En vän till mig gifter sig på lördag och igår var det möhippa. Så härligt. Jag blir alldeles pirrig av bröllop och dessutom påminns jag om mitt eget. Min möhippa och bröllopsresa och själva kalaset. Så tänker jag att jag har ju världens bästa vänner. Är så tacksam för allt. Bröllop tar verkligen fram det bästa i människor. Och det sämsta ibland. Dagarna innan vigseln var jag en hemsk bridezilla. För hur man än förbereder sig så kör det ändå ihop sig på slutet vilket ger både ångest och magont. Tills man inser att festen kan ta sig i brasan. Det enda riktigt viktiga är att viga sig inför Gud och hela församlingen.

Håhå jaja. Låt oss be för fint väder på lördag!