Jag får ibland frågan om hur och varför jag är nykterist. Och jag berättar att jag alltid har varit det. Men att det från början inte hade någonting med min tro att göra. Långt innan jag blev kristen insåg jag nämligen att alkohol är skit. Det splittrar familjer. Orsakar misshandel, olycksfall och våldtäkter. Det förgiftar kroppen och sinnet. Och min kropp är ju ett tempel.

Visst kan man säga att ett glas vin då och då dör man inte av. Visst finns det många många som klarar att dricka vettigt. Men det finns alldeles för många som inte klarar av det.

Vissa kristna menar att Jesus själv gjorde ju vatten till vin, så varför kan inte jag dricka? Det står ju inte i bibeln att man inte får dricka. Men jag menar att det visst står där. Om än indirekt. För hela bibeln genomsyras av budskap om att vara en god medmänniska. Solidarisk. Och som kristen vill jag inte stödja det som får min broder och syster på fall.

Jag tänker så här.  Jesus umgicks ju med den tidens slödder. Fattiga, sjuka, prostituerade. Han skulle säkerligen hänga med samma personer idag. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att han, med tanke på hur landet nu ligger, skulle sätta sig ner och dricka alkohol med alkoholister. För ett glas rött har ju ingen dött utav.

Jag ser nykterhet som en kärleksplikt till mina medmänniskor. Som det minsta jag kan göra.

  Att vara nykter och ett stöd för någon som vill stå emot. Som tycker att alkohol är alldeles för roligt.

Det händer att jag får mail från unga människor som inte vill dricka. Men som har svårt att säga nej.

Vad ska jag svara dem? Det är alltid svårt att vara annorlunda. Svårt att gå sin egen väg.

Men bara döda fiskar flyter med strömmen.

Och vem vill vara en död fisk egentligen?

Inte då jag.

Det här inlägget skrev jag 2009, sen dess har jag provat alkohol en gång. En mycket misslyckad alkoholdebut som jag berättat om i En Underbar Pod som jag gör tillsammans med Erica. Det här är ett av våra mest lyssnade avsnitt. Om du vill höra mer om min syn på alkohol så lyssna här.