Jag hörde en gång en ytligt bekant säga – Åh jag borde skaffa mig en bögkompis! Typ som om det var en ny handväska hon pratade om. Eller en trendig accessoar. Lite det tänker jag på när jag läser det här inlägget. Amanda Schulman har fått sin “första flatvän”. Hon har flera bögkompisar men alltså först nu en alldeles egen flatvän. Och hon frågar flatvännen om hon är en sådan som homosexuella kan gilla. För att alla homos har samma smak, eller?

Tänk er det motsatta: att skriva ett blogginlägg om att man skaffat sig en heterovän, som får besvara frågan om man är en sådan som heterosexuella attraheras av? Den tanken är ju befängd. Vilken person skulle få för sig att klumpa ihop smaken på heterosexuella så där? Inte sjutton har jag samma killsmak som varenda tjej jag känner bara för att vi råkar ha gemensamt att vi gillar det motsatta könet. Och själva den där benämningen “flatvän”. Det är ju fint att man har olika typer av vänner, men varför ska man kategorisera in absurdum? Min flatvän, min arbetarklassvän, min medelåldersvän, min mellanöstervän, min talfelsvän, min blonderat-hår-med-mörk-utväxt-vän.

Vän som vän tänker jag. Men jag kanske tänker tokigt…