Jämför er inte med mig för jag jämför mig då rakt inte med er

Jag har flera gånger fått frågan vem som egentligen sköter mitt barn eftersom jag verkar pyssla med så mycket annat? Ibland antyds det att jag inte tar mitt mammaansvar. Tydligen är det oerhört provocerande när en nybliven mamma gör något för sig själv och inte bara är med sitt barn. Typ sminkar sig, planterar blommor och syr nya köksgardiner. Men jag kan lugna alla oroliga med en glädjande nyhet: barnet har en far – det är helt sant! Han har en far som varken är varken tappad bakom en vagn eller född i farstun. Som väljer att vara hemma hela det första året med honom. På så vis hinner lilla mamma få göra något själv också. Jag förstår att det låter som hittepå och science fiction – men bli inte arg på mig för det!

Det knäppaste är att alla som mästrande sa ”du kommer inte ha tid för allt det där hemmafixet när du har barn” nu blir sura när jag visst har tid. För när man lever jämställt så hinner man. Inte allt. Absolut inte. Men i alla fall lite av det man tycker är roligast. Jag tycker att det är himla roligt att inreda och vara kreativ så då gör jag det. Klart att jag prioriterar bort många saker också. Det fattar väl vem som helst. Men det blev väl en trälig blogg om jag bara skrev om det? Hej bloggen. Idag gick jag inte ut på krogen. Ej heller på bio eller till biblioteket. Imorgon kommer jag inte besöka gymmet, gjuta en avloppsbrunn och absolut inte snida en dalahäst. Jag kommer lägga noll minuter på viktreduktion och noll minuter framför teven.

Alla väljer olika. Jämför er inte med mig för jag jämför mig då rakt inte med er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

211 kommentarer på “Jämför er inte med mig för jag jämför mig då rakt inte med er”

  1. Bra!!
    Så kloka ord. Du får vara förebild för ett jämlikt föräldrarskap. Många är nog bittra över att de inte hinner och orkar med. Men vi följer ju din blogg för att du har en förmåga att förmedla intresanta saker.

  2. Jag har inga barn men om jag hade det så skulle jag inte sitta å bara titta på det medans det sov!!! Att folk alltid ska hålla på & ”gnälla” för att man gör en massa roliga saker… Stå på dig!!

  3. Det är ju lustigt vad folk kan bli uppretade till höger och vänster. Antingen är de väl avundsjuka för att du får den tid för dig själv som många nyblivna mammor önskar sig, eller så kan de inte räkna ut att mycket händer utanför bloggen och att den är vinklad för ja, typ, som du skriver själv, inte bara handla om saker du inte hinner med.

  4. TRUUUUE THAT!

    ..har alltid diggat dej steeenhårt! & du ska veta att jag tycker du är så attans BRA KLOK HÄRLIG GODHJÄRTAT & FANTASTISK & MÄNSKLIG … you rock!

  5. *APPLÅDER*
    Jag står upp framför laptopen och applåderar ditt inlägg. Jag är själv mor (till lilla tösabiten Skorpan 1 år) jag började jobba när hon var 6,5 månader, för att jag och min man tycker att det enda rätta är att dela föräldraledigheten. Jag får ofta gliringar för att jag började jobba tidigt, har tid att välja kläder och fiffa till mig. När jag får frågan var är Skorpan när hon inte är med mig, får dom ofta svaret, vet inte eller jag ställde ut henne till vargarna. Herregud. Dumma frågor får ännu dummare svar. Mitt barn far är världsklass, därför har jag valt just honom till min man och att skaffa barn med! Föräldraskap är ett teamwork. ps vad underbart söt lilla B är, Plupp kan slänga sig och sin kalufs i väggen;)
    Hejja på er!

  6. Haha alltså Clara! Ibland önskar jag att jag var du för du är så oförskämt bra så jag baxnar! KÄRLEK TILL DIG!

  7. Bra skrivet clara 😀 Man måste få tid att göra saker själv också. Jätte bra att barnets far har valt att vara hemma 😀 är inte allt för många pappor som gör d känns d som. sen så får man mycket tid över i början då dom e små tycker jag.
    Mest sova och äta. Min son e 10 månader nu, och då e d inte så lätt att få mycket gjort ;P speciellt som han är en riktig mammagris ;P då är d bra att man är två i allfall. Måste säga att jag e imponerad över dom mammor som är ensamstående, dom gör d bra. Älskar din blogg 😀 ta hand om dig ! kram Lisa

  8. Måste bara säga att jag är väldigt inspirerad över hur du och Jacob gör med föräldraledigheten. Det är ju en ypperligt fantastisk idé att också Jacob är hemma. Att vara två om ‘et kan ju inte bli annat än bra. Denna idén kommer jag ta med mig när jag själv skaffar barn. Även om det betyder att man får snåla lite så är det värt mödan, när man kan avlasta sin fru på det viset.

        1. Ja det tänkte jag med, men nu när jag läste min kommentar kan jag förstå om det uppfattades annorlunda. Att skaffa barn är man två om. Och för att vara en kille som vill vara närvarande i min framtida barns liv så är jag tacksam över att det idag är såpass enkelt att dela på det hela.

  9. Men yes alltså! Så bra skrivet av dig. Vi har en Elsa på 3 månader och vi är ute och ränner för det mesta. Och hon ränner med oss på våra utflykter, och det går ju himla bra det med. Vi prioriterar bort rutiner och en del av vår egen sömn men så härligt det är att få vara lediga ihop. Kram på er familj!

  10. Helt rätt Clara, jag har aldrig hunnit så mycket som när våra barn var små, nu hinner man inte nått nästan 🙂 och nu är båda på väg ur boet.

  11. Du är ung och frisk. Klart du orkar och hinner. Vi behöver inte gå tillbaka mer än 50-60 år så var kvinnor ute på åkern några dagar efter förlossning. Jag var ensam med två barn under 2 år och jag lovar. Vi hade nysydda gardiner, omklädda stolar och en och annan hemsnickrad pall. Mina barn fick också massa gos och sagoläsning. Vi bakade frallor varje lö morgon och till pannkakorna gjorde vi egen sylt tillsammans. Däremot var jag sällan (läs aldrig) på krogen och jag kollade inte på tv. Njut av tiden, livet och din lilla fina familj. Du är ett gott föredöme!

  12. Jag har precis suttit och läst i ditt arkiv, lite små godbitar här och där. Du verkar vara hur gó och kreativ som helst och jag önskar dig all lycka med livet som mamma. De som kommenterar negativt om din tid är nog de som önskar att de ibland fick lite egentid bland alla måsten i livet. Du som har den möjligheten gör alldeles rätt i att använda den till sånt som får dig att må bra.

  13. Kära Clara!
    Jag har nu läst din blogg i några månader och kan inte förstå hur någon ens kan komma på att tycka att du inte tar ditt mammaansvar! Någon mer seriös jordnära inspirerande människa än du har jag inte stött på länge. Jacob kan verkligen skatta sig lycklig som har Dig. Ta inte åt dig av andras avundsjuka kommentarer!
    Ha en härlig helg alla 3! plus hunden

  14. Jag är 30 år och har 6 barn. Min man jobbar. Men vet du vad? Jag hinner ändå göra saker! Både ”måsten” så som tvätt, disk och matlagníng, och saker som jag gör bara för att jag vill, tex sy, fixa och träna. För inte ens lillan som är 6 månader är i min famn hela tiden. Och precis som din son så har mina barn en underbar pappa som är helt kapabel till att ta hand om sina barn när jag gör något annat. Sluta att lyssna på alla ”vet-sig-påare”, för det dom säger är kanske deras verkligenhet, men det är då sannerligen inte allas verkligehet! 🙂

  15. Ojojoj, vad folk har bekymmer över vad andra gör och inte gör. SMÅ små bebisar, så som er lille fining sover ju rätt mycket också och man KAN pyssla samtidigt som bebis ligger och njuter av livet brevid. Hur kan man/folk ens orka undra. Jaja. Pyssla på du och njut av att du har förmågan och möjligheten till att göra ALLT DU VILL för du kan vara flexibel OCH har en god man som gör sitt till 😉 Kram och heja!

  16. Jag väljer att se dig som en förebild istället. Och Jakob också såklart. Det är så befriande att se att du har tid och ork till saker du gillar, att man inte måste avsluta sitt gamla liv med alla intressen bara för att man får barn. Sen är det säkert jobbigt på många sätt och vis också kan jag tro.

