Göra mys

Imorse steg jag upp tidigt för att förbereda adventsfika för min kompis Jonna.

Ljulyktan på bron tändes förstås

Glöggpannan på vedspisen

Apelsiner fullproppade med nejlikorMassa fikabröd förstås.

Min favoritlek som liten var att ”göra mys”. Gå ut med dockorna (alltid föräldralösa stackare) så att de blev nerkylda. Sedan ta in dem igen, och stoppa ner dem i den varma docksängen. Tända mysbelysning. Vara snälla tanten och göra det riktigt gott och hemtrevligt för de små. Så att de stackars föräldralösa barnen fick sin mysigaste stund i livet.

Det mysigaste av allt mysigt som finns är att göra fika till människor (helst tjocka barn) som kommer in från kylan och är trötta, frusna och hungriga. En av de saker jag längtade efter med att få familj var att ha några att göra mysigt åt. Idag slog det mig att det är samma grej som jag hållit på med sedan jag var liten. När jag gör mysigt för andra leker jag egentligen med mina dockor. Det låter ju inte riktigt friskt när man lägger fram det så, men precis så är det i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

45 kommentarer på “Göra mys”

  1. Tycker det är härligt att mysa till det för andra men även att bli om-myst själv. Det bästa som finns är att komma in trött och frusen och få sitta med händerna runt en kopp thé och en liten kaka vid en omtänksam väns köksbord. Och att prata och prata i timmar. Det är den bästa presenten i denna tid och kan inte köpas för pengar.

      1. Jaha, du menade så! *haha*
        Då förstår jag. 🙂 Tyckte bara att själva uttrycket ”helst tjocka barn” lät så odefinierat i sin ändå rätt uppenbara definition att jag tänkte ”äsch, jag frågar helt enkelt”. Tack för svar!

  2. Jaaa, själv lyckades jag göra det riktigt omysigt hemma igår kväll genom att steka brunstig hjort.

  3. Äter inte kakor etc själv, men tycker att bakdoften hör julen till. Så då är det perfekt med adventsfika! Ska ha fika hos mig ikväll för mina canadensiska vänner så att de får en dos svenskt julmys – för vi är så mycket bättre på den biten! 🙂 Du råkar inte ha tips på någon veganvänlig version av fika?

  4. Tänkvärt! Så är det nog med mycket vi gör som vuxna, vi har lekt det nån gång… Jag tror aldrig att människor slutar leka, vi talar bara inte högt om det. Leken är livsviktig tror jag, allt blir så himla mycket mer levande då. Konstigt nog egentligen med tanke på att leken hör till fantasin som inte räknas till verkligheten.

  5. Himla mysigt låter det och ser ut på bilderna! Jag brukade också leka att mina dockor var hemlösa och att jag drev ett slags barnhem och tog hand om den^^

  6. Ja, det där med att ”kyla ner” dockor och tjocka barn lät ju lite speciellt… Men barn är barn! 🙂
    Förresten, vilket fint kakfat – var kommer det ifrån? Loppisfynd kanske?
    Ha det bäst allihopa!!!

  7. Just det du skriver om att bjuda tjocka barn på fika gör mig lite beklämd. Inga är ju så tacksamma att bjuda på fika som just tjocka barn. Men är man verkligen en snäll tant om man bjuder på fika? Traditionen säger ja, ska man ha det trevligt ska det fikas/ätas något. Självklart är det ju inte ett dugg snällt egentligen! Socker mår ingen bra av och det är ju urdumt att lära upp barn att man ska proppa i sig godsaker för att det ska vara riktigt trevligt. Nu kanske jag är lite glädjedödare men det tål att tänkas på tycker jag.

    1. alltså jag menar inte tjocka bar som i ÖVERVIKTIGA barn. Jag menar tjocka barn som i alla barn, för barn har så tjocka kinder som blir helt kalla och röda när de är ute och ljuvliga att värma upp med handflatorna.. Otydligt skrivet från min sida.

