Jag hade ett samtal med en framgångsrik medelålders man för ett tag sedan. Han hade en ganska taskig attityd och rätt vad det var slängde han ur sin att det där med bloggande är ju ett jävla trams – det handlar bara om att få bekräftelse! Bloggare verkar ha ett abnormt stort behov av bekräftelse.
– Ja, precis, sa jag med världens största leende. Så är det! Det är ju det som är så fantastiskt med bloggvärlden. Äntligen kan kvinnor få den bekräftelse de annars aldrig får. Kvinnor som kanske jobbat som sjuksköterskor eller förskolelärare har tack vare bloggandet blivit så bekräftade och modiga att de plötsligt vågar satsa på sina drömmar. Kanske att bli fotograf, stylist, skribent, eller formgivare. Via bloggen har de fått bekräftelse på att de gör något bra. Genom pepp från tusentals okända kvinnor vågar de slå sig fram på två väldigt mansdominerade områden – företagande och teknik. Tyvärr tenderar ju vi kvinnor att nöja oss med det andra tycker är lagom åt oss, istället för att sträcka oss så långt vi bara kan nå. Fast nu börjar ju det där att ändras…synd bara att det ska är så oerhört provocerande, lade jag till med en menande blick på honom. Han bleknade och mumlade något ohörbart till svar.
Jag är så glad att jag får vara ute och föreläsa om ämnen som dessa. Om maktförskjutningen i samhället, och om alla vrångbilder av vad bloggare är och gör. Det behöver påtalas, för det är en revolution på gång.
EDIT: Eftersom flera verkar vilja missförstå mitt inlägg förtydligar jag här; det är förstås inget fel alls på att vara sjuksköterska eller förskolelärare. Poängen var inte att ställa dessa yrken emot yrken som fotograt eller skribent utan bara visa på vilka nya, oväntade vägar man kan våga ta när man får bekräftelse på att man är bra och kan något! Min poäng är att man kan använda den bekräftelsen man får i sin blogg till att bli modigare i vilket sammanhang och yrke som helst. Överallt!
187 svar
Heja dig!!! Mer Clara-rytande åt gubbväldet!!!
Jag är också glad för att du får föreläsa om dessa ämnen. Klok och kvick som du är.
Ska väl passa på att erkänna att jag tänkte lite liknande innan jag började blogga. Jag visste för lite och tyckte för mycket. Men bestämde mig för att ta reda på hur de var själv och startade bloggen, mycket med hjälp av dina instruktioner, och upptäckte att det är helkul! Och ja, det är bekräftande, på ett helt fantastiskt sätt. Så stort tack för hjälpen! Hoppas du inspirerar många fler, vilket jag vet att du gör.
Amen.
Heja dig. Det är sorgligt med människor som vill trycka ner andra. Tyvärr är de många. Men ju mer vi peppar varandra, oavsett om vi är män eller kvinnor, desto fortare kanske vi kan nå en förändring. Hoppas jag. Lycka till, Clara!
Heja heja! Jag är GLAD att jag började blogga, då jag får utlopp för tankar och annat på ett ställe och dessutom lära känna nya härliga människor.
kunde inte sagt det bättre. du. är. bäst!
klumpigt formulerat! att bli sjuksköterska är också en dröm för många. dessutom är det svårt att komma in på de större städernas ssk-utbildningar (18-19 Hp), knappast något som man tar som “andrahandsalternativ” istället för att “våga” söka sig till fotograf yrket.
Jag har väl aldrig sagt att det är dåligt att vara sjuksköterska? Men om man egentligen drömmer om att jobba som inredare eller fotograf är det ju ett solklart andrahandsalternativ. Jag tänker på min kreativa och begåvade mamma som egentligen ville jobba med inredning och formgivning (men som blev sjuksköterska) för att den valmöjligheten existerade inte ens när hon valde utbildning. Nej, man skulle bli något “rejält” och absolut inte tro att man kunde bli företagare. Tänk om min mamma varit ung idag – då hade hon säkert bloggat om allt fint hon skapade och kanske vågat välja en annan väg än den samhället stakade ut för henne.
Problemet här blir väl att “vi” värderar. Jag förstår vad ni båda menar. Jag skulle säga att vara lärare kan vara ett mycket kreativt jobb, där tänker jag att du Clara inte tänkte på hur vi definierar kreativt på olika sätt. Å andra sidan finns det väldigt många lärare som inte är speciellt kreativa.
Visst är läraryrket oerhört kreativt – precis som man måste vara väldigt kreativ inom vård och omsorg och kunna finna nya lösningar under press. Men som jag skrev handlar det om områden som är konstnärliga och kreativa
Men vad är då din definition av konstnärligt?
Jag är nyfiken på vad alla dina bloggande väninnor som numer är framgångsrika IT-företagare jobbade med innan/när de började blogga.
Förskolelärare och sjuksköterskor. Läste du inte inlägget?
