Vardagsmorgon. Jag väcker lillen klockan sju. Han är pigg som bara den. Jag är så trött att jag raglar. Vi går upp och släpper ut hunden för att kissa i en driva. Sedan kokar jag havregrynsgröt till skrutten och serverar med grädde och mosad banan. Byter blöja. Sätter tillbaka lillen i sängen, nu med ett gäng noga utvalda leksaker. Sådant han bara har på morgonleken. Något som skramlar, något som är lite klurigt, något som är gosigt, någon bok. Aldrig samma saker mer än tre dagar i rad. Sedan leker han själv.

Morgonens ensamlek är en favoritstund för oss båda! Han för att han får vara ifred och pyssla och leka. Jag för att jag får det lite lugnt om morgnarna.  Ensamleken introducerade vi när han var ungefär fyra – fem månader och succesivt har han ökat på tiden han vill leka själv i sin säng. En oinspirerad dag leker han kanske bara 30 minuter. En bra dag – upp till två timmar. Ibland somnar han om mitt i leken, tillbakalutad i sängen. Snusar en kvart och vaknar sedan och fortsätter leka. Det är verkligen en fridens stund och jag kan höra hur han fnissar åt någonting jag inte har en aning om. Eller stånkande och irriterat försöker öppna boken och bläddra själv. När han tröttnat på att leka ger han till ett illtjut och då får han komma över i min säng en stund istället.

Men under tiden han leker ligger jag i sängen i rummet bredvid och snoozar. Eller äter frukost i lugn och ro och läser tidningen. En stunds ensamlek varje morgon kan vara bland de bästa grejer vi infört! Rekommenderas varmt.

Hur man fuskar för att småbarnshelgerna ska gå ihop!