De flesta tjejer pratar om sina kroppar. Ofta tillsammans med andra tjejer, beskärmar man sig över dubbelhakor, cellulitlår och fläskig mage. Jag insåg däremot för ett tag sedan att detta var av ondo. För en tanke som är uttalad, är inte längre en tanke, den blir till en sanning. Om man hela tiden berättar om sin kropps skavanker, och gör det i sammanhang som inte är bra ( på rasten i cafeterian) så befäster man bara sin dåliga kroppsuppfattning. Det är allmänt känt att man inte ska berätta för publiken om man gjorde något fel på scen, för helt plöstligt märker publiken det. Om man däremot låtsas som ingenting, så märks det i regel inte! På samma sätt är det med kroppen. När du berättar om alla dess fel och brister, så kommer både du och dina vänner bli mer medvetna om dem.
Dessutom urartar det oftast till rena gnällfesterna, i stil med dem man hade på långstadiet när man ritade. Jag ritar så fuult skulle man säga, varpå alla direkt överöste en med beröm! Om man hela tiden gör sig beroende av andras beröm, blir världen ett sjukt svårt ställe att leva på. Jag brukade istället sitta tyst för mig själv och konstaterade att jag var nog inte så pjåkig på att rita i alla fall. På samma sätt försöker jag nu göra när andra gnäller över sina kroppar. Ibland brukar jag inte ens svara på gnället, för jag anser inte att det blir bättre av att jag gör det. Däremot kan man, vid ett senare tillfälle, spontanberömma dem för att de är fina. Men varför ska man befästa att klagande människor får beröm?
Många säger att det är skönt att få prata om sina komplex. Det håller jag helt med om. Men sanningen är att folk inte pratar om komplex, de mobbar sina kroppar!! Att prata om komplex kan tex vara att säga att man har komplex, att det är jobbigt att man har det, att man undrar varför man har komplex. Det är ett bra och konstruktivt sätt att prata på. Sådana samtal utmynnar ofta i självinsikt. Men att mobba sin kropp med nedlåtande tillmälen, det är inte ett dugg uppbyggande. Du får inte mobba dig själv! Om inte du står upp för dig själv, vem kommer då att göra det?
Om ni är ett gäng tjejer som sitter och klagar på era kroppar, och den smalaste utbrister att jag är så fet, så är det inte ovanligt att de andra tjejerna börjar tänka om hon är för fet, vad är jag då? Och vad ska man svara någon som kallar sig själv fet? Det går nästan inte att bemöta sådan mobbing! Det är rent ut sagt omöjligt att göra det bra. Man skulle behöva sitta ensam och prata med henne, för att rätt bemöta problemet.
Min erfarenhet är att det bästa är att prata så lite som möjligt om komplex. (Detta gäller förstås inte om man lider av svåra tvångstankar. Då bör man få riktigt hjälp!) Men många tjejer är otroligt skolade i att älta problem och analysera. Ibland är det en dålig egenskap. Försök istället fokusera på roliga delar av livet, som fungerar bra! Om du nödvändigt måste ange komplexen, så gör det på ett snällt sätt med snälla ord. Tex jag skulle önska att min rumpa var lite mindre istället för fan vad min röv är fet! Det första alternativet är mycket snällare och är lättare för andra att bemöta. Prata dessutom bara komplex med någon du litar på, som kommer att lyssna och försöka hjälpa dig.
Många tjejer skriver att de gillar min blogg för att jag verkar så härligt obrydd och självsäker. Att jag inte är utseendefixerad. Det är roligt att jag förmedlar den bilden. För jag vet att när man se tjejer som är så, då slappnar man av mer själv. Jag har några kompisar som är bra på det sättet, och det är ljuvligt frigörande att de aldrig säger något självdestruktivt, utan lixom bara lever och njuter av sig själva. Sånt smittar av sig.
Därför kommer jag inte heller i fortsättningen, att klaga över eventuella komplex. Varken på bloggen eller IRL. Det gör nämligen ingen gott, allra minst mig själv.
Be the Change You Want to See in the World eller hur?!
