördagens bestyr

Åh vad det är härligt att vara några dagar hos min syster. Även om vi jobbat har det känts som vila för jag får sova i eget rum utan barn som väcker mig tidigt på morgonen. Vi startade lördagen med en rejäl frukost (okej tog ingen bild – detta är från en annan frukost hos min syster men de brukar vara lika härliga så det får funka). Sedan packade vi in oss i bilen och åkte till Limmared för loppisshopping.

Hittade så vansinnigt mycket fint. Framförallt antikaffären Torpdröm har många roliga saker i sitt sortiment.

Som tjusig blå emalj och massor av fiffiga köksedskap. Tror det är den danska emaljen som är blå – svensk emalj är ju ofta vit med blå kant eller kockumgul med grön kant.

Kolla in detta. Vill ha allt!

Jag köpte dock inte riktigt allt utan nöjde mig med lite rekvisitatallrikar och annat smått och gott. Kan visa någon dag.

Efter att vi plöjt antikaffärer i två timmar gick vi till Glasets hus och åt lunch. Så mycket smaklig måltid.

Anna var chic såklart.

Men chicast av alla var min systerdotter Juni. I tiara, halsband, ringar, glitterkjol och coola sneakers. More is more – less is a bore.

Och jag var likblek som vanligt. Hur är det möjligt att vara så här blek och ändå ha perfekta järnvärden?

När vi kom hem hjälptes vi åt att röja upp efter torsdagens plåtning och returnera alla kläder och skor vi lånat in. Nu ska vi snart äta middag och lägga barnen och sedan stundar en degarkväll i soffan. Blir bra!

Mina bästa beauty hacks

Här ska ni få alla mina bästa beauty hacks som jag samlat på mig i livets hårda skola.

Testa nya sminkningar och öva knepiga moment på kvällen precis innan du ska sminka av dig. Istället för att experimentera på morgonen när du är stressad och inte vill göra fel.

Rengöra sminkborstarna med en mild makeup-remover. Klarar removern att rengöra ansiktet från smink klarar den av att rengöra verktygen.

Tvättade sminkpenslar ska inte stå upp och torka med borsten i vädret – då tappar de formen. Det bästa är att fästa ett gummiband i slutet på borsten och sedan hänga den på en krok i badrummet. Då rinner vattnet ur åt rätt håll och penseln håller formen.

Om du har kort hår men vill sätta upp det och ge illusionen av att det är lite längre – nåla fast testarna i nacken och sätt sedan en scarf runt huvudet. Den håller alla små hårstrån i nacken på plats och ger illusionen av en håruppsättning.

När jag sminkar mig med mörk ögonskugga håller jag en bit hushållspapper under ögat. Allt spill rasar ner på papperet istället för att missfärga kinderna.

Mitt bästa knep för att få ögonfransarna att hålla sig uppböjda är att locka dem med en uppvärmd ögonfransböjare. Värm genom att blåsa med hårtork mot ögonfransböjare. Locka ögonfransraden och håll kvar tången tills den kallnat en aning. Måla på mascara och upprepa på nästa öga.

För att få en mer lättapplicerad ögonpenna som glider på enklare brukar jag doppa pennan i lite vatten

När jag målar ögonskugga använder jag två borstar. En hårdare för applicera färg  – en mjukare för att sudda ut färgen. För mer intensiva pigment blöter jag den hårdare penseln i lite vatten innan jag målar. Däremot blöter jag inte den mjukare penseln. Den behöver vara torr för att man ska kunna sudda ordentligt.

Bästa sättet att förstora läpparna (det knepet såg ni i min video) är att rita med ljus penna utanför munnens konturer. Och sedan sudda lite med ett finger. Det ljusa ger en illusion av fylligare läppar!

Du kan tillverka din egen fibermascara genom att gå över fransarna med lite puder mellan mascaravarven

För färgstarka läppar tycker jag att det är lättare att använda en läppenna än ett läppstift. Mindre kladdrisk och enklare att måla rätt. Face Stockholm har många bra pennor.

Gör ett hemmaspa ibland med ett ångbad för ansiktet. Häll pepparmyntsolja, parfym eller någon annan god doft i en kastrull med hett vatten. Ställ kastrullen på bordet. Sätt upp håret så att det inte är i ansiktet. Häng en handduk över ditt huvud och kastrullen och sitt och andas in ångorna. Underbart!

För att få bort de sista mascararesterna som blir kvar när jag sminkat av mig brukar jag ta en tops med lite hudkräm och dra under ögonen. Den feta krämen får sminket att lossna.

En ljusbeige ögonpenna på franskanten inuti ögat förstorar och öppnar upp.

Har du precis som jag tunt skandinaviskt hår är det ett elände att styla vintertid. Gör eget saltvattenspray till håret för att få mer lockar och volym. Jag blandar varmt vatten med salt och rör tills det löst upp sig. Häller på en flaska och sprayar loss. Fattigmans-styling!

Det sista knepet fick jag lära mig av en bloggläsare. När man sminkat färdigt ska man gnugga bort foundation från födelsemärkena i ansiktet – eller fylla i färgen efteråt med en kajal. Då ser huden inte lika sminkad ut utan bara allmänt fantastisk. Har redan börjat med detta och det gör verkligen skillnad!

Bestyr på en torsdag

Åh hjälp vad jag är trött. Har precis stupat i säng efter en lång dag. Här ser ni en snapshot från fotograferingen vi gjorde. Jag och Annakarin har ett helt nytt projekt på gång och behövde ta fram pressbilder.

