Nässelsoppa – ät upp ogräset!

Maskrosblad på rutigt underlag. ataogras-1.jpg

Smarriga maskrosblad

Nässelsoppa kokad av brännässlor. ataogras.jpg

Som livsmedel är nässlor både klimatsmart och i princip gratis. Perfekt för fattiga studenter med andra ord!

Nässlor är är otroligt näringsrika och innehåller bland annat A-vitamin, kisel, kalk och järn. Dessutom anses nässlorna stimulera ämnesomsättningen.

Förväll och frys in så håller de hela vintern. Eller använd på en gång för att bäst ta tillvara på näringsämnena.

Man kan byta ut degvätskan mot nässelsoppa när man bakar bröd, eller smula ner torra blad i brödet. Då blir det vackert prickigt. Vatten från nässlor som legat i blöt över natten är kväverikt och bra att gödsla rabatterna med. Och om man kokar nässlor i vatten och sedan silar bort bladen kan vätskan användas som shampo för mörkhåriga. Det sägs motverka håravfall. Man kan också göra ansiktsbehandlingar för torr hy av jäst utblandad med nässelvatten. Smeta på ansiktet och låt torka. Skölj sedan av.

Ett enkelt sätt att ta tillvara på nässlorna är att koka en fräsch soppa.

Nässelsoppa – du behöver:

2 liter späda nässlor

2 tsk salt per liter vatten

Redning

1 msk smör

1 ½ msk vetemjöl

1 ½ liter buljongspad

Färska kryddor, tex basilika, oregano, lite vitlök, salt och peppar

Gör så här:

Rensa nässlorna och tag bort grova stjälkar. Skölj dem väl och lägg i saltat vatten och koka dem mjuka.

Tag upp nässlorna och häll av vattnet. Finhacka dem eller kör med en mixerstav.

Fräs samman smör och mjöl och späd med buljongspadet. Låt koka i 5-10 minuter.

Tillsätt därefter de hackade nässlorna. Krydda efter tycke och smak och dekorera soppan med några basilikablad på toppen och en rejäl dos svartpeppar.

Det är också gott att hacka ner stekt lök i soppan, eller pressa ner en halv vitlök. Med några ägghalvor som läggs i vid serveringen blir soppan mer mättande.

Servera den med ett ugnsvarmt mjukbröd.

Ett litet tips också!

Visste ni att man faktiskt också kan äta maskrosblad? De minsta bladen smakar ungefär som ruccola. Lägg dem i blöt några timmar innan förtäring så försvinner den något bittra smaken. Brygg te, lägg på smörgåsen, växfärga garn eller gör maskrossirap..användningsområdena är oändliga. Maskrosor är ett väldans nyttigt ogräs.

Frusen, lite trött men nöjd

Jag blev intervjuvad av Styleroom.se angående min inredningssmak. Man kan läsa intervjun här om man vill.

Idag har jag ägnat precis hela dagen åt att spela in ett tvprogram som ska sändas i sommar. Och nu är jag så fruktansvärt frusen och trött att jag tänker gå och lägga mig och läsa Tio små Negerpojkar av Agatha Christie. Med en kopp te och choklad.

 

 I morgon reser jag bort. Det ska bli skönt så det förslår. Det vet jag.

Chokladkräm god dessert

chokladkram.jpg

 Denna chokladkräm är fantastisk att avsluta en festmiddag med! Krämen är härligt mäktig och kan gärna serveras i små kaffekoppar. Med några bär strösslade på toppen.

Du behöver:

200 gram mörk choklad (ej blockchoklad)

 3dl grädde

 2 äggulor

 2 msk honung

 1 msk smör

 En nypa salt.

Så här gör du chokladkrämen:

 Koka upp grädde, honung och en liten nypa salt.

När de första bubblorna dyker upp stänger man av plattan och bryter ner chokladen i grädden och låter den smälta.

Därefter vispas äggulorna i tillsammans med 1 msk smör.

Häll upp i små koppar och låt stå i kylen i ungefär en timme.Servera chokladkrämen med bär och lite grekisk youghurt eller grädde.

 Tips!

Man kan smaksätta denna härliga chokladkräm på flera sätt. Välj en lyxigare smaksatt chokladsort. Gärna med lavendel, ingefära, tranbär eller jordgubbar.

Man kan också krydda krämen med vanilj och kardemumma. Eller varför inte en skiva lime? Endast fantasin sätter gränser!

Förnöjd är det finaste ord jag vet

Jag har svårt att säga nej. Svårt att våga säga, nej tyvärr jag orkar och hinner inte. Det är så svårt för man vill så gärna göra allt roligt som man blir erbjuden. Men man orkar inte. Inte i längden. Och hinner gör jag verkligen inte. Jag måste spara mina krafter. Inte bränna allt krut på en gång. Jag vill räcka till i många många år.

Under ett och samma år så förlovade jag mig med Jakob. Förlorade min mamma. Började på ett nytt jobb. Gifte mig. Köpte ett hus och flyttade från min hemstad.

Jag är ärligt talad ganska snurrig. Jag behöver nog vila lite nu.

