snakes and bites

Hola! Nu ar vi pa Koh Lanta, men vi har bestamt oss for att fara harifran, Phi Phi var mycket finare och mycket farre jobbiga svenska hockaykillar. Idag atervandervi dit.

Vi har blivit sjuka! sSom vanligt nar jag och Jakob reser bort rakar vi ut for massor av skit. Jakob har haft ont i ett ora, vi trodde att det var onroninflammation, men det var det nog inte. Jag har haft magsjuka i tva dagar. Inte kul. Men nu borjar vi i alla fall att krya pa oss.

For tva dagar sedan var vi pa djungeltrekking, det var en upplevelse. Vi akte forst elefant ratt lange, for att sedan fa en privatguide som visade oss vagen till ett vattenfall. Medan vi trekkade sag vi vilda apor och fladdermoss i grottor oh massa vilda flotta djur. Pa vagen hem gick jag sist och helt plotsligt kommer en orm ringlande mellan mina ben (svimma nu inte kara Annika Herrstrom) och jag skriker till. Guiden kommer genast farande och undrar om den bet mig. No svarar jag. Good. Very poisonus. Dangerouse. Jahapp men det kandes ju skitbra med tanke pa att jag var barbent i flipflops! Tank om den bitit mig! I alla fall. Innan vi ater var trygga vid lagret motte vi tva farliga ormar till.

Forovrigt har vi det ratt flott. Ni skulle bara veta!!

Jag har forstatt att vissa lasare har Claraabstinens. For er rekommenderar jag att ni laser var resedagbok fran var hemska Indienresa forra aret. Om man gillar att lasa om folk som lider kan ni kika dar.

Phi Phi Paradise

Det ar sa flott har. Vi bor pa varldens mysigaste stalle pa en ensam liten strand. Mamman som ager stallet ar en supermatriark som far mig och Jakob att kisa av lycka nar hon ger order at smapojkarna. Vi badar i turkosa laguner under hundrameterhogaklippor bekladda med regnskog. Igar lag vi i timmar pa stranden i varsin hangmatta och sag manen stiga ur havet.

Forsta dagen brande vi oss sa illa att vi fick stanna inne dagen darpa. Otroligt korkat. Vi snorklar och aker bat overallt eftersom att den har on saknar vagar. Nagon dag ska vi fara och dyka med hajar. Spannande.

Jag onskare att vi hade bilder att visa, men ni far se nar vi kommer hem istallet. Forestall er bara paradiset sa kan ni tanka er hur det ser ut.

Nu: Atergang till pineapplelassi och solstolen!

Vi saknar er.

Till familjen: Vara mobiler funkar inte, maila om det ar ngt sarskilt.

Forresten om ni lasare har ngagra bra Koh Lanta eller Phukettips sa mottages de garna

Farewell

Jag packar för fullt. Ikväll far vi. Jag har min prickiga bikini. Min rutiga bikini. Min tunna sidenklänning. Mina havaianas (höö, vanliga flipflops) mina solglasögon, min bredbrättade solhatt. Allt är färdigt nästan. Åh åh åh. Jag känner mig som den lyckligaste. Älskar dagenföreresan känslan. Man känner sig fri. Ung. Oansvarig. Inte så ofta jag känner mig så längre. Sorg gör en gammal.

Farväl vänner. Jag är tillbaka om två veckor. Ska försöka uppdatera här litegrann innan dess dock. Keep u posted!

Pizza och Thailandstips

Vilken dag. Jag har varit ensam en hel vecka då Jakob varit bortrest med jobbet. Lite spooky men framförallt trist att sova själv i det här stora huset är det. Som tur är har jag en blodtörstig best (Sixten) som skulle döda för mig! Nu är dock min kära fästman tillbaka och ikväll gick vi hem till pappa och åt pizza. Min pappa gör jordens godaste pizza, och så såg vi gamla Helan och Halvanfilmer. Så flott!

Nu är Thailandsresan bokad ocksål. Vi kommer mest troligt vara på Koh Lanta. Har ni några bra Thailandtips att delge så feel free!

detaljer ur en dag

image2327image2328image2329image2330

Idag blev det en totalt improviserad lunch med tjejerna på stan. Kändes som när vi gick i skolan fast lyxigare. Självbetjäning ur karotter, högljudda skrattanfall orsakade av att jag berättar någonting pinsamt jag gjort sedan sist vi sågs. Elina blev tvungen att äta dagens oliv, jag tog alldeles för mycket mat. Sanna åt väluppfostrat upp varenda ittebittesnutt mat på tallriken och Isabeller kunde inte sluta skratta. Precis som gymnasiet med andra ord.

förlåt i förebyggande syfte

Ibland när jag precis somnat vaknar jag till med ett ryck. Plötsligt minns jag en fråga jag fått av någon här i bloggen, eller en kommentar jag glömt svara på som kändes angelägen. Då känner jag mig dum och skyldig. För det sista jag vill är att vara nonchalant mot er läsare som tar sig tid att kommentera, debattera och peppa. Men ibland glömmer jag att svara, eller tacka eller överhuvudtaget bemöta era kommentarer. Jag hoppas ni inte tar illa upp. Om ni märker att jag inte svarat på era frågor kan ni ju alltid fråga igen. Jag gör det inte med mening! Jag vill inte vara divig eller otacksam. Sedan min mamma dog har alla sociala relationer blivit lidande tyvärr. Därför får ni vara tjatiga och påstridiga om ni vill mig någonting särskilt. Mitt minne och min ork är inte vad det varit.

Det var bara det jag ville säga. Ursäkta om jag gjort någon besviken.
Puss