Det ska va hälften snippa och hälften snopp

Först år 2090 kommer börsbolagens ledningar att vara jämställda ifråga om kön, om ökningen sker i dagens takt. Då är jag både död och begraven, tyvärr. Bland styrelseorföranden är kvinnorna idag knappt 3 på 100. Ordförande i Svenskt Näringsliv, Kenneth Bengtsson, berättar att detta inte beror på kvinnors bristande kompetens. Kompetenta kvinnor finns det gott om. Samtidigt förklarar han sig vara motståndare till kvotering av kvinnor.  Då han tycker att ”jobbet ska bygga på egna meriter”.

Är snopp en merit?  Hur kan man annars förklara att det sitter så förbaskat många karlar överallt om kvinnorna nu är lika kompetenta? Det är nästan så att man börjar tro att männen kvoterats till dessa poster. Just för att de är män.

Det pågår manskvotering i Sverige sedan århundraden tillbaka. Män får jobb för att de är män. Inte för att de är de mest kompetenta. Ett sätt att omedelbart göra slut på detta trams är förstås att införa kvinnokvotering. Att ge kvinnor jobb för att de är kvinnor. Detta kan väl knappast någon vara emot då kvinnor är lika kompetenta, ofta mer, än männen de ersätter. Dessutom visar statistik att företag med exempelvis kvinnliga VDar är ca 10 procent mer lönsamma. En ren vinstaffär alltså!

Men ordförande för Svenskt Näringsliv, Kenneth Bengtsson, håller fast vid att han är mot kvotering. Journalisten frågar nyfiket hur Bengtsson tänkt lösa underrepresentationen av kvinnor i så fall?  ”Ja, hade jag haft lösningen på detta kanske inte jag suttit här nu.”

Nä, tänker jag. Tur i oturen för dig. För då skulle nog en kvinna ha varit ordförande för Svenskt näringsliv istället för du.

(Ps. Jag har skrivit om kvotering förut. Här utvecklar jag ämnet)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

170 kommentarer på “Det ska va hälften snippa och hälften snopp”

  1. Oh, fantastiskt bra Clara! Jag skrev ett inlägg om kvotering för nåt år sen. Jag kopierar fräckt in det här. http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2011/march/utkast-mars-17-2011.html

    För några år sedan läste jag ”stupid white men” av Michael Moore och jag minns särkilt kapitlet om kvotering. ”You wont lose your job to a black man” skrev han och fortsatte sen att förklara hur minoriteterna redan vid ansökningarna kvoteras bort just för att de är minoriteter.

    Och jag tyckte det lät självklart att om vissa grupper konstant väljs bort, inte pga bristande kompetens, men pga att de tillhör fel grupp så får man helt enkelt se till att bryta det mönstret. Lagstifta. Köra upp en fot i röven på de som sitter på all makt och tvinga till förändring.

    Och då kommer vi till kvotering av kvinnlig arbetskraft. Det verkar finnas nån allmän tro att jobben alltid går till bäst lämpad. Eller bästa man (!) skulle man kanske säga. Många sätter sig emot kvotering med just det argumentet att den som är bäst alltid ska få jobbet. Kön ska inte avgöra, utan kompetensen. Säger man det så erkänner man samtidigt att kvinnor är lite sämre för det mesta.

    Och vem är bäst egentligen? Hur mäter man det? Och är den som inte är bäst helt inkompetent då? Eller kanske bara kompetent fast på ett annat vis? Varför tror man att kvinnor som kvoteras in saknar meriter och kunskap? Hänger det ihop med synen på att kvinnor egentligen inte är lika bra? Och hur ska kvinnor få tillräckliga meriter om vi aldrig får chansen att visa vad vi kan?

    Sanningen är att det redan kvoteras för fullt på arbetsmarknaden. Män kvoteras in av sina manliga chefer och kolleger och kvinnor kvoteras systematiskt bort för att de är just kvinnor. Kvinnor är inte med i bastun och snackar fotboll och kvinnor ses som en risk; vi får barn och vabbar. Är du kvinna och runt trettio så är du fuckad. Vilket är ganska intressant eftersom att de män som tar ut föräldraledighet och vabbar mycket inte alls ses som en risk utan snarare som en ansvarsfull resurs.

    Det är alltså inte alltid de som har bäst meriter eller mest att tillföra som sitter på de högre posterna, utan det är de som har bäst och mest lämpat kön helt enkelt. Kvinnor förbises även när de har mer erfarenhet, bättre meriter och större kunskap. Kvotering innebär inte att gynna en grupp framför en annan, utan att medge att det finns strukturer som gör att män premieras, och kvoteringen avser att minska detta förhållande och ge alla samma chanser.

    ‎”I USA publicerades år 2000 en stor studie av antagning till orkestrar. Forskarna studerade 7000 individer och nästan 600 provspelningar från slutet av 1950-talet fram till 1995. På 1970-talet gick många orkestrar ifrån metoden att handplocka musiker. Rekryteringsprocessen gjordes mer öppen genom annonsering och provspelningar. Kvinnors representation i orkestrarna ökade dramatiskt efter dessa förändringar. Vissa orkestrar införde ”blind auditions”. Musikerna fick spela bakom en stor skärm. För kvinnor betydde ”blind auditions” att sannolikheten att bli antagen ökade med ungefär 50 procent.”

    http://www.women2top.net/se/filer/huvudet_med.pdf

    BOKTIPS! Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Köp den! Nu! 34:-

    1. Ja, tyvärr är det ju inte kompetens som avgör om man får ett jobb. Min sambo fick syn på sin chefs anteckningar om honom från arbetsintervjen. Det stod: Man. Inga småbarn. Erfarenhet från småbutiker.

      Fick han jobbet för att han redan jobbat på två ICA-butiker? Eller fick han det för att de andra kandidaterna riskerade att Wabba? Eller för att de just saknade en väsäntlig kroppsdel?

    2. I den del av Bosnien där jag tillbringat för mycket av min tid är alla statliga jobb etniskt kvoterade. Det är tyvärr inte helt bra, men antagligen nödvändigt. Problemet är just det att man istället för att välja den som är mest lämpad för ett jobb måste man anställa en mindre lämpad med annan etnisk tillhörighet. ”Sorry, alla platser för bosnjaker är tagna just nu. Vi letar efter serber just nu.” Men det här är ett område där olika grupper gått in för att utrota varandra flera gånger under 1900-talet och jag kan just inte komma på något bättre än kvotering för att få människor att samarbeta. Så … utan kvotering är det orättvist och med är också orättvist, men kanske som ett steg på vägen mot ett rättvisare samhälle så kan kvotering vara ett verktyg.

  2. Väl formulerat! Det är viktigt att betona den kvotering av män som har funnits fram tills nu (och finns fortfarande på vissa platser), och genom den rättfärdiga kvotering av kvinnor. Vissa hävdar att det finns för få kvinnor på golvet som kan klättra och få ökad kompetens och på så sätt bli intressanta för chefsposter, men om det fanns vikta platser till kvinnor i styrelser skulle det ju finnas ett ökat behov av kvinnor med rätt kompetens som skulle fylla dem. Därmed skulle fler kvinnor anställas längre ner i hierarkin också.

  3. Åh, Clara, jag älskar dig! Var är logiken i gubbens resonemang egentligen? ”Ja, det finns kompetenta kvinnor, men vi skiter i att anställa dem”. WTF!

  4. Har jag missat något? Är inte Urban Bäckström VD för Svenskt Näringsliv Och Kenneth Bengtsson Ordförande i Styrelsen. Än så länge är väl Kenneth Bengtsson KoncernVD För ICA — Rätta mig gärna om jag har fel.

    Kram

  5. Kvotering är i princip fel. Bäst vore om den mest lämpade fick arbetet – chef eller inte. Min erfarenhet från arbetslivet, eller min husses rättare sagt, är att kvinnor redan kvoteras in vid anställningar på alla nivåer. Höga chefer har jag inte varit med att tillsätta, så där har jag ingen åsikt.
    Det är också konstigt att det alltid är kvinnor som ska kvoteras.
    Blandat är bäst, men som om det hamnar på 50/50 ska vara slumpen/meriterna som avgör. Jag kan tyvärr ge exempel på misslyckade könskvoteringar av både män och kvinnor.

    1. Män kvoteras också in. På mitt jobb kvoterar vi exempelvis in män på kansli-poster då vi har en väldigt stor procent kvinnor på kontoret. Samtidigt kvoterar vi in kvinnor på teknik-posterna. (Jobbar på en teater).

      Och givetvis tas meriter alltid in i beräkning.

      1. Det var ju det jag skrev. Jag har varit med om kvotering av bägge tillgängliga kön. Ibland har dock kön gått före merit.

  6. Men gud vad trött jag blir. Kanske att kvinnor inte är överrepresenterade på arbetsmarknaden därför att kvinnor är överrepresenterade i hemmen och tar hand om sina barn. Därför att kvinnor föder barn. Menar du att kvinnor borde skaffa färre barn?

    1. Vad menar du? Att föda barn tar ju högst 24 timmar? Att vara barnledig däremot, det tar ju några år. Och där är kvinnor överrepresenterade. Kanske skulle man kunna säga att anledningen till att kvinnor är så underrepresenterade i styrelser är att män är så underrepresenterade i föräldraledigheten? Lite kvotering av män skulle med andra ord kunna passa bra.

    2. Som du själv. Du är en av få som har den stora lyckan att vara hemma med din son samtidigt som du jobbar. Men få har den chansen!? Dom flesta jobbar ju ijhäl sig/tar ett jobb som gäller från kl 9.00-15.00. Vad i det är det som är så svårt att förstå? Hade jag varit manlig arbetsledare så hade jag hellre anställt en man i 25-årsåldern (dvs om både kvinnan och mannen var lika välmeriterade/utbildade/trevliga/intelligenta) än en kvinna i samma ålder som jag skulle veta vill bli mamma inom dom närmsta 5 åren. Hon måste ju gå på mammaledighet vare sig hon vill eller inte! Eller om hon nu väljer att pumpa bröstmjölk.
      Varför fattar jag inte det här??? Är logiken omöjlig att förstå för vissa eller inser man logiken men bortser från den?