32 svar
Åh vad bra!
ja, fan vad du är bra!
Mycket bra skrivet! Kan inte annat än att hålla med, det finns dessutom så mycket roligare saker att prata om än om “tjocka” magar & “feta” lår…men någonstans tror jag att den där osäkra flickan alltid finns kvar inom oss & vi har alla olika sätt att hantara det på, men det är som du skriver, genom att prata & befästa tex “jag har så tjock mage” blir den därmed också mer i fokus än om man inte pratat om den…
Så sant, så sant. Man ska njuta av sig själv och det liv man lever… Det tar så otroligt mycket energi att vara destruktiv medans det ger energi att vara positiv!
Ha en fin dag =)
Du har så rätt! Jag hade en ond pojkvän som sa att jag var ful var eviga dag, så tillslut trodde jag honom. Det är likadant om man säger det till sig själv eller tänker det.
Man ska säga att man är underbar istället! Som du! 🙂
Mycket väl valda ord. Unga tjejer behöver höra mer sånt. Vill bara säga att du är mycket inspirerande!
Du är helt underbar kvinna!
Jag är faktiskt lite inne på samma linje. Sluta tjafsa typ. Bestäm dig för att vara nöjd. Är det nånting du är missnöjd med som du kan ändra på med rimliga medel (typ sluta äta godis hela tiden och röra på sig lite mer), så gör det. Men prata inte så mycket. Fast ärligt menade komplimanger, utan självhatande undertoner, till andra är förstås aldrig fel.
När jag gick på högstadiet bestämde jag mig för att jag aldrig skulle gnälla på mitt utseende inför andra. INte för att jag därmed helt accepterade hur jag såg ut, men av precis de anledningar du anger ovan. Det blir rena gnällfester och det enda folk vill ha är försäkringar om motsatsen som ändå aldrig räcker. Nä, gnäll mindre och våga ta emot ärliga komplimanger. Bra skrivet.
WORD!
CLARA ÄR UNDERBAR!!!!!!! Jag gör också det som ett medvetet drag, att aldrig eller mycket sällan klanka ner på min egen kropp, och i synnerhet inte inför andra. Varken i min blogg eller i verkliga livet. Vad fan, mindre snack och mera verkstad liksom!
Håller också med. fast jag tycker att man måste få prata om sitt missnöje om man har behov. inte nödvändigtvis på ett fan-vad-jag-är-fet-sätt, kanske mer jag-känner-mig-pluffsig-och-skulle-vilja-gå-ner-några-kg-innan-sommaren. Sånt gör jag då och då, eftersom det är en del av vardagen och det är den jag skriver om. får ofta kritik för det dock :S
Du skriver så fantastisk bra och vettiga saker! En period för längesen var jag väldigt missnöjd med min kropp (och livet överlag) och det gick så långt att jag fick ätstörningar. Idag mår jag bra igen, och är nöjd med det jag har. Visst, jag kan känna mig missnöjd vissa dagar, men varför vara det? Jag är frisk och stark, jag har starka ben som kan ta mig dit jag vill och hela min kropp fungerar som den ska. Det är såhär jag är skapad, då är det väl meningen att jag skall vara så här och se ut så här också! (: jag vill inte tänka på mig själv som misslyckad, utan unik, vacker och speciell. Istället för att vara missnöjda borde vi tänka mer på vad som verkligen är bra med vår kropp, t.ex. att vi är friska, starka, har vackert hår osv. Vill man sedan ha lite mer muskler, bli lite starkare eller få lite fastare lår är det motion och träning som gäller. Man mår ju så bra efteråt också (:
Åh så bra sagt!:) Jag blir glad när jag läser det och jag kan inte annat än att hålla med!