  17. Vet du, jag skulle gärna läsa en blogg av din man, finns det en sådan? En jämställd man som bloggar som jag kan slänga i ansiktet på alltför många män som inte tar samma ansvar. Jag blir ledsen när jag läser ”Bra Clara, att du lever jämställt”. Det är inte bara DITT ansvar att leva jämställt i din relation, det är också din mans ansvar. Ett ansvar som han ju faktiskt verkar ta. Jag vill gärna läsa en mans tankar om detta och hur han ser på relationen. Män behöver en förebild de också. Du är en förebild för kvinnor, inte tu tal om saken, men inte förrän män också vill leva jämlikt kommer det att breda ut sig snabbare. Så: Efterlyses: Jacobs blogg om familjelivet!

      1. Ni borde läsa korvasbloggen. En blogg skriven av en helt jämstäld pappa och hur han reflekterar över sitt föräldraskap !

  18. Men nå så jäääävulskt bra sagt. Heeeeeeelt sjuuuuukt bra!

    Jag bara hör hur din västerbottniska spottar fram dessa grymma ord (är själv gammal umeåbo)

    HELT JÄVLA RÄTT! Finns ingen större jämställdhets fälla än kärnfamljen och att ni följer erat hjärta och delar eller tar lika långt är bara så grymt. Eller varför inte att Jakob är hemma mer än dig eller vilken annan man som helst. Som att mamman skulle älska sitt barn mindre för det.

    Själv stör jag ihjäl mig på att mammas namn alltid står först vart helt man läser om barn. I födelse publikationer, blöjprenumerationer, etc etc.

    Tummen upp för dig och tummen upp för Jakob.

  19. Underbar kaxig respons till missunnsamma, bittra människor som är avundsjuka på ditt liv och inte orkar skaffa sig ett likadant! 🙂

  20. Jisses, jag skulle självantända om någon hade invändningar om hur jag väljer att leva mitt liv. Och sen blir jag mörkrädd också! Varför, varför är det alltid kvinnan som ska välja att vara hemma med den lilla. Det är ingen som reflekterar över om pappa spelar lite golf liksom. Sällan har väl de orden yttrats till en man:” Passa på att vara med bebisen så mycket som möjligt nu! Den här tiden går så fort.”
    Fattar inte att i mångt och mycket när det gäller just föräldrarollen så kastas många tillbaka till 20-talet vad gäller rollfördelning. Gah!

  21. Clara, jag har också fått barn precis, eller 5 månader sedan för att vara exakt! Och jag kämpar med precis samma sak, att få folk och förstå att mitt lilla barn är faktiskt inte bara mitt, hon har en Pappa, som är super fin och bra och kan precis lika bra som jag! Jajemen, vår lilla tös hon äter inte bara mammamat längre heller, så pappa kan göra precis ALLT som mamma gör.
    Ohyggligt märkligt va! Jag kan faktiskt åka till frisören, ta en kaffe ensam i solen, pyssla med mina egna intressen. Helt otroligt! Det är faktiskt människors reaktioner på det hela iallafall. Och tala inte om restresan på fyra dagar jag ska åka på ensam i sommar. Det måste vara barnmisshandel.

    Helt jäkla otroligt att du, jag och ohyggligt många andra morsor där ute faktiskt måste försvara sig och sina egna intressen. Det är ju faktiskt fruktansvärt när man tänker närmre på det?
    Och mammor som attackerar varandra med massa skit? Borde man inte stå upp för varandra? Inte vara så förbannat kritisk hela tiden? Respektera sina medmänniskors levnadssätt och beslut?

    Tack för en fantastisk blogg! Den gör mig så glad!

    Kram, Elin

  22. WORD! Jag förstår att det måste vara riktigt jobbigt med alla vassa kommentarer, men alla med sinnet i behåll förstår bättre. Simma lungt och pyssla på! Kram påre!

  23. *hurra* för dig! Helt underbart att läsa!
    Ibland får jag känslan att vi kvinnor är mer missunsamma mot varandra än vad ex män är gentemot varandra i olika sammanhang? Varför inte bara släppa den missunsamma avundssjukan och leva och låta leva! Vi är olika, har olika liv, vill olika saker, mår olika m m i det oändliga!
    Jag vet inte hur många bäbisbloggar jag har hamnat in på där det ständigt skrivs om magsjukor, spyor, tvätthögar och en bild på en naken lilla Putte *nu är jag ironisk* Jag vet inte om det är just nåt bättre. Dels hänger man ju ut ett inte ont anande barn och sen tar det ju en massa tid att blogga OM barnet.. jaja alla gör som de vill men man ska absolut respektera varandras val. Ha det gott!

    1. Det där vill jag inte hålla med om alls! Män är minst lika missunnsamma, men kanske att det yttrar sig på andra sätt. Jag är så trött på myten om att tjejer är konspiratoriska, själviska och sluga. Kolla här bland kommentarerna – Hur mycket stöd får inte Clara egentligen?!

      För övrigt måste jag säga att jag blir mörkrädd över hur verklighetsfrånvända vissa bloggläsare verkar vara. De antar (och förutsätter) att de får se allting som händer i Claras liv och drar en slutsats utifrån det. Jag håller inte med alla kommentarer här som antyder att man ska skita i hur andra lever sitt liv – Tvärtom tycker jag det är jättebra att man bryr sig om sådant… Men då måste man ha torrt på fötterna och så bör man inte visa det genom ett spydigt blogginlägg.

  24. Jag blir så otroligt glad för din skull, för att du hittat en så fin man och för att ni vågar göra någonting såpass ovanligt som att vara hemma båda två – så länge! Det är så himla trist att höra om alla kritiska kommentarer, men vissa människor tål inte att se andra göra sin grej utan att lägga sig i, hoppas att de positiva kommentarerna fortfarande kan lyfta och peppa dig, för även om jag kanske inte håller med om precis allting du gör är du en fantastisk förebild!

  25. Du äger Clara! Så härligt det måste vara att kunna vara hemma tillsammans hela det första året. Det tror jag ni kommer att påverka era framtida år tillsammans på ett mycket positivt sätt. Att ha den där första början båda två 🙂

  26. Jag som blivande sexbarnsmamma kan bara konstatera att det är nu när bebisen är så liten som man har tid att göra annat med. Äter, sover och skiter ungefär 😛
    Det finns alltid någon som mår dåligt över att andra lyckas fixa det som de själva inte lyckas med och därmed måste det antydas. Känner igen det så väl.. Jag är alldeles för aktiv och självständig för att vara mamma tydligen. Jag har sluppit antydningar på bloggen hittills i varje fall. Fast det är klart, jag är långt ifrån lika poppis som du 😛

  27. Det är ju du som är normal!! Så här bra kan man ha det när man lever någorlunda jämställt (och kanske inte har ett kolikbarn). Jag anser att alla trötta mammor som sliter ut sig får skylla sig själva eftersom de uppenbarligen inte kräver jämställdhet från sina män. Jag gjorde precis som dig och märkte att jag var mycket piggare och gladare än de mammor som tog på sig hela ansvaret själv. Precis som du har egentid antar jag att din man också har det. Man ammar trots allt inte 24 timmar om dygnet, och att trösta, byta blöjor och annat kan ju lika gärna pappan göra.

    Som nybliven förälder märker man att folk helt plötsligt har åsikter om saker de inte har att göra med! Det du och din man gör är helt rätt, att unna varandra lite egentid ibland och låta ert barn skapa trygga band till båda sina närmsta! Heja heja!

    1. Tycker inte man kan säga att ”kvinnor får skylla sig själva”, man är väl två om jämnställdheten? Varför är det bara kvinnans ansvar att få till en förändring? Tycker det är minst lika dåligt av män att ta för givet att mamman ska ta det tyngsta lasset. Det handlar ju om förväntningar och könsroller, strukturer i samhället som ofta bara blir av sig själv. Kvinnor har en press på sig när de blir mödrar som män inte har på samma sätt, vilket kan vara svårt att bara bryta. Nej, helt onödigt att skuldbelägga människor, uppmuntra istället!

      1. Jag förstår vad du menar Vallmo, men jag håller nästan med Anna här. Jag menar – tänk att få barn och slippa göra alla de där ”jobbiga” sakerna som att torka bajs, trösta, gå upp mitt i natten, ge upp stora delar av sin fritid utan bara kunna komma in och vara lekfarbror lite då och då. Själv kan jag inte se charmen i det, då jag gärna tar det goda med det onda, men tänk då att många människor uppmuntrar att män har en sådan relation till sina barn, ja, finner den sund och normal.