Haha, jag läste det där om sjuksköterska och blev lite rädd. Tänkte “nej ååå, nu kommer hon får massa skäll för det där fast hon inte menar något illa. Folk kommer ju misstolka” Sen såg jag din EDIT…
Även om jag förstår vad du menar Clara, är det problematiskt uttryckt. Alla håller inte med om att drömmen är att syssla med yrken som traditionellt ses som kreativa . Bloggvärlden är verkligen inte enda sättet att bli bekräftad. Inte enda sättet en kvinna kan bli bekräftad på. Men självklart kan det vara en bra väg att gå, om en nu drömmer om att bli fotograf etc.
Just de två yrken du tog upp har båda låg status, eftersom de är “kvinnodominernade” en så klassisk tabbe att påstå att det inte skulle kunna vara drömmen för många. Alla söker inte bekräftelse av andra på nätet, vissa kanske hittar den på andra ställen, som i en tillfredställese att vara med och påverka ett barns uppväxtår och bidra med goda värderingar, eller att vara med och göra sjuka friskare. Som i ett meningsfullt yrke med ett politisktstatement. Som förskolelärare eller sjukstöteska.
Akta dina formuleringar för att inte, om än passivt, uppvärdera det som redan har hög status och nedvärdera det med låg!
Fy vad trött jag är på folk som väljer att missförstå. Jag är lärare, det är mitt drömyrke, men jag fattar vad Clara menar eftersomjag inte har ett behov av att söka en konflikt i allt. Tröttsamt är det enda som slår mig!!!
Min dröm är att bli sjuksköterska, men det kanske inte är tillräckligt bra!?
Kanske borde börja blogga så jag “vågar” arbeta med teknik istället..
Läser du inte lite “som fan läser bibeln” nu? Självklart är sjuksköterskedrömmen en dröm så god som någon, men det är tyvärr inte ett yrke där man får särskilt mycket bekräftelse och uppskattning.
Som sjuksköterska får man både bekräftelse och uppskattning i mängder! Visst sliter vi men det ger även så otroligt mycket tillbaka!
Jag valde sjuksköterskeyrket dels för att jag alltid drömt om det och är otroligt intresserad och imponerad av allt en människa kan göra för att hjälpa någon annan. DELS för att man får så mycket uppskattning, det är så härligt att möta människor som man kan hjälpa och som sedan tackar en. Och det är mycket tacksamhet inom yrket. Att finnas där för både patient och anhöriga, och att se att man gör något som verkar positivt för någon annan. Det är underbart.
Varför väljer du att tolka mitt inlägg så tokigt?
Tyvärr så är ju just de yrken som Clara valde att ta upp två yrken som ofta ses som gammaldags ospännande yrken. Dessa yrken får ju inte direkt högre status då man väljer att måla ut dem som exempel på yrken vilka endast kvinnor med dåligt självförtroende väljer, kvinnor som inte vågar förverkliga sig själva. Gemene person kanske inte vet att det krävs MVG i princip alla ämnen för att komma in på ssk-linjen i exempelvis Göteborg. Gemene person kanske inte vet att det finns 100-tals olika spännande saker att arbete med som ssk. Gemene person kanske inte vet hur mycket “bekräftelse och uppskattning” man får av patienter och närstående. Igen, det är inte en slump att de var just dessa två yrken som valdes som exempel och det var detta jag ville poängtera. Tack för en jättebra och läsvärd blogg i övrigt!
Jag reagerade också över att du valde just dessa två yrken som motsats till den fria kreativa bloggskribenten. Olyckligt val eller mycket medvetet? Clara, du har blivit en stark röst i bloggosfären och när du “ryter ifrån” så är vi många som läser. Därför är du inte bara längre en go tjej från Ume som gillar pyssel när du ryter ifrån, du är en av de starkaste svenska rösterna, och då får du tåla att läsarna ger svar på tal och ifrågasätter. Keep up the good work, Clara, vi läser! 🙂
Jag har inte ansträngt mig för att missförstå. Jag är allergisk mot exakt det. Ändå reagerade jag inför meningen som ställde vård- och barnomsorgsjobb mot skapande frilansjobb (innan någon säger det: jag vet att det finns sådana jobb inom nämnda sektorer också). Om läsare i stor mängd missförstår har man författat något som lätt kan missförstås. Då får man formulera om eller förklara. (En bra didaktisk kunskap. Begriper inte folk vad man vill lära ut får man förklara igen, men på ett annat sätt).
Okej, jag vet att detta troligen kommer reta upp vissa, men alla yrken anses faktiskt inte vara riktigt lika konstnärliga som andra. Det betyder inte att de är sämre än andra eller värda mindre uppskattning eller beröm men de är helt enkelt mindre konstnärliga och kreativa. För man måste trots allt hålla sig inom vissa regler och ramar på ett sätt som en konstnär inte behöver. Dessutom skrev Clara om mansdominerade yrken som provocerar och sist jag kollade var varken sjuksköterskeyrket eller läraryrket ett yrke som dominerades av män. Tvärt om. Tolka ni texter som ni vill, men det är tråkigt när ni väljer att bara fokusera på det som kan missförstås och inte läser texten som en helhet.