      1. Jag är ledsen, men jag förstår att man vill tro på att det funkar, men jag förstår verkligen inte själv hur man kan vilja välja att leva ett liv separerat från sitt barn?

        1. Nä, visst är det faschinerande att så många män väljer ett liv separerat från sitt barn? Makalöst! Fler borde kliva tillbaka och ta sitt ansvar.

          1. Kliva tillbaka från företagen och ta sitt ansvar och sluta försörja familjen? Jag är sjukligt traditionalistisk, jag vet om det, men jag är av åsikten att kvinnan ska kunna vara hemma och ta hand om sina barn och att mannen borde ta sitt ansvar som FÖRSÖRJARE av familjen.
            Eller att man som familj bestämmer att kvinnan är försörjare av familjen och att mannen är hemma och tar hand om barnen.
            Det är det som är så sorgligt jobbigt. Att jag är av åsikten att någon (förslagsvis kvinnan, eftersom det ändå är hon som har bröstmjölken) i ett parförhållande borde ta sitt ansvar och ta hand om sina barn medan den andra parten borde ta sitt ansvar och försörja familjen.
            Önskedrömmar och realiteten är inte samma sak.
            Alldeles för många föräldrar idag väljer bort sina barn.

          2. Maja, varför vore det då så omöjligt att båda tar ansvar för bägge delarna? Istället för att mannen, som du skriver, tar allt ansvar för försörjningen och kvinnan allt ansvar för barnen kan båda parter ta halva ansvaret var för både försörjning och barn. Samarbeta istället för att putta bort varandra.

          3. Jag är kvinna i karriären i en mansdominerad bransch och jag kan kommentera som så att problemet är oftast vare sig förlossningen eller föräldraledigheten. Det är graviditeten. Av de kvinnor jag känner är det ingen fixat en graviditet utan sjukskrivningar, ledigheter, andra arbetsuppgifter m.m. Föräldraledigheten kan man och ska man dela på. Graviditeten är svårare.

        2. Du har aldrig tänkt på att det finns kvinnor som väljer sin karriär före att skaffa barn? Eller det finns till och med kvinnor som inte kan få barn. Men bara för att man råkar födas med snippa så anser du att en man hellre ska ha tjänsten. Sen förstår jag inte vad som skulle vara fel med att kvinnan är den som försörjer hemmet och mannen stannar hemma.

          1. men sackas i karriären? har man inte redan då valt bort sina barn? jag menar, om nu karriären är ALLT? klart man kan dela på allt och samtidigt få igång varsin karriär. Sen kanske den ena får kämpa mer en viss tid och den andra en annan tid. Allt har sin tid, vettu.

      2. Enligt arbetsrätten får man inte låta bli att anställa en ung kvinna bara för att ”hon riskerar” att få barn snart, om man inte tar samma sak i beaktning när det gäller anställandet av en ung man som kanske snart kan bli pappa! THAT’S IT, oavsett vad man tycker. så det argumentet funkar inte när det gäller anställning av fler män!

      3. Av denna anledning borde det vara lag på att hälften av föräldrapenningen tas ut av den ena föräldern och den andra hälften av den andra. Lika delad föräldraledighet helt enkelt, för då kan inte en arbetsgivare solla bort kvinnor av den här anledningen. Då skulle det inte spela någon roll om det var en kvinna eller man som sökte jobbet, även om de båda skulle få barn inom några år.

        1. Ja det är ju en jättebra idé. framförallt om den ena parten tjänar betydligt sämre så att familjen inte har råd med månadsutgifterna och får sälja av det dom äger. Låter som en bra lagstadgning det där. genomtänkt? ..

          1. Helena: Då kommar vi till nästa fråga: Varför får kvinnor i genomsnitt lägre lön?

            För det verkar som att du bara ANTAR att det är Hon som har den lägre lönen i förhållandet.

          2. Jag tillhör den här ”krångliga” gruppen: kvinna, strax 27 år, avslutar min 4-åriga utbildning om några månader. Jag och sambon har klurat kring det här med jobb/familj och nu är det så att jag faktiskt är mitt uppe i en anställningsprocess. Får jag inte jobbet så tänker vi satsa på att skaffa familj, får jag det så skjuter vi det en stund på framtiden (då jobbet är ett längre vikariat). Den dagen vi dock får barn så kommer det hela antagligen att delas upp rätt bra. Sambon jobbar 5 min hemifrån och jag minst 3,5 mil bort. Jag kommer dessutom att ha en flera tusenlappar högre lön. Så för oss är det rätt enkelt: här blir det pappan som kommer få dra ett ganska stort lass när barnet väl är ute! Och så ska det väl vara? Det är ju inte snippan/snoppen som avgör som blir den mest praktiska lösningen. Så kvinnor kan satsa på karriär OCH ha en familj! Go Clara! 🙂

  7. Jag tycker, precis som du, att det är skrämmande att det finns så få ledande kvinnor. Men ska jag se till mig själv hade jag inte velat höra att jag fått ett högre, bättre arbete bara för att jag är kvinna. Jag vill vinna på min kompetens och personlighet och inte kön! Men förstår helt klart att det är kvotering som behövs för att få en vändning…. 🙁 Hade varit kul om de som gör intervjuer på något sätt hade fått läsa alla ansökningar avidentifierade könsmässigt och därefter fått välja den de anser mest lämplig. Undra hur det skulle falla ut då?!

    1. Fast grejen som Clara försöker få fram här är ju att det är precis tvärtom – Om du söker ett jobb så blir du bortkvoterad för att du är kvinna och mannen som i stället för jobbet blir kvoterad för att han är man.
      Det t.ex. F! kallar kvotering innebär ju egentligen bara att stoppa kvoteringen av män.

  8. Intressant diskussion. Jag tänker på vad Percy Barnevik sa i Skavlan ang. varför Hand i Hand-verksamheten bara lånar ut pengar till företag som drivs av kvinnor; De super inte, de spelar inte och de överger inte sin familj! Efter alla år i företagsstyrelser vet den mannen säkert vad han talar om i det avseendet! Just därför vill väl männen inte ha in kvinnor i styrelsen- då blir det glest med supa, spela och horor!

    1. Bra talat – jag tror du satte huvet på spiken. Män kliar varan på ryggen, följer sina känslor, struntar i förnuftet och vill inte ha in kvinnor som stör ordningen – suck, tyvärr alltför sant 2012

  9. Läste i en tidning (kommer tyvärr ej ihåg vilken) ang. det här att kvinnor fortfarande tjänar mindre i lön än män och hur några forskare i Danmark istället gav som förslag att kvinnor då istället skulle arbeta 18% mindre än männen för att göra saken mer rättvis. Alltså ha kvar samma lön bara jobba mindre. Om det nu var så att kvinnor tjänade 18% mindre i lön för samma arbete som männen. Kan ju vara ett sätt att tackla frågan tills problemet är löst 🙂
    Fast jag fattar inte hur en sådan självklar fråga kan ta så lång tid att lösa.

    1. Problematisk lösning, då har man ju inte ens samma tid på sig att göra det intryck på sin arbetsgivare. Känns kontraproduktivt. Givetvis ska kvinnor och män ha lika lön för lika jobb! Men jag tror inte på detta. Gärna kvotering vid anställning för övrigt.

  10. Intressant att det varje gång kvotering diskuteras dyker upp människor som verkar tro att det är vilka kvinnor som helst som ska kvoteras in. Att om vi öppnar dörren för kvinnokvotering så kommer okvalificerade kvinnor hamna på vd-poster runt om i Sverige.

    Kvotering innebär ingenting annat än att kvinnor som har samma meriter som sina manliga konkurrenter plötsligt ges en chans till ett toppjobb de annars, på grund av sina snippor, inte hade haft en tillstymmelse till chans att få.

    1. Jag är väl medveten om att det är så. Men så länge övriga världen inte tycker så, och framförallt inte männen, kommer det ALLTID att tisslas och tassas bakom ryggen om att ”det bara är pga kvoteringen hon är här”… Och då tror jag aldrig att man riktigt kommer bli accepterad på arbetsplatsen för den man är! Självklart SKA det vara den bäst lämpade som får jobbet, kvinna eller man – snippa eller snopp.

      1. Fast det där tisslet och tasslet förekommer även om man inte har kvotering. Jag hör ständigt den sortens diskussioner när kvinnor (eller andra underrepresenterade grupper såsom vissa invandrargrupper) får höga positioner i organisationer, på arbetsplatser osv.

        Så om man som kvinna inte blir accepterad på arbetsplatsen så handlar det inte om kvotering utan då har man bara stött på själva kärnan till varför kvotering är nödvändigt!

      2. Men tänk! TRorts att det går 100 män på 3 kvinnor så är det INGEN som tisslar och tasslar bakom VD gubbarnas ryggar och tycker det är det MINSTA konstigt. Inget; ”Han blev nog bara vald för att han är man till VD posten.” Det borde vara lika ”pinsamt”. Om jag får välja mellan pest eller kolera, dvs vilka ogrundade argument jag blivit ”vald” på så skulle jag hellre välja att bli vald för att knäcka orättvisa könsmaktsstrukturer än att bli vald pga könsrollsfördomar.

    2. Var finns bevisen på att det är så det går till, alltså att kvinnor blir bortvalda mot män för vd-poster? Jag skulle gärna vilja ha exempel. Gillar inte påståenden utan konkreta exempel (gäller det mesta).

      1. Vad menar du för bevis? Om kvinnor har samma kompetens men männen får jobben så måste det ju bero på något? Beviset är väl statistiken jag räknar upp i detta inlägg

        1. Ja du räknar upp statistik men du säger inte hur många kvinnor respektive män som faktiskt söker de olika tjänsterna. Är det lika många kvinnor som män som söker platserna som styrelseordföranden?

