Pysslad klapp

I julklapp till lillen gav jag bland annat en strykbräda med strykjärn. Så han har något att pyssla med när vi stryker tvätt.

Brädan hittade jag på loppis för en tjuga. Ytan var ful och sliten så jag klädde om den med en bit vaxduk som häftades fast på undersidan. Häftpistol är det bästa verktyget i lådan!Strykjärnet hade min mamma när hon var liten.

Det dröjer nog ett litet tag till innan han kan börja använda kittet, men snart ska han minsann sättas i arbete. Stryka skjortor är en lämplig sysselsättning för en bebis!

Saffranspäron med vit chokladmousse

Skalade päron som fått färg av saffran.

Nu ska jag ge er ett tips på en dundergod och mycket lättgjord efterätt till nyårsafton. Vanilj-och saffranskokta päron med vitchokladmousse!

Skalade präon står på parad.

Så gör du de goda päronen:

Börja med att skala 8 fasta päron. Men behåll stjälken.

Skär bort lite av päronets rumpa så att det kan stå upp.

Gör en sockerlag av 2 dl socker, 8 dl vatten, en vaniljstång, 2 dl vitt vin, ett kuvert saffran som stötts i lite socker. Samt yttersta skalet av en citron.

Koka upp lagen och lägg ner päronen. Låt sjuda i ca 30 minuter eller tills päronen är mjuka.

Servera ljumma tillsammans med vitchokladmousse.

Saffransgula päron i kastrull med vaniljstång.

Finhackad vit choklad.

Vit chokladmousse – så här gör du:

Smält 200 gram vit choklad i ett vattenbad.

Vispa 5 dl grädde fluffigt.

Blanda 4 äggulor med 4 msk florsocker och rör till en jämn smet.

Häll äggblandningen i grädden och rör ihop försiktigt.

Avsluta med att hälla den smälta chokladen i grädden och blanda ihop till en slät mousse.

Vispad grädde i pastellblå bunke.

Krämig mousse i silverform.Häll moussen i en form och ställ i frysen. Minst sex timmar ska den stå, eller gärna över natten.

Gula saffranspäron med vaniljstång.

Gör äggformade kulor med hjälp av en vanlig matsked och servera med de ljumma päronen som avslutning på en riktig brakmiddag.

Bland mina recept finns mycket annat gott som smakar saffran, till exempel Saffransbullar med apelsin.

Innan du kom

Det är så märkligt att tänka på att jag vid den här tiden förra året hade en bebis i magen istället för i famnen. Att jag inte ännu var mamma utan bara Clara. Nu är jag mamma Clara med allt vad det innebär. Jag minns inte hur det var att inte känna Bertil. Att få honom är ju den mest naturliga händelsen i hela mitt liv. Som en del i flödet bara.

Julefrid

Nu är jag hemma igen efter ett redigt julfirande hos Jakobs mormor! Julafton till ära bar jag traditionsenligt den Västerbottniska folkdräkten.

Vi hade några fantastiskt fina dagar. Åkte massor av pulka, åt ett gigantiskt julbord med mer än trettio rätter och så han jag slumra på soffan framför eldstaden både en och två gånger.

På juldagsmorgonen promenerade vi till byns kyrka för att gå på julotta.

Det var väldigt stämningsfullt och Bertil sjöng med i alla psalmer. Och när prästen läste trosbekännelsen instämde han med bla bla bläj.

Nu njuter vi några stillsamma mellandagar hemma innan nyårsafton då vi ordnar fest och min syster, hennes fästman och min pappa kommer hit.

 

Klädd och klar

Nu är granen pyntad i alla fall. De här småpluttarna höll på att välta omkull alltsammans. 

Jag satsade på en gammaldags gran i år. Utan glitter men med ätliga dekorationer.

Bara grädda pepparkakor och göra hål när de kommer ut ur ugnen. Sedan dekorera med lite kristyr.

Och så fästa i ett snöre och hänga upp i granen. Istället för glitter gjorde jag fransigt silkespapper. Vek pappret till ett dragspel, klippte i remsor och sedan hängde jag det bara över grenarna.

Röda och silvriga pumlor

Istället för julgransfot har jag en stor zinkhink. Inuti den står en plasthink fylld med sten och vatten så att granen ska stå stadigt.

Nu doftar det gran på hela nedervåningen och jag ska ta och städa undan lite barr innan ett gäng vänner kommer hit på middag.

Nu har vi jul

Nu är det verkligen jul! Både ute och inne. Snön tynger träden och idag tog vi in julgranen.

Spark är bästa vinteraktiviteten. Att få flyga fram – trots tusen lager av täckbyxor och tunga skor är verkligen befriande.

Snabbt ska det gå!

Vi har en superfin ( och stor!) utegran också som vi fick av våra snälla grannar.

Ikväll ska jag klä granen, och de bortknipsade kvistarna bildar en julig dörrmatta på bron.

 

Prisdumpning, spons och schysta strumpor

Kvinnor dominerar i bloggvärlden, men det är inte kvinnorna som tjänar pengarna. En stor del av problematiken handlar om att så länge vi bloggare inte tar vår verksamhet på allvar kommer ingen annan göra det heller. Som bloggare blir man dagligen kontaktad av företag som ”generöst” vill skicka ett läppglans och ett par strumpor från sin senaste kollektion i utbyte mot en länk från bloggen. En gåva som dessutom är skattepliktig för bloggaren att ta emot.

Ta min blogg som exempel. Jag har fler läsare än ELLE, Damernas Värld och Lantliv har betalande prenumeranter. Att annonsera i ett av de stora svenska magasinen kostar kring 80 000 kronor för en helsida. Kan ni förställa er att något företag skulle maila ELLE och fråga om de kunde få synas i tidningen mot att redaktionen fick ett läppglans och ett par strumpor ur senaste kollektionen? Det är ju befängt!

