underbara människa

Jag kan ibland gripas av en oresonlg kärlek till mina medmänniskor. Det dyker upp när jag minst anar det. På morgonbussen, när jag ser alla trötta vinterbleka kroppar sitta tätt packade och halvsova. Då kan jag känna en sådan ömhet att mitt hjärta vill brista.  Jag önskar att jag kunde lägga min arm kring deras axlar och hålla om dem och låta dem vila där. När jag känner sådan här kärlek till andra fylls jag samtidigt av en enorm glädje. En glädje i att se på alla människor, som jag tror att Gud måste se på alla människor. Som sina barn. Fulla med fel och brister, men för förblindad av kärlek för att märka dem.

Självklart säger jag ingenting om det till någon. Det låter så smetigt sentimentalt och frikyrkligt. Men ändå. Jag känner det. Och det gör mig så himla glad! Jag vägrar tro att mänskligheten är så ond som den verkar på nyheterna. Jag tror inte på det!  Innan jag for till Indien var jag rädd och misstänksam mot andra människor. Men efter Indien, med allt som vi var med om i sjukdomar och elände, så kom jag hem och kände jag mig trygg. Faktiskt tryggare än någonsin tidigare. Full med förtröstan på Gud och på att människor vill mig gott och på att jag kan reda upp de situationer jag hamnar i.

Och ja. Jag stör mig också på att mannen bakom mig på bussen slafsar tuggummi. Och att någon fjortis testar sina mobilsignaler på högsta volym i mitt öra. Det  gör jag. Nästan varje dag. Men ibland, ibland, så grips jag av den där starka känslan som får mig att lipa lyckligt  över en fullpackad 8.30 måndagsbuss.

första dagen på resten av mitt liv

Ikväll kommer min älskade syster hem! Det kommer att bli ett litet helvete eftersom att jag inte kan prata utan att tappa rösten. Hon kommer alltså sitta här och berätta de mest häpnandsväckande sakerna ur sitt liv. Och jag kan inte svara. Jag kan inte avbryta. Inte överrösta. Inte driva med henne tills vi flabbar som hästar. Jag får alltså lyssna. Det kan bli svårt. Det får bli en övning för mig.

Gud skapade människan med en mun och två öron. För att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Hå hå jaja. Ikväll får bli första dagen. På resten av mitt liv.

Hårnätet

image1009

Många har frågat mig vart jag fått tag i mitt hårnät. Just det här är köpt på secondhand. Men man kan enkelt beställa hem dem från den ljuvliga svenska sajten hepcat. 59 spänn är väl inget att bråka om? Och i massa fina färger finns det! Då blir ni såhär glad!

Hårnät är förövrigt en fantastisk stylingdetalj enligt mig. Perfekt för en dålig hårdag och superenkelt att få snyggt!

illa vald tidpunkt

Jag är erbarmligt sjuk. Fattar inte den dåliga tajmingen. Jag brukar aldrig bli sjuk, och blir jag det så går det över samma dag vanligtvis. Men nu. Nu när jag ska till Göteborg och sjunga på min svägerskas bröllop, nu när jag absolut inte får bli sjuk är jag såklart helt knäckt. Halsen är riven av rakblad och bröstet fyllt med slem. Härliga tider! Somnade klockan sju imorse efter en klarvaken natt.

Det kunde varit värre. Nästan.

Säg inte åt mig

Läste i NSD härom veckan en intervju med Dennis Lyxzen. Vanligtvis brukar jag gilla honom skarpt och tycka att han har bra åsikter. Men när jag läste intervjun med honom blev jag så trött.

(Citat ur NSD)

Bandet svingar som vanligt åt högern och USA men den här gången även mot religionen.

– Jag har aldrig känt något behov av att skriva låtar om det tidigare men nu har vi spenderat mycket tid i USA och då får man höra sådana band som Creed, Nickelback och en hel del nya hardcoreband som pratar om Gud och Jesus. Då blir jag så jävla less.

– Rock för mig har alltid personifierats av Robert Johnson, som sålde själen till djävulen. Det är så sjukt provocerande med alla dessa kristna rockband, så det känns tvunget att vi måste prata om det här.

Dessa uttalanden ifrågasätter inte journalisten. Han frågar inte vad Dennis Lyxzen egentligen menar. Men jag frågar: Vad menar han? Borde kristna inte få spela musiken de gillar? Vad är det som är fel med att just kristna gör det? Är han mot religionsfriheten? Eller är det den Rocken han vill beskydda från de klåfingriga troende? Det finns olika defenitioner av rock. Att rock för Dennis Lyxzen personifieras av någon som sålt sin själ till djävulen får stå för honom. Men Dennis Allsmäktiga, vilken musik ska Buddhister få spela, om det nu är du som avgör?

