Äntligen officiellt!

Hurra – idag blev det äntligen officiellt på presskonferens! Efter jul har mitt nya radioprogram premiär i riksradio i P1!

Jag är så vansinnigt glad över detta. Att jobba med riksradio och kanalen P1 är en dröm jag burit på i många år. Och jag är så stolt över mitt  och Erica Dahlgrens arbete. Erica var den som först kläckte idéen om programmet Pikant. Tillsammans har vi sedan utarbetat konceptet med pyssel och hemmafix i radio – något som faktiskt blivit en succé.

Programmets namn är Husmorsskolan, ett program som vill lyfta fram och uppvärdera något av den stora kulturskatt som vår mormor och farmorsgeneration besitter, men som numera göms i parenteser mellan vikingaskepp och slaget vid Lützen. Vårt fokus ligger på pyssel, hemmafix och husmodersknep. Både vardagstips och sånt som skänker guldkant. Snyggt och ekosnällt. Vår målgrupp är förstås både kvinnor och män.  Och den som lyssnat på Pikant kommer att känna igen sig – inga pekpinnar och tråkiga måsten – här är det njutning och glädje som gäller.
Mitt hjärta brinner för folkbildning och det roligaste med att jobba med dessa ämnen är när någon kille eller tjej hör av sig och säger att de nu vågat baka bröd för första gången – eller insett att man kan städa utan giftiga kemikalier. Eller bara blivit allmänt inspirerade till att leva och inreda lite roligare!

Husmorsskolan har dubbelt så lång sändningstid som Pikant hade och i varje avsnitt hinner vi med flera fiffiga tips och pyssel. Precis som vanligt är jag pysselguru och Erica programledare och producent.  Premiären är måndagen den 24 januari klockan 10.03 med repris lördagar klockan 12.05. I kanalen som heter P1.

FOTOGRAF: ALEXANDRA ELLIS

Livet på en pinne

Sicket tjusigt fågelhus jag har! Köpte det på Rusta för 129 kronor och målade till lite fina detaljer för att få det mer arbetat. Dörren blev grön och soffan utanför blev orange. Det är egentligen ett fågelbord som ska hänga men jag snickrade i ordning en liten grej så att det istället kan stå på pinne. Bra när man inte har något lämpligt träd att fästa det i. Fågelbord blir ju rätt tunga när det är fullt av mat och fåglar.

Måndagstävling


Min kökskalender går som smör i solsken vilket gör mig väldigt glad. Jag ser att många beställt flera exemplar att ge bort i julklapp. Det tycker jag är en strålande idé! En kalender behöver ju de allra flesta. Köper den gör man här för 75 kronor inklusive frakt och expeditionsavgifter.

Och nu tänkte jag lotta ut tre exemplar som julklappar här på bloggen. Det enda du behöver göra är att trycka på Facebooks Gilla-knapp under det här inlägget och sedan skriva en kommentar och säga – Hej nu har jag gillat! Förstått? Tävlingen pågår till midnatt.
TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD. Vann gjorde Lina, Andrea och Lit de Parade. Grattis!

Vi är inte till salu!

Det är inte så lätt att vara  bloggare och följa schysta spelregler. I takt med att bloggen växer utsätts man för allt större frestelser. Jag har vid ett flertal tillfällen blivit erbjuden pengar för att skriva om specifika företag. Ibland har det rört sig om hela månadslöner för ett par tre blogginlägg med dold reklam. Självklart har jag inte accepterat några sådana förslag – det strider mot alla mina principer – men jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig varit frestad. Tyvärr är det många som inte kan stå emot oseriösa erbjudanden och många av de största bloggarna förtjänar sina pengar på just detta ohederliga sätt. Och därför är jag idag en av de bloggare som går ut och sätter min signatur under denna debattartikel:

Vi är inte till salu!
Du kanske inte vet om det, men läser du bloggar är du troligen lurad. Allt fler bloggare tar nämligen betalt för att nämna produkter i sina bloggar och du kan därför inte längre lita på de personliga rekommendationer som en gång i tiden gjorde bloggarna så populära. ”Bloggare” har blivit synonymt med reklampelare, någon som gör vad som helst för fester med gratis vin, gåvor från stora företag eller reda pengar. Bloggar är ett faktum. Upp emot 2,3 miljoner svenskar läser en eller flera bloggar varje dag, beroende på vilken undersökning du väljer att utgå från. De flesta är kvinnor, och bloggläsandet är störst i de yngre åldergrupperna. Idag har var tredje 20-årig kvinna en egen blogg. Den som försöker kalla bloggar för en fluga har legat under en sten de senaste fem åren. Idag är bloggarna en maktfaktor att räkna med.