        Jag tror det är svårt att, i ett samhälle där du inte förväntas umgås med dina barn och där en annan människa frivilligt tar på sig de ”jobbiga” uppgifterna, kräva att få ta mer ansvar. Det är lite som det Linda Skugge skrev om att kvinnor och mäns olika löner; få män lär kliva fram och säga ”Ja, tack, jag vill gärna ha lite mindre lön till förmån för mina kvinnliga kollegor”.

        Män uppfostras ofta till att inte vara omhändertagande, att inte bry sig om och ofta framställs barn som någonting negativt i en mans liv. Ett tecken på att livet är över, att du är fast hos kvinnan osv. Jag tror många har svårt att förstå glädjen med att ta del av ett barns utveckling, att vara en del av sitt eget barns liv. Därför måste nog kvinnan många gånger ta första steget och be om ”hjälp”. Kräva ansvar och visa vad det innebär att ha barn.

      2. Kanske hårt att säga att de får skylla sig själva, men man lär trots allt ofta känna sin man innan man skaffar barn. Man är ju inte totalt ovetande om åsikterna hos den man skaffar barn med. Det handlar precis som Amelia skriver också om att låta pappan lyfta upp barnet och trösta etc., att själv backa och låta honom släppas in i omhändertagandet. Där har kvinnan ett stort ansvar.

        1. Anna, så enkelt är det inte. Man känner såklart oftast mannen som blir pappa – men hur man själv, och han, kommer att hantera föräldraskapet är faktiskt inte helt lätt att förutse ändå. Det finns nog många män därute som är helt med på noterna i förväg när det gäller att vara jämställd och dela lika innan barnen väl kommer, men det är skrämmande lätt att ändå falla in i könsrollerna i skarpt läge. För att han är fostrad på ett sätt och jag på ett annat, för att man inte kan förutse hur det kommer att kännas/vara/upplevas att vara förälder, av andra skäl. Jämställdhet i familjelivet är faktiskt svårare i verkligheten än man kan tro. Hur bestämda åsikter man själv än kan ha i förväg. Att det funkar så bra för Clara är bara att applådera men underskatta inte svårigheterna för oss andra. Man kan vara feminist och övertygad om hur viktigt det är att dela lika och ÄNDÅ vara den som är med barnet praktiskt taget dygnet runt.
          Däremot tycker jag förstås aldrig att man ska lägga sig i eller racka ner på hur andra gör. Så menar jag inte. Bara betona att nej. Det är fan inte så lätt.

  28. Bra tjejen. helt rätt rutet. Ja det provocerar att du verkar var dig själv men skit i alla eftersom du väljer att visa exakt det utsnittet du vill av ditt liv. och det är väl kart att barnet har en papps och att han kan ta hon om sonen.

  29. Hoppas verkligen att du menar det du säger – att du inte jämför dig! För alla är värda att ha det bra, må bra och att få njuta av livet och att inte ha dåligt samvete för det! Att kunna vara föräldralediga samtidigt är få förunnat så kanske är det just det som sticker i ögonen på dessa? Är man ensam vuxen hemma är det inte mycket av det du nämner som man hinner med och det är lätt att bli ledsen och tärd. Fortsätt ta hand om varandra!

    1. Kan bara hålla med! Både Clara och dig. Att vara hemma på det här sättet är ju inte alls en möjlighet för alla, inte heller för alla dem som gärna vill dela så lika som möjligt och också gör det. ”Lever man jämställt så hinner man” är ju inte helt sant. Kanske på en livstid. Men fantastiskt för er Clara, vilket toppenår ni kommer att få tillsammans alla tre. Kan inte föreställa mig nåt härligare.

      1. Nej visst är det så ! Alla kan inte göra som vi. Just därför ska man inte jämföra sig med oss. Jag har sådan enorm beundran för alla som kämpar på som ensamstående föräldrar till exempel. Vilka superhjältar.

      2. Visst handlar det delvis om att få har förmånen att vara föräldralediga samtidigt. Men, det är inte det mest avgörande. Även om pappan jobbar heltid (jag drar inte in ensamstående i detta) kan man ändå dela på jobbet på kvällstid, nätter och helger. På så sätt kan mamman ändå få rätt mycket egentid och slipper slita ut sig totalt. Det handlar om att se arbetet med barn som ett arbete likvärt med ett lönearbete och som något båda har ansvar för.

        1. Självklart! Fast det finns ju en också en skillnad i vad man har möjlighet och pallar att göra när partnern kommer hem från skola/ jobb. Inte så många frissor öppna kvällstid, och peppen på att skruva upp en hylla kanske inte infinner sig efter en eventuellt slitig dag. Men visst bör man dela och känna samma ansvar. Vinner hela familjen på!

          1. Jo, naturligtvis är det ju så att man ändå inte hinner med eller orkar allt man skulle vilja. Men att få sitta en stund och slappa i soffan, att slippa gå upp alla gånger själv på natten, kunna sticka iväg och shoppa en timme utan barn….kan nog rädda många från att känna sig både bittra och slutkörda.

  30. det är kanske jobbigt för en del att få det uppkört i ansiktet att de kanske valt fel karl att skaffa barn med. men framför allt är det jobbigt för en del att ta in att man har ett val. man måste inte ta in allt som står på familjeliv om kvinnan som enda möjliga förälder, man kan välja ett annat liv för sig själv och sin familj. fy va besviken jag blev av att läsa det här, att folk säger så.

  31. HEJA CLARA!

    Jag har inte själv barn. Än. Men jag har vuxit upp med världens starkaste mamma som gjort så otroligt mycket för oss barn under åren. Och hon hann. Inte allt, som du själv skriver. Men hon hann.

    Så fortsätt strid för det du vet är rätt! Vi andra hejar på dig och tar motstånd mot sådana som borde veta lite hut.

  32. Och som om folk förr i tiden hade tid att sitta och lyssna på varje andetag deras lilla bebis tog! Det fanns säkerligen åtta syskon och en hel bondgård att sköta. Givetvis inte alltid optimalt, men inte heller så himla farligt. Fram för mer avslappnade föräldrar!

  33. Bra skrivet Clara. Och jag förstår inte folk som verkligen tror att du skulle strunta i barnet bara för att du gör saker för dig själv. Blir tokig på sånt. Även bra det där att påminna om att barnet har en far. Den där ”papparollen” verkar inte finnas i allas medvetande. Gud alltså, det uppenbara!

  34. Gud vad folk är jobbiga som skriver negativa kommentarer och tror de vet allt om alla andra. Hur orkar man bry sig eller lägga tid på sådant. Alla har väl rätt att leva sitt liv precis som de vill. Och om Clara nu vill sy gardiner halva dagen medan hennes man tar hand om barnet så är det väl helt upp till henne, det gör inte henne till en dålig mamma. Tvärtom, tar man hand om sig själv och prioriterar lite egen tid ibland gör en bara till en positivare människa och bättre mamma.

  35. Helrätt! Om det var en man som bloggade och gjorde annat när han precis hade fått barn så hade han INTE fått frågan om vem som tar hand om hans barn, och det gör mig så fruktansvärt förbannad.
    Vilket fantastiskt år ni har framför er, det är bara att gratulera. Jag hoppas innerligt att jag kan få ha det så när jag en gång får barn.

  36. HALLELULJA!
    Va skönt att höra att det finns andra sätt ”att välja”. Inte välja mainstream med mamma hemma med barn 1,5 år och pappa hemma några månader innan barnet börjar på förskola.
    Om man kan, vill och vågar så tror jag alla vinner på att välja annorlunda.

  37. Jag skall läsa det här högt för Alla jag känner. Faktum är att jag redan har börjat =)

    Jag älskar din blogg, och du är så bra. <3

  38. Detta är lite utanför ämnet, men jag måste skriva innan jag glömmer det.
    Har du läst något av Astrid Väring? Annars så borde du det! Hon var först att sätta Västerbotten och dina trakter på den litterära kartan. Jag tror att du skulle tycka om det 🙂
    I övrigt så håller jag med de andra kommentarerna! Kram

  39. Men shit vad lever vissa kvinnor med för värdelösa män egentligen?? Och på hur stort allvar tar de sig själva? Jag har två barn och en man som jobbar jämt. JÄMT. Jag har tid för allt jag vill och måste göra och sen lite tid över för att pilla naveln på det. (sen att jag är för lat och trött är en annan femma)

    Nyfödingar är dessutom väldigt behändiga. De sover mycket och de hänger liksom bara på.