I sommar har jag tackat nej många saker. Nej till roliga uppdrag. Och jag tänker att det är vansinnigt idiotiskt att tacka nej. Men jag prioriterar Jokkmokk framför TV-inspelningar och Kalvträsk framför Almedahlsveckan. Bröllop framför debattartiklar och att vända potatisland framför att tala på konferenser.  Och jag tänker: Gud. Låt detta vara det rätta. Jag tänker: Att om man aldrig säger nej så kan man heller aldrig säga ja. Jag tänker: Det är inte det minsta synd om mig. Jag är priviligerad. Sedan känner jag att jag längtar. Norrland, Trysunda, Storön och Glommersträsk. Och om jag aldrig får ett roligt jobberbjudande igen så har jag i alla fall Norrland, Trysunda, Storön och Glommersträsk. Och jag är ganska nöjd så. För förnöjd är i alla fall det finaste ord jag vet.

I övermorgon reser jag till min mormor och morfar för att vila och ha en liten semester. Och det känns så skönt att jag måste sucka. Hujeda mig så bra det här blir.

Platsen dit man längtar

 picture-3458.jpg

 

När jag var liten så hade jag ett skrivbordsunderlägg. Med hela världen på. Jag satt dubbelvikt över bordet. Med pekfingret farande. Mellan Påskön, Andamanerna och New Caledonia. Mellan Labrador bay och Mayott. Volograd och Sioux Falls. Tänkte på alla platser jag skulle besöka när jag blev stor.

 

Nu är jag stor. Och har pengar och kan resa. Och jag har varit på Andamanerna. Men inte i Volograd, Mayott och inte på New Caledonia. Och jag sitter fortfarande dubbelvikt över kartor. Med pekfingret farande. Och tänker på alla platser jag ska besöka.

 

Men just i dag så stannar jag helst här

Tack tack

I helgen har jag varit i stan till största delen. Sov över hos Emma och vi låg och pratade tills klockan blev fyra på morgonen. Underbart. Resultatet blev en glad men hes kvinna.

Fast hur roligt det än är i stan så känns det alltid ännu roligare att komma hem. Att komma hem. Sladda upp på gården. Öppna dörren och släppa ut Sixten. Lägga sig i hängmattan och andas ut. Andas in igen. Det är nog det underbaraste man kan göra. Vi har knappt bott här i två månader men redan känns det helt otroligt att jag någonsin bott i en stad. Hur gjorde jag?

 

Nu sitter jag i köket och skriver. Dricker varm choklad. Jakob sover. Klockan är tjugo i tolv på natten. Himlen är rosa. Det är alldeles ljust ute. Och på åkrarna dansar vit dimma. Västerbotten är vackert.

Tack  Gud för att du skapat allt så vackert!

Små lyckofrön

picture-3405.jpg

Gårdagens bästa grej. Mina fröer till trädgårdslandet har anlänt. I södra Sverige har man kunnat plantera länge. Men här börjar det precis vara dags. Jag beställde bondbönor, rädisor, morötter, mangold, sockerärtor och massor av andra härliga saker till mitt första alldeles egna trädgårdsland. Jag beställde från fina Runåbergs fröer. De satsar på ekologiska fröer och äldre ovanliga sorter som inte säljs i vanliga affärer. En bra grej helt enkelt. Och dessutom kom de i ovanligt rejäla och bra påsar. Jag får den rätta ekologiska feelingen av detta. Känns genuint.

Vanilin och maktlöshet

Oavsett vad jag skriver om så är det alltid någon som blir kränkt och sårad och skyller på mig. Ett klockrent exempel är när jag skev om boken Den hemliga kocken och berättade att vanilinsocker är skit. Då trillade dessa kommentarer in.

 

Det är ju inget fel i det du säger om…vaniljen. Men när ens föräldrar håller på att skiljas och man knappt orkar med skolan, då blir det faktiskt bara ännu värre av att läsa ett sådant här inlägg.

Och sedan detta:

å trevligt att du kan stressa upp oss ensamstående mammor som inte hinner läsa Boken eller handla rätt. Ja – ENSAMSTÅENDE MAMMOR FINNS ÄNNU – och vi är inte som dom i TVn.

 

Och till er vill jag bara säga. Att jag är hemskt ledsen att vanilinsocker gör er upprivna. Det var ju förstås inte min tanke. För hur ska jag veta att just ensamstående mammor stressas av vanilinsocker? Och hur ska jag veta att skilsmässobarn mår ännu sämre om jag berättar att vanilin är granröta? Det är ju helt omöjligt för mig att räkna ut. Men det som gör mig så beklämd är att dessa människor verkligen lider. För de tror att människor som jag har makten över deras liv. Makten över hur de ska må. En människa som blir helt förkrossad av ett inlägg om vanilinsocker måste verkligen ha det jobbigt jämt. Och känns sig fruktansvärt maktlös.

 

Men jag har goda nyheter: Ni har makten över erat eget liv! Ni kan aldrig styra över vad människor säger till er. Men ni kan välja hur ni vill reagera. Alla människor- ensamstående mammor eller inte – är själva ansvariga för hur stressade de väljer att bli. Om man blir uppjagad över en vanililinartikel så är det helt upp till en själv. Det ansvaret och makten tillhör varje människa. Det är förstås inte lätt som en plätt att lära sig. Men det är ännu svårare att gå igenom livet och tro att andra människor har ansvar för hur man själv mår.  Att man är ett viljelöst offer.

Om man inte tar ansvar för sina egna känslor. Sina egna reaktioner. Vem i hela friden ska göra det då?

Underbaraclara?