Lustigt, själv har jag inga kvinnliga lärare i min bekantskapskrets, däremot tre manliga =)
Jag tror inte att det var riktigt så hon menade. Byt ut sjuksköterska mot vilket yrke du vill. Poängen var att bryta sig loss från det man tycker är tråkigt (vad det än är) och våga göra det man VILL (vad det än är). Självklart ska du bli SSK om det är det du vill och drömmer om! 🙂
Bra, där kom förklaringen till alla märkliga inlägg. Det hade kunnat vara vilket yrke som helst som man har men ändå drömmer om något annat som man kan få mod till att utveckla via bloggandet och den positiva bekräftelse man får.
Lena
Vad som är tillräckligt bra för dej avgör du själv! Det var det Clara menade. Man ska alltid gå eft vad man själv vill inte vad andra vill att man ska göra! Jag har jobbat i vården och det var inget för mej, alltså slutade jag med det. De som vill jobba i vården t ex är ju på rätt plats. Bestämm själv vad du vill arbeta med, din drömm. Clara menade just det, jag försöker leva som jag har drömmt om, lyssnar mer på mej än andra.
Wow! Jag beundrar ditt mod och din sinnesnärvaro att säga ifrån så där direkt. Det var han nog inte beredd på.
Ja, jag håller med. Annars brukar man ju komma på tusen svar-på-tal, men alldeles försent. BRA Clara, nu fick han sig en tankeställare!
Jag håller också med, gillar mycket att bloggar. Men jag vill också göra en jobb som betyder mycket för mig vid sidan av bloggen. Och jag tror om man vill, går det bra.
Men Clara, den frågan som du har skritiv hät i inläggen har jag själv också hört flera gånger.
Jag antar att du inte menar så men det blev lite fel formulerat. Jag känner massor som drömmer om att bli både sjuksköterska och förskollärare.
Hon skrev “…vågar satsa på SINA drömmar.” Drömmer man om att bli sjuksköterska eller förskollärare ska man såklart bli det. Men jag tror faktiskt att det finns en hel del kvinnor som drömmer om annat, men inte vågar, och då är det lätt att ta ett sånt yrke. Det är DET hon syftar på.
Jag läser också och tolkar det som att det är bra att kvinnor vågar följa sina drömmar mer. Men det kan inte stickas under stol med att det i samhället finns ett värderande system där “vanliga yrken” som lärare eller sjuksköterska (och det finns många fler) står lägre än traditionellt kreativa yrken som fotograf eller danskoreograf.
Jag tycker att det är jättebra att säga som Clara sa till den medelålders mannen. Jag tycker också att det är bra med diskussion kring andra saker som nedvärderande och som inte gör samhällen bättre. Sjuksköterska och lärare (iaf tidigare-år-lärare och förskollärare) är kvinnodominerade och underbetalda. Vi behöver höja statusen, genom högre lön men också genom hur vi talar om dem.
förlåt jag vet, hon är klok hon 🙂
Jag läser bara till lärare själv så det var en spontan reaktion.
Regaerade också på att sjuksköterska och förskolelärare skulle vara något andra hands alternativ som man tar bara för att man inte vågar jobba med annat? Är kvinno-dominerande jobb inte bra nog? Förskolelärarutbildningen är en högskoleutbildning på 3,5 år, tror inte man “nöjer” sig med det bara för att man inte vågar tampas med männen på byggnadsplatsen.
Ett så förbaskat bra svar! Så rätt, så rätt du har.
Clara, jag har tänkt ett tag på att det vore så roligt om du startade ett bloggnätverk!! Jag gillar tanken med sådana men det finns inget jag skulle vilja vara en del av. Alla känns så ytliga och jag vill inte förknippas med dem. Tror att det finns en massa coola bloggare som följer dig som känner likadant men som likväl skulle kunna ha nytta av ett nätverk, man kan ju få lite större publik kanske. Kram!
Jag tänker på bloggare som är pyssliga, medvetna om miljö, är troende, feminister, kreativa m.m… inte nödvändigtvis alltihop men nåt sånt… =) Ett nätverk där sådana bloggare känner sig hemma skulle ju öka deras genomslag i bloggvärlden. Tycker det vore bra!
Clara har inte formulerat sig klumpigt – det är snarare flera här i kommentarsfältet som formulerar sig klumpigt. Clara menar förstås inte att sjuksköterska är ett dåligt yrke. Hur kan flera av er dra den slutsatsen?!
Beror nog på osäkerhet och dålig självkännedom, annars finns det väl ingen som helst anledning att försvara det man vill göra. Tänk vilken glädje att få jobba med det man blir lycklig av. Sedan finns det ju en del människor som alltid tar tillfället i akt att kritisera om det finns tillfälle. Tycker mest synd om dom..
Bloggar är ju svinbra! Har inom loppet av 10 månader startat upp min firma, byggt en studio och jobbar på för fullt med två jobb samtidigt. Majoriteten av mina kunder hittar mig via bloggen och det är jag så himla tacksam för. Den kostar mig inget annat än tid och själv får jag ut så himla mycket av just feedbacken och den direkta kontakten till folk som vill fotas. Så varför skulle jag vilja lägga ut en massa tid på gammaldags annonsering och annat strunt när den “tramsiga” bloggen är den som genererar business?
BUUU, för skittråkiga gubbar!