    Jag tror vissa kvinnor sätter mammarollen på en piedestal där de tar på sig en martyrroll. Istället för att bara njuta, ta det lungt och ge sig själv lite tid för annat.

  40. Jag minns kommentarer jag fick när jag fick min första. Nån fjant hade sett en bild på mig ammandes med laptoppen framför mig (och en nagelsax på bordet herregud gör hon ANNAT medans hon ammar?? stackars barn!) och jävlar vad jag fick höra. (Jo personen hade ägnat ett helt blogginlägg åt saken)

    Men jag är ju sådär ovanligt begåvad. Jag kan faktiskt göra flera saker samtidigt!

  41. Sa himla skont att hora, sjalv har jag en liten tjej som ar 10 veckor och det ar nastan som om andra mammor blir sura pa mig for att jag hinner att baka och stada och vara kreativ. jag har himla tur som har en underbar unge som sover hela natten vilket gor allt enklare. jag har en man som maste jobba mycket sa att vi kan overleva for vi bor i australien dar man inte far nan mamma ledighet men det funkar. Sa fort han ar hemma sa far han ta over och jag ta hand om mig sjalv. Man maste fa gora vad man tycker ar roligt och vad som ar viktigt for en sjalv, da blir man ju ocksa en battre mamma tror jag!

  42. bra……var och en prioriterar sin tid själv. Att ensamstående ska ha det så svårt vet jag inte om jag kan hålla med om alla dagar då jag själv,när våra barn va små va ”gift ensamstående”med en egen företagare till man med hela världen som arbetsfält…..tufft ..ja självklart,men jag har alltid kunnat fixa o dona med mitt ändå men med barna i släptåg i allt naturligtvis.Ibland fick jag väl psykbryt som alla föräldrar och ibland fick jag väl klä barbidockor och bygga lego när jag hellre ville skapa med mitt.Det är väl som med allt…ett givande och tagande..När väl min äkta hälft var hemma var han en pappa o make av högsta klass.Nu är barnan stora o maken hemma som ”vanligt folk” och jag gör mitt precis som vanligt men med den skillnaden att det inte är något som avbryter mig…………HEJA CLARA

  43. ps kom bara på en hemsk episod i småbarnsåldern..Jag hade magsjuka och farmor skulle komma och hjälpa till eftersom maken var på långtbort ifrämmanland jobb…jag sitter på toan med lillasyster 9månader hoppandes i knät o storebror 4år står vid sidan om och slår med toalocket mellan min rygg o toasitsens rygg fram o tillbaka….glad i hågen NÄR KOMMER FARMOR!!!!!?????snart hoppas jag klämde jag fram….glatt minne idag men inte just då…

  44. Jag är så less på missunsamheten!
    Alla har såklart inte möjligheten till gemensam föräldraledighet men jag har aldrig förstått varför folk inte kan glädjas åt andra!
    Vi hade inte möjlighet att ens dela på ledigheten men det är väl fantastiskt att vissa kan! Bara njut, säger jag!

  45. Jag förstår inte hur ”folk” kan klaga på hur du lever dit liv?! Ni har det himlans bra att ni kan vara hemma båda två samtidigt, det är få förunnat! Vilka toppenföräldrar din lilla bebis har.

  46. BRA skrivet!! Det där inlägget gjorde att jag började längta lite lite efter ett barn. För år av kommentarer som ”Tänk när man är mamma då får man inte sova, man blir så sliten, kommer bara bära omkring barnet hela tiden” har satt sina spår i min vilja att få barn. Nu kom jag ju och tänka på att jag har en man som är underbar med barn också!

  47. Det är ju lite komiskt att du å ena sidan får skit för att föra fram husmorsrollen och andra sidan för att du fortsätter jobba när du fått barn. Vissa är aldrig nöjda. Avundas er som kan vara hemma så mycket tillsammans. Det ger lilla B en perfekt start i livet. Vår dotter är 6 månader och nu ska jag och mannen dela på föräldraledigheten. Jag studsar av glädje över att få börja jobba igen. Har även jobbat politiskt sedan hon var 5 veckor gammal. Blir också trött på frågor och kommentarer kring att hon inte är med mig jämnt. Om min man var inkompetent som förälder hade jag ju inte skaffat barn med honom liksom. Det hade ju varit korkat.

  48. Sen är det ju så, att såvida man haft turen och lyckan att få ett friskt barn som är hyggligt nöjd med tillvaron, så sover de ju mer än de är vakna den första tiden. Då hinner man mycket, varesig man är hemma själv eller inte. Men man behöver lite motivation och go i sig tror jag, för att ta tillfället i akt. Jag vet mammor som sitter och tittar på Malou hela förmiddagen och sen gamla repriser på eftermiddagen. Inget fel i det men klart man inte får nåt gjort då. Nej, se till att ha kul projekt på gång säger jag, och sen kastar man sig på det när ungen sover!

  49. Klockrent skrivet! Kan tänka mig att större delen av ”mammalediga” sitter just framför tvn med sina spädbarn och surar över att de inte hinner med ditten och datten!

  50. Jag tror att du har missförstått kommentarerna, Clara. Jag tycker inte alls det skulle bli en trälig (eller vad du nu skrev) blogg om du skrev om alla saker du hinner. Personligen tycker jag att det skulle vara uppfriskande. Jag kan tillhöra dem som har kommit med de kommentarerna som du stör dig på, men jag menar på intet vis att det är fel att du är kreativ och piffig eller att du inte tar hand om ditt barn ordentligt. Det som jag stör mig på är att du väljer att bara visa upp det positiva och inte skriver om de mindre bra siderna av att vara ny mamma. Det är självklart ditt val att framställa dig själv på det är sättet men jag kan inte längre känna igen mig i det du skriver. Jag har en bebis som är några veckor äldre än din och jag kunde känna igen mycket som du skrev medan vi båda var gravida och det var trevligt och uppliftande att läsa. Men nu känner jag inte alls igen mig och jag har ändå en ”lätt” bebis och min man och jag delar på det mesta. För mig hade det åter blivit interessant läsning om du nämnde de dåliga sakerna också, för att bli mamma för första gången är inte dans på roser alla gånger och så tror jag inte heller att du upplever det. Men det är såklart ditt val att inte göra det men då tror jag inte heller att du kan slippa för kommentarena och jag tycker i övrigt att det är lite väl mycket Clara-kult här inne ibland. Det är väl bara bra att folk tycker olika!

    1. Jag förstår vad du menar och efterlyser. Fast jag har ju skrivit om de dåliga dagarna! Bara att scrolla bak i arkivet, skrev om det senast förra veckan tror jag. Jag antar att det kommer fler sådana inlägg de dagar jag känner för det – men hittills har jag mått så himla bra och varit så lugn så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

      1. Alltså, jag tycker inte att man måste skriva om dåliga saker! Liksom det du skrivit ”räcker” tycker jag. Din blogg gillar jag just för att den handlar om ganska många fina, små, underbara vardagssaker, självklart förstår man att alla dagar kanske inte är tipptopp men å andra sidan kanske man vill dela med sig att det man tycker är fint!! Annars kanske nån plötsligt tycker att herre gud, skriva om kanelbullar och pyssel, kriget i afganistan då? Demostrationerna i Egypten? Nej nu jäklar… Sen har din blogg förvandlats till en sån blogg man får ont i magen av att läsa, istället för som nu, som man mår bra av att läsa!!

        keep up the good work!

    2. Så om man inte anser att det som enligt normen är tufft, jobbigt, negativt, ”de mindre bra sidorna med att vara ny mamma”, som speciellt jobbigt – vad gör man då? Ska man vara försiktig med att skriva för mycket positivt, eftersom det eventuellt kan sticka någon annan nybliven mamma i ögonen att alla inte känner av det jobbiga lika mycket?

      1. och jag måste bara kommentera här med!! jag upplever det OFTA så i Sverige: ”Tycker du inte att något som ”brukar” vara jobbigt är det så får du ta mej fan låtsas, annars känns det värre för oss andra”, SÅ TRIST!!

    3. det är olika för alla. nu är visserligen mitt barn endast en vecka gammal än så länge, men jag har inte haft en enda dålig dag hittills. det kan ju bero på både vad man har för förväntningar, hur barnet är etc.