Vi som bloggar känner till detta. Och vi väljer att hantera vår makt på två olika sätt. En skrämmande utbredd grupp, däribland de absolut största bloggarna i Sverige, säljer inte bara annonser på sina bloggar, de säljer också själva blogginläggen. Mot en mer eller mindre rundlig summa pengar, beroende på bloggens storlek och inriktning, kan företag få sina produkter omskrivna och också uppvisade på bild. Prislappen ligger på tusentals kronor. De största bloggarna kan tjäna mer än hundratusen kronor på en månad på att sälja annonser och blogginlägg i kombination. Det är enorma summor pengar i omlopp i en affärsverksamhet som går ut på att företag och bloggare går plus på läsarens bekostnad. Att detta strider mot marknadsföringslagen är inget som hindrar, mer än att det hindrar storbloggarna från att öppet tala om exakt hur pengarna tjänas.

Sedan finns det en mindre grupp vars ord och åsikter inte är till salu. Vi följer de pressetiska reglerna, eller marknadsföringslagen, eller både och. Det innebär bland annat att vi tydligt visar vad som är annons och vad som är vår egen text. Även om det går att köpa en annons, kan företag inte betala för att vi ska blogga om dem. Vi vill vara trovärdiga inför våra läsare och vi tycker integritet är viktigt. Vi tror att vårt sätt att förhålla oss till annonsörer, redaktionell reklam och gällande lagar är viktigare och mer långsiktigt hållbart än att sälja sin integritet och ytterst lura sina läsare.

Tyvärr arbetar vi i motvind. Ofta får vi försvara oss mot felaktiga anklagelser om att vi också är till salu, bara för att andra är det. Vi berättar så klart hur vår publiceringspolicy ser ut, men blir inte trodda. Bloggkollegor med mer förhandlingsbar moral än vår, skjuter både sig själva och oss i foten. Tack vare blogglögnarnas rikoschetter blir vi alla enbenta.

Därför kommer vi nu att tydligt skriva ut på våra bloggar att vi följer Pressens
samarbetsnämnds Spelregler för press, radio och tv. Vi vill höja oss över alla pressetiska tvivel. Vi vill att våra läsare ska förstå var vi står. Eftersom lag och ordning inte räcker till för den här nya gruppen unga affärskvinnor, som säljer annonser förklädda till redaktionellt material, får vi försöka göra något för att skilja oss från våra mindre nogräknade bloggkollegor.

Varje resa börjar med ett första steg. Det här är förhoppningsvis ett första steg mot en upprensning av bloggträsket. För även om våra mindre nogräknade kollegor säljer sig till högstbjudande, är vissa av oss inte till salu.

alltforforaldrar.se/farmorsbloggen/

beautybytanci.se

beleza.blogg.se

daisybeauty.com/web/asa

daisybeauty.com/web/frida

daisybeauty.com/web/kicki

daisybeauty.com/web/zaida

elmikas.blogspot.com

finslipad.blogspot.com

frokenrosa.wordpress.com

gazet.se/Bloggar/?Skribent=elin

godoc.nu

honi.blogg.se

leninea.wordpress.com

lillagumman.se

makeitfab.blogspot.com

makeuponista.se

onekligen.blogspot.com

purity.webblogg.se

saintbellabeauty.blogspot.com

skimmerskuggan.blogspot.com

totalbeauty.se

underbaraclara.nu

vackerunderbar.se

Kristyr

Jag blir bara mer och mer förtjust i färgen i vardagsrummet. Lingonshake är vackert mot vitt och ser nästan isigt ut på vinter. På kvällarna däremot ger det ett varmt och ombonat intryck. Vi har fått två söta minigranar av några bekanta (stor gran har vi redan fått av grannarna – men den tar vi inte in riktigt ännu) Jag gillar att ställa ut smågranar eller grankvistar redan till advent. Det luktar så gott och förtar ändå inte det magiska med att så småningom ta in och klä den riktiga granen!