          1. Nej, och det är förstås också ett problem. Eftersom det inte finns några förebilder så tänker inte alla kvinnor att de kan nå så långt. Vågar inte tänka!Trots att de har kompetensen. Precis så var det för mig. Innan Obama blev president tänkte förmodligen inte många afroamerikaner att de kunde bli presidenter heller. Därför blir det en ond cirkel.

        2. Men vad är det då som säger att det är lika många kvinnor som faktiskt vill ha en sån tjänst? Att kvotering skulle vara realistisk?

          1. Varför skulle de inte vilja ha det tänker du? Varför skulle kvinnor som grupp inte vilja det när män som grupp tydligen vill.

      2. Jag frågar dig för du kommer med påståendet. Är det här inlägget rent hypotetiskt från din sida, att du tror eller vill tro att det skulle kunna vara 50/50 för att det är så många kvinnor som vill vara styrelseordföranden?

        1. Jag förstår inte vad du menar? Tror du att man kommer att kvotera in kvinnor som inte vill ha jobben? Det kan du vara lugn för att man inte gör. Man kvoterar ju inte ens in de kvinnor som vill ha jobben. För mig låter det som att du tvivlar på att kvinnor vill ha toppjobb inom näringslivet? Varför tror du att det är så? Och tror du i så fall inte att det kan hänga ihop med hur samhället i övrigt ser ut, där kvinnor tar mer ansvar för hemmet, barnen, familjerelationer och helt enkelt inte upplever att de finns tid och ork till toppositioner? Kanske skulle fler kvinnor vilja ha toppjobb om fler män valde att ta sitt ansvar för familj och hem.

          1. Nej självfallet inte, men drömmen är som jag förstått det att det ska vara 50/50 i ledningen, vilket jag inte har något emot. Jag blir bara lite förbryllad när det verkar som att många kvinnor är så upprörda över att det inte är så, det jag funderar över är om det ens är möjligt, eller hur jag ska uttrycka det. Det jag är nyfiken på är helt enkelt hur det faktiskt är, inte spekulationer.

          2. Jag tror att det skulle bli möjligt. Om fler kvinnor kvoterades in, så att andra kvinnor fick fler förebilder. Om kvinnors löner höjdes så att de inte självklart skulle väjla att vabba för att familjen förlorar minst i inkomst då. Om fler män tog ansvar hemma, om fler män jobbade inom vård och omsorg. Det är många om, men kvotering är ett bra sätt att börja eftersom kvinnor i ledande positioner tenderar att anställa kvinnor längre ner i organisationen och därigenom ser till att det finns en återväxt av kompetenta kvinnor.

          3. Men då får väl kvinnor ryta till lite på sina män då och inte stanna hemma med barnen. Kan man inte det har man nog inte tillräckligt med skinn på näsan för ett toppjobb!

          4. Anledningen till att de flesta kvinnor är hemma med barnen mer än sina män är för att de tjänar mindre än sina män. Så vabbar de mer, är barnlediga längre, har svårare att få anställning pgav detta, halkar efter i löneutvecklingen osv. Det är en ekonomisk fråga för familjerna. Du förenklar det grovt om du tror att det är så att kvinnor ska ryta ifrån lite mer. Man kan ju vända på det också och konstatera att den man som inte ens kan ta hälften av ansvaret hemma och sköta sina barn verkligen inte har kompetens nog för ett toppjobb. Varför lägger du allt ansvar på kvinnorna att skapa jämställdhet? Jämställdhet är ingen kvinnorfråga, du vet. Det är alla människors lika rätt och värde vi talar om här.

          5. Jag tror att det finns kvinnor som vill ha toppjobb, men fler kvinnor som vill vara så mycket som möjligt med sina barn. Det kan ingen könskvotering i världen ändra på. Kvinnor har ett annat band till sina barn än männen, åtminstone generellt. Jag ser inget fel i att det är så. Jag tycker synd om de kvinnor som vill jobba men inte ryter ifrån, men det får vi inte beskylla männen för.

          6. Själv tycker jag synd om alla de män som förväntas försörja fru och barn och känner pressen av att vara familjeförsörjare. När allt de kanske vill är att ligga och snusa barnen i nacken. Och deras chefer förväntar sig att de bara ska ta en kort barnledighet (om ens någon) eftersom de inte har samma band till barnen som kvinnorna har ”generellt sett”.

          7. Jag tror på människors lika rätt och värde. Jag tror på att människan ska få bestämma mycket över sitt eget liv och leverne, inte staten. Att föräldrar ska få bestämma över hur de ska fördela föräldratiden, uppfostra etc. ”Det avgör jag”, som du skrev. Om jag skulle söka ett toppjobb skulle det inte kännas särskilt bra om jag fick det för att jag var kvinna, och inte för att det var just jag oavsett kön som var rätt person för jobbet. Jag tycker könskvotering är nedvärderande helt enkelt.

            Sen det sista du skrev, att du tycker synd om männen, det var oväntat mitt i allt, men trevligt.

          8. Männen har väl förresten rätt att ta ut ledighet oavsett vad chefen tycker? Styrkan att säga ifrån återigen.

  11. Jag håller självklart med om att det borde vara 50/50 i styrelserummen och alla andra ledande positioner.

    Men jag tror inte det är en lättlöst fråga hur vi ska komma dit. Tyvärr hamnar väldigt ofta fokus på att jämställdhet ska uppnås genom att kvinnor börjar apa efter mäns av tradition invant dåliga beteende istället för vice versa.

    Men man ska minnas att många män som sitter på ledande positioner gör det därför att de har varit beredd att offra allt annat – eller dumpa över det på någon annan -. Jobba 60-timmarsveckor genom småbarnsåren… ta jobbsamtal på familjesemestern och över huvud taget prioritera sig själv och sin egen karriär framför familjen. Så länge det finns den typen av män så kan kvinnor inte konkurrera på lika vilkor utan att bete sig som idioter. Det är liksom inte fair play till att börja med.

    Kvotering är jag för men det gäller att det finns någon att kvotera till att börja med…någon som är beredd att jobba på de vilkoren som omöjliggör att vara en god mor eller en god far och att leva ett liv med fler viktiga pusselbitar än jobbet. Hur många är beredda att ställa upp på det?

    1. Att konkurrera med människor som inte har familj kanske, för alla har ju inte det och då kanske det dessutom är skönt att arbeta 60 timmar i veckan. Varför ska alla ha rätt och möjlighet till allt hela tiden. Vill man ha karriär där det krävs så mycket får man kanske välja; familj eller karriär? Man kanske inte alltid kan ta det som en självklarhet att alla ska ha möjlighet till allt. Vi kanske ska börja kvotera in mammor och pappor också? ”Vi kan och orkar inte jobba så mycket, men vi har rätten till det så ge oss jobben!”

  12. Bra skrivet om kvotering. Kvotering väcker nästan lika mycket känslor som invandring tycker jag. Många människor är tvärsäkra på sin åsikt, utan att ha kunskap om ämnet. Tydligen behövs ett nytt inlägg från dig ang arbete & ansvar partners emellan. Att dela, i stället för att dela upp arbete och ansvar. Vilket jag tycker se i dina kommentarer. Är själv stolt mormor till ett barnbarn där min svärson kommer att vara hemma mer än 6 månader. Är nästan mer stolt över min dotters och hennes sambos val än barnbarnet, nej, men nästan.

  13. Om kvinnor ska kvoteras in borde väl i rättvisans namn även invandrare kvoteras in. Om det är någon grupp som är diskriminerade på arbetsmarknade är det ”utomeuropeiska invandrare”. Vad blir nästa steg? Kvotera in homosexuella? Rörelsehindrade? Religiösa från olika samfund?

    1. You say it like it’s a bad thing. Men man kan faktiskt se att företag med större spridning på kön och etnecitet är mer framgångsrika. Dessutom finns det redan företag som kvoterar in rörelsehindrade eller på annat sätt handikappade. Med väldigt goda resultat.

    2. Homosexuella män är representerade i lika stor utsträckning som andra män – de behöver inte kvoteras in. Homosexuella kvinnors representation är lika stor som heterosexuella kvinnors. Alltså behövs ingen särskild kvotering för denna/dessa grupper.

    3. Jag blir förfärad när människor talar om ett rättvist samhälle som att det skulle vara något dåligt! Var är solidariteten?

  14. Jag förstår inte vad du menar. Varför lever man ett liv separerat från sina barn bara för att man jobbar? Man behöver inte som Clara vara frilansare för att kunna kombinera barn och jobb. Jag tycker självklart att man själv får göra det man känner är bäst men varför är det självklart att det ska vara kvinnan som är hemma då? Min man och jag ska dela lika på föräldraledigheten och var också hemma helt tillsammans de första 2 månaderna. Vi har tvillingar och det här med att kvinnan måste vara hemma för att hon har bröstmjölken, ja förvisso men det finns också alternativ. Tex ersättning eller pumpa och vill man inte ge det (vilket jag självklart respekterar) ja jag vet inte hur länge folk i allmänhet ammar men man kan ju faktiskt helamma tills de är 9 månader och vill man halvamma ännu längre så kan man ju amma morgon och kväll och ändå gå till arbetet och ÄNDÅ dela lika på föräldraledigheten eftersom man har rätt att ta 9 månader var. Jag tycker det är en rättighet för papporna att också få ta hand om barnen, något som jag ibland faktiskt tror kvinnorna tar ifrån papporna. Jag tror faktiskt inte det enbart är pappornas fel att statistiken är så dålig i Sverige när det gäller hur mkt föräldraledighet pappor tar ut eftersom vissa kvinnor inte verkar vilja dela med sig. För barnens skull tycker jag man berövar barnen något om man inte båda är föräldralediga eftersom man då inte ger barnen en chans att känna sig lika trygg med båda sina föräldrar och för relationens skull tror jag det är oerhört viktigt att man litar helt på sin partners förmåga att själv ta hand om barnen vilket jag tror blir lättare om man delat och själv varit ifrån barnen. Men jag vet jag är ganska radikal när det kommer till delad föräldraledighet 🙂

