Vilken underbar morgon. Kallt, snöigt och alldeles tyst ute. Vi tog en långpromenad med hunden. Efter en kort sejour med en ny vagn (och arg bebis) har vi återvänt till den gamla där lillen mår som en prins. Inget slår en gammal Emmaljunga! Speciellt inte om den är framåtvänd (finns väl inget tristare än att tvingas glo på sin mamma när man vill ut och upptäcka världen?).

Den fina åkpåsen av manchester fodrad med fårskinn har min mamma sytt och när han sitter i den slipper han ha overall på underkroppen. Sparkbyxor räcker och då är han mycket nöjdare. Mamma har även sytt jackan och stickat mössan. Av garn som hon själv växtfärgat. Hade hon levt idag vet jag att hon hade sytt och pysslat så mycket fint till Bertil. Istället får jag vara glad över att allt hon sydde och pysslade till oss fortfarande finns kvar.