En mycket klok kvinna frågade mig för ett tag sedan; Vad är det du är rädd för Clara?

Vi diskuterade mitt företag, mitt liv, allting som känns läskigt och stort. – Jag är rädd för att misslyckas, svarade jag. – Fel Clara. Du är rädd för att lyckas.

Rädd för att lyckas? Klart jag inte är rädd för att lyckas? Det är ju misslyckandet som är läskigt, försvarade jag mig. Men förstod i samma sekund att det inte var sant. Misslyckande betyder att allt är sig likt. Att ingenting förändrats. Att misslyckas är att stå kvar i det välbekanta. Förväntar man sig att misslyckas kommer misslyckandet kännas hemtamt och tryggt.  Att lyckas däremot – det tarvar förändring. Genom lyckandet kommer otryggheten. Vad kommer hända ifall jag får mitt drömjobb? Ifall jag hittar min drömprins? Ifall jag blir med barn? Vad kommer hända när jag hittar huset jag vill bo i? Om jag har råd att köpa det? Vad händer när jag äntligen kommer in på psykologprogrammet?

Mina största rädslor i livet handlar inte om att misslyckas utan om vem jag kommer att bli när jag lyckas med det jag föresatt mig. Vad ska jag då ha för mål? Hur ska jag gå vidare? Om det visar sig att jag har så hög kapacitet – var kommer jag då sikta härnäst? Och hur långt kommer fallet till botten att bli? Om jag lyckats.

Det är läskigt att lyckas. Det gör ont att växa. Det är otäckt att vara på toppen och titta ner. Man har så mycket att förlora.