    Angående kvotering. Jag var tidigare emot kvotering men efter att ha jobbat i ett extremt traditionellt och mansdominerat företag (elbranchen) med mångfalds- och jämställdhetsfrågor ändrade jag radikalt uppfattning då jag insåg att männen i alla styrelser inte alls sitter där för att de har så extremt mycket mer kompetens och utan snarare för att de har nätverken och att det finns forskning som tyder på att man rekryterar helst någon som är lik en själv. Alltså en man rekryterar gärna en man som är väldigt lik en själv och så sitter de där, för att de just hänger i samma nätverk och hjälper fram varandra. Var och lyssnade på ett väldigt intressant föredrag av en man i 50-års åldern som just suttit i flera styrelser och själv poängterade hur flera män just är inkvoterade i styrelser. Hans erfarenhet var att många satt i så många styrelser att de inte ens hade läst på inför styrelsemötena och inte alls hade den kompetens som krävdes. Så det här argumentet som män och flera kvinnor använder som säger att kvinnor inte vill sitta på en plats för att de blivit inkvoterade utan för att de har den rätta kompetensen. Jag förstår argumentet, jag vill också ha ett uppdrag för att jag är lämpad för det och inte för att jag blivit inkvoterad men varför är det då så många män som inte verkar ha något problem med att sitta där de gör för att de egentligen blivit inkvoterade och inte har den rätta kompetensen? Sen tror jag aldrig att det kommer bli ett problem att kvinnor får uppdrag som de inte är kvalificerade för utan bara blir inkvoterade. Jag tror (tyvärr) ytterst få kvinnor skulle tacka ja till uppdrag de inte kände sig kvalificerade för, eller har jag fel? Jag vill verkligen inte generalisera men det är bara min uppfattning. Detta blev långt och invecklat. Men kort och gott. JA till kvotering. Kolla bara på Norge som infört detta och vilken drastisk förändring de fått i norskt näringslivs styrelser.

  15. Du har inte tänkt på att alla kvinnor kanske inte strävar efter höga positioner? JAG till exempel. Jag skulle städa resten av mitt liv om mitt liv gick runt så och istället få mer tid till familjen. Jag blir INTE lyckligare och gladare av att heta något på papper.

    1. Jag tror att många kvinnor inte strävar efter höga positioner då de nöjer sig med vad andra tycker att de ska nöja sig med. Hur ska man kunna sträva efter något när man inte har några förebilder inom området? När man inte ens tänkt tanken på att man skulle kunna bli VD. Och att det bara är att ”heta något på papper” tycker jag är naivt. Jag skulle gärna vara med och påverka stora företag att göra skillnader i hur man behandlar sina leverantörer, ekosmarhet, schysstare villkor för anställda. Det finns många stora och fantastiska saker att uträtta.

      1. Självklart finns kvinnor som vill ha de höga positionerna, även om jag även tror att du har rätt här Clara. Problemet är att kvinnor som vill komma någonvart inte har samma möjligheter som män. Jag har svårt att tro att någon kvinna skulle tvångskvoteras in på höga positioner, det krävs ju mycket jobb för att komma upp sig oavsett kvotering eller inte. Så jag tror inte du behöver oroa dig Frida. Du kan väl unna andra kvinnor som vill ha möjligheten att få den.

          1. Men det här handlar ju om kvinnor som VILL ha en topp-position men nekas den pga kön. Har du inga ambitioner att göra karriär på det viset så är det ju heller inga problem för just dig (även om jag anser att det påverkar hela samhället negativt att kvinnor saknas i topp-skiktet).

      2. alla kvinnor kanske inte har samma drömmar och ambitioner i livet som du har Clara, bara inse att alla vill olika här i livet, och vissa kanske inte ens drömmer om att klättra i karriärstegen. That’s it.

        1. Fast nu handlar det om de tusentals kvinnor som faktiskt VILL men inte får möjlighet. Du kan vara lugn för att ingen kommer tvångskvotera in dig i någon styrelse. Samtidigt är det bra att minnas att företag med fler kvinnor i ledande positioner anställer fler kvinnor i lägre positioner. Så även om just DU är nöjd med att inte klättra på stegen kanske manliga chefer gör det svårare för dig att ha ditt ”vanliga” jobb.

    2. Har du tänkt på att väldigt många män kanske inte vill ha de positioner de sitter i? Har du tänkt på att många män väljer bort familj för att de inte ser att de har nåt val? För att frun kanske inte tjänar tillräckligt, eller för att förväntningarna helt enkelt är att han som man ska vara den som drar in pengarna.

      Män jobbar mer när de blir pappor. Det är ganska sorgligt.

        1. Det är sorgligt när män som hellre skulle vilja vara hemma mer med sitt barn känner sig tvingade att jobbar mer och mer och stiga i graderna för att dra in pengar till familjen, eftersom frun inte är ”ansvarfull” och har nog betalt. Exempel min killkompis som inte var pappaledig alls eftersom de inte har råd eftersom hans tjej bara ströjobbar lite som yogalärare och vad hon känner för och tjänar typ noll. Hon tog för självklart att hon skulle vara hemma med barnet hela tiden. Han måste nu jobba som satan, känner press att stiga i graderna osv, för att ha råd med deras hus etc. Han har sämre kontakt med dottern än mamman eftersom han bara jobbar och är allmänt olycklig över att det blivit som det blivit.

          Man är två föräldrar oavsett kön, jag själv ser det som självklart att man hjälps med allt till hälften så gott det går – både dra in pengar och sköta barn och hem. Jag tog liite mer föräldraledighet än min man, han gör liite mer i hemmet än jag gör men annars är ambitionen att vi delar på allt ansavar. Både jobb och ekonomi. Om det togs för givet att män skulle vara hemma i lika hög grad som kvinnor skulle löneskilladerna raskt plana ut och alla skulle ha råd att dela ledigheten.

  16. Intressant. Är egentligen emot kvotering men har inte tänkt på att det i praktiken är så att män kvoteras in pga att de är män, även om det inte är uttalad kvotering. Det är roligt när någon ger en ett nytt perspektiv att se på saker. Samtidigt tänker jag lite på det som någon annan skrev om här ovanför, att personer som sitter på höga positioner, ofta har offrat väldigt mycket för att kunna sitta där. Det sorgligaste är väl ändå att familjen måste bli åsidosatt för att någon man/kvinna ska kunna ha ett sådant jobb? Sedan är det inte värre om en kvinna jobbar massor än om en man gör det.

    Högre upp i diskussionen stod det något om föräldraledighet. Jag är emot en kvotering av föräldraledigheten. Vem som är hemma mest, måste varje familj få bestämma! I alla familjer är inte det bästa att mamman och pappan är hemma lika mycket. En del barn skulle antagligen få en kortare sammanhängande tid hemma med mamman/pappan om föräldrarna skulle vara tvungna att dela lika än om de får dela upp dagarna på det sätt som passar familjen och barnet bäst. En del egenföretagare t.ex. har svårt att ta ut långa lediga perioder eftersom de förlorar så mycket i inkomst, vilket drabbar familjen.

    1. Men det är ju det som är en del av problemet: Att de som förlorar mest i inkomst oftast är män eftersom de tjänar mer och som Clara ser på saken, kvoteras in i attraktiva jobb, och därför blir det kvinnorna som är hemma mer med barnen eftersom deras jobb är mindre lönsamt.. Det är alltså arbetspolitiken det är fel på, inte de enskilda familjernas beslut.

      1. Fast det där har ju visat sig i forskning inte riktigt stämma. I alla fall hörde jag det i programmet ”Heliga Familjen” som gick på P1. Och jag tror att många som väljer att inte dela på föräldraledigheten inte gör det av ekonomiska skäl utan av andra. Och det handlar i många fall också om prioritering. Har man ett hus med jättestora lån, måste köpa senaste och nyaste prylarna till barnen, sig själv etc. ja då kanske man inte har råd att dela men om man är sparsam, har billigt boende och prioriterar att faktiskt kunna dela tror jag det funkar (jag talar av egen erfarenhet då jag har eget företag och min man tjänar betydligt mer än vad jag gör och vi ändå ska dela lika). Men jag vet för alla går det inte ens då och då har jag verkligen förståelse för att man inte kan dela.

  17. Lika rättigheter i samhället, lika lön för lika arbete!

    – Men det är inte OK att bli nekad ett jobb för att man är Man och ”manskvoten” på arbetsplatsen är fylld!

    Vi behöver eftersträva lika värde i samhället, men tvångskvotering är inte svaret varken på arbetsplatsen eller när det gäller föräldrapenningsdagar, tror jag.

    1. Ser att en annan ”Kristina” kommenterat ovan, så jag får väl sätta ett Klasson till min kommentar då 🙂

    2. Ett problem med den attityden är att man då förnekar den rådande könsordningen. Om man säger att kvotering av kvinnor innebär diskriminering mot män så förnekar man att det finns en fördel i arbetslivet med att vara man. (Precis som Sverigedemokraternas utspel där man ville avskaffa kvinnodagen för att ”det finns inte en mansdag”. Då förnekar man att varje dag är en mans dag…) Det är således viktigt att man erkänner att det finns en fördel med att vara man och det kommer inte ske en förbättring förrän männen är villiga att offra lite av sina fördelar som vi kommer få ett mer jämlikt samhälle, så som kvotering av kvinnor.