  51. jag är riktigt avundsjuk på att ni kan vara hemma båda två ett helt år! Jag insåg inte de fördelarna innan jag fick barn och valde därför att skaffa tidigt istället för att ha sparat ihop en ordentlig buffert. Nu tänker jag annorlunda och tänker inte skaffa syskon innan vi har råd att vara hemma båda två i minst tre månader (och jag har en man igen :P)

    Fö är det väl inte SÅ konstigt att hinna göra en massa nu i början, även om du vore ensam, eftersom barnen sover otroligt mycket när de är så små.

  52. åh men jag håller med dig 🙂 Jag har ju valt att bli gravid ensam och det har varit några månader nu när jag itne hann särskilt mycket, men nu när Ben är 11 veckor så får jag lite mer tid. Klart jag kan känna ett sting av avundsjuka, men det handlar itne om din tid utan att du har en fantastisk person att dela det här fina med. 🙂

  53. Heja dig! Jag måste erkänna att jag stört mig på allt du hinner med ibland, men du har ju alldeles rätt i det inte finns nån alls poäng i att sitta och jämföra liv med andra. Man hinner det man prioriterar, gäller både för mammor och pappor och barnlösa!

  54. Jag fortsätter i samma stil som de andra, shit vilket bra inlägg!!
    Men är det verkligen såhär? Beter sig människor på detta sätt?? Jag väntar mitt första barn och jag och min sambo ser det som en självklarhet att dela på föräldraledigheten samt vara hemma så mycket tillsammans som är ekonomiskt möjligt.. Både för jämställdheten, att vårt barn ska få möjlighet att knyta starka pappaband och självklart för att även pappa vill vara hemma med SITT barn. Men känns inte detta som en ganska sund tanke?? Vilka argument finns till att mamman inte ska få fortsätta göra det hon brinner för? Är en kvinnas enda uppgift att passa barnet hela dagarna när man faktiskt är två om det?? Känns svårt att förstå att vissa motsätter sig detta…
    Du är en stor inspirationskälla Clara! I min livssituation nu så är det självklart dina sunda tankar om föräldraskap, köphetsen kring barn och barn som berör mig mycket 🙂

  55. Bra skrivet, surt bara att du behövde skriva ett sånt här inlägg – tycker att folk borde kommit längre!

  56. Love you! Jag hann bland annat skriva en hel barnbok under tiden jag var hemma med min dotter – nio månader. Hon sov ju ändå mest hela tiden eller låg på en filt och kollade på vad jag gjorde. Eftersom hon åt flaska behövde jag inte ta hand om henne hela tiden utan min kille kunde ta henne på kvällar och helger.
    Nu däremot är min kille hemma med henne i sex månader och han hinner inte med nånting utöver henne. De leker och han lär henne tusen saker, han lagar mat till henne och tvättar tygblöjor och fixar för det mesta middag till oss. Sen är tiden slut men han är supernöjd ändå, han älskar att vara med henne. Visst är det skönt att man får göra som man vill?

  57. Har inte ens reflekterat över att du planterar blommor och sminkar dig, varför skulle man inte hinna det för att man har barn?
    Min mamma hade 4 stycken och hann driva eget företag samt sköta ett stort hus med tomt. Och jag har aldrig någonsin hört henne klaga.
    Det gäller väl att planera och ta vara på tiden antar jag. Sen att ni kunnat lösa det så bra med föräldraledigheten är ju underbart för er. Det måste ju alla få göra som de känner att det passar dem bäst. Man väljer sina val helt enkelt.

  58. Jag tänker på hon som fick massa skit och hat för att hon var med på musikhjälpen, instängd i en vecka och hade bebis som var hemma med pappan. Folk blev ju helt galna. Jag bara tappar hakan, vad tror folk om männen/papporna egentligen?
    Eller en annan jag känner som har en inredningsblogg, en av de första med den vita shabby chic stilen, innan det hade slagit igenom helt. Hon fick hatmail för att hon hade det för vitt hemma och var för intresserad av inredning..att barnen skulle lida och inte få vara barn inomhus osv…
    Ja du hör..Så fort folk blir föräldrar, speciellt mamma, verkar det som det ger folk rätten att tycka och kritisera om allt..suck!!

  59. Det verkar på något konstigt sätt ha undgått det flesta att det oftast finns en pappa med i bilden. Minst sagt ett förlegat tankesätt att inte pappan skulle ta del i sitt barns liv, uppfostran etc.

    Bra skrivit.

  60. Hej Clara!

    Bra skrivet, men tråkigt att det ens behöver skrivas! Du och din man verkar vara fantastiska föräldrar och många är säkert avundsjuka på att allt verkar gå så himla smidigt för er! Vad vissa inte verkar tänka på är att ni såklart också måste byta bajsiga blöjor och tro mig – jag är glad att vi slipper se sådant här på bloggen!! 😉

    Gör din grej – och njut!

  61. Du är bäst. ditt Barn har en underbar Mamma. din Man har en fantastisk Kvinna.
    va en gås och låt det negativa rinna av dig!
    sa jag att du är bäst?

  62. Tycker att det är fantastiskt att ni kan vara hemma båda två. Så skulle alla ha det. Bara en liten fundering, visst är det väl så att du inte är helt och hållet föräldraledig utan jobbar en del för att ni ska kunna vara hemma tillsammans? Antar att detta möjliggörs av att i alla fall en del av ditt jobb inte utförs på kontor utan hemma? Så skulle alla ha det (förutom att det inte skulle leda till ett fungerande samhälle).

    Jag ska oxå snart få barn och tycker att det är intressant att höra hur mycket åsikter alla tycks ha om just föräldraledighet. Jag tänker vara hemma i 7 månader ca för att sen gå tillbaka och jobba och efter det ska min man vara hemma. Vi vill gärna dela så lika som möjligt. Folk har dock en massa åsikter om detta och tycker att jag verkar helt galen eller så höjer de bara på ögonbrynen och säger jaha.

    Jag tror att det är viktigt för barnet att föräldrarna mår bra annars mår ju inte barnet heller bra. Tycker dessutom att folk i allmänhet har för mycket åsikter om hur andra människor ska leva sina liv.

    Och angående din blogg, jag skulle i alla fall tycka att det var hemskt tråkigt att bara läsa om hur du bytte blöjor och ammade dag och natt.

    1. Nä, visst är det så att inte alla kan vara hemma precis så länge de vill. Men Jag är övertygad om att nästan alla skulle kunna vara hemma mer och dela mer lika.

      Jag och min sambo var hemma tillsammans de första 3 månaderna och sedan började jag arbeta 25% och min sambo 50%. När vår son var 6 månaden gick även jag upp till 50%. Sedan jobbade vi så tills det var dags för dagis vid 1,5 ålder och nu arbetar vi ca 65-70% var. Jag fick också höra typ ”men oj, ska du verkligen börja jobba så tidigt. ska du inte vara hemma och njuta?”. Varför får pappor aldrig höra det? De flesta börjar ju jobba 2 veckor efter förlossningen, eller bara några dagar efter till och med. Faktum var ju att om jag propsat på att tex vara helledig i ett år så hade det inneburit att min sambo fått jobba mer = vår son hade fått lära känna sin pappa betydligt sämre än sin mamma. Och hur schysst hade det varit?

      För oss har det varit en underbar lösning av kunna vara föräldralediga parallellt, och inte en i taget. Vår son har aldrig varit mammig eller pappig mer än pyttelite ibland. Och vi har båda fått njuta av att vara hemma och även fått komma iväg och ägna oss åt annat. Superskönt!!

      Och genom att spara pengar innan man får barn och köpa alla barnsaker i 2:a hand så har de flesta råd. Okej, det blev inga resor, sällan uteluncher och knappt några prylar till oss. Men det är såååå värt det. Det här är det bästa vi gjort!! 🙂

  63. Jag och min man var också hemma båda två tillsammans det första året.
    Och herre min Gud vad provocerande det var att jag tex fick sovmorgon.
    Eller att jag fick gå på bio en kväll eller att jag valde att åka och handla utan barn.
    Ännu värre var det då vårt barn faktiskt sov ofantligt mycket de första 8 månaderna.
    Då varken jag eller min man har ro i kroppen att bara sitta och kolla på ett sovande barn så valde vi att göra saker, städa, laga goda middagar osv.
    Men du ser det får man inte.
    Man ska vara konstat trött och sen ska man ha en man som inte vet vad en blöja är annars får man faktiskt skylla sig själv om folk är elaka.

  64. En av de första sakerna jag lärde mig i ”mammavärlden” är att oavsett vad man gör så får man höra vad andra tycker om just det man gör. Det verkar finnas få saker som provocerar fram så mycket åsikter och tyckanden som vad en nybliven mor gör/inte gör med sitt barn. Ett märkligt fenomen.

