Bakning som prozac

picture-083.jpg

 

 picture-084.jpg

 

Jag brottades med ångest under flera år. Och en sak som verkligen funkade för mig ( och fortfarande funkar) när jag vill stävja min ångest var att baka. När man är mitt i en panikångestattack ställer man sig förstås inte och bakar skinkgifflar. Men om man känner det där obehagliga trycket närma sig. Som att väggarna sjunker in. Som att man snart, några timmar bort, kommer att drunkna. Sjunka in i sig själv. Då är det bakning som hjälper. Håller demonerna borta.

 

Den här bakboken är helt fantastiskt fin.  Man kan baka med den även utan demoner. Så att säga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 kommentarer på “Bakning som prozac”

  1. Känner igen detta om bakning. Att knåda en deg till matbröd eller kanelbullar fungerar extra bra för välbefinnandet, tycker jag. Men det är väl lite som med bakning som med att odla växter. Man ser hur något växer fram ur nåt litet (ett frö eller ingredienser) till en vacker blomma eller en gyllengul kaka.

  2. Kära Clara.
    Visst är det underbart att baka. Hjälper mot det mesta. Precis som promenader, samtal och te. 🙂
    Vill tipsa om den här boken http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171958762
    Kyrkkaffe heter den och är fylld av recept och berättelser från folk i landet. Älskar att bläddra och läsa i den. Och baka från den så klart. Önskar dig allt gott Clara! Linnéa

  3. håller på att planera en stor resa långt bort alldeles själv och kom på mig själv med att undra vilka dina drömresmål i utlandet är?

  4. Ja, bakning är verkligen som terapi ibland… Det mesta som har med skapande att göra är ju som balsam för själen! Just bakning är ju dessutom så enkelt tycker jag och mycket mindre kravfyllt än att ställa sig och måla t.ex.

  5. Jag bakade cupcakes med 3-månaderssonen i dag. Det blev mest en massa annat, men terapi är det absolut! Inte minst när nybakedoften sprider sig i hemmet. Mmmm.

  6. Min lärare sa under gymnasiet (under en geografilektion och på sävlig värmländska):
    När livet känns svårt och allt är jobbigt… så baka matbröd. Använd grovt mjöl och honung, det blir godast. Och när degen sen är på jäsning så har man gott om tid att diska och plocka undan, det är perfekt konstruerat det där med tiden. Sen skjutsar man in det i ugnen och låter hemmet fyllas med bröddoft och när man sen plockar ut brödet kan livet inte längre kännas hemskt.

    Tror att både du och han verkligen har satt fingret på något! Berättar detta för alla runtom mig (och mig själv) när livet liksom kommer tryckande emot bröstet på en. Tror på det hela taget är detta är det viktigaste jag lärt mig i skolan.

  7. Mmm, när min mamma plötsligt dog så bakade jag. Jag som aldrig bakar! Det blev ljusa matbröd, mittemellan grova och frysen full flera gånger om…. Bara bröd… Bakar nästan aldrig efter det heller.

  8. Så himla kul att följa dig dagligen Klara, extra roligt idag tycker jag när du fotat sidan med ”rimbobullar”. Jag spelar fotboll i rimbos damlag och bor en bit ifrån hålan denna bulle kommer ifrån.. lite småkul sådär för jag antar att när du tänker på rimbobullen ser du den inte alls som jag gör, rimbo finns faktiskt. Ganska litet, ganska tråkiga affärer men har lyckats med en väldigt god bulle! Ha det kanon och fortsätt på ditt sätt, för då kommer jag dagligen ha lika kul framför min annars så tråkiga skärm!

  9. Å. Just i dag har jag drunknat i mig själv och mått sådär fruktansvärt dåligt, med klump i magen och ett tryck över bröstet som gör det svårt att andas. Och så läser jag ditt inlägg om ångest och det känns i alla fall lite lättare, då jag inser att andra också känner som jag ibland. Tack Clara.

  10. Vad lustigt. Jag har faktiskt aldrig hört om någon som också har bakning som terapi och ångestdämpande. Det funkar galet bra för mig och alla tror jag är knäpp, men skönt att vet att det isåfall finns fler knäppa.. 🙂 Du har en galet bra blogg Clara. Fortsätt fortsätt. Jag tycker verkligen om att tjika in här, ofta. Vi fortsätter väl baka på…

  11. Det är sjukt att du säger det, vi är så lika. Att baka för mig gör mig lung och avslappnad. Jag kan inte stressa det, ett bakverk växer fram med kärlek, tid och omtanke. Man får ge det, det, det behöver. När jag känner mig ner, trött, okoncentrerad och behöver en skjus ut på banan igen brukar jag baka. Just nu är jag inne i min ”Lära mig baka allt period” och då är det extra roligt. Det är spännande när man inte vet om det kommer att gå vägen, svälla och bli brunt eller om det kommer saga ihop och bli en grå klump. Oftast spelar det ingen roll – det är inte själv ätandet av bullar som är det speciella för mig, det är att följa växande processen 🙂

  12. Nu på kvällen när min ångest kryper på så hjälpte din blogg mig så som bakningen hjälpte dig. Vet inte varför, men jag känner ett lugn när jag läser rader som är vettiga.