  18. Ps. Vet inte om familjen måste bli åsidosatt för att man ska kunna bli exempelvis VD men jag kan tänka mig att det lätt blir så. D.s

  19. Jag tror hellre på att stärka kvinnorna i att stå upp för sig själva och ta en diskussion med blivande chefer istället för att kvoteras in… Jag tycker att det bara gör att man ser kvinnor som ännu svagare. Som att vi inte kan konkurera ut män utan ska måsta få en massa hjälp. Jag bryr mig inte om det är 100% män eller kvinnor på ett företag/en arbetsplats så länge de som jobbar trivs med det och passar in i rollerna. Konkurrensen kommer alltid att finnas och vad ska folk klaga på när det inte handlar om män resp. kvinnor?

    Jag tycker däremot att man inte ska kunna få sparken för att man är gravid såklart…men det tycker jag inte riktigt handlar om samma sak.

    Stå upp för er!

  20. Ibland skäms man över att vara kille. Det finns en sådan jävla egoism bland män. ”Större kön, bättre lön”. Jag ska faan ta mitt ansvar när jag blir farsa. Jag VILL spendera tid med mitt/mina barn. Och det ska jag också. Thats it! Fy karlar som inte ens vill vara med sitt barn och väljer arbete framför allt. Tragiskt.

    1. Det finns säkert väldigt såna män som du beskriver.
      Men många av de männen kanske jobbar hårt för att kunna ge sina barn en trygg framtid.
      Inte av ren egoism.
      Mitt hjärta skärs i bitar när jag ser PAR som bara jobbar hårt och helt ignorerar sina barn för att dom SKA jobba och vara själviska, vilket ju är det enda rätta i vår svenska kultur.
      När försvann kärnfamiljen?

      1. Men har inte fäder också ett ansvar för de människor som deras barn växer upp till? Vad innebär egentligen ”en trygg framtid”? För mig, vars föräldrar var hemma lika mycket med både mig och min bror när vi var små är det viktigare att ha en trygg och god relation till mina föräldrar, att vilja umgås med sin familj istället för att revoltera för uppmärksamhet och att kunna prata om allt med BÅDE mamma och pappa, än att ha en sommarstuga, åka utomlands varje sommar, osv.

        Jag håller med om att det är negativt att föräldrar prioriterar bort sina barn för sitt jobb, men att föräldrar prioriterar sin lycka, relationen till varandra OCH relationen till sina barn? Det har jag svårt att se något fel i. Inget barn mår bra av olyckliga föräldrar, vare sig det är mamma som vill jobba men känner att hon måste offra sig för sina barn, eller pappa som måste prioritera bort relationen med sina barn för deras så kallade ”trygghet”.

  21. Åh vad bra att du tar upp detta. Jag håller verkligen med dig. Första steget mot utveckling är kvotering. Min dröm är att vi skulle utvecklas tillräckligt mycket som samhälle för att man sen ska kunna ta bort kvoteringen. Men jag drömmer mycket.

  22. Clara: jag kan inte annat än hålla med i precis alla dina argument. Som ung kvinna, som just påbörjat min karriär blir jag ledsen. Ledsen för jag ser vilket hårt arbete som kommer krävas för att ta mig till börsstyrelserna. Jag ska kämpa. Jag ska det. Men jag vet att många kvinnor kommer att ge upp på vägen. För att det inte frväntas att vi kvinnor ska lyckas ta oss dit…. Jag bor i Norge. Här har vi kvotering. Det är bra! Jag tror inte att jag kommer hem förrän den svenska lagstiftningen är på plats… Om den nånsin blir det.

  23. Hm. Ja, man kan med rätta säga att läget är ganska fucked up idag, och att en manlig könskvotering har pågått länge (för alltid?). Men är verkligen lösningen att ”ge igen med samma mynt”? Två fel gör inte ett rätt, skulle jag säga.
    Lagstiftad könskvotering tror jag kan leda till en sämre utveckling, kanske rent kontraproduktiv.
    Dels får Pär Ström och hans idioter till följeslagare vatten på sin kvarn att männen motarbetas. Skitsamma, jag vet, men det kan ge obehagliga ringar på vattnet.
    Dels så kommer inkvoterade kvinnor att misstänkliggöras och förminskas i hög grad. ”Hon har bara fått det här jobbet pga kvotering” etc.
    Dels sätter det extremt mycket fokus på könet – nåt jag trodde vi ville komma bort ifrån.

    Nej, hellre då nån form av avkönad/anonymiserad anställningsprocess. Eller morötter. Nån form av avdrag för företag som håller en jämn könsfördelning?

    Och sen, innan man börjar kräva 50/50 bör också urvalet vara nånstans i närheten av samma fördelning. Jag tvivlar inte på att så är fallet när det gäller chefspositioner, men det blir löjligt när t ex musikfestivaler som Sweden Rock får kritik för att de inte bokar hälften kvinnliga artister, när det bokningsbara utbudet i genren bara snuddar kring procentstrecket jmft med 99% män.

    Tack för ordet! Varsågod att såga.

    1. Kan inte annat än att hålla med dig, detta var precis min tanke. Jag tycker självklart att det är rent tragiskt att det ser ut som det gör och att många kvinnor blir bortvalda just på grund av det faktum att de är just kvinnor, men tror också att en kvotering av detta slag skapar en slags ”vi mot dem”-mentalitet som känns helt fel.

      Har svårt att komma med konkreta förslag på hur man bör gå tillväga för att få bukt med detta problem, det handlar ju om en mentalitet som ligger djupt förankrad i samhället och det är ju även svårt att dölja sitt kön i en arbetsintervju även om processen innan dess är ”avkönad”. Kanske bör satsa mer på ”jämställdhetsföreläsningar” i företagen och hitta ett sätt att lyfta alla driftiga kvinnor därute? Och ta ansvar när det kommer till att ge vår kommande genaration ett sunt jämnställt tänk, både som förälder och inom skolan, så när det är dags för dem att ta över rodret kanske mentaliteten är en annan.

  24. Det är väldigt intressant det du skriver, och jag läste även det inlägg du länkande till. Reagerade likt dig på det här med att vi ska ”armbåga oss fram”. Varför ska vi göra det? För att vi inte har något annat val? För att det är så män har gjort sig framgångsrika, genom att ta plats? Varför inte låta dem ge plats istället? Genom kvotering då, om inte annat. Istället för att sänka oss till deras nivå, en ibland ganska hänsynslös sådan. Varför är det dåligt att vara ödmjuk, ta hänsyn och ge plats?

    Är det värt att bli framgångsrik på bekostnad av sådana egenskaper? Unga drivna kvinnor får ju ta en så himla massa skit. Fast problemet ligger ju inte i att vara driven, utan att man får ta skit för det, när samma människor uppmuntrar oss att armbåga oss fram. Vi ska prestera bäst, visa upp strålande meriter som kan kompensera för vårt kön. Alltså armbåga oss fram och bli hatade för det.

    Och tyska affärsmän muttrar ”Quotenfrau” bakom ryggen på en framgångsrik kvinna.

    1. Jag håller med!
      Man möts av så dubbla budskap som tjej. Man ska å ena sidan armbåga sig fram, för gör man inte det är man mesig. Och när man armbågar sig fram och tar för sig, ja då är man en bitch. Hur man än gör så är man fel!

  25. det finns fler styrelseordföranden som heter göran än vad det finns finns styrelseordföranden som är kvinnor! SÅ. JÄVLA. GALET.

    och det där med tio procent.. jag har tyvärr ingen källa nu, men jag har läst en mycket högre siffra än så. tack för ett fantastiskt bra inlägg!

  26. Skitbra förklarat Clara! Det är dewt som behöver bli mer vida känt, att det idag är män som kvoteras in för att de är män. För att ”man” väljer någon som är lik en själv. Och vad är egentligen kompetens? Vilka egenskaper värderas, är inte det ofta s.k. manliga egenskaper och är de verkligen alltid bäst?

    Den amnliga kvoteringen är en ond cirkel som behöver brytas!

  27. Jag brukar tycka att du tycker så bra Clara…och då brukar jag skriva det som en pushning här i kommentarerna…så nu tänkte jag att jag väl får skriva nåt även när jag inte tycker som du, annars blir det ju missvisande.
    Saken är att jag tycker att Kenneth Bengtsson sätter fingret på spiken när han säger att ”jobbet ska bygga på egna meriter”. Absolut!!
    Jag vill inte bli inkvoterad för att jag är tjej.

      1. Exakt. Jag vill inte heller bli inkvoterad egentligen, men om valet är in- eller bortkvoterad så är ju valet enklet!

        1. Jag håller med om att ”jobbet ska bygga på egna meriter”, och det gör det inte idag. Det bygger på snopp. Männen inkvoteras för att de är män, och inte för att de är mest meriterade.

          Hur ska man bryta det om man inte kan kvotera åt andra hållet, eller helt enkelt bara sluta att kvotera in män?

          1. Ok. Männen anställs för att de har snopp och inte för att de är de mest kompetenta. Finns det då alltid en kvinna som är mer kompetent, och som då kvoteras bort? Finns det aldrig lägen där mannen kanske är den mest meriterade? Eller där det kanske inte ens finns några kvinnliga kandidater?

            Är det inte vettigare att motverka all könsstyrd rekrytering istället för att gå ett steg längre och även lagstifta om att snippan/snoppen ska avgöra vem som ska anställas?

          2. Jag har inte kunnat formulera vad jag anser om kvotering tidigare, men det är nog just så jag tycker:
            Vi borde motverka all könsstyrd rekrytering. Tack Billbull för att du formulerade det åt mig.

            Ett svar till Lady Dahmer: Jag vill självklart inte bli bortkvoterad för att jag är tjej, men jag vill inte heller bli inkvoterad för att jag är tjej. Jag vill ha målet att könet ska kvitta, inte att snippa ska va en fördel för att snopp har varit en fördel så länge.

          3. Målet med kvotering ÄR ju att könet ska kvitta. Och kvotering är en tillfällig lösning, ingenting som gäller för all framtid

  28. Jag håller med. Visst jag vill inte tänka att jag fått nån jobb bara på grund av att jag är kvinna. Men tyvärr är det mer ofta tvärtom som händer.