  65. För att orka ge till sina barn behöver man fylla på med energi… Du och din man gör det rätta för er familj, men det vet du/ni nog redan. Inget att bry sig om vad andra tycker, förmodligen den svenska avundsjukan som talar. Ha en bra helg med din familj, det ska jag ha fast jag bara sitter och läser bloggar 🙂

  66. *Hurrarop och applåder* Förstår verkligen inte behovet att jämföra med andra och sen vara missunnsam beroende på vad man som nybliven mamma hinner och inte hinner, inte nog med att barnet har en pappa, och sen är faktiskt alla barn olika och är mer eller mindre krävande. Och som om inte det vore nog är alla mammor olika och prioriterar sin egen tid på olika sätt.
    När min lilla skrutt var ny så bakade jag en hel del, det gjorde att jag kände mej som ”mej själv” och inte bara mamma (hon var den krävande, men glada sorten som liten). Så fort sambon kom hem på dagarna fick han ta över och jag ställde mej vid spisen och lagade mat och/eller bakade. Passade oss utmärkt. Men fick en hel del sura kommentarer.

  67. Jag tycker det är skumt att så många gör så lite på egen hand eller för sin egen skull bara för att de blir mammor. Papporna verkar inte ha samma världsomvälvande krav på att ”vara hemma med barnet” utan glider lätt iväg och tar en öl med polarna, åker och fiskar eller bara kollar på lite folkrace, trav eller vad man nu gillar. Medan mamma håller ställningarna hemma. Det är helt normalt att mamman inte ska åka iväg och ha lite kul. Hon ska vara hemma och ta hand om barn(en). Varför skulle hon vilja lämna hemmet UTAN barn? Eller för all del kunna skita i att barnet/n skriker, veta att någon annan fixar det, och kunna se på sin favoritserie eller ta en långpromenad med hunden eller vad som helst.
    Det är något SKEVT. Jag har aldrig accepterat det, och jag har två barn. Min sambo får inte alla fördelar, utan jag begär också lite egentid, lite tillfällen då jag får ägna mig åt det jag vill och tycker om. Jag upphör inte att ha intressen eller en vilja eller ett liv bara för att jag blivit mamma. Snarare utvecklas jag som person och har ännu mer intressen, men också ett större behov av att få vara bara mig själv ibland.
    Jag är helt övertygad om att om man inte får slippa stressa igenom en dusch, slippa ta hand om skrikande barn och bara kan sitta kvar tills programmet är slut, och spika tavlor i stället för att torka kräks, så blir man tokig till slut. Min förra blogg (egomamma.se) var lite influerad av detta, då jag skrev en del om mina intressen. Nu har jag en ny blogg, med en lite mer neutral ton, men ämnet kommer aldrig att försvinna. Jag har bara inte samma behov av att protestera mot allt genom att kalla mig för Egomamma (som någon smarting på Familjeliv kallade mig för att jag valde bort att amma mina barn och tyckte att någon annan också kunde få mata mina barn, så att jag kunde göra sånt som JAG gillade då och då utan att det drabbade barnen..) längre.
    Idag heter bloggen YezzCorner, och jag säger fortfarande vad jag tycker, men jag fokuserar inte lika hårt på mina egna intressen, även om de så klart finns med.

  68. mina svärföräldrar tyckte precis samma då min förstfödde kom…”hon kommer att behöva så mycke hjälp” hette det..(sambon jobbade utomlands)!inte en gång att jag bett dom om något å nu är vi i största striden bara för att ”jag vägrade ta imot hjälp”,men man hinner ju med det man vill hinna med…onödigt tar man ”ledigt”för att inte göra något vettigt…Clara,vi är många som förstår dej!

  69. Så många som redan skrivit det jag vill säga, men måste också inflika.
    Bra Clara! Du är klok och insiktsfull och jag önskar att fler kunde tänka lite mer som du och din man. Funderar lite över varför så många får så starka känslor och åsikter just då det kommer till graviditeter och hur man väljer att fördela sysslorna efter det att barnet kommit till världen. Är själv gravid och har väl aldrig förr fått höra så många åsikter om just mina och min sambos val här i livet. Allt från vilka namn vi väljer mellan till hur vi ska göra med just mamma-/pappaledigheten. Naturligtvis tänker jag/vi inte bry mig/oss ett smack om dessa starka åsikter, utan göra precis så som vi vill ha det. Önskar bara att folk kunde vara lite mer öppna och sluta vara så in i nordens avundssjuka på medmänniskor runt omkring. Varför inte prova med att glädjas åt andra. Tänk så mycket roligare och enklare livet blir då.
    Tack för en mycket bra blogg!!
    /Frida

  70. Åh! Så bra skrivet! Brukar vara dålig på att kommentera, men nu kunde jag bara inte låta bli…! Om jag själv får möjligheten att bli mamma hoppas jag att jag blir som du! Blir tokig på sådana där ”jag vet och gör bäst och de som inte gör som jag, gör fel”-människor. You go Clara!!!

  71. Grymt Clara! Bry dig inte om alla tragiska ojämställda krakar som ser föräldraskapet som en enda stor uppoffring! Om man har en så pessimistisk syn på föräldraskap som de här människorna har, ska man nog fundera både en och två gånger innan man skaffar barn och kanske gå i terapi innan, eller helt enkelt låta bli.
    Tack för en fin och inspirerande blogg!

  72. Om jag inte hinner att göra saker så gör jag det inte..vissa upplever ju mammarollen olika. Själv förstod jag t ex inte alla nyblivna mammor som hade tid att skriva 40 blogginlägg om dagen och åka ut och shoppa som om inget hade hänt, ingen omställning för dem inte. Jag låg golvad i en månad men har världens bästa unge, vill jag dra iväg ngnstans så är det ingen direkt som hindrar mig men jag VILL faktiskt spendera tid med min dotter så jag väljer att inte göra det. Andra mammor vill säkert också det men gör det väl i en annan utsträckning än mig då, mår jättebra ändå. Känner att jag är född till supermamma och seriöst så är inget som alla sa att det skulle vara, det är både svårare och lättare. Tycker att ditt inlägg var skitbra skrivet, men folk som inte har barn vet inte hur det är och det är olika för alla. Men är fortfarande förvånade över att alla tror att vara mamma är att sluta leva.

    1. lika mycket som du ”VILL spendera tid med din dotter” kanske mannen i fråga i denna lila familj VILL spendera tid med sin son – vilket ju då kan ge clara lite egen tid.

  73. Jag har nu läst din blogg ett tag och tycker det är fantastiskt att läsa om dig och allt du gör. Hur den första tiden är när man precis fått barn är ju väldigt olika och vilken fantastisk möjlighet ni har fått som är hemma båda två första året. Det hade jag önskat att vi hade kunnat, för när man är ensam hemma då är det svårt att hinna med allt. Men så fort min man kom hem från jobbet gjorde jag de saker jag ville göra. Eftersom min man ville umgås med vår dotter och jag ville göra det jag inte hann med på dagarna. Jag har till och med hört kommentarer om att pappan var BARNVAKT när han var ensam hemma med barnen, men inget har sagt något liknande när jag är ensam hemma med dem.

    Nej, strunta i bittra kommentarer och lev som det är bäst för dig, din man och ert lilla barn.

    1. Jag haller med, det dar med BARNVAKT har jag hort oerhort manga ganger och jag blir lika irriterad varje gang? Hur kan det vara sa att en pappa kan vara barnvakt at sina egna barn? For det ar ingen som sager att jag ar barnvakt iaf, det ar ett som ar sakert.

  74. Åh jag blir så himla trött på människors jantefiering och missundsamhet. Jag tycker er lilla familj är en jättebra inspiration. I mina öron låter det som en väldigt bra kombination. Kram på er och fortsätt må bra.

  75. Men det är väl helt fantastiskt vad många människor som tror att jungfrufödsel är den vanligaste formen idag. När jag började titta till mitt jobb i mån av tid efter bara några veckor så fick jag frågan om jag skaffat barnflicka. Att det skall sitta så långt inne att de flesta barn har fullt närvarande pappor och att pappor och barn klarar sig alldeles utmärkt utan att modern hänger och vakar över dem alla dygnets minuter.