    2. Fanns inget mysigare när jag var liten och mormor hade dukat upp fikabordet, det var sju sorters kakor och hemmagjord saft. De vuxna drack kaffe och doften i hennes kök var magisk, middagens stek, kokkaffet, tända stearinljus… Man tog en Gröna Anna assiett och valde ut sina favoriter och vingligt balanserade, med både glas och assiett sökte man upp en bra plats, inklämd mellan favoritmostern och kusinen och lyssnade storögt på de vuxnas skratt och prat. Under hela dagen hade man ätit bridgeblandning, valt ut det bästa ur aladinasken och ätit allmänt mycket. När vi väl skulle åka hem slocknade man i baksätet mätt, go och belåten. Man hade fått alla sinnen tillfredsställda. Vi lekte och rörde på oss som små guttaperkabollar. Så det jag tycker är det farliga med att bjuda på fika och godis är att stigmatisera sötsaker, dra paralleller till fetma, dålig disciplin. Istället borde man se över sina stillasittande barn, datorspel och tv är nog de största bovarna!

  8. God Jul!
    Syrran o jag brukade också ”leka mys”. Satt inklämda under vår egen barnkammar gran och var små hemlösa tomtar…. Levande ljus (under övervakning) hyacintdoft och clementiner levde dessa nissar av 😉
    Åhh, vad jag kan sakna den mys känslan…
    /ANNA

  9. Så länge du inte slänger ut familjen (eller vännerna) för nedkylning först så räknas det nog inte som helgalet iaf 😉 För visst är det härligt att få mysa till det och göra lite extra för dem man tycker om 🙂

  10. Skrattade gott när jag läste ditt inlägg. Jag har kommit till precis samma insikt! När jag var liten lekte jag med luft (!)hästar. Jag byggde stall, sprang runt i skogen och motionerade hästarna, målade pinnar och byggde hinder för att kunna hoppträna. På vintern när snön låg djup satt jag inomhus och gjorde träningsscheman och mycket detaljerade foderstater. Idag gör jag precis samma sak, men nu med riktiga hästar 🙂

  11. Jag har också lagat mys idag, är precis färdig nu. Mjuk pepparkaka blev det, och så har jag en så vacker doftlykta som doftar vanilj i hela lägenheten när den är tänd. God jul på dig Clara!

  12. Åh så där gjorde jag också med dockorna. Jag fantiserade om att få ett svältande barn från Afrika att ta hand om. Stoppa om i mina favissängkläder och snövitörngottet. Låta mina fluffiga sockor och så skulle jag köpa lördagsgodis som vi kunde äta framför lilla sportspegeln. Gud vad det svältande barnet skulle bli lyckligt tänkte jag.

  13. Men det är verkligen sant. Barn leker för att förbereda sig på vuxenlivet. Barn leker för att lära.

    Jag brukar säga till folk att t ex data- och konsollspel är lekar för vuxna. Och ser man det så är det häftigt att folk tillåter sig att leka, fastän de kommer upp i tonåren och ut i vuxenvärlden. Spel är tillåtna lekar. Och jag leker fortafarande: när jag var liten byggde jag historier med mina dockor och hästar. Numera skriver jag. Samma fantasi, men istället för att tona ut finns det kvar svart på vitt.

  14. Vad fint det blev med alla apelsiner o nötter i Arabia skålen 😀
    Hoppas inte Melker river ner den i jakt efter en frukt som han ska gömma under kökssoffan 🙁 de e riktigt dyra.

  15. En riktigt duktig körledare som jag känner säger om sig själv att hon nu fortsätter att ha levande dockor i stället för Barbiedockor som hon hade som liten, när hon föreslår scenkläder till sina körmedlemmar. Hon tänker som du: Leken fortsätter men föremålen växlar.

  16. Nu var det ju inte riktigt samma sak, men jag och min lågstadiekompis brukade begrava en vante i snön när vi gick på lunch, sedan kom vi ut och hittade den och ”tog hand” om den. Det var nog en sorts vant-djur.
    Du påminner också mig om Astrid Lindgren, hon berättade någon gång att hon dagdrömde om att få ta hand om ett fattigt och fruset barn. Undra om det är kvinnligt, inlärt eller?

  17. Jag tycker att det låter fullkomligt friskt att göra mys för dockorna även i vuxen ålder, men allvarligt, Clara, hur mysigt och snäll tant är det att släpa ut de föräldralösa stackars dockorna i kylan!? 😉

  18. Hihi jag fnittrar högt när jag läser! Vad kul du är! Gillade speciellt parentesen ”helst tjocka barn” och såg röda, goa & runda kinder framför mig som får proppa i sig bullar. Hur gulligt som helst!

  19. Man får lust att evakuera till nordligare breddgrader när man ser dina fina snöiga bilder. 🙂