Stora granar är ju så pampiga. Små granar är mest charmiga och kan se ut lite hur som helst. Den här fick kristyränglar och silvriga pumlor. Min fina vita pappstjärna från Åhléns hänger i hörnet av rummet. Varför ska pappstjärnor bara hänga i fönster?

Julblommor

Här kommer några fler fina planteringstips för julblommor. Ett himla bra sätt att piffa en kruka på är att vira fint papper kring en vanlig plastkruka. Jag använde golvpapp från renoveringen och fäste ihop den med randiga snören. Rustikt, vackert och billigt! I en gammal brödform från loppis får tre vita hyacinter stå.

Jag använder en gammal sockerkaksform som kruka för min julstjärna. Bara att stoppa ner en tät plastbytta i botten så att vattnet inte läcker ur och förstör formen. Täck över de fula kanterna med mossa.

Slutligen har två hyacinter tagit plats i en vacker pressglasskål från farmor. Några små julkulor skänker extra glitter.

Bakslaget

I tider då man älskar att förfasa sig över alla bortskämda curlade ungar är det lätt hänt att det slår över. Ungar ska int klemas med! När ja var ung fick ja minsann gå sex mil till skolan, i snöstorm och fyrtio minusgrader endast iklädd badshorts – med uppförsbacke båda vägarna. Bad man om skjuts fick man smäll! Det var tider det.

Det är otroligt viktigt att barn får lära sig att ta ansvar och hjälpa till hemma. Men jag tror inte på att utkräva millimeterrättvisa. Jag tror inte att det gagnar den människan i längden. Man behöver inte köra stenhårt med ungar för att de ska växa upp till hyggliga varelser. För målet med uppfostran kan väl inte vara att få lydiga barn – utan så småningom empatiska inkännande vuxna?! Själv är jag lillasyster och var rätt bortskämd när jag bodde hemma. Med bara två barn hade mina föräldrar tid och ork för mig. Jag behövde inte göra särskilt mycket.  Och se – inte blev jag en lat jävel för det. Tvärtom. Jag jobbar och fixar och sköter mitt hem och har försörjt mig själv sedan jag flyttade hemifrån. Allt handlar inte om tuktan, scheman och att alltid göra sina uppgifter utan pardon. Det handlar om att av barn skapa trevliga vuxna. Hur lär man barn empati egentligen? Jo – genom att ge mer kärlek än de förtjänar. Ibland kan man få smita från middagsdisken. Fast det inte är rättvist. Men för att någon ser att man är trött. Att få uppleva det – mer kärlek än man gjort sig förtjänt av – leder i förlängningen till att man själv kan ge andra samma sak. Att man i vuxen ålder själv erbjuder sina tjänster osjälviskt. Att ta middagsdisken, hjälpa en kollega, utföra en tjänst utan krav om att få samma tillbaka. Inte för att det är millimeterrättvist utan för att det är empatiskt.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst. Eller vad är det man säger?

Köldknäpp (i dubbel bemärkelse)

Malin och Johan skulle ha kommit hit idag. Men på grund av sjukdom stannade de hemma. Lite tråkigt men de kommer nästa helg istället. Vi bestämde oss för att ta en tur till Jakobs mormor som kompensation. Åh så underbart vackert det var! Som tjock kristyr på träden.  Vi fick äta världsgod ris a la Malta och smaka på julkakorna. Mmmm…satt gott det! Jag hade gärna stannat över natten men eftersom vi ännu inte fått in vår acktank (ja mardrömmen tar aldrig slut) så kan vi inte lämna huset mer än några timmar eftersom det då fryser sönder. Så otroligt deppigt och stressande. Jag blir knäpp! Gode gud skänk oss en rörmokare som har tid- igår helst! Vi kom hem till 15 sköna inomhusgrader ikväll. Så nu ska jag sitta uppe och elda. Lagom roligt, men jaja…

Hyacinter

Julblommor är verkligen det viktigaste pyntet för mig. Framförallt lukterna är avgörande. Hyacinter måste finnas – helst lite överallt. I köket har jag stoppat ner en hyacint i ett gammalt öskar för mjölk. Passar perfekt och eftersom man knappt ska vattna hyacinter behöver man inte vara rädd för att udda planteringskärl ska rosta sönder. För att blomman ska komma upp i krukan har jag ställt den på den (upp och nervända) plastbytta blomman kom i och bäddade in hela baletten i mossa.

