Jag läser på Katrins blogg om hur hopplös Bingo är. Det är inte första gången jag hör kvinnor klaga över hur hopplösa deras män är. De KAN inte tvätta kläder, de SER inte smuts, de GLÖMMER BORT sina föräldrar födelsedagar osv. Ok, damer, det kanske är så att ni är ihop med ointelligenta jättebebisar – men mer troligt är att ni är ihop med superintelligenta och rätt manipulativa jättebebisar.

Att säga att ens man inte kan tvätta, laga mat, storhandla. Det är att kalla sin man efterbliven.  Kan han slå på en dator? Vet han hur man använder telefonen? Sköter han sin intimhygien? Då kan han sköta hemmet. Tro inget annat –  det är bara undanflykter.

Det finns de som på allvar menar att deras män inte ser smuts. Mitt förslag är att man investerar i glasögon. Har han inte synfel är det viljan det hänger på.

Säg att ni har kommit överens om att att han ska städa toaletten. När han är färdig tycker du ändå inte att det är rent. Tex på foten på toalettstolen. Då säger du inte sådär allmänt missnöjt “det är fortfarande smutsigt på toaletten”. Istället går du med din partner till toaletten. Pekar på smutsen kring toalettstolen och frågar “Hur ser det där ut? Den punkten där. Är det rent?” Han kommer då att upptäcka att det inte är det. Om han inte gör det så säger du “Det är tråkigt att du är synskadad. Det är faktiskt smutsigt där, men den glada nyheten är att du kan tvätta även om du inte ser skiten”.

Det kan nu hända att din partner tycker att det är onödigt och överdrivet att dammtorka foten på toalettstolen. Och det kan ju stämma. Själv tycker jag att det är jädrigt onödigt- men min man tycker inte det.  Om du insisterar på att foten ska torkas kanske din partner fräser “Men städa toaletten själv då om det ska vara så jävla noga”. Då får du absolut inte svara “Ok”. För då har du gått rakt i fällan. Han kan få en skinande ren toalett genom att låtsas att han skiter i vilket! Nej, man ska veta att allt är förhandlingsbart. Hur ofta tycker du att det är rimligt att städa toalettfoten? Varje vecka? Hur ofta tycker han att det är rimligt? Varje månad? Håll mun och kompromissa om det. Städa den var fjortonde dag.

Sedan har vi det delikata problemet med att köpa presenter till bortglömda bemärkelsedagar. Du kanske köper presenter inte bara till din egen släkt – utan även makens. Utan att han ägnar det en tanke eller hjälper dig med något annat i gengäld. Då är det tough love som gäller. Vill du ge en present till hans kära tant Agda – men ändå inte curla honom? Köp då din egen present och skriv Till Tant Agda från Mig.  Ge den själv, utan att inkludera partnern. Då får partnern bära all eventuell skam själv. Har han sedan ingen skam eller ånger över detta? Nämen då så – varför har du hållit på och köpa presenter från honom i alla år? Det har ju varken gjort till eller från.

Varje arbetsområde i hemmet som det kärvas kring behandlas likadant. Tvätt, matlagning, sopsortering – en enkel grundkurs sedan en gemensam överenskommelse om vilken ambitionsnivå som ska gälla. Här får bägge parter kompromissa. Sedan avtalas tydligt kring arbetsuppgifterna och när de ska utföras. Därefter beslutar man sig för att hjälpas åt och göra dem. (Här kanske jag ska tillägga att jag inte tycker att alla måste göra allt. Poängen är inte millimeterrättvisa på själva arbetsuppgifterna – utan rättvisa i mängden tid man lägger på dem. Plus att det är bra att båda kan göra allt i hemmet om det kniper. Tex laga mat, laga punka eller slå på tvättmaskinen). Efter en tid utvärderar man. Hur funkar det? Har någon struntat i sina uppgifter utan att ha ett väldigt bra skäl (typ dubbelsidig lunginflammation) blir det bistra miner och allvarliga repressalier. Man får inte svika sin livskamrat när man kommit överens om något. Det är inte så man bygger varaktiga relationer.

Och så ett litet tillägg; Om någon reagerar på min förminskande ton mot personer som struntar i att ta sitt ansvar i hemmet så är det bara för att de gjort sig förtjänta av det. De har accepterat bilden av sig själva som jättebebisar. För att det är smidigt och bekvämt.  Det vet ju jag! Jag som själv varit en bortskämd jättebebis i hemmet. För ja – visst kan kvinnor vara sådana – även om det statistiskt sett är rätt ovanligt.