Förut beundrade jag människor med outsinlig energi. Den typ av människor som hinner allt och är med överallt. De individer av människosläktet som benämns som Duktiga Flickor. Det gör jag inte längre. Jag vet att ingen människa i längden hinner allt. Eller ens ska hinna allt. Att det ens är meningen.

Jag spenderade mina sista fem år i skolan med att springa omkring som en skållad råtta och oroa mig för allt och inget. Med ständig magkatarr, prestationsångest och huvudvärk. Jag jobbade varje lördag under tre år och använde söndagen till att plugga. Samtidigt var min mamma svårt sjuk. Under tiden oroade jag mig över om jag dög. Om jag skulle hinna? Vad alla andra människor i min ålder gjorde? Om de hade roligare än mig? De hade de säkert!

När jag tänker på det blir jag illamående. Jag slet och kämpade i flera år. Jag var så himla Duktig hela tiden. Men det insåg jag inte då. Jag tyckte att jag var lat och slö och onyttig. Slacker var min hemska självbild och när min psykolog berättade att jag var svårt insjuknad i "DuktigFlickaSyndromet" så vägrade jag tro på det. Jag var ju dålig! (typisk tanke för en Duktig Flicka).

Nu beundrar jag en helt annan typ av människor. Jag är fortfarande en Duktig Flicka. Men jag har omvärderat vad en Duktig Flicka är för någonting. En Duktig Flicka är jag när jag säger Nej till att jobba mer än nödvändigt. Jag vet att jag skulle orka, men jag säger nej i förebyggande syfte. Jag skulle ha mer cash om jag jobbade mer. Men jag hinner inte jobba, för jag ska leva! Och vad ska jag med pengar till om jag inte har tid att leva? Jag är en duktig flicka när jag inte bry mig om hur duktiga andra flickor är. Eller vilka som hänger med vilka. Jag väljer mina vänner som russin ur en kaka. Jag är en Duktig Flicka när jag lägger mig med en Elle och en chokladbit istället för att städa huset. När jag sover om jag är trött och äter när jag är hungrig och ger blanka fan i vad alla andra pysslar med en fredagkväll. Jag vill leva mitt liv så här. Jag orkar inte jaga runt efter det roliga. Partyt är ju ändå där jag är!

Kära Duktiga Flicka. Jag vet att du sitter där och läser. Du tar givetvis inte åt dig ( vilken Duktig Flicka ser sig själv som duktig?) Men ifall du skulle råka ha lite sjukdomsinsikt ställer jag dessa frågor: Vem tackar dig för att du stressar dig igenom livet? Vem tackar dig för att du ligger sömnlös på nätterna? Vem kommer att finnas där när du är utbränd av andra människors fodringar? Ingen!

Kära älskade Duktiga Flicka. Detta vill jag att du ska veta:

Det går alltid fler tåg.
Det kommer alltid fler chanser.
Välj en egen väg. Det finns redan så många andra.
Din kropp är ingen dödlig sjukdom.
Andra människor har inte särskilt roligt. Det bara verkar så.
När Gud skapade världen vilade han den sjunde dagen. Till och med Gud behöver vila. Helga vilodagen!
Det går fler tåg.
Nej är ett välsignat ord. Använd det så mycket att det plötsligt finns tid att säga Ja.
Att någon är bra gör inte dig dålig. Faktiskt!
Det går fler tåg.
Även Beyonce har diaree ibland
Och du, tanken är att livet ska njutas så ofta som möjligt. Det ska inte vara en plåga.

Och så mitt valspråk:

Du skulle inte oroa dig så mycket för vad folk tänker om dig om du visste hur sällan de tänker på dig!

Amen