Jag har bestämt mig för att sluta svära. Det låter fult och obildat. Men den viktigaste anledningen är att glädja min mormor som avskyr att jag svär. Det töntigaste med mina svordomar är att jag svär när jag blir nervös. När jag känner den sociala pressen. Och hur töntigt är det inte att svära för att vara cool?! Jämrar anåda vad töntigt det är!
Men jag kommer inte kunna sluta svära genom att ta bort svordomarna, utan att ersätta dem med någonting annat. Jag måste sluta gradvis och inte cold turkey. Så läste jag detta inlägg och det slog mig att jag skulle börja svära med Jesus svärord. Han svor också då han blev arg. Men han svor inte vid djävulen utan vid helt andra saker. Och det ska jag också göra. Och jag skriver det här på bloggen för att befästa mina nya vanor.
Alltså. Mina gamla ordinära svärord kommer framöver att bytas ut mot bland annat dessa bibliska svärord:
Huggormsyngel
Skrymtare
Hycklare
Dårar
Ormar
Vitkalkade gravar
En bubblare som för all del inte är religiös är "Rövelen". Användbar till det mesta. Har ni fler förslag?!
51 svar
Jag svär också alldeles för mycket, och jag otrivs med det, tycker att det låter riktigt töntigt. Älskar när folk kan bli upprörda på ren svenska, beundrar sådana människor. Men det är svårt att sluta. Man kan använda ord som järnspikar, för bövelen osv, men det är riktigt svårt.
Ett ord jag flitigt använder är ‘sablar!’. Det funkar nästan jämt.
Far ända in i baljan är en favorit som jag tror kommer från typ “Vi på Saltkråkan” och egentligen inte alls var en svordom från början. 🙂
Jeg synes “fyttigrisen” og “fyttikatta” er fint, men det fungerer selvfølgelig bedre på norsk. Har du tenkt over at banning (svordomar) her i Skandinavia alltid har med religion å gjøre, mens det i USA går på kroppdeler og -funkskjoner? Jeg hørte en gang om en eller annen norsk artist som hadde en låt som het “what the fuck do you want”. Den ble sensurert av MTV og omdøpt til “what the hell do you want”. For det låter jo mye finere…
yey! låt oss bilda klubb! Vi som svär som Jesus!
Svinpäls, skelögd brödrost, grisiga äckel (kan användas med fördel på äckliga karlar), pucko… Dessa är inte speciellt bibliska men användbara som tusan.
Jag älskar goa gamla hederliga kraftuttryck som “järnspikar” (det sa alltid min mor förr), “sjuttsingen”, “attans” och “nedrans”.
Jag kör på samma sak, tycker svordomar är så överskattat på något sätt. De har dessutom inte någon mening längre känns det som, eftersom människor spottar ut dem hur som helst. Jag brukar i stället säga ex. attans/attsingen, tusan/fytusan eller fasiken. Tackar för tipsen ovan, förresten 🙂
Sen jag var liten har jag alltid svurit en hel del. jag skyller det på mina bröder. De förvandlade sen gulliga ungen jag hade kunnat vara till ett litet monster med ack så vassa tänder och tjurig uppsyn. Som fräste fram horribla ord. Det gör jag inte lika mycket längre. Men visst, minst en gång varje dag nästa så hoppar det ord ur min mun som inte är att stoltsera med. Fast jag hittar ofta på nya ord som går att användas till svordommar. Under flera år kallade jag min bror dör durkslagsburk. Fråga mig inte vart det kommer ifrån. Men det går jäääättebra och skrika på folk med !!:)
Eh.. sen säger jag poop ganska mycket också… för det är väl inte så svärordigt? Det är ju inte så som jag säger ett hårt och argt “shit” utan mer “damn it. Pooooop”. Tycker jag är ganska fint och milt. Men räknas det som en svordom kan man alltid säga poopish. “Det var poopsih! Bättre lycka nästa gång” 😀
för bövelen, ja vene är det ett svärord eller inte? annars är ju bajs enkelt och bra.
helt rätt! bajsord brukar funka bra, eller gamla klassiker som FY FABIAN! och FY FARAO! de är underbara.
^^fint intiativ… själv vågar man inte svära alls för att åsikterna emot är redigt massiva i mina omgivningar…;)
Hehe, jag svär inte särskilt mycket här, men när jag kommer tillbaka till Stockholm svär jag som en galning! Jag vet inte vad som händer, men jag säger “jävla” sjukt mycket. Jag tror det har att göra med att jag alltid känner mig lite nervös när jag försöker smälta in väl i det svenska igen, och för att svenska ord tar så mycket längre att komma till mig numera. Men det är jättefult och onödigt. Det är väldigt ocharmigt med folk som svär tycker jag. Fast om man gör sig väldigt väldigt illa kan det vara skönt.