Mycket bra skrivet, tänkvärt till tusen.Jag börjar genast tänka på VARFÖR vi tjejer(jo för det är oftast kvinnor och inte män) gnäller på det där sättet, har ett behov av att ständigt ha självhat till sin kropp.Jag gör det själv, dagligen, och måste säga att jag är så trött på det.Man blir aldrig starkare av det.Men vad detta problem bottnar i , tror jag inte handlar om att vi har “fulare” kroppar eller något sådant , utan något helt annat.Jag är övertygad att mass media bland annat är den stora boven i det hela.Vi blir redan som små flickor matade med onaturliga barbiedockor, kvinnor i reklam som är bruna, släta samt smala.Kan du minnas någon reklam där du sett en “vanlig” kvinna skutta runt? inte konstigt att vi växer upp till individer som känner självförakt, för hela bilden av en kvinna är sjuk.En kvinna som är smal är lyckad, och folk avundas det.Kvinnor
dömmer varann utifrån hur de ser ut.Det är sorgligt att det är så, att även om man inte säger det rätt ut, att man ska gå runt och känna så.Att jag med mina 60 kilo känner mig tjock, när jag vet om att jag egentligen ser ut som de flesta kvinnor, om inte det till o med är så att jag är mindre. Vi måste sluta tänka som vi gör, sluta acceptera att vi målas upp på det sätt som vi gör. sluta nedvärdera oss själva. Utan att vi tänker på vad detta bottnar i från början kommer detta samhällsproblem aldrig att förvinna. För gissa vilka det är som målar upp oss såhär, gissa vilka det är som styr. Vilka är det egentligen som bestämmer vilka som ska upp på catwalken och visa senaste trenderna ? Jo i nio fall av tio är det homosexuella män som gillar yngre män, och vill att modellerna ser ut som androgyna vandrande pinnar. Detta ÄR ett faktum.Absolut inte något hån mot dem-misstolka mig inte-men det är dem som styr modebranchen. Tack för att du börjar gräva i detta ämne som pajar så mycket för oss. /Alexandra(som du pratat om kristendom med lite fram o tillbaks här i din blogg för ett tag sen)
Gud va bra skrivet! Jag håller med totalt. Jag brukar också undvika att säga saker om att man känner sig ful eller dålig på något. Och jag har aldrig gillat när andra gör det, till och med min momma gör så! Jag vill att mäniskor ska tror på sig själva istället.
sofie, sofia: TACK 🙂
Pretty in pink: Ja, livet är mer än kroppens utseende, trots allt!
Lottie: ja, verkligen! tack detsamma hörru 🙂
Anna: åh, vad bra att du tog dig ur det förhållandet!! Man SKA säga att man är underbar 😀 hoppas att din nästa kille blir en fin en, som säger att du är vackrast på jorden, varje dag!
Jeanette: åh, tack! det glädjer mig!! Och inspirerar Mig!!
Ellie: nåh, tack 😀
EbbaWS: åh, du har så sant!
Ruby: härligt för dig vännen!!
Madeleine: hah, Word!
Jutta: Åh! BRA JUTTA!!!
Linda K: åh, ja det förstår jag att du vill. Det svåra är kanske bara för omgivningen att bemöta det. Nåja, Kram!
Antonia: underbart att höra att du kommit ur det hela! Bra för dig. Och jag håller med dig till punkt och pricka!
Fanny: Härligt 😀 Kram på dig!
Alexandra: Härligt att höra ifrån dig! Du har så sant, och det är totalt skrattretande detta med vilka som bestämmer hur kvinnor ska se ut. Egentligen är det fånigt att man hela tiden går på det och blir lurad! Sedan är ju kvinnan uppfostrad att tävla, och våran främsta gren är “utseende”. Det är jobbigt att alltid komma sist i tävlingen, vilket man alltid gör om man jämmför sig med modeller retucherade till tusen. Nej, det är på tiden att man säger ifrån!!!!! Stor kram!!
Gabriella: Åh, vad bra att du gör så! Kram på dig och you go!
KRAM till alla er vackra kloka som skriver hit!
TACK! Du tänker exakt som jag, min kompis klagar alltid över sin kropp, hon är den smalaste av oss alla typ, man känner sig så fet när hon säger så och så får hon massa beröm “nää det är du inte, du är skitsnygg”
Blir tokig på dessa ideal, så tack för att du är vettig!