  29. Jag förstår inte alla som säger ”Jag vill inte bli inkvoterad för att jag är kvinna”. Männen väljs ju just för att de är män och är bekväma med det.

    Helt ärligt, vem tror allvarligt att dom kommer få jobbet BARA för att de är kvinnor? De kommer att få jobbet för att de är den bästa kandidaten samt att företaget jobbar aktivt med en jämställdhetsplan. Således blir man anställd på ett företag med en vettig attityd till jämställdhet.

    Hur ska man annars lösa problemet? Arbetslivets regler är skapade och fastställda efter en manlig norm eftersom kvinnorna aldrig fick vara med och forma reglerna, utan har bara fått anpassa sig efter dem. Samtidigt har kvinnlig arbetskraft nedvärderats med lägre lön som resultat. Således finns det en redan förutfattad mening vilket kön som passar till vilken tjänst, se bara var man finner kvinnor respektive män i ett företag. Utan kvotering kommer detta aldrig förändras.

    1. Absolut. Har det någonsin hänt att nån kvinna fått jobb på grund av hennes kön? Jag tror faktiskt inte och situationen kommer aldrig att ändras utan kvotering, som du säger. Men du uttalar det mycket bättre än mig 😉

  30. Hej Clara! Du har helt rätt! Jag är själv en kvinna med yrkesmässiga ambitioner och jag har märkt hur otroligt tufft det är att ta sig fram i näringslivet som kvinna och mamma. Jag börjar nu ana HUR mycket bättre man som kvinna måste vara för att bara komma hälften så långt som en man. HUR mycket motstånd man möter av gubbväldet. Hur man på osakliga sätt marginaliseras av både kvinnor och män. Tänk om åtminstone vi kvinnor kunde hjälpa och stötta varandra! Då skulle vi vara en bit på väg iallafall. Jag det är bara att fightas! Jag ger mig aldrig!

  31. Jag har inga starka åsikter just för att jag inser att det är en jättesvår fråga, men principiellt känner jag att ja, det ska bygga på egna meriter. Jag kanske är naiv men jag vill bara inte tro att män får jobben ”för att de har snopp”. I enstaka fall säkert men generellt tror jag (utan djupare efterforskningar utan mer på känn) att det handlar om att män i företagsvärlden, statistiskt sett, tenderar att ha mer meriter – inte för att de genetiskt är ”bättre” utan för att samhället ser ut på ett sådant sätt att de gynnas och uppmuntras mer rent karriärmässigt. Av en herrans massa skäl. Lösningen är ju då att luckra upp den strukturen vilket tar tid (det har ju trots allt hänt en del men som vi vet är vi inte riktigt där än), så grundfrågan tycker jag är om kvotering faktiskt bidrar till det eller om det bara behandlar symtomen.

  32. På mitt jobb sökte vi ny VD och där var styrelsen tydlig från första stund med att de sökte en kvinna för denna post! Det innebar att de bad om tips på kvinnor som skulle passa för jobbet samt kvoterade på det sätt att ; om det i slutet stod mellan en man och en kvinna som var lika kopetenta så skulle kvinnan väljas ! Kanon tycker jag och som det verkar alla på jobbet. Vår nya VD börjar den 1a februari ! Hon kommer säkert att bli jättebra på denna post och säkerligen minst lika bra som sina manliga föregångare. Tack för ditt mycket viktiga inlägg ! som sagt så varken kan eller vill alla människor ha ett chefsjobb men de som kan skall alla ha samma möjlighet. Lika lön är också fortsatt mycket viktigt att jobb för!!! Våra barn får det bättre om kvinnor och män är jämlika och starka människor!

    1. Det här är viktigt, för jag tror du sätter fingret rätt på. Det är viktigt att kvotera nu så att vi tar ett stag framåt. Förhoppningsvis slipper då våra barn använda samma metoder, för då är det självklart med ”lika” delar dvs kompetensen ska gälla.

  33. Det kan vara så att kvinnor är mindre karriärsugna och har andra värden i livet än att sitta på en chefspost.
    Vill man som kvinna komma upp sig i arbetslivet tror jag inte det beror på vare sig graviditet el föräldraledighet.
    Det handlar om vilka intressen och vad som man tycker är viktig som avgör om man vill ha en chefspost vare sig det är en kvinna eller man.
    Känner kvinnor som tackat nej till betydande poster pga att dom tycker inte det är värt det slitet även om lönen har varit hisnande.

      1. Det är inte relevant vad ni TROR utan vad statistiken visar. Det finns massor av kvinnor som vill, oavsett vad ni personligen tycker om saken. Frågan är hur man bäst hjälper dem till jobb. Ni gagnas ju också av att det är kvinnor på ledande positioner. Du Maja, hade aldrig kunnat vara barnledig om inte kvinnorörelsen, med fler kvinnor i styrande positioner sett till så att det blev åtta timmars arbetsdag, längre föräldraledighet, förskolor värda namnet osv.

  34. Norge har lovfestet kvotering som krever minst 40% kvinner i styrene i svært mange typer bedrifter. Loven var omstridt da den ble vedtatt i 2003. Siden har andelen kvinner i styrer økt kraftig og ligger i dag på litt over 30 prosent totalt (for bedriftene som omfattes av målet ble andelen nådd i 2009). Debatten har roet seg i etterkant. Mange som tidligere var imot loven mener i dag den var helt nødvendig for å øke kvinneandelen. Dette har du kanskje skrevet om før, Clara, men jeg så det ikke, så jeg tok det med.

  35. Tack Clara för att du hjälpte mig att se en annan sida av kvoteringsargumentationen! De flesta jag pratat med har varit emot, nu känner jag mig inte ensam.

  36. Jeg tror at mye av årsaken til at det er færre kvinner i feks direktørstillinger, er først og fremst at kvinner får barn og de fleste er hjemme og har permisjon mesteparten av permisjonstiden. Dermed så kan det jo være slik, at de som ansetter kvier seg, fordi kvinnen er i fertil alder. De er redd for at hun skal ut i et års permisjon, og at de da må ansette vikar osv.. I tillegg er det jo sånt at kvinner ofte har hovedansvaret hjemme. Selv om mange menn er flinke til å bidra hjemme så er det ofte kvinnen som sørger for at ting blir gjort. Så lenge det er slik, så det veldig dårlig ”tilrettelagt” for at kvinner skal sikte mot høyere stillinger, og ikke minst å få de.

  37. Visst vore det bättre om det inte behövdes kvotering och alla lärde sig att kön inte spelar någon roll i skolan och sedan agerade utifrån det. Lagstiftning om kvotering löser ju inte att män väljer män och river egentligen inte ned några fördomar mot kvinnors kompetens. Men ska vi (och våra barn och barnbarn) behöva gå och vänta på att gubbarna i valberedningar och på maktpositioner lär sig att kön inte spelar någon roll i hundra år till!?! Kan det verkligen vara meningen?! Jag tycker vi ska se det för vad det egentligen är: Omfattande diskriminering mot kvinnor världen över! Ingen skulle väl föreslagit att vi inte skulle lagstiftat om att avskaffa slaveriet och istället bara snällt folkbilda slavägarna i gamla nordamerika om mänskliga rättigheter? Ja, nej nu jämför jag inte farbröderna i valberedningarna med slavägare. Jag jämför bara att förtryck alltid är förtryck och inte ska behandlas med silkesvantar utan tas på allvar. Jag skulle INTE skämmas över att bli inkvoterad så ojämnt som det ser ut idag (!).

    Baserat på statistiken är risken är antagligen MYCKET större att jag skulle bli bortvald pga fördomar för att jag är kvinna än att jag skulle bli vald FÖR att jag är kvinna. Och så skulle jag såklart inte tycka att det var så kul för egen del att bli utknuffad av en man men om mina barn och barnbarn skulle slippa det så låt gå för det då! Det vore ju inte så kul att bli ”vald” pga fördomar om att jag ska vara en bättre ex. förskolelärare eller sjuksköterska för att jag är kvinna heller och risken för det är väl också större!!

  38. Go Clara! Visst är det redan en kvotering – män väljer män! Om det handlar om kompetens så undrar man var alla inkompetenta manliga chefer kommer ifrån… Jag var länge tveksam till kvotering, resonerade som att ”två fel blir väl inte ett rätt”, men erfarenheter talar för att en skev könsfördelning på toppjobb är ett allvarligt problem som ställer till en massa annat dåligt. Och då måste det ju rättas till snabbt, vi har inte råd att vänta i decennier på en process som tar ett steg framåt och ett halvt steg bakåt hela tiden.

  39. Från ett intressant ämne till ett annat: textilindustrin o kemikalier.
    Jag såg på programmet ”Dokument utifrån” på SVT ikväll.
    Det handlade om alla de giftiga kemikalier som våra kläder innehåller. Kemikalier som är förbjudna i Europa men som är tillåtna i Asien. Arbetarna som blir sjuka och dör i förtid på bekostnad av att vi ska kunna köpa billiga kläder. Det förorenade vattnet spolas rätt ut, utan någon slags rening. Svarta och röda kläder innehåller tydligen mest gifter. Gifter som vi klädköpare också drabbas av, såklart. Dels direkt genom att använda dessa kläder och indirekt eftersom vi lever på samma jord, vi delar ju samma vatten, samma luft.
    Ekologiska kläder innebär inte automatiskt att de är utan gifter. T.ex en färgad tröja som är av ekologisk bomull men som är färgad av vanliga kemikalier. Då är ju inte tröjan ekologisk, trots att det är vad som står på själva plagget. Ekologiska kläder på de stora kedjorna är inte ekologiska hela kedjan igenom, de är alldeles för billiga för det. Jag har själv t.ex köpt ekologiska underkläder på HM och utgått från att de varit ekologiska, men nu är jag inte lika säker. Man får gå till mindre butiker där det är noga kontrollerat att hela kedjan igenom är ekologisk, från själva tyget till färdig produkt. Dessa kläder kostar givetvis också bra mycket mer än ett ”ekologiskt” klädesplagg från t.ex HM. Det är ju självklart det enda rätta, tycker jag. Vi måste inse att våra kläder är för billiga och vi kommer att få betala ett högt pris för det i framtiden när vi blir sjuka pga alla kemikalier vi får i oss. What goes around comes around.
    Jag rekommenderar alla att se denna dokumentär!!