Ha ha..skittråkiga gubbar..ha..ha..heja!
“Bloggare verkar ha ett abnormt stort behov av bekräftelse.”
Såna kommentarer tycker jag är så roliga. Som om inte andra gör saker för att få bekräftelse…? Nej, det finns ju inga företagare, läkare, författare, professorer, politiker, programledare, lärare eller fotbollsproffs som vill ha bekräftelse! Bekräftelse-behov är en last som är väldigt unik för just bloggare.
Himla idiot-kommentar.
Idiot kommentar av en idiotgubbe…hi..hi..
men måste alla skriva att hon klankar ner på förskollärare och sjuksköterskor (som dessutom bara var tänkt som exempel). jag tänkte inte alls så och ni som tycker att det här var dåligt söker efter fel.
Bästa bästa! Haha skulle ha velat sett hans min du 😉
I mitt tycke så var väl inte detta ett av dina mest lysande blogginlägg…..
Efter att jag för några år sedan drabbades av svår sjukdom och tillbringade lång tid på olika vårdinrättnningar, så finns det inga yrken som för mig är viktigare än just vårdpersonal! Jag är personligen så otroligt TACKSAM för alla som väljer att jobba inom vården. Allt infrån neurokirurger till städpersonal!!!!!! NI ÄR BÄST!!!!!!!!!!
Men gud vad jag blir ledsen och trött på att man kan välja att förstå så fel av ett blogginlägg. Har du överhuvudtaget läst det? Läs en gång till i sådana fall.
Återigen ett exempel på att om man ska skriva något blogginlägg i en viktig fråga, så måste man väga sina ord på guldvåg för att lyckas välja de rätta. Du hade ju kunnat skriva: Människor som haft ett yrke kan sedan förverkliga sina drömmar och bli något helt annat…… Det gäller väl både kvinnor och män och oavsett vilket yrke de haft! Eller?
Ja, eller snarare ett bevis på att det inte GÅR att skriva inlägg där ingen stör sig på något. Man kan inte gardera sig mot allt – då tappar texten stunsen. Lite skit får man helt enkelt tåla =)
Haha, ja det är ifs sant! Skulle du försökt ta hänsyn till alla så skulle nog inte mycket bli skrivet… och det hade verkligen varit trist! 🙂
Den där medelålderns mannen vet såklart inte vad han pratar om, och kanske känner han sig hotad av något som han inte kan kontrollera/vet så mycket om.
Men ärligt talat, så många kvinnor har väl inte gått från att syssla med något andrahandsval till att arbeta med media/inredning/andra kreativa yrken på basis av att de blivit bekräftade i bloggar? Jag betvivlar inte att bloggande har varit ett viktigt instrument i mångas yrkeskarriär men jag tänker att det är coola och starka kvinnor (plus en del män) i grunden som redan vet vad de är värda. Hade inte bloggandet funnits hade ni hittat andra vägar, det är jag säker på.
Vad jag vill säga är att jag inte tror att vågen av framgångsrika unga kvinnor som vi ser idag skall härledas till bättre möjligheter till bekräftelse via bloggande – det här är en härlig utveckling som är så mycket större än så. Bloggandet är ett viktigt instrument, visst är det så, men det blev det bara för att redan starka och coola tjejer såg dess potential.
Jag tror att bloggarna har en avgörande del i förändringen. Via bloggen har man utvecklat det man redan hade potential till – att skriva/fota/styla/baka osv. Bekräftelsen i kombination med att man pgav bloggen “syns” för etablerad media hjälper enormt!
Håller med Clara!
Jag tror att du gör det för enkelt för dig genom att tillskriva bloggandet en så stor roll. Jag tror också att bloggarna är viktiga men jag tror framförallt att den unga generationen av framgångsrika kvinnor är en produkt av ett förändrat samhälle och den feministiska kamp som pågår och har pågått under en längre tid.
Starka och coola kvinnor skapar framgångsrika bloggar, inte tvärtom!
“Starka och coola kvinnor skapar framgångsrika bloggar, inte tvärtom!”
Bra sagt Daniel. Jag tror däremot att det har blivit mycket lättare för starka, kreativa, nyskapande män och kvinnor att faktiskt hitta rätt bland nya spännande yrkesval i och med internet. Jag vet att med internets hjälp har många dörrar öppnats till yrkesval som förut har känts väldigt långt bort eller ha känts väldigt svårt att plugga till. Nu är det mer tillgängliga. Traditionella yrkesval är inte längre det enda alternativ som finns att välja bland längre.
Jasg håller med dig. Inget snack om att bloggar är och har varit viktiga. Jag tycker bara att man inte skall lägga för stor vikt vid själva bekräftelsen folk får av att blogga. Visst kan den också vara viktig men det är knappast bekräftelsen som skapat den nya generationen av framgångsrika unga kvinnor.
Kvinnor som kanske haft en stabil anställning kan nu våga sig på att bli egna företagare… tar jag, som själv är egen företagare, för givet att man ska tolka det som. Coolt, jag ska komma ihåg den här argumentationen för jag hör det där då och då: nedvärderingen av bloggerskor.
Härligt Klara!