Tyvärr är det många bloggare, med halvstora läsarskaror, som tackar ja till erbjudanden som dessa. För att de inte vet bättre. För att de annonsnätverk som de är en del av tjänar stora pengar på deras okunskap. För att de är nöjda med skorpsmulor när de egentligen borde käka wienerbröd. Och samtidigt försvårar dessa bloggare för andra bloggare att tjäna reda pengar, eftersom de i själva verket sysslar med prisdumpning.

Dessutom är det sorgligt att vissa företag fortfarande inte förstår värdet av att synas på webben, och är villiga att betala vad det kostar (en tiondel av gammelmedia).  Annonserar företag i papperstidningar krävs betydligt fler steg för att läsaren ska komma in kontakt med företaget. På nätet klickar man ju bara på annonsen och kommer direkt till en webshop. Dessutom har många bloggar en väldigt specifik målgrupp. Företag som vänder sig till inredningsintresserade, ekomedvetna kvinnor får ju mycket bättre valuta för sina pengar på en blogg som till exempel den här, än om de annonserar i DN (300 000/dag för en helsidesannons) där läsarskaran är betydligt mer spretig.

Det är konstigt att ett land som är så IT-fierat som Sverige ändå ligger så långt efter på många plan. Jag hoppas på en förändring under 2012.

Tyst min mun så får du socker…

Det dumma med att vara ute i allt för god tid med julbaket är att man hinner äta upp det mesta innan jul.

Så nu har jag gjort nya saffranskolor och dessutom magiskt god polkaknäck som jag fann receptet på hos Sötasaker.

Sedan så slängde jag ihop lingonkolorna som Roy gjorde i Go’kväll gjorde sist jag var med. Enkelt recept men det behöver lite passning för att inte brännas.

Göra mys

Imorse steg jag upp tidigt för att förbereda adventsfika för min kompis Jonna.

Ljulyktan på bron tändes förstås

Glöggpannan på vedspisen

Apelsiner fullproppade med nejlikorMassa fikabröd förstås.

Min favoritlek som liten var att ”göra mys”. Gå ut med dockorna (alltid föräldralösa stackare) så att de blev nerkylda. Sedan ta in dem igen, och stoppa ner dem i den varma docksängen. Tända mysbelysning. Vara snälla tanten och göra det riktigt gott och hemtrevligt för de små. Så att de stackars föräldralösa barnen fick sin mysigaste stund i livet.

Det mysigaste av allt mysigt som finns är att göra fika till människor (helst tjocka barn) som kommer in från kylan och är trötta, frusna och hungriga. En av de saker jag längtade efter med att få familj var att ha några att göra mysigt åt. Idag slog det mig att det är samma grej som jag hållit på med sedan jag var liten. När jag gör mysigt för andra leker jag egentligen med mina dockor. Det låter ju inte riktigt friskt när man lägger fram det så, men precis så är det i alla fall.

Från stenåldern

Helg och jag ska på bio med Jakob. Pinsamt att erkänna det men det var nog i alla fall mer än två år sedan jag var på bio. Fast då blir det ju extra roligt att gå! Ungefär som att jag tycker att det är fantastiskt att komma hem till någon som har en tv. Det blir en högtidsstund att titta, lite som jag föreställer mig att det var i televisionens födelse. Jag vet att folk brukar gapa -VA HAR DU INGEN TV? när de kommer hit. Men de flesta av mina kompisar har inga teveapparater. Det lilla man ser ser man lika gärna i datorn.

 

Så mycket bättre

Det finns så många bra grejer att lägga sina julklappspengar på. Musikhhjälpen i P3 samlar in pengar så att flickor i tredje världen ska få en utbildning. Genom att gå in och önska en låt skänker man samtidigt pengar dit.

@betalvaggen twittrar denna vecka en rad kända svenskar och det kostar 25 kronor att följa dem, pengarna går till Stockholms Stadmissions insamling för hemlösa.

Via Actionaid kan man ge bort en get, åsna, kycklingar eller andra djur till familjer i tredje världen. Eller varför inte ett myggnät som skyddar mot malaria (125 kronor) eller ett skolår för ett barn (endast 325 kronor). Ger bort detta ifaster Agdas namn och ge sedan gåvobeviset till henne istället för någon onödig pryl hon ändå inte behöver. Genialt!

Unicef har också en strålande kampanj på gång. Alla som bloggar om den bidrar till insamlingen. Så här skriver de; Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten (och pingar den via twingly) blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Blogga du med! Hämta materialet här och skriv ett innehåll som innehåller nötkräm.

I backspegeln

Jag är så glad för den året som har gått. Det har varit fruktansvärt tungt på många plan, men jag har utvecklats så mycket. 2011 var året då jag fick barn, då jag sa upp mig för att starta eget. Året du jag gjorde min egen radioserie för P1 och började göra tv. Året då jag fick sommarprata i Sveriges Radio. Året då jag fick bokkontrakt och året då jag lärde känna fantastiska kvinnor som berikar mitt liv med sina kunskaper och sitt generösa sätt att dela dem på. Året 2011 är också året då jag jobbat mer än jag orkat, då jag kämpat med ekonomin, då jag sörjt över trygga platser i mitt liv som plötsligt ryckts ifrån mig.

2012 kommer bli fantastiskt, det är jag alldeles säker på. Det kommer bjuda på mer av allting ovanstående. Fast i ett slags koncentrerat. Mer balanserat. 2012 ska bli året då jag hittar balans. Fast jag tror att det kan ta mer än ett år. Men det är början på resan i alla fall.