    1. Så är fallet med även Åhlens ekologiska barnkläder. De är tillverkade i het vanlig produktion, det är bara bomullen som inte är besprutad i örigt är det samma skitvilkor för arbetarna (allt tillverkat i låglöneländer på den fabrik som erbjuder sig billigast) osv. Verkligen inte något ekologiskt helhetstänk där.

  40. Skitbra inlägg! Kärnfrågan tycker jag är att det som sker idag faktiskt är en omedveten kvotering. Dvs. de med makt att anställa till viktiga poster väljer folk som liknar dem själva, ofta vita män med samma typ av bakgrun. De kvoterar alltså in folk som liknar dem själva, men inbillar sig att de väljer objektivt. Det är urvalskriterierna som är skeva!

    Kvotering borde inte vara problematiskt alls! När man ska sätta samman en styrelse eller en arbetsplats är det väl smart att välja folk med olika bakgrund som kan kompettera varandra. Och därmed ”kvotera” in folk av olika kön, olika etnisk bakgrund, olika kunskaper, det är ju så man får en dynamisk grupp. Men i de fall när man söker specifikt efter en kompetens som kompetterar en grupp då kallas det inte att kvotera, men det är ju det det är. Och det är ju inget konstigt med det.

    1. Är det inte lite konstigt att resonera: ”kvotering sker idag, det är för jävligt! Låt oss kvotera!”. Bör man inte istället försöka motverka urval pga kön?

      1. Nej det är inte konstigt :-). Jag menar att vi måste synliggöra den omedvetna kvoteringen som sker idag när folk tror att de väljer objektivt, men i själva verket väljer de bara någon som liknar de själva. Kvoteringen sker genom att de sätter upp urvalskriterierna fel (Typ ska gärna ha gått chalmers, jobbat i vår branch, suttit i liknande styrelse tidigare, plus om de typ tränat fotboll, gjort lumpen, etc). I själva verket hade man kanske haft mer nytta av någon med en helt annan typ av erfarenhet! Och genom att göra en medveten kvotering kan man få upp ögonen.

  41. Mycket bra skrivet Clara.
    När man talar om kvotering, delad föräldraledighet och annat, så tycker jag det är viktigt att poängtera att männen vinner på det minst lika mycket som kvinnorna.
    En undersökning gjord av Kamratposten år 2008 frågade 6000 barn:
    Vem pratar du med när du är ledsen?
    – Mamma (41%)
    – Kompis (24%)
    – Annan (12%)
    – Ingen (11%)
    – Pappa (5%)
    Hur fruktansvärt sorgligt är inte detta? Det är fler barn som inte pratar med nån alls än det är som pratar med sin pappa. Det samhälle vi har idag där mannen förväntas vabba mindre och vara hemma med barnen mindre drabbar inte bara kvinnor, utan män också.

    Överhuvudtaget talar man alltid om hur kvinnor ska bli mer som män, ta för sig mer, våga mer, prata mer i klassrummen, men alltför lite om vad män har att vinna av att inte tvingas in i den traditionella mansrollen. Att lära sig prata om känslor och vårda sina relationer. Både kvinnor och män skulle tjäna på det.

  42. Det är ingen lätt fråga det här tycker jag… Å ena sidan håller jag med om att vi borde ha någon form av kvotering tills det börjar fungera ”normalt” alltså att kön inte alls avgör när det gäller anställning och makt. Men sen kan jag bli lite fundersam när det gäller människors strävan efter makt och mer pengar. Nu är det ju onekligen så att vårt patriarkaliska samhälle bygger på och glorifierar makt och pengar, men är det så vi vill ha det? Hur ser ett mer matriarkaliskt samhälle ut? Vilka värderingar styr där? Att ta sig tid och vara hemma med barnen, att ta hand om och vårda andra människor – tänk om det var det som skulle vara det eftersträvansvärda! Tänk om männen skulle stå på sig och säga till kvinnan att ”nu får du gå och jobba för att vi ska få pengar att äta för, så jag får vara hemma med våra barn!”…. Själv skulle jag inte vilja ge bort mina år hemma med barnen, även om jag tror att min man skulle ha vunnit på att vara hemma också. Egoistiskt men sant… Att bli chef eller ha en hög befattning med krävande uppgifter behöver inte utesluta ett bra familjeliv men onekligen tar det mycket energi och det finns allt för många exempel på föräldrar som sliter för att få allt att gå ihop, med konstant dåligt samvete åt båda hållen som följd…

    Kanske vi borde kvotera på alla områden, vård, dagis, skola…. bilden haltar när det bara är de höga posterna vi ropar kvotering för, för det visar på hur vi värderar, vad som anses det viktiga!?

    Jag inser ändå att makt och pengar ÄR viktigt i vårt samhälle och tror bestämt att samhället skulle må bättre om kvinnor och män styrde tillsammans – för vi är ändå olika och båda behövs för att helheten ska bli bra! Sen tror jag att många kvinnor inte vill ha makt i den betydelsen att de blir chefer eller sitter i styrelser, det är helt enkelt inte det som de längtar efter här i livet. Är ändå glad att de finns de som vill och tar de uppgifterna på allvar.

  43. Jag tycker att kvotering är FEL vem det än gäller. Huvva vad hemskt att få gå före i kön för ett jobb för att man har snippa! Det skulle jag ADRIG göra. Jag är för stolt för det. Jag vill få ett jobb för att jag är bra och har meriterna som krävs. Visst kan man hävda att män har åkt snålskjuts i långa tider för att de är just män, och det är fel! Men att vända på steken och ge kvinnor snålskjuts gör inte saken mindre FEL. I ett jämnställt samhälle ska alla behandlas lika och jag tror inte att kvotering är vägen dit.
    Fram för namn och könlösa arbetssökare istället. Om de som anställer inte kan läsa sig till kön eller etnicitet så blir nog fördelningen mer jämn….

    1. Håller helt med dig om att anonymisera ansökningarna! Forskning som gjorts på detta är skrämmande. Det visar så tydligt på både könsdiskriminering och diskriminering baserat på etnicitet.

      Vill bara poängtera att enligt svensk lagstifning är det inte lagligt att kvotera in kvinnor eller män endast med anledning av ”könstillhörighet”. Kvotering kan endast tillämpas då två personer med likvärdiga meriter ställs mot varandra, och då man i vissa sammanhang kan ge förtur åt den som tillhör en kategori som är underrepresenterad. Det handlar alltså inte om att anställa någon baserat på kön.

  44. Jag tycker att det är viktigt att inte kalla det för en kvinnokvotering dels för att det inte enbart handlar om att vi behöver kvotera in kvinnor på beslutande poster (för en jämställd arbetsmarknad behöver vi också kvotera in män på vissa positioner) och dels för att det män också är fångar i sin könsroll.

    En viktig faktor i detta arbete är föräldrarledigheten, och där tycker jag att vänsterpartiets förslag är super, knyt föräldrardagarna till individen och inte till familjen! Det är något som skulle gynna arbetsmarknaden (den blir mer jämställd om vi alla färväntas vara barnledig lika länge), barnen (som får umgås med båda föräldrar) och föräldrarna (som får hjälp att kliva ur de förväntade könsnormerna)

  45. Jag är själv i både styrelser och i chefposision och har märkt en tydlig förändring genom åren. 80-talisterna sätter prio på fritid, inte jobb! De vill ha ett jobb de trivs med, ett jobb de kan lämna efter sig på jobbet. Mest märkbart är det hos kvinnor (och har alltid varit) men även männen ser det de goda sidorna av att få vara hemma med barnen. Detta mynt har lite två sidor för jag tycker att det är jättebra att folk vill prioritera hemmatid före arbete, men de andra sidan av myntet är att de blir bara gamla gubbar som bestämmer i alla styrelser.

    1. Jag är en sådan 80-talist som du beskriver och jag håller med om den reflektion du gör.

      Och jag funderar såhär: Debatten kring barnuppfostran är att det inte skall vara några skillnader mellan han och hon och då kan jag inte förstå varför det skall vara så tydligt fokus på han och hon i en anställningsprocess? Kvotering gör inte att den som anställer ser personen bakom könet bättre, och det är väl ändå det som är det viktiga?

  46. Heja dig, Clara, som lyfter den här frågan som så ofta missuppfattas! Och heja dig för att du står för dina åsikter och argumenterar så jävla bra!

  47. Bra sagt Clara och allt jag kan säga är STÅ PÅ ER KVINNOR OCH GE INTE UPP!!! Jag har bott utomlands i många år och aldrig känt mig diskriminerad p.g.a. att jag är kvinna, men nu i Sverige är jag diskriminerad p.g.a. ålder. Det är ytterligare ett stort problem och jag tror att det gäller både män och kvinnor. Jag känner flera unga kvinnor med lång utbildning och som avstått familj länge för att skaffa sig en bra utbildning och starta sin karriär men när barnen kommer är de inte så sugna på höga positioner längre som kräver att de avstår tid från familjen till viss del. Men väntar de för länge med att klättra i karriärstegen så blir det problem med ålder, för vi är så ålderfixerade i Sverige när det gäller jobb. På AF och bemanningsföretag sägs att ålder inte ska spela någon roll för då har man så lång erfarenhet och hög kompetens men det tycks inte spela någon roll när det gäller. Man ska vara ung, ha massor av erfarenhet, helst vara man och inte ha några barn. Då får man de bästa jobben. Det finns naturligtvis undantag men de är tyvärr få.