Ang din edit så går det inte att komma ifrån att många som bloggar och drömmer om att jobba som stylist eller fotograf ÄR förskollärare eller sjuksköterskor. Vet inte varför de drömmer om annat? Tycker jag hela tiden läser att de som går vidare i yrkeslivet till inredare mm ofta lämnar den typen av yrke bakom sig. Jag har insett att lärare är oerhört kreativa människor men kanske får de inte utlopp för sin kreativitet på skolan eller så är det så mycket som är skit med att vara lärare att man vill gå vidare?
vaddå mansdominerad planhalva? bloggplanhalvan är ju kvinnodominerad. den betraktas ju inte som en del av det kreativ och konstnärliga som du hävdar är mansdominerat.
Företagande och teknik är två mansdominerade områden. Många kvinnor – inklusive mig själv – kunde knappt använda en kamera/dator innan de började blogga. Hade ej heller en tanke på att bli företagare.
jag skulle inte säga att “förstå hur en dator” och hur en kamera fungerar är att vara teknisk. jag tycker inte att det innebär att man har brutit sig in på mansdominerad mark att bemästra dom kunskaperna. hur stor andel av denna ökade kvinnoandel som kan en dator tror du egentligen har att göra med att vi kvinnorna verkligen tagit revansch genom sina bloggar och hur stor del tror du har att göra med att samhället har blivit digitalt i största allmänhet? jag skulle ge äran åt det sistnämnda, teknisk upplysning är helt enkelt en del i tiden. och den tekniska upplysningen är oberoende av bloggtjejers bloggar.
ang företagande, visst är det bra med brudar som fixar sina egna jobb. men ett sverige där man uppmuntrar personer till att bli livsstilsbloggare istället för andra yrken tror jag är helt fel väg. nyfikenhetsfråga: vad blir sverige för land då?
en lite långsökt kommentar kanske men jag upplever det som att det inte är bättre att kvinnor syns i mindre seriösa sammanhang än att de inte syns alls (därmed inte sagt att bloggar är mindre seriösa sammanhang) men det finns få saker som stör mig mer än kvinnor som tar plats och samtidigt ursäktar sig – detta är något jag upplever att många bloggare gör då de fördummar sig genom att verka osmarta och ytliga.jag vill inte uppmuntra dessa till att bli företagare på sin image, utan UTBILDA sig eller göra något annat som får dem att känna sig “berättigade”. i program som riktas till kvinnor tex tar man typiskt upp ytliga saker som smink och har en flabbig ton etc – detta är något som spär på en trist bild av kvinnor. Det saknas framställningar av kvinnor som intelligenta, samhällsbärande och djupa!
Jag måste bara flika in här! Håller med de som uppfattade den del i texten där du nämner ssk som vad jag tolkar som ett exemplet på “att nöja sig med det fast att man egentligen drömmer om något annat men inte har mod till att förverkliga”. Det är definitivt inte frågan om att byta ut ssk mot “vilket annat yrke som helst” som Elin ovan menar. Just sjuksköterskeyrket och förskolelärare är typiska kvinnodominerade yrken, min uppfattning är att det var därför just dessa exempel nämndes. Jag pluggar själv till syrra och kan bli så förbannat trött på att vi är den yrkesgrupp som det jämt ska tyckas synd om. I varenda jävla debatt. Och visst, vi har dåligt betalt. Men att alltid behöva bemöta idiotkommentarer som att Kanske ville man bli läkare men hade inte tillräckliga betyg och fick nöja sig med sskvalet, är den kanske vanligaste fördomen. Att det fallit en “naturligt” efter som man är kvinna och omhändertagande bara av naturen. Att förändra för och ge sjuksköterskor den status de förtjänar i samhället kommer aldrig kunna ske genom att “tycka synd om” och på så vis fortsätta nedvärdera. Visst förstår jag resonemanget kring din mammas yrkesval, på den tiden fanns inte samma förutsättningar för livsval som idag. Men nu finns dom! Jag är feminist och jämställdhetskämpe ut i fingerspetsarna och tycker dessa ständigt nedvärderade kvinnorna inom vårdsektorn kämpar på fantastiskt. Mot alla odds, bokstavligt talat. Man har gått från en tvåårig utbildning till en högskoleexamen, med fler chanser att vidareutbilda sig och uppror om bättre löner. Givetvis är det långt kvar till rättvisa, precis som med jämställdheten i övrigt vad gäller löner, förutsättningar osv. Men sluta, snälla ni, att ha oss som någon jävla offerlammsgrupp att ta till i alla debatter. Ge oss den respekt vi förtjänar och tala om oss i resonemang som uppvisar vår styrka och kunskap. DET kommer att svinga upp löner och status, vare sig vi har snippa eller snopp!
Hittar inget i texten om att ssk eller förskolelärare är offerlamm. Jag tror dom flesta är oerhört glada att ni finns som vill jobba med det. Sedan har nog alla någon gång träffat på människor i alla möjliga yrkesgrupper där man stilla undrat “va f-n jobbar dom med det här för”, därför att de så uppenbart är på en plats där dom inte vill vara, eller passar för. Jag har ett arbete där jag trivs kanon och har fantastiska kollegor, men jag har också drömmar…
Jag är så trött på alla mansgrisar! Heja Clara!