  76. Jag har läst din blogg i säkert två år och diggar dig starkt. Förstår om det är störigt när folk skriver och antyder saker, ligger säkert mycket avundsjuka i det. Men måste också säga att du har välsignats med en väääldigt hängiven läsarskara! Jag läser ganska många bloggar och jag ser aldrig sådan lovordskör som i ditt kommentarsfält. Jag tycker det är extremt sällan jag ser någon negativ kommentar här, och skriver någon något negativt så har du en hel armé av ”claraiter” som ställer sig upp och försvarar dig! Men kanske att folk skriver negativa grejer i mail och skickar till dig, det har jag förstås ingen koll på.
    Sen tänker jag att det det kanske blir lite samma effekt som om man t.ex. har köpt en klänning. Tjugo stycken kan säga att den är jättefin, men säger en person att ”hm, sitter den inte lite väl tight?” så är det ofta den (negativa) kommentaren som man tar till sig av. Varför (de flesta) människor fungerar så här är en gåta, och synd är det också. Det är ju uppenbart (om man läser kommentarerna till dina inlägg) att en absolut majoritet tycker att ni gör helt rätt!
    Hur som helst, nog babblat. Ni verkar ha ordnat det jättebra du och Jacob, kul att du hinner med dina intressen också!
    /en av dina trogna läsare… 🙂

  77. Tack Clara, för att du visar att man kan göra annorlunda! Du är en inspiration för mig och många andra. Fortsätt knäppa dom på näsan!

  78. Haha! Min 3-månaders bebis sover 4-6 timmar i ett svep på dagen (OCH hela natten och flera små tupplurar då och då) så jag har just nu all tid i världen. Nu väljer inte jag att sy gardiner och sånt men leker med storasyster, rensar garderober eller som igår: tillbringade hela dagen på stan med 5-åringen och myste massor medan lillasyster bara sov och sov. Så oavsett om båda föräldrarna är hemma eller ej så kan man ha tid med massa annat än bebisfix. Värre blir det om nåt halvår. DÅ kan vi snacka konstant passning!

  79. Gött mos! Jag tror att det har blivit så vanligt i vårt samhälle att tänka att modern på något vis skulle vara ”närmare” barnet och kanske lite viktigare förälder än fadern, med allt vad det innebär. De här föreställningarna behöver vi lyfta upp i ljuset och diskutera. Hur kommer det sig att vi tänker och talar så här?

    You go girl!

  80. Kloka fina människa! <3 Du är huvudet på spiken som vanligt. Njuter av alla dina nyanser; klokskap, råg i ryggen, kreativ, rolig, duktig, kärleksfull person och skarpsynt med en förmåga att ryta ifrån när det behövs. Det behövs bland alla människor som är missunnsamma, osäkra, pessimistiska, trångsynta och allmänt energitjuvande! Tack tack fina Clara, önskar dig en härlig "Rosa-pelargon-på-solig-fönsterbräda-dag" 🙂

  81. Är så lycklig för att jag äntligen hittat din blogg. Det är ju så det ska vara att man kan göra saker fast man har fått barn. De får ju en bättre mamma om hon oxå är nöjd. Min man var föräldraledig hela tiden när vi fick barn eftersom jag är handikappad och inte kan lyfta och bära. Ofta fick han höra men vad duktig du är som är hemma, men sa han det är ju en förmån att jag får var hemma och komma så nära mina barn.Det enda han inte kunde göra var att amma men det kunde ju jag så lyckan var total . Jag tror aldrig jag pysslat o sytt och inrett så mkt som då och han har nog aldrig spelat gitarr så mkt som då. Det gäller att ta var på de guldkorn som ligger framför en, att se dom, för eljest trampar man så lätt på dom. Allt gott och fortsätt njut av allt Kram Kristina

  82. Bra skrivet! Tänk att det finns så många i vår generation som kallar pappan för ”barnvakt” när de är hemma med sina barn!

  83. Det är ju helt underbart att ni kan dela på allt ansvar och mys med bebben! Jag bor i Italien, och har några gånger försökt antyda till vänner som har små barn eller är gravida att ”kanske pappan också ska vara hemma lite med barnet?”. Till svar får man oftast ett gapskratt och blickar som säger att herregud är du inte klok? Ska pappan ta hand om barnet? What? Jag blir helt matt av att tänka på hur mycket som behövs göras innan det här landet ska bli ens lite mer jämställt. Det måste ju vara sjukt jobbigt som det är nu, inte bara för kvinnorna som har världens press på sig att vara den perfekta mamman – men också för männen, som inte får en chans att njuta av sina barn. Om jag själv får barn någon dag så hoppas jag verkligen att min man tar chansen att vara hemma med barnet så mycket han kan (har redan börjat vänja honom vid tanken så chansen finns nog…:))!

  84. Suck.. De är så sjukt tråkigt att alla lägger sig i hur man väljer att fördela ansvar och uppfostra sina barn.. Tack för du att är så otroligt vettig och står för alla dina ”braiga” val!

  85. Clara, clara UNDERBARA CLARA! Du har alltid svar på sak och du lever verkligen upp till ditt bloggnamn, och din man verkar ju inte vara så tokig han heller. 😉

  86. läskigt när människor inte tycker pappor duger lika bra för barnen som mammorna. vår son känner sig lika trygg hos min kille som hos mig, sånt märker man. och ibland behöver jag ta en ”paus” och min kille kanske är sugen på gos med bebisen, och tvärtom. eller så klarar helt enkelt lillen sig själv en stund, så länge man ser att han trivs, vare sig han är vaken eller sover, så är ju allt precis som det ska vara tycker jag.

  87. ps. hemskt mot både män och kvinnor att tycka att mammor ”måste” vara med sina barn hela tiden och att det ”inte gör något” om pappor inte är det…

  88. Vad kul att ni båda två tar hand om barnet och att du hinner vara kreativ och amma samtidigt. Bra jobbat!

  89. Klockrent skrivet!
    Jag fick själv barn för ett halvår sen och tycker att allt gått jättebra. Man läser så mycket innan om hur jobbigt allt kan vara, och så är det kanske för vissa. Men mitt liv som var bra innan lystes upp ännu mer när vår My kom. Och trots att min man både jobbar och pluggar så vill han umgås så mycket han kan med vår dotter. Så jag har också tid att göra det jag tycker är roligast ibland, måla, kläder, laga mat och träna några gånger i veckan. Dessutom försöker vi göra saker tillsammans som att gå på Babysim, supermysigt!
    All heder åt dig som inte överexponerar ditt barn i bloggen, även om det självklart roligt att läsa om din sötnos. Själv kan jag inte låta bli att skriva lite, hon är ju det viktigaste för mig, men de flesta bilder på henne lägger jag på en blogg som har lösenord som bara familjen kan.

    Tack för att du har en så härligt inspirerade blogg! Jag blir alltid så glad när jag läser den!

  90. Bra skrivet Klara! Du har sunt förnuft, och jag måste också säga att du är väldigt humoristisk! =)

  91. Suveränt skrivet Underbara Clara! Bara synd att du ska behöva skriva ett sådant här inlägg till att börja med. Som nybliven (eller kanske inte så ny längre…?) mamma till en två månaders har jag också tyckt om att fortsätta pyssla hemma, ha fina nymålade naglar, baka, läsa och blogga… sånt som jag gjorde pre baby (bara att nu blir det gjort med hänsyn till vårt lilla barn), sånt som får mig att må bra! De flesta barn har ju en pappa också… pappor som inte är medhjälpare till mammor utan delar på riktigt ansvaret, jobbet och (framför allt) njutningen med en alldeles egen bebis i huset!

  92. Vad skönt det vara att läsa det här inlägget. I vår familj var pappan hemma första 10 månaderna medan jag studerade. Det gick också bra vill jag lova, trots att mååånga ville tycka till, både kända och okända, även om jag inte är det minsta offentlig 😉 tack för de orden Clara!

  93. Åh älskar när du ryter till! Jag missar alltid att folk säger missunnsamma saker så kul att se när du liksom ger svar på tal.
    Och du som älskar valpisar, kolla min blogg för bilder på mitt senaste tillskott i familjen. Världens sötaste lilla Birgit, en miniatyr bullterrier valp på snart 10 veckor. 🙂
    Kram

  94. Jag dör – så himla bra skrivet!
    Jag startade eget företag veckan efter att jag fått barn. Inte för att jag var galet duktig eller för att mitt barn sov dygnet runt eller så… Utan för att man faktiskt kan göra saker som man själv vill och drömmer om även när man fått barn. Och även om inte pappan väljer att vara hemma den första tiden.
    Heja dig Clara!