När jag bodde i London brukade föräldrarna i familjen jag au pairade i säga “Sugar!” istället för “Shit” när de redan börjat säga “SH”-ljudet. Det tyckte jag var så fint! Pappa brukade säga “Järnspikar” och det gillar jag!
De grövsta svordomar jag använder är attans, kattsingen, tusan och fasiken (vilket borde vara på gränsen och bara används i extrema fall). Annars är pissorvar och apnisse stora favoriter. Jag hittade på dem när jag var liten och sedan har de hängt med. Roligast var när en indisk kompis fick för sig att “pissorvar” var något otroligt fult på svenska eftersom jag inte ville/kunde berätta vad det betydde… 😉
Tusan också!
Järnspikar! (sa alltid mamma när jag var liten)
För bättre effekt, slå dig för pannan. Eller knäna.
Att slå näven i bordet funkar också. Då kan man lägga till ett “Nej, nu…!”
järnspikar kanske?
Skrymtare lät som en bra svordom, tror jag att jag ska börja med! 🙂 Huggormsyngel oxå! Annars är Halleda ett bra ord att använda att använda istället för en svordomnär man blir förvånad eller chockad över ngt! Sägs med fördel på småländska! ;D
haha! huggormsyngel var ju kanon!
När jag var liten fick jag inte svära, så jag hittade på egna. Hittade nyligen lite av mina anteckningar därifrån.
Muslortar var ytterst populärt, tydligen.
jag gillar inte heller folk som svär. det känns som om de har problem med språket och inflikar såna ord av osäkerhet. så fruktansvärt störigt. jag försöker svära så lite jag kan. iaf när det är onödigt. typ som “det var så jävla kul igår!” usch vad onödigt!
dina nya svärord var trevliga. dock hatade jag “huggormsyngel”
fy 17 vad förnumstigt.
varför “orm” med negativ klang? bättre att svära med neutrala ord som “flaskhals” eller “bordsben”. ormen kan ta illa upp!
attans bananer
möggelöga
eller som Hugo hallontroll sa: Faaa aantastiskt vad ont det gjorde
o jag har gjort en modeoskuldsgrej. hade mörkt rött nagellack och det var ingen som stirrade ut mina naglar. 🙂
Jag är en svärmorsmardröm! På grund av mig säger mammor “men vad du sväär mycket!” till sina döttrar sen dom flyttade för att plugga (och bo med mig). det är inget jag är stolt över…
Jag brukar svära på franska: merde och putain!!! Fast det är ju egentligen bara att flytta på problemet. Och jätteouppfostrat om man är i Frankrike.
Rumpa! Kan man väsa på svenska. Eller helst: undvika att bli så arg 😉
Min mor sa alltid “järnspikar” och “järnvägar” när vi var små :p
Svärord är verkligen överskattat. Men fy vad bra “Jesus-svärord”. Haha.
de här har inget med detta inlägg o göra men den senaste månaden har du förändrats rejällt känns det som, i skrivet… förövrigt älskar jag din blogg ohc persolighet,
NEDRANS RABARBER!
Mmm det är bra att sluta svära med samma ord hela tiden. Jag gillar annars att svära, det är avstressande på något vis. Speciellt om man bränner av en gammal goding man inte minndes att man kunde. Däremot har jag väldigt svårt för tal som pepprats med könsord. Det är enligt mig en del av det svenska språket som inte på något vis behöver internationaliseras. Men jag är svag för ett litet “pung” istället för “tusan” eller “skit också” i de situationer när något skiter sig eller man gör något klantigt. Kanske för att det låter lite oskyldigt men ändå är med på min lista av värsta-värsta orden.
En fråga, så här i svärorsdiskussionen;
jag som är en blond liten oskyldig flicka med blåa ögon och inte kan tas för annat än en väluppfostrad flicka har fått för mig att mina svordomar ofta selektivt inte hörs av omgivningen. Som att jag inte KAN svära (och just därför tycker att det är jättekul att göra det). Har någon annan av er märkt detta fenomen?
PS
Svordomsikon, kapten Haddok i Tintin
Tack för alla fina ord som jag numera kan fylla min svärvokabulär med 🙂 Tack!
Och till en av de anonyma på slutet: Tack för dina fina ord! Vore intressant om du utvecklade vad som förändrats, jag kan själv inte se förändringen men jag antar att jag blivit lite hemmablind! 🙂
Jag svär nog ganska mycket faktiskt, men jag har inte riktigt insett hur illa det faktiskt är förrän det här inlägget. Inte för att jag tycker det är “coolt” utan för att svordomar ligger rätt i munnen, de känns lika normala som alla andra ord. Om jag blir jättejättejätteupprörd funkar det inte med huggormsyngel, det blir mer långa ramsor med allt jag kommer på.
fanken. fantomens skitiga kalsonger och statens järnvägar (satans jävlar) i kortform: sj. jag har barn. det händer att man börjar haspla ur sig en svordom som man får panikretuschera. 🙂
bajs, shit i havet, irrrriiiterande! Ja det var några. Snygg
bakgrund förresten, från det ena till det andra.