Men alltså hörrni. Varför väljer ni att tolka Clara så fel ni bara kan? Om man läst henne mer än en enda gång fattar man väl vad hon menar????? Att man ska satsa på det man vill oavsett om det är gatsopare, hjärnkirurg eller knyppel-expert. Att allt är lika värt. Och att alla borde ha samma förutsättningar.
Väldigt bra svarat Clara, till mannen i fråga. Jag själv hade en liknande diskussion häromdagen med just en man. Han trodde inte bloggandet hade så stor makt, han bleknade lite när jag presenterade fakta för honom. Och jag njuter av att bloggandet verkar vara störst bland kvinnor i stort. Bra skit det där.
Tråkigt bara att hon väljer två yrken som det klankas ner på redan. Sjuksköterska har under många tider setts som ett kall och inte som ett riktigt yrke. Lönerna är dåliga och arbetsbelastningen är hög.
MEN det är fantastiska yrken, där starka och härliga människor jobbar.
Förstår du poängen? Varför välja två yrken som redan ses som mindre bra? Som ses som “inte riktiga jobb”? Lärarkåren och sköterskorna behöver all pepp som finns, män och kvinnor som valt de yrkena behöver uppskattning för det &¤#¤#() jobb dom gör varendaste dag! För att de är starka och följer sina drömmar trots all skit de får, inte för att de skulle vara lite svagare och inte hade mod att välja något annat.
Heja dig Clara, jag älskar när du ryter ifrån! Du är klok som en bok! 🙂
Och jag förstår att du blir ruskigt trött på alla som envisas med att missförstå dina inlägg… Hoppas ändå att du känner att vi är många fler som är med dig än mot dig!
Ja, precis!!
“Bloggar är trams”- kommentaren har jag hört många gånger också. och framförallt hör jag ” jag läser inga bloggar” otroligt ofta. och då är det från journalister i medelåldern, universitetslärare, författare (!), forskare mm.
Bloggar är ett utmärkt sätt att nå ut med olika saker. Det kan ju vara en blogg om hur skitdålig skolan är, eller hur illa det funkar inom äldrevården med dagliga konkreta exempel från eget lidande. Det måste ju handla om dagens klädsel. och om den handlar om dagens klädsel är väl det bra. Om någon vill läsa det så väl det finfint. Jag gör det inte men andra får så gärna göra det. och jag fattar inte vad det är för fel på sjuksyrror och förskollärare de ska alltid ikläda sig sin offerkofta. Kom den med utbildningen?
Oj, vad du uttalar dig nedvärderande nu då! Får det dig att växa som människa? Antar att du umgås oerhört mycket med “sjuksyrror” och förskollärare eftersom du vet att de “alltid” har offerkoftan på.
Och nej, jag arbetar INTE inom något av dessa yrken.
Hej på er!
Så svart eller vitt, samma problem finns naturligtvis även för män? Såväl som att det finns kvinnor som kan ha uttalat “din” mans åsikter.
Sen är det du beskriver eller benämnt tidigare som tekniska yrken, i mångt och mycket konstnärliga yrken och egenföretagande… och alla som vill kanske inte vågar hänge sig åt detta då du ofta måste göra dig ett namn innan inkomsterna trillar in. Du måste alltså skapa en efterfrågan emedan du i många andra yrken går in i en efterfrågad roll. Som konstruktör, lärare eller något annat. Jag själv är civilingenjör och känner inte igen mig i dina exempel, och då jobbar jag mestadels med män…
Men som du säger, tummen upp för ALLA som vågar byta bana och för er som hittat ert yrkesmässiga kall!
Tror att du tillmäter bloggar för stor betydelse. Det är nog mest ett tidsfördriv för oss som läser och kommenterar och ett substitut för tidningar/magasin.
Det är nog väldigt få bloggare som skapat sig en karriär genom just bloggandet.
Du borde komma på någon av mina föreläsningar =) Annakarin Nyberg som jag föreläser med har forskat just på detta område och det intressanta är att det är precis som jag säger – att allt fler kvinnor, på grund av sin blogg, vågar sig på företagande! Riktigt häftigt faktiskt. Själv är jag ju ett levande bevis – hade aldrig vågat göra ens hälften av det jag gör idag om jag inte blivit buren och bekräftad av mina läsare.
Har bevistat alltför många föreläsningar i mina dagar, så illusionerna har dessvärre bleknat. Tillåt mig vara skeptisk till hur dessa bloggerskor kommer att lyckas. Pyssel och halvdant bokskrivande ger inte många slantar, tyvärr, så tjejerna får nog ta skeden i vacker hand och gå tillbaka till jobbet som förskollärare och sjuksköterska vad det lider.