  95. Yes Clara!
    Min son på 5 månader har också en pappa. En som gärna umgås med honom dessutom, vilket gör att jag har tid till att både plugga,jobba, sminka mig ibland och hemmafixa en jäkla massa. Får ofta frågan: Men var är Alvar? Jo, med sin pappa.
    All respekt till dig som faktiskt vågar släppa in din man i mammabubblan!!

  96. Fantastiska människa. Jag blir så glad av att läsa om hur ni är lediga båda två och underlättar för varandra. Det få till och med mig att eventuellt vilja skaffa barn någon gång!

  97. Yeah! Du ger mig styrka att våga säga ifrån jag också. Tack för att du kan säga ifrån på ett snyggt, vettigt sett och visa folk att man inte behöver vara elak för att vara ärlig och stå på sig.
    Tack för att du är du helt enkelt. 🙂

  98. …så himlabra skrivet…att inte folk har annat att göra än störa sig….på såna som gör som dom själva vill o då tycks förhäva sig…

  99. weeeo! helt rätt Clara! Jag ser dig som en inspirationskälla, önskar att jag kan ha samma avslappnade mammaliv som du verkar ha, skit i idioterna och fortsätt vara du! Stor kram!

  100. Så ofta hör man föräldrar säga att de minsann valt att mamman ska ta nästan allt ansvar för och nästan allt tid med barnet/barnen, att det är det som passar just deras familj allra bäst. Men är det nån som frågat barnet? Självklart skulle barn, om de fick välja, vilja lära känna både sina föräldrar lika bra. Och jo, man lär känna en person mycket bättre ifall man får umgås på tu man hand med personen i fråga. Det gäller pappor och deras barn också.

  101. This is so true! I also got the ”you won’t have time for blogging and all that” speech, and it was said almost with a kind of satisfaction. No one knows exactly how anyone else organises their life, so they shouldn’t be making judgement calls like that! My husband is also an equal partner in raising our son, which is as it should be!

  102. Man har varit med ett tag…och en fråga man kan ställa sig är: Hur hinner folk bry sig så mycket…?!? Ta det hela för vad det ä r = ”dravvel”!! Tid är en gåva och det handlar om hur man förvaltar den, och i föräldrarskap är det viktigt att man som närvarande föräldrar också bibehåller och utveckalr sina intressen, och är dessa intressen då kopplat i hop till hem och leverne – grattis då har barnet en bra trygg förälder! Ordspråk: ”Ett hem Om Det Är Gott Är Hemmets Bästa Lott”; och du/ni har ett väldigt sympatiskt hem utifrån vad jag kan se på bilder här! 🙂

  103. Oj det blev fel där (telefonen ringde) – ”Ett Hem Om Det Är Gott Är Livets Bästa Lott” ska det ju vara – och inget annat!!

  104. Väl talat! Vi lade upp det på liknande sätt, var hemma båda två en längre tid i början när vår dotter föddes. I efterhand måste jag bara tipsa om en sak: glöm inte tiden sen. Jag kan ångra litegrann att jag inte sparade fler dagar för att umgås med lillan som busig tre- fyra- eller femåring. Alla åldrarna har sin charm, och helst skulle jag vilja vara hemma i, tja, tretton år (sen vill hon nog inte veta av sin jobbiga mamma….:)

  105. Folk som skriver så är bara avundsjuka. Lyssna inte på dem. De lever troligen ett relativt ”traditionellt” mamma-pappa-barn-liv, där pappa arbetar och mamma går upp till 200 % i mammarollen. En sak jag fick lära mig när jag blev förälder för fyra år sedan är att småbarnsvärlden fortfarande är extremt ojämställd och uppdelad. Trist. Men NI är ett fantastiskt föredöme! Keep up the fantastic work!

  106. Precis!!
    Härligt att ni har möjligheten att göra så – jag tror många är avundsjuka! Och den är inte fin!
    Mammor ska alltid kritiseras för vad de än gör, jobbar för mycket, jobbar för lite, tränar för mycket, tränar för lite… Aldrig duger mammor…

  107. Mödrar ska lida vettu. Klaga och skylla allt på det där lilla livet som gav bristningar och tidsbrist. Det är ju helt okej att skylla sina egna brister på någon annan.

    Undrar om inte det ligger i Jante-lagen? Som mamma ska man inte vara nöjd med livet och man ska definitivt inte erkänna att partnern gör lika mycket eller t.o.m mer.

  108. Words!
    Får också samam feeling nu, när jag har tänkt plugga på distans och samtidigt vara föräldrarledig ”Det hinner du aaaaaldrig!!!” säger det flesta medan jag faktiskt tror att det går! Jag har massa tid, när sonen sover tex. Han sover ju för fasiken 16-17 timmar om dygnet. Minst.

  109. Hittade hit via radioprogrammet (vad det nu heter) i P1 och sen notisen om dig i ”Allt om trädgård” och blev nyfiken. Ser väldigt trevligt ut i din blogg. Fastnade särskilt för det du skriver i detta inlägget. Om att leva jämställt och att inte jämföra sig med andra hela tiden. Det låter så sunt.

    Lever vi jämställt? och ”Håller jag på och jämför mig med någon annan nu igen?” Är väl två exempel på frågor som man kanske ska ställa sig med jämna mellanrum i livet (och inte bara när man fått barn t.ex) för att ha koll på var man själv står.
    Tack för bloggtitten!

  110. Får jag fråga hur ni har löst barnledigheten? Är ni hemma båda två hela det första året? Hur mycket barnledighet finns det att ta ut? Ursäkta om jag låter helt dum i huvudet nu, men det här är problem jag aldrig har ställts inför av lättförklarliga anledningar. Jag tycker dock att ni verkar ha ett himla bra arrangemang som har inspirerat mig mycket =)

  111. Faktum är att jag mår lite illa över såväl formuleringar som ”lever man jämställt så hinner man” och självgoda kommentarer om hur mycket andra har hunnit under sin föräldraledighet för man kan ju göra saker när barnet sover etc. Det är precis som om folk, inklusive Clara själv, inte fattar att barn är olika? När min son var liten förstod jag själv inte hur folk hann med, trots att min man – visserligen inte hemma på heltid, men på deltid och jobbade hemifrån övriga dagar (vilket jag har förstått är ungefär den uppdelning Clara och Jakob har, fast tvärtom) – men jag har sedemera förstått att andra har barn som inte kräver samma maintenance som vår.

    Vi fick oss en liten kolikbebis som skrek, skrek och skrek och skrek lite till. Han mikrosov fem minuter i stöten, kunde sova några få längre stunder om han fick ligga på mitt bröst. Ammade varje-varannan timme. När han var fyra-fem månader började han kunna sova så länge jag låg bredvid honom och höll om honom. Jag ljuger inte om jag säger att han faktiskt tillbringade minst 75% av sin vakna och sovande tid i min (bärmedelshjälpsbefriade, för att använda något bärhjälpmedel fungerade inte) famn. Min man tog vår son så mycket han bara kunde för att avlasta – de stunderna ägnades åt att duscha, äta och sova – men varken jag eller han var beredda att låta honom skrika så han spydde bara för att jag skulle få egentid för att blogga, fota, läsa eller göra något annat dylikt (gör det oss ojämställda?). Min man skötte framför allt hushållet under den här tiden, en tid som var jättejobbig för oss båda. När vår son var ungefär lika gammal som Claras lade vi oss klockan 19-19.30… I en kommentar här ovan står det ”Klaga och skylla allt på det där lilla livet som gav bristningar och tidsbrist. Det är ju helt okej att skylla sina egna brister på någon annan.”, jag tycker att det är så oerhört otrevligt skrivet. Jag vet inte om det här handlar om våra brister. Vi gjorde vårt allra bästa för att få en fungerande vardag, med ambitioner att vara såväl jämställda som att försöka tillfredsställa vår sons behov av närhet.

    Att man inte ska utgå från att ens egen verklighet är verklighet för alla andra, gäller faktiskt åt båda hållen.

    1. Såklart det är olika med olika bebisar! Det är ju precis det jag menar – jämför er inte med mig för jag jämför mig inte med er. Jag har ingen kolikbebis och får sova på nätterna. DÅ både hinner man och orkar. Dessutom orkar jag ännu mer eftersom vi har en jämställd arbetsfördelning! Skulle jag tex vara hemma själv med ett kolikbarn hade jag troligtvis inte hunnit mycket.

  112. Hej!
    Schysst inlägg med rolig kommentar på slutet. Skönt att läsa att livet inte tar slut bara på grund av barn! Hejja hejja ska fortsätta lälsa din blogg!
    Mvh/M