Efterlysning

kok1.jpg

 

 kok2.jpg

 

kok3.jpg

 

 Jag har egentligen semester men jag smyger in ett inlägg ändå. Jag har nämligen en efterlysning att göra. Vi ska renovera köket i vår och är på jakt efter ett gammalt kök. Vi vill helst inte köpa nytt utan kommer förmodligen att platsbygga. Men allra helst skulle vi vilja köpa ett redan befintligt kök. Kanske från ett hus som ska rivas? Vi vill ha ett äldre kök, 20-50 tal. Vi har högt i tak (2,80 m). Vi är intresserade av alla typer av äldre kök. Hela kök eller delar. Men stilen ska helst vara snarlik den på bilderna ovan. Vet du någon som står i beredskap att riva ut ett sådant? Eller känner du till något äldre hus med ett kök man kan få plocka ner och köpa? Har du någon gammal faster som sitter på en skatt? Bor du i Västerbotten med omnejd? Hela Sverige kan också vara intressant. Har du sett någon annons som stämmer in på denna beskrivning? I så fall skulle jag bli hejdlöst glad för all hjälp jag kan få. Skriv antingen här eller på underbaraclara@gmail.com

 

Och ett litet tips;

 Tänker ni shoppa på mellandagsrean? Då kan ni läsa mina neggiga rearåd här på Svts hemsida. Hur du håller huvudet kallt i köpfesten.

 

 

Det går en ängel kring vårt hus

picture-725.jpg

Ett av mina favoritjulpynt är en pappersängel från tant Märta. Den är gammal och bucklig men fin som bara den. Vakar i sovrummet.

Tänker på den fina bönen Kajsa Kavat läste

Det går en ängel kring vårt hus

hon bär två förgyllda ljus

hon har en bok uti sin hand

nu somnar vi i Jesu namn.

Ps. I lördags var jag med i ett stort  inredningsreportage som ni kan läsa här

Står inte still går inte att räkna

 picture-826.jpg

Igår var vi tretton vuxna, sju barn och två hundar hemma hos oss

picture-837.jpg

Att två barn låg i magen märktes dock inte alls

picture-829.jpg

För de övriga fem stökade ner för ett dussin

Jag älskar ju barn så det var inget problem för mig. Tvärtom. Vad tråkigt att bo i ett hus där barn inte får röra sig! Är så tacksam att jag har massa vänner vars ungar jag kan snylta på i väntan på egna.  Och som Melker kan barnöva sig på. En hel del förtvivlad småbarnsgråt uppstod dock innan Melker fattat att barn inte är Frolics man kan slicka på hur som helst. Trots att de tydligen smakar väldigt gott. Speciellt deras kladdiga fingrar fulla av matrester….

Ikväll kommer mina gamla bönegruppsvänner hit och imorgon mitt tjejgäng från gymnasiet. Gott!

En sockerbagare hon bor på landet hon bakar kakor mest hela dagen

sxaefa6c.jpg

 

Jag stod i köket igårkväll och bakade och lyssnade på radio. Jag kände mig alldeles lycklig i magtrakten. Var kommer den här känslan ifrån egentligen? När jag bodde hemma hatade jag att baka och laga mat. Det var så bökigt,  massa disk och resultatet ständigt otillfredsställande. Men första veckan hemifrån ställde jag mig och gjorde kåldolmar enligt mormors recept och surdegsbröd. Och nu är det nästan som knark. Jag bara MÅSTE baka någonting. Det är inte roligt om man är tvungen. Men när man gör det på eget initiativ är det så härligt. Kreativt, handfast, rejält. Det är lite som med kondition. Ju mer man gör desto mer orkar man. Om man aldrig lagar mat eller bakar så blir det otroligt jobbigt när man väl ska göra det. Men om man donar lite varje dag blir det lättare än att borsta tänderna.

 

Tre drömyrken jag har

Sockerbagare (tänk att det yrket finns på riktigt!)