Vad tur att de flesta bloggläsare inte är så skeptiska som du. Då skulle jag ju aldrig kunnat skriva det här inlägget – då hade min teori inte stämt!
men shit alltså… det handlar väl om peppen man får.. du skulle behöva lite din buttra sura negativa människa! man behöver ju inte läsa bloggen om man bara ska klaga om hur tråkigt allt är
Något jag bara kom att tänka på är att det är tråkigt att inte förskolelärare och sjuksköterskor kan få samma bekräftelse som tex. bloggare, fotografer och stylister när dom gör det jättejobb dom gör? Har förstått att du inte menade det var fel på dom förstnämda yrkena men varför anses det alltid finare att satsa på sig själv än att ha ett jobb där man hjälper andra? Hoppas att det finns utrymme för båda alternativen i framtiden i alla fall.
Tycker att det var tråkigt att du behövde lägga till en fotnot. Jag tyckte inte alls att det var lätt att missförstå någonting. Ibland undrar man ju hur jäkla övertydlig man måste vara egentligen.
Något som bloggskeptiker missförstår är att det liksom inte bara handlar om tjejer som fotar outfits och vill ha bekräftelse för sitt utseende, utan det är ett jättebra forum att hitta människor som delar samma intressen som en själv, och få mer utlopp av olika sidor av sig själv, för det kan vara svårt att hitta människor i den rent fysiska närheten som delar alla ens intressen! I bloggvärlden finns det verkligen något för alla, och man behöver inte känna sig som ett konstigt freak för att man älskar ‘allt som är gammalt’ till exempel!
Absolut, klockrent. För mig är det precis det bloggandet handlar om, varken bekräftelse eller entreprenörskap utan ett ökat socialt utbyte med andra som har samma lite udda livsstil.
Precis det jag menar! Att stöta och blöta med likasinnade och få socialt utbyte är ju = att bli bekräftad! Det är fantastiskt!
Härligt med de som vågar stå på sig och säga ifrån.
Ja, jättebra!
Det jag tycker är märkligt är att så fort någon ifrågasätter det Clara skrivit så kommer alltid svaret: “varför väljer du att misstolka, läs igen”. väljer att misstolka? Håller med som någon skrivit här tidigare, om en stor del av läsarna “misstolkar” kanske det är skribenten som ska skriva om istället för läsaren som ska läsa om. Uppenbarligen har det skett ett misstag i kommunikationen – och det är faktiskt upp till den som vill lära ut någonting att lära ut på rätt sätt – så att alla kan förstå och misstolkningar inte sker. Sluta skäll på läsarna, förklara lugnt och sansat igen och igen istället. Himla dålig stämning det blir en blogg när skribenten klankar ner på sina läsare!
Håller med Emmie till fullo!
En skribent/bloggare bör förstå att varje ord måste vägas på guldvåg. Har man läsare som ständigt “misstolkar” ens formuleringar är det något som inte fungerar. Att sedan inse detta och ta lärdom av det som skett kräver en hel del.
Det är osympatiskt att försvara sig med att det är vi läsare som tolkar din text tokigt – kan det kanske vara så att DU uttryckt dig på ett tokigt sätt?
Att erkänna att man gjort fel, att ta till sig av kritik och att lyssna på de som tagit illa vid sig av det du skrivit är mitt tips till dig Clara!
Håller också med till hundra procent. Det är aldrig upp till läsaren att tolka en text “rätt” utan upp till skribenten att skriva på ett sätt så att budskapet når fram hela vägen. Däremot vet jag som själv är skribent hur otroligt lätt det är att det blir grodor. Jag gör grodor varje vecka, och det jag tänker varje gång är “intressant, ett misstag till att lära sig av…” Jag är informatör, tänk om jag skulle klaga på alla som “missuppfattat” min text istället för att göra om och göra rätt…. Då skulle nog inte min arbetsgivare bli så glad 🙂
Japp, bloggar är ju ett jävla trams 🙂 och var det inte någon som en gång sa att världen bara kommer att behöva 5 datorer. Kvinnor: glöm aldrig bort vad den mannen sa och Clara, be gärna om att få citera honom offentligt också, så ska världen få se vad det här “tramset” leder till om bara några år framöver. Det här var ju bara för underbart och tack för att du delade med dig. Detta borde sporra fler till att blogga 🙂
Absolut jag funderar oxå på att börja blogga för min egen skull och att få prata med likasinnade..heja.
Helt rätt! Gillar din blogg som allra bäst när du skriver inlägg som dessa. Måste också passa på att nämna detta om deltidsarbete som småbarnsförälder som du skrev om för ett tag sedan. Att jämställdheten går ut över våra barn, det var så bra skrivet! Har dragit igång diskussioner om detta på flera håll och det verkar liksom inte finnas i folks värld att pappan faktiskt kan gå ned i arbetstid, att det bidrar lika mycket till jämställdheten som att kvinnor skulle gå upp i tid ,det blir en liten aha-upplevelse för många. Men överallt matas man av att man som kvinna borde jobba heltid för att inte halka efter, inte konstigt att så många småbarnsföräldrar är helt sönderstressade.
Sorry, jag vet, hörde inte alls till inlägget men kunde inte låta bli 😉
Bra Clara!
