Igår var vi ute och arbetade i trädgården. Jag tömde krukorna med fula sommarblommor och lillen höll mig sällskap.

När man har med sig bebisar ut så ser man verkligen hur små och hjälplösa de är. Man bara sätter dem i ett hörn av trädgården och där sitter de kvar. När vi plockar bär brukar jag sätta honom i bärstolen på en tuva och sedan går jag i cirklar runt honom och plockar. Han ser så fruktansvärt ensam ut, men är jättenöjd. En gång välte stolen i blåbärsriset utan att jag upptäckte det. För han sa ingenting! Han bara låg där ned ansiktet begravt i riset och filosoferade.   Hjärtskärande och gulligt.

Idag är han i alla fall hos sin farmor och Jakob är på en yogaworkshop. Jag är hemma själv och som jag njuter! Jag ska banne mig inte göra annat än sova, äta massa gott och gå långpromenad med hunden.  Jag älskar att  hänga med familjen men å vad jag också behöver ensamheten!