Konditorägare

Vanlig ordinär bagare

 

Frostrosor och tårar

picture-808.jpg

Det är riktigt kallt ute idag. Blir frostrosor på fönstrena. Men det är bara vackert. Vi har julstädat alla tre våningarna (jag har i ärlighetens namn inte städat precis överallt. Kammaren innanför mitt sovrum ser till exempel ut som en mordplats. Men jag har bestämt att man kan ha julstämning trots lite skit i hörnen) Dessutom har vi huggit några kubik ved och kärrat in. Jag har sparkat till affären och handlat. Jakob har lagat bilen som gick sönder. Och jag har strukit och vikt tvätt. Nu lägger sig julefriden i det Lidströmska residenset.

picture-790.jpg

Den här helgen för precis ett år sedan hittade vi huset. Då visste vi inte att ett år senare skulle vi bo här. Och ha det så jämrarns mysigt. Undrar vad som händer den här tiden nästa år? Imorgon skulle min mamma ha fyllt år om hon levde. Det är så sorgligt att tänka på. Om hon fanns kvar skulle hon sytt julgardiner till mig. Jag skulle få ett praktiskt och rekorderligt nattlinne i julklapp, och hon skulle besöka oss med några påsar nybakta lussekatter. Sitta i gungstolen och säga, vad fint ni har fått det. När jag skriver det här måste jag gråta. För att jag inte får fira jul med mamma. Tänker på alla er som också förlorat någon nära. Födelsedagar och jul är det extra tungt. Ta hand om er!

Kanderade äpplen

Glansiga röda äpplen som blivit kanderade av socker. Äpplena har en pinne in i frukten som sen ska gå att hålla i. picture-945.jpg

Kanderade äpplen är så gott.

Men tyvärr kan man råka bli tandlös om det vill sig illa.

Du behöver:

Små äpplen och blompinnar.

Blanda sedan 3 dl  strösocker

1 1/2 dl vatten

1 msk glykos (säljs på apotek)

Koka i en kastrull på svag värme tills bladningen har löst sig.

Testa om lagen är lagom hård genom att doppa en blompinne och sedan skölja den i vatten. Lagen ska då stelna.

Doppa äpplena i smeten och snurra runt.

Ställ dem på ett inoljat bakplåtspapper och invänta smaskens.

Samtidigt lyssnar ni på den här låten

Jullov och nysnö

 picture-238.jpg

Nysnö på bron och jag klagar inte. Hellre snödrivor än vattenpölar. Det är 25 minus här idag. Lagom kallt. Jag eldar konstant. Det kallaste jag hittills upplevt i mitt liv är 48 minusgrader. Hos min mormor och morfar. Det var så kallt att höftleden knäcktes och trumhinnan spräcktes. På riktigt så sprack faktiskt min börs. Den frös på något sätt och när jag öppnade den knäcktes den i två bitar. Men vem tusan öppnar börsen när det är minus 48 grader? Då gäller det ju att knipa. Jag får skylla mig själv.

Idag har jag skickat in de sista artiklarna och nu tar jag jullov. Hurra! Det ska bli så gott att vara ledig, våldäta, umgås med släkten, spela spel och läsa. Jag är så peppad att jag nästan går i bitar. Som en börs i 48 minusgrader.

Inskränkt

 På kvarteret där jag växte upp hade de flesta god ekonomi. De var inte överklass. Men välbärgad medelklass. I min skolklass fanns det många som reste utomlands två gånger varje vinter. Vissa hade två bilar, stor båt, sommarstuga, motorcykel och ett fint hus. Visserligen var det belånat upp över skorstenen. Men ändå. Mina föräldrar med sina högst ordinära yrken (sjuksköterska och musiklärare) hörde förstås inte till de rika. Men vi hade alltid så vi klarade oss.

 På min skola gick barn från samma kvarter som jag. Men även barn med annan bakgrund. Dessa människor fick jag  lära känna. Bli nära vän med. Men idag när jag ser på mina vänner så slås jag av likriktningen.  För ju äldre jag blir desto mer inskränkt blir jag. Jag har ingen bekant som är invandrare. Under tolv års skolgång har jag bara haft tre klasskompisar med annan hudfärg än grisskär. Av dem har två varit adopterade. Min bekantskapskrets består av stabil medelklass med ambitioner. Jag har  sju vänner som utbildar sig till läkare. Någon ska bli  psykolog, en annan jurist.

Sånt tänker jag på när man pratar om friskolor. Det är min oro. Vad händer när kristna går till en skola och muslimska barn till en annan? Vad händer när välbärgade människors barn bara pluggar med varandra? Och underklasskidsen går för sig? Redan nu är samhället alldeles för segregerat. Och var ska ungar med olika bakgrunder egentligen lära känna varandra om de aldrig får mötas? Måtte de aldrig bli så inskränkt som jag är.

Fynd

picture-1803.jpg

 

Ibland hittar man saker på loppis som är så billiga att man inte förstår hur det ens är lönt att sälja dem. 50 öre för en träslev till råsockerburken. Prislappen handskriven och omsorgsfullt fastknuten. Jahaja. Det är ju inget att grubbla över. Bara att langa upp stålarna. Om man har råd förstås.