Ash. När saker känns tunga, trista och monotona brukar jag leka! Jag leker att jag är någon annan. När jag lagar mat (vilket jag är väldigt osäker på) leker jag att jag är “Mat Tina” “Mmm jettegott” säger jag på bredaste skånska för mig själv, medan jag visar hur du hackar löken “jettelett”. Eller när jag är ute på promenad med hunden, då leker jag dokumentärfilm, pratar med allvarlig röst om när jag kom till Sverige som flykting på 80-talet.

När jag sitter på toa brukar jag leka superstjärna. Då pratar jag om mitt nya album “it’s very personal” och hur soundet är “fresh”. Bäst av allt tycker jag om att leka hjältinnan i en  Alice Lyttkens roman. Strålande vacker, klok och med skinn på näsan. Alternativt valfri flickbok från 50-talet, där hjältinnan är glittrande glad och tar livet  med en klackspark.

Det bästa med den här leken är att den verklige hjälper en. När jag känner mig mesig och måste göra någonting modigt är jag Ronja eller Pippi. Och gissa vad, jag blir faktiskt modigare! I morse kände jag mig ledsen och deppig, men då var jag Alice Babs karaktär i “Swing it magistern” . Med äppelröda kinder och baskern på sne tog jag tag i dagen på ett sätt som skulle gjort Alice Babs grön av avund!

Här är några roller som är bra att kunna att leka, när det känns lite gruvsamt:

Bakning – Pedantisk hemmafru
Städning – Hembiträde i en pilsnerfilm, alternativt “extreme home makeover”
Pluggande – Steffi, läshuvudet och huvudrollen i Annika Thors bokserie “en ö i havet”
Rensa i lådor – Fröken Jansson i böckerna om Ture Sventon
Mörkrädd på en skogspromenad – Scully i “Arkiv x”
När du vill försöka leva nyttigt – Anna Skipper i “Du är vad du äter”
När du försöker leva –  JESUS!

Mina tankar om vännerna