  48. Om du tycker att det behövs kvinnokvotering så skulle jag vilja slå ett slag för manskvotering!

    1. Som redan finns bevisligen.. Inte bara för att andelen män är sjukt mycket högre i chefspositioner och dylikt, utan även inom exempelvis socionomjobb står väldigt ofta ” vi ser gärna manliga sökanden” eftersom det är ett kvinnodominerande yrke. Jag, som kvinnlig socionom, kan alltså inte se mitt kön som en merit i jobbsökarsammanhang, men det kan männen… Så är det.

      1. Håller helt med dig Ellan!
        Är socionom och arbetar som socialsekreterare. Dessvärre är det så att det räcker för männen att vara just man för att vara intressanta i socialt arbete. En merit, något att skriva i cv:et som är lika eftertraktat som arbetslivserfarenhet hos kvinnliga socionomer. ”Det är ju så viktigt med manliga förebilder…” Jag blir så trött..
        För kvinnor däremot är det precis raka motsatsen. Söker du dig till ett mansdominerat yrke är det sannerligen ingen merit att vara kvinna.
        Det enda sättet att förändra dessa fenomen är dock fler män i kvinnodominerade yrken och fler kvinnor i mansdominerade yrken. Min dröm är att vi en dag inte ens har de orden i vårt vokabulär. Att det inte finns yrken som är mans-eller kvinnodominerade utan bara yrken som alla söker på lika villkor. Där är vi sannerligen inte idag.

  49. Jag har fått fördelar inom min bransch p.g.a. att jag är kvinna. Ingenting som jag är speciellt stolt över, eller anser är en positiv utveckling. Jag tycker summa sumarum bara att rätt kompetens på rätt plats alltid bör råda, oavsett kön.

  50. Hej.

    Jag jobbar i en mansdominerad mordern branch som har ganska hårda krav på en som anställd. Jag känner verkligen av grabbigheten i min branch. Även om jag sitter på en eftertraktad fast anställning nu, så har det inte alltid varit så. När jag frilansade kände jag mig som jag gick på högstadiet igen och ville hänga med de coola killgänget och det kändes som jag inte fick de viktigaste uppgiftarna att göra för att de kanske ansåg att jag var mindre kapabel.

    Jag blev tvungen att sporra mig själv och skaffa skin på näsan för att stå ut få de ”roliga” jobben. Jag tycker det är ett helvete att det ska vara så. När en blyg men duktig kille inte behöver klämma fram en bättre självkänsla för att få samma tjänst måste tjejen ta på sig superhjältekäpen och ryta ifrån.

  51. Visst är det ojämställt men det är ju inte alltid så att kvinnor tar för sig och söker vissa av de där jobben. och det händer lika ofta att män blir bortvalda för att man ska kvotera kvinnor. Kvotering överhuvudtaget borde inte finnas. För de finns många arbetsplatser där det inte finns män alls. skola och omsorg till exempel. man måste ändra synen på det mesta för att få det mer jämställt.

    sen tycker jag att det är tråkigt när man hela tiden tycker att familjer är ojämställda när de inte delar lika på föräldraledigheten. Många vill, men det är omöjligt pga jobb som gör att det inte skulle funka. Familjer (som min egen) har varit tvungen att låta den ena få nästan allt och den andra bara en liten del av ledigheten tillsammans med sitt barn. Det är mycket som behöver förändras i systemet för att man bara ska få vara hemma med sina barn, få den lönen man vill ha och det jobbet.

  52. Hej Clara!
    Jag gillar det du skrivit om kvotering. Jag håller själv på att göra ett arbete om kvotering som jag ska lämna in i veckan så jag har läst mycket om det de senaste veckorna och ett par nya vetenskapliga artiklar. Det har inte varit någon av dem som har pekat på några direkta negativa konsekvenser av kvotering. Många gånger i debatten känns det som att människor är rädda för förändring.
    Tror det var Catalyst som gjort en undersökning där det visade sig att kompetensen i norska bolagsstyrelser höjts efter de infört kvotering av kvinnor till styrelserna.

  53. Jeg er kvinne. Jeg har en mastergrad. Jeg jobber i konsernledelsen i et stort, internasjonalt firma. Og jeg elsker jobben min! Men jeg kunne aldri, aldri, aldri tenke meg å å bli toppleder for alle disse menneskene og pengene som holder til her hos oss! Jeg komer aldri til å ville jobbe så mye og så hardt som en toppleder må. Når min jobbdag er over vil jeg gå hjem, være sammen med familien min, trene, bake lese bøker og sove!

    Jeg kjenner mange kvinner med min bakgrunn (med utdannelse og evner til å kunne tre fram i næringslivet) som tenker som meg. Men ingen menn… Er det ikke en liten mulighet for at ubalansen skyldes at det ikke finnes nok kvinner som ønsker å besitte lederposisjoner? I Norge har vi lovpålagt kjønnskvotering inn i offentlige styrer, men det finnes rett og slett ikke nok kvinner til å besitte vervene…

  54. Men varför måste man begränsa sig så till könet? Tyckte det kändes löjligt att jag kvoterades in som man på läkarprogrammet, hade hellre sett att det varit pga hur bra jag passat!

  55. Det verkar som att de flesta som är emot kvotering gör ett grundantagande som inte stämmer. Nämligen antagandet att alla som anställs idag anställs enbart grundat på sina meriter. Så är inte fallet. Det finns massvis med andra skäl till varför en person får eller inte får jobbet. För att få en mer jämställd arbetsmarknad tror jag att kvotering kan vara en stor hjälp, det är inte en lösning på problemet, men en bra start.

    1. Ja jag har fått många jobb genom kontakter. Det är otroligt tidskrävande med mail och anställningsintervjuer för arbetsgivare. Jag tvivlar inte på att nån annan kunde varit bättre för jobbet än jag, men det gäller att slänga ut sina krokar.

  56. Jag har helammat alla mina fem barn i 8 månader sedan delammat så länge de vill. Fr den som tror att amning och jobb bara gäller frilansare så har ni fel, jag har haft typiska mansjobb/kroppsarbete inom LO-kollektivet och studerat på universitet och ammat barn samtidigt. Min man har varit ledig och kommit med hungriga bebisen till mig. Det är lag på att man får gå ifrån för att amma på arbetet. Amning är alltså ett icke-argument. Vi delar på föräldrapenningen och vi svälter inte för det. Hörde en snål människa säga att hon måste vara ledig för de förlorar 30000 i månaden på att hennes man var ledig. Då har man väl en ordentlig ekonomisk buffert, hennes man måste alltså tjäna typ 50000 i månaden annars. Vidrigt argument från en övermätt överklass.

  57. Tänk att ett sånt här ämne kan få i gång människor att diskutera. Så även mig. Jag jobbar i en mansdominerat hantverksyrke. Gått i en mansdominerad yrkesskola. Sitter i styrelse i ett mansdominerat förbund. Allt beror på hur du är själv. Man kan kalla det att jag har ”skinn på näsan”. Det är för det mesta kvinnor som har det. Män har pondus. Jag kallar det att jag är helt enkelt bara mig själv. Jag skulle personligen inte vilja bli invald i en hög position p.g.a. kvotering. Du skapar dig själv en otjänst i från början. Allt snack om hur orättvist behandlade vi kvinnor blir i en mansdominerad värld beror i mångt och mycket på oss kvinnor själva. I mitt jobb är det sällan männen som är skeptisk till min kunskap och erfarenhet, utan kvinnorna. Man kan ju ta sig en funderare på varför det är så? Vore det inte så att kvinnorna borde nätverka mer istället, liksom männen? Här gäller det kanske något annat.
    Könen är annorlunda uppfostrade. Så det gäller hur föräldrarna uppfostrar sina barn.Här hemma kan jag säga att fördelningen av arbertsuppgifterna är en mix av den gamla traditionella könsfördelningen och en början till en nytt sätt att tänka. Vi försöker däremot uppfostra våra döttrar till att bli självständiga individer med ansvar och vi har aldrig påpekat vad som en tjej ska göra och inte göra. Problemet började i skolan där vissa lärare ville dämpa deras beteende. Idag har den yngsta jättfina lärare. Alla tjejerna i klassen är väldigt starka individer. Kanon, tycker jag.
    Ta en titt på hur sonen uppfostras i jämförelse med dottern. t.ex.: Kommer sonen att lära sig laga mat och hushållsrutiner och att ta hand om en familj? Kommer föräldrarna att lära sin dotter hur man tar hand om snöröjning på gården och byta olja i bilen? Skolan bör också behandla och barnen lika. Då skulle det inte behövas kvotering på arbetsplatserna.
    / Helén

  58. Hej!

    Du har rätt om problemet, men fel om lösningen som jag ser det. Personalismen prioriterar inte genom kön. Kön är ingen konkurrens egenskap som jag ser det ideologiskt.

    Svenskt näringslivs föregående VD hette Ebba Lindsö, En fantastisk person. Och kristdemokrat. 😉

    Allt gott, tack för en bra blogg!

  59. ”Dessutom visar statistik att företag med exempelvis kvinnliga VDar är ca 10 procent mer lönsamma.”

    Jag tar för givet att detta stämmer, men inte min mamma.. Så, för att kunna få fler att förstå, skulle du kunna ge källa på det? 🙂

    1. Ja, i slutet av denna bloggpost hänvisa jag till ett tidigare inlägg jag skrivit om kvotering. Kolla i det inlägget efter källan, den finns i boken jag refererar till

  60. Nu är du helt ute och cyklar Clara.
    Den forskning som skulle visa att kvinnor gör företag mer lönsamma är nämligen bluff och båg.
    När man gjorde undersökningen tog man nämligen små okända företag som var mansdominerade med stora välkända med mest kvinnor vid höga poster.
    Sedan kan man inte riktigt veta vad som är orsak och vad som är verkan.
    De stora företagen kan ha kvinnor just därför att de är stora och har råd med att följa det allmänheten anser är jämställdhet.
    Det kan också vara så att välkända stora företag har enormt mycket mer press på sig att ha kvinnor vid chefsposter/i styrelser än små okända företag.