För nästan exakt 11 år sen kom jag till insikten att om man berömmer människor som fiskar om det, t.ex. när de säger att de ritar fult, är tjocka etc. gör man att de bibehåller denna dåliga vana. Om man säger att man är tjock och alla andra säger neeej, det är du inte, så kommer man fortsätta säga det för att få uppmärksamheten. När jag kom på det här slutade jag genast med det och det brukar leda till att folk inte pratar så mkt sånt med mig för jag bemöter det inte eller säger bara “Det är synd att du känner så.” men jag anser att man inte ska berömma och uppmuntra sådana saker.
Det är verkligen sant det du skriver, gav mig en tankeställare.
Vicky; Tack Vicky!! Å, detsamma måste jag säga 🙂
Nina: Åh, bra nina! kung att du tagit tag i det!
Escadia: vad bra 😀
Kram på er!
KLOKA TANKAR DU HAR!
måste bara berömma dej för att du formulerat något såndant här bra. Detta blir en utskrift som får ligga i en bok som jag bär med mej.
Elin. e: hejdu! TACK! 😀 vad kul, det glädjer mig verkligen! Kram
jättebra skrivet och jag vet att jag gör just dessa fel och att jag ju aldrig skulle säga sådana saker till nån annan som jag gör till mig själv..men men..jag är fortfarande skadad av att ha varit kratigt överviktig större delen av livet och ratad för den orsaken..trots att jag hade mycket bättre självförtroende för 25 kilo sen.
kram
exkt så känner och tänker jag också !vad härligt!
du är en av dom smartaste jag vet,(skiter i att det här är ett gammalt inlägg).Nu ska jag länka det här inlägget till min blogg.
Shit vad smart du är.
Väldigt bra skrivet! Håller med helt och hållet;)
Bra inlägg! Det är så svårt att hålla detta bara verkar det som. Särskilt när kvinnohatet är så internaliserat sedan barnsben.
Detta inlägg dök upp i högermarginalen såhär 10 år efter att du postat det. Blev lite ledsen när jag efter att ha läst detta inlägg kom att tänka på att du för några inlägg sedan skrev att du tycker dina armar är för runda. Obs! Jag dömer dig inte för det, för jag vet att det är väldigt svårt att inte trilla dit pga massa saker. Men när jag såg det här 10 år gamla inlägget blev jag ledsen att du nu känner annorlunda gentemot din kropp och hur du skriver om den i bloggen.
Tack för en innehållsrik och kreativ blogg.
Allt gott!
Vänligen,
Marie
Jag säger bara : WOW, vilket underbart inlägg från 2007! TACK Det ska jag dela. /Linn
Så himla bra att du tar upp det här! Jag drog igång “lårens dag” med anledning av just det här. Självklart har det inte bara med lår att göra, men… det är mycket mental nedskräpning kring just lår bland oss kvinnor. Bättre vi fokuserar på att tycka om oss – vi är ju ändå himla bra!
Så här skrev jag om mina lår: https://www.halsamera.se/en/blogg/hatkärleken-till-mina-lår
Senaste åren har jag jobbat enbart med (underbara) män. De säger sällan eller aldrig något om vare sig min kropp/utseende eller sin egen kropp/utseende.
En klagade ett kort tag på att han var lite för tjock, sen gick vi på semester – och killen kom tillbaka 10 kg. lättare. Det var alltså inget vanligt gnäll, utan han hade noterat att han gått upp i vikt och gjorde således något åt saken – befriande!
I den här miljön har jag upptäckt att jag mår väldigt mycket bättre i förhållande till min kropp (som jag egentligen hela tiden tyckt varit ok).
Däremot kan det ju vara tråkigt att komma till jobbet i en ny klänning och den enda som säger nåt är den kvinnliga kollegan i ett helt annat team 🙂 men om det är enda priset jag betalar för noll kroppsfixering, så är jag mer än villig att betala!
Härlig inställning. Har själv försökt leva efter samma måtto ett antal år nu och det funkar riktigt bra 🙂 Finns ingen anledning att klaga på kroppen om den fungerar.