Några hyacinter får stå framme i min fina gamla besticklåda. Full av silverbestick glittrar det som värsta julpyntet.

Beak boot

Efter besvikelsen med Ten Pointskorna har jag varit på jakt efter två par skor. Dels ett par nättare kängor liknande de jag hade, dels ett par riktiga vinterstövlar som jag kan ha på vinterns barnvagnspromenader. Nu har jag slagit till på ett par klassiska Beak Boots från Docksta, som jag kan ha resten av livet. Kommer känna mig som min mamma i dem – hon hade ju också blötnäbbar – fast på sjuttiotalet. De nättare kängorna återstår att finna, men tack vare alla era tips på riktiga  kvalitetsskor vet jag ungefär vad jag ska satsa på.

Beställde skorna i måndags och mejlade dem idag och frågade om de hade skickat dem.  Nej vi håller precis på att tillverka dem i verkstaden. Vi skickar dem nästa vecka. Fantastiskt! Riktigt hantverksarbete, tillverkat ekologiskt av svenska arbetare som får skäligt betalt. Ändå kostar de bara 500-lappen mer än mina trasiga Ten Points gjorde. Jag känner på mig att jag kommer bli riktigt nöjd.

Klassisk jul


Åh så himla härligt med advent! Imorgon kommer Malin och Johan hit på vintermys. Själv ligger jag på soffan just nu och bara njuter av att det är nystädat, att apelsinerna är fullproppade med nejlikor och hyacinterna slagit ut. Och så vill jag verkligen rekommendera att lyssna på P2 som ända fram till jul sänder julmusik på nätet, i två olika kanaler. En som heter Klassisk Jul och spelar klassisk julmusik och så Bjällerklang som spelar allt annat. Sjukt mysigt att slå på när man bakar eller pysslar.

Går på knäna

Lite så här har jag känt mig sista tiden. Som att jag går på knäna och drunknar i prylar och grejer och uppdrag och obesvarade mail. Det blir lätt så när man frilansar. Allt kommer på en enda gång och kör ihop sig något enormt. Och huset sunkar igen för man hinner inte hålla efter. Men nu börjar det lätta och det känns så fruktansvärt skönt. Det märks bland annat på ordningen här hemma. Nu börjar det likna något!

Mindre än en månad till mammaledigheten och fy vad jag ska njuta.Förra våren sa jag till Jakob när jag var trött och jobbat för mycket  – Det kanske vore roligt att ha barn snart? (typ inom tre år tänkte jag) Men plötsligt var jag på smällen. Sug på den karamellen.

(Illustrationen har jag själv gjort)

Godiskransen

Kransar är himla fint – jag gillar både traditionella och mer kitschiga varianter som den här. (Ni som köpte min jultidning förra året känner igen bilden) Jag gjorde kransen av en frigolitstomme jag köpt på hobbyaffären. Ett kilo godisar fick sätta livet till när jag fäste dem i kransen med en knappnål vardera. Slutligen band jag ett presentsnöre kring kransen och hängde upp den. Tjopp. Tjopp. Tjopp. KLART!

Förblånat


Förblånat vad kallt det är idag. Vi har städat huset och jag har satt upp ljusnätet i vår fina utegran. Jag kan berätta att antalet svordomar som uttalades under tiden inte får plats på händernas tio fingrar. Knappt om man adderar tårna heller. Ljusnät är verkligen ett straff till människan. Men nu sitter det där det ska!

ag tycker att det är synd att utebelysningar  ”ska” plockas ner så snart efter jul. De borde få hänga till februari är slut i alla fall. Man blir så glad när man är ute och promenerar i mörkret och ser alla fint upplysta trädgårdar.