Vi hade en sådan himla bra dag på Hotel Pigalle med världens bästa team med bland annat styling från Another Studio, fotografen Krickelin och makeupartisten Mia Persson. Så fint att samla ett gäng grymt kompetenta, varma och kreativa kvinnor och skapa magi. (Och vilket hotell sedan! Inte bara var det otroligt fint – de hade verkligen världens gulligaste och mest tillmötesgående personal).

Det var också roligt att äntligen få träffa Krickelin. Vi har följt varandras bloggar i en himla massa år och jag visste att det skulle säga klick när vi fick chansen att sitta ner och prata. Och det gjorde det med besked.

Nu längtar jag till mars när jag kan berätta mer om vad det är för roligt vi har hittat på!

Fin i kläder

När vi ändå håller på att prata om att känna sig ful i kläder – vill jag prata om att känna sig fin i kläder. För trots all min klagan har jag ju en del garderobsfavoriter. Som är nästintill perfekta (fast kanske inte riktigt ändå). Generellt kan jag säga att jag älskar klara, starka färger. Mönster och feminina snitt. Gärna äldre plagg – utan att jag för den skull vill känna mig som en femtiotalslajvare. (Obs absolut inget fel i att lajva femtiotal! Känns bara som att jag är förbi den tiden i min stil)

Den här röda gamla klänningen kommer från en släkting till Jakob. Underbar färg och fint mönster. Hade jag fått välja hade jag dock haft lite längre ärm. Och en extra knapp i ringningen.

Den här gula loppisfyndade solklännningen. Herreje vad jag känner mig chic i den! Perfekt med fickor också. Alla klänningar borde ha fickor. Observera Palmgrensväskan som jag fått av min syster. Har för mig att hon loppisfyndade den för en tjuga.

Denna svarta lilla vintageblåsa. Med axelvaddar och perfekt snitt. Även den här klänningen är dock lite väl kort i ärmen. Tycker inte om att behöva ha kofta för att inte känna mig naken. Känner mig också lite utklädd när jag bär helsvarta plagg. Jag är ju mer van vid knallfärg.

Den här vintageklänningen med stor rosett i nacken är en favorit. Fram för fler rosetter! Dock lite opraktiskt med ryggrosett då man får puckelrygg under koftan. Och kofta vill jag ha när det inte finns ärm.

Älskar den här lilla sommarklänningen som egentligen är en byxdress från åttiotalet som min syster sytt om till mig. Dock väl kort. VARFÖR är allt så kort? Har man långa ben blir den ju dessutom extra kort. Det räcker med att någon snyter sig för att den ska flyga upp.

Denna gröna omlottklänning från Myrorna är en klassiker i min garderob. Jamen den är så vansinnigt snygg bara! Finns inga fel på den. Skjortkragen och färgen är underbar. Axelvaddarna sprättade jag dock bort. Det bästa med omlott är att man kan ha det både under viktuppgång och viktnedång. I den här har jag pendlat tio kilo och ändå kunnat bära den utan problem.

Nu är det typ fem år sedan peplum-midjor var inne men jag älskar dem fortfarande. Perfekt snitt om man vill ha pennkjol men ändå behålla lite vidd över magen. Midjan blir smalare och höfterna bredare. Perfekt ärmlängd har den också, den här klänningen jag fyndade på Beyond Retro. Min syster sydde om den för att den skulle passa mig bättre.

Detta blåa fodral med blommönster, intag i midjan och liten puffärm är fantastiskt sött. Ett loppisfynd jag sprättat bort axelvaddarna på. Dock föredrar jag när kjolar slutar precis under knät istället för ovanför.  Det är mer smickrande för benens form. Besvärligt också att knapparna sitter i ryggen. Den är helt omöjlig att ta av och på utan assistans.

Det här är också ett loppisfynd. Perfekt ärmlängd för att inte känna mig naken utan kofta. Men egentligen alldeles för kort kjol för att jag ska vara helt bekväm. På vintern är det väl okej för då har jag ändå 120 deniers svarta strumpbyxor under – men som barbent är det blottarläge om jag böjer mig fram för att lyft upp en unge.

Den här superenkla sommarklänningen hittade jag på Emmaus i Borås i somras. Tror dock att det är en bara något år gammal klänning från Indiska. Sådan är samtiden. Det man hittar på loppis är ibland bara ett år gammalt. För femton år sedan hade det aldrig hänt

Tycker så mycket om blommorna som har något fyrtiotaligt över sig. Och ärmarna är väldigt fina. Men efter bara några tvättar blev klänningen urblekt och sladdrig som en gammal disktrasa. Synd på en sådan bra modell. Att det ska vara så svårt att tillverka något som har god kvalitet, passform och smickrande snitt?!

Blås liv i min låga

Här går jag och har ångest en vinterkväll. Med kopplet i ena handen och ångest som spränger som tjäle. Trösten. Att mitt liv är en suck i den eviga andningen. När jag är borta kommer ingen minnas mig. Och ingen kan minnas ångesten.

Tänk att få försvinna

I mörkret lyser Venus på himlen. Starkt som ett plan inför landning. Jag tittar uppåt när jag går. Söker stjärnorna. Har vänt ansiktet mot marken så länge att jag fastnat.

I Tranströmers Östersjöar finns en tanke jag klamrar tag i.  Vinden går i tallskogen och susar tungt och lätt. Det stora draget. Som blåser liv i somliga lågor och blåser ut andra.

Kanske är jag ett bål utan syre. Kanske är jag en matt gnista. Men min bön är att jag ska fatta eld. Att det stora draget som jag står i. Ska blåsa liv i min låga. Inte blåsa ut den.