Dennis Lyxzen blir så jävla less. Då kan jag berätta vad jag blir jävligt less på: Korkade kommentarer från "rebelliska" människor som är konservativare än stofiler från medeltiden. Tänk om Dennis Lyxen sagt så här istället. "Det är så sjukt provocerande med alla dessa muslimska rockband. Vi har spenderat mycket tid i USA och där får man höra en hel del nya metallband som pratar om Allah och Mohamed. Då blir jag så jävla less"
Vad hade hänt om han sagt någonting sådant tror ni? Frågan är om NSD ens skulle publicera en sådan intervju? Det uttalandet kan ju tolkas som hets mot folkgrupp. Och det vore väl magstarkt till och med för Dennis. Anlendningen till varför folk kan vräka ur sig allt möjligt besynnerligt om kristna är därför att det är Politiskt Korrekt att kritisera kristna. Det är inte politiskt korrekt att kritisera muslimer. Typ.

Jag är kristen. Och är så less på att aldrig passar in i snäva ramar. På att folk ska berätta för mig vad jag får och inte får göra. Min slogan "Underbaraclara –  det kristet fashionistiska feministiska alternativ du älskar" har retat upp otaliga. Själva slogan är en omöjlighet för många. En motsägelse. Man kan inte vara en kristen feministisk fashionista! Men jag vill meddela att det kan man visst. Det går utmärkt. Det har jag bestämt. För jag är less på att andra människor bestämmer att kristna inte ska spela rock. Feminister inte ska raka benen och att vänstersympatisörer inte kan ha en modeblogg. I vänsterkretsar är jag för fashion. Och i de feministiska lägrena är jag alldellens för ytlig. Kristna dånar när de hör att jag är vänster och vänsterfolket dånar när de hör att jag är kristen. Folk som möter mig för första gången tror att jag är någonslags trivselbarbie. De stelnar till om jag nämner att jag röstar på FI eller att jag är är total absolutist. Jädrar anåda! Och att min blogg heter Underbaraclara har retat upp mången jantelagsivrare som inte tål ett aldrig så litet tecken på att man inte hatar sig själv.

Närå, jag är inte arg. Bara trött på fasonerna. Vadå: Man kan inte vara en kristen feministisk fashionista. !?

Säg inte åt mig vad jag kan och inte kan

Magtröjan!

image1006

Åtskilliga har bloggat om magtröjans återkomst. Själv drog jag en lättnadens suck när glipande tröjor äntligen försvann ur modet för några år sedan. Dragit, urvuxet och fult tyckte jag det var på den tiden. Men nu har jag, om inte helomvänt, så modifierat min uppfattning om magtröjor en smula. Sommarens variant är avklippta vida herr t-shirts. Med uppkavlade ärmar och slapp passform. Långt ifrån Spice Girls glada dagar. Och jag gillare' faktiskt! Kommer nog inte att bära den som på bilden, helt utan någonting under. Men över en flickig klänning eller ett ribbat linne funkar det finfint! Monki och H&M är inköpsställen som nämns, men den smarta flickan gör den själv!

Kreativt kaos…

. image1002

Är inte min starka sida. Gillar mer kreativ ordning. När Anna (min syster) kommer på besök blir det däremot mycket av det förstnämnda. Shises vad den kvinnan kan dra ihop grejer. Hon har kläder och smycken och väskor och skor att fylla en ICA Maxibutik.. Jag tycker att jag har mycket grejer. Men där ligger jag i lä. Hursom. Där hon jobbar är det befriande rörigt för en städmaniac som mig. Bilderna är en smygtitt från vårkollektionen! Mycket äpplen blire!

barnvälsignelse

Idag har jag varit på min bästis barnvälsignelse. Milly är bara några månader gammal och alldellens bedårande. Eftersom att de inte praktiserar barndop i pingstkyrkan så var det en barnvälsignelse istället. Väldigt sympatiskt tycker jag. Dopet är ju ett troendedop. Och hur ska man veta ifall barnet vill döpa sig eller ej när det bara är en liten plutt? På barnvälsignelsen ber istället församlingen för barnet. Och sedan är det fest. Vi har suttit och fikat i trädgården och gått på tipspromenad med Milly som ämne. Jag hade sju rätt av tio vilket inte var illa pinkat!

I alla fall. Sjukt kul att träffas och vara söndagschica och ha ett gardenpartyaktigt fika. Dåligt om skarpa bilder dock!

image999
Mamma, Pappa, Milly

image998
Jag och bebben!

image1001
Jag och Jakob

Förövrigt är mina kläder:
Klänning: Mosters studentklänning från 60-talet
Hårnät, Skor, Väska: Vintage

Och Jakobs
Kavaj: Tiger
Chinos: Pour
Piké: Ralph Lauren
Skor: Bombay, baby!
Halsband: Anna Kristina

Lyckebo

Woho. Hemma från midsommar på Lyckebo. Firat i dagarna tre med 40 människor och fyra hundar. Bastat, badat, solat, läst flickböcker, pratat stunt, sjungit och spelat. Ätit kopiösa mängder paj och varit allmänt sunkig. Inte en enda bild på min midsommarstass lyckades jag knipa heller! Ni får nöja er med lite andra bilder. Jag fick förövrigt en blodigel på foten när jag badade. Djurterror!
image994image996
image997image995