Min mamma som jobbar med barn brukar ofta cencurera/redigera sina svordomar tex hejsan hoppsan karlsson/hälsa den där hemma(när hon börjat säga helvete) och eisenbahn(aj som fan). Nu för tiden säger hon ju dessa “svordomar” istället för de andra och det är ju bra.. Barnen tycker att det är jätteroligt, frågan är om det är bra eller dåligt? =P
Själv använder jag attans, fasen, skit och tyvärr de vanliga tråkiga också.
Bra att jag har hittat tillbaka till din blogg Clara. Jag har varit en riktig liten surkärring sista tiden men man blir snäll av att läsa din blogg. =)
Kram på dig!
Jag tipsar om kapten Haddock – mästersväraren, utan blasfemi:-)
Vad är den egentliga anledningen till att ni inte vill svära?
*
Att byta ut “jävlar” mot “järnspikar” förändrar egentligen inte så mycket, det är ju fortfarande samma mening i orden. Ni hittar bara på ett eget språk, eller hur? Ni har inte blivit mer finspråkiga människor på det viset. Om anledningen är att censurera för omgivningen (som nog ändå reagerar på tonläget istället för själva ordet) kan jag i alla fall förstå hur ni tänker, men säg “järnspikar” i några år och det får samma klang som “jävlar”.
*
Det är dessutom inte bra att trycka ner sina känslor – negativa eller inte. Förr eller senare kommer dessa bubblande känslor att explodera, och det är nog hemskt mycket mer otrevligt än “jävlar”.
Fy bubblan! – lite charmigt
Sork! – använder ja ganska flitigt
Kan även hjälpa att kasta något oskyldigt (nån pryl, ej något levande) i backen.. Då behöver man inte ens säga nåt..
Sen så håller ja med ovan, ett litet “jävlar” någon gång ibland skadar inte, är inte ens så många som reagerar på det längre..
Järnvägar!!
Jag vet ej om någon redan sagt detta men, jag brukar säga fy sjutton gubbar och fyfanta samt fybubblan…
Förbannat har på senare tid blivit utbytt till förbandslåda.
Rackarns! Det är bra. Man blir lite gladare när man yttrat det ordet efter bitterhet.
Haha, jag får lite komplex – har ALLA helt söta svärord? Jag kör på fan, helvete, fitta, kuk, jävlar och helst i långa ramsor.
Vad sägs om de icke-bibliska ur Svordomsvisan?
Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit
pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, din fulla kork,
avskum, spatti och krum,
du är så (djävla) dum,
din usla gam, din slemmige torsk,
förnicklade baskade skum,
(för-)banne mig
lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit,
slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas,
sopprot, helidiot, (fan) vad du bär mig mot,
din sabla bock, ditt feta arschel,
våga dig aldrig mer hit, attans skitstropp,
(åsså slutet som bara är du din sa-a-a-tans….etc)
HasseåTage. Älskar “senapsgas”…hihi..
Jag föredrar dock att när jag blir riktigt riktigt arg, eller gör illa mig på korkat sätt, svära med de gamla hederliga jävla satans helvetes skit. Även om det känns lite begränsande ibland med så få…andra språk är bättre på det.
Min religiöse far (vilket jag iofs är också) brukar dra till med “fåglarns också”, men det låter sjukt löjligt. Däremot är just det där: “sjukt” ett bra tips, det använde en förra detta flickvän som substitut för jävligt kul, jävligt snygg osv som blev sjukt kul sjukt snyggt… Iofs blev det lite löjligt när det användes j ä m t, allt var sjukt i hennes värld, men pröva slänga in “synonymer” i stil med grymt kul eller galet kul så är du på god väg mot en ren tunga.
Varför inte Gudars Skymning för övrigt?
rövelen används väl rätt så flitigt i far ubu?.
jag läste littvet. på umeå universitet för två år sedan. har ni hästbacka som lärare?
hälsningar från en umebo som numera prövar vingarna i sveriges framstjärt, göteborg!
“Attans bullar” är en hit.
Min svärmor som inte svär säger pannkaka när något går fel 😉
skrutt är ett mycket vackert alternativ, haha. det säger min slöjdlärare när hon är riktigt, riktigt arg! 😉
Ett bra svärord mitt i allt, är faktiskt det finska PYLLY! Betyder rumpa och uttalas på svenska fonetiskt som pulllllu, så det är U som ulla typ. Mkt bra i alla sammanhang 😉