Ett intressant inlägg och intressant att läsa kommentarerna där det visar hur olika vi upplever texten vi läser, hur olika ord krockar i oss människor. Jag tyckte det var bra som du svarade mannen, att vi kvinnor får synas och att det går att leva ut våra drömmar hur dem än ser ut. Det kan vara drömmen om att bli sjuksköterska, förskollärare, affärsbiträde, konstnär, populär bloggare eller vilket yrke jag nu vill ha. Det viktigaste är att våga pröva, bli peppad av andra kvinnor, få bekräftelse mm. Att vi kvinnor vågar leva vår dröm och få cred för det, det är det viktigaste!!
kram Åsa
Det är så konstigt det där med bekräftelse, för när man pratar om barn, så pratar man om att bekräftelse och att se barnet är så otroligt viktigt, men sen verkar det bli något fult när man blir äldre. Man slutar väl aldrig att vilja ha bekräftelse? Det borde snarare vara fult att missunna någon det.
Nämen, gud, vad smart! Så har jag aldrig tänkt på det.
Jag hoppas att de om arbetar i mina barn förskola är sådana som drömmer om att jobba med barn, inte lite-för-modlösa-frilandsskribenter som hamnat snett. Vill ej heller bli förslöst av en barnmorska som _egentligen_ drömmer om att bli fotograf *ryyys*. Så jag hoppas folk bloggar på utav bara helvete redan INNAN de utbildar sig till något de inte vill bli. En kass fotograf eller kass journalist gör inte världen så mycket skada, en oengagerad förskollärare eller barnmorska ska däremot ingen behöva möta.
varför har du så låga tankar om dessa kvinnor? De kvinnor jag känner som gjort denna resa har varit OERHÖRT kompetenta på sina jobb. Det signifikativa för bloggandet är att de sakta men säkert, genom att ägna fritiden åt att blogga och bygga relationer på nätet- upptäckt att de har fler talanger och fler drömmar att förverkliga. Vad tokigt om man resonerade så om alla som någonsin bytt jobb och karriäriktning.
Vem har snackat snippa? Kvinnor och män som jobbar inom vård och skola utan helhjärtat engagemang har jag “låga tankar om” och det kommer du nog också att ha när ditt barn ska stötas och blötas mot dessa människor i framtiden. Arbetar själv inom barnomsorg/skola/omsorg och vet hur oerhört stor skada det kan göra med pedagoger som egentligen vill vara någon annanstan i livet (de är tyvärr hyffsat många pga hur lätt det varit att komma in på tex lärarprogrammet samtidigt som det målats upp som en utbildning som garranterat ger jobb). Dessa yrken är något av de allra svåraste man kan ha…och det kräver både oerhörd kompetens och oerhört engagemang för att lyckas. Det finns jobb som man absolut kan ha halvhjärtat men jag tycker inte att vare sig sjuksköterska eller förskolelärare är bra exempel på sådana.
Men jag förstår inte riktigt kopplingen till mitt inlägg?
Kopplingen är att både förskollärare och sjuksköterska är mycket viktigare yrken än inredningsarkitekt och bloggskribent, i den mening att det får mycket större konsekvenser för samhället när dessa gör ett dåligt jobb pga oengagemang . Därför är det sorgligt att allt för få drömmer om att bli dessa saker, och det har ju mycket med den låga statusen att göra så låt oss inte spä på detta! I ditt inlägg finns en underton -om än omeedveten- av att kvinnor borde våga drömma om “mer” än dessa yrken. Men sanningen är ju att fler borde våga drömma om just dessa yrken, att statusen borde höjas så att fler vågar drömma om dem och inte tror man måste ha en ball titel för att duga. Att de inte ens finns en engagerad sökande per lärartjänst är en samhällskris som drabbar våra barn, det är allvarligt! Fotografer finns det redan fler än vad arbetsmarknaden räcker åt till så jag ser inte riktigt problemet med att inte fler vågar drömma om det? Alla yrken behövs, men i vårt individualiserade samhälle har det blivit finare att baka muffins på TV än att rädda liv eller ge människor ett värdigt slut och det gör mig ganska sorgsen faktiskt.
Missförstånd, missförstånd; jag säger som Stenmark “he gå int’ å förklar’ för en som int’nå begrip’ “. Vill man så kan man missförstå allt, men det “ä int’nå o bry se om” när de flesta fattar.
“Well put”, till den där karlen tycker jag i a f. Han verkar ha fattat som slokörad avvek.
Jag är så glad Clara att du finns där ute! Ung, vacker, klok och intelligent. Det blir jobbigt för gubbsen att ta. Allt i ett. Och så en bra mamma också..
Tack Anne! Kram på dig – du gör mig glad =)
(Jag är minibloggare sedan ett pyttelitet tag. Det gör mig stark. Jesus gör mig stark. Vad kvinnor och män säger till mig styrker mig. Resten lyssnar jag inte på. ((Tack alla som styrker mig))
Anna)
Att jobba som förskollärare är det bästa som finns speciellt på en “reggioinspirerad” förskola där man kan ta tillvara både sin konstnärliga och kreativa sida!
Det är läskigt för dem när vi tar plats. Det skrämmer skiten ur dem. Det här med kvinnors bloggande kan ju sluta hur som helst!!! Hua!!!
😉
Gud vad folk silar mygg och sväljer kameler. Problemet är för hela friden inte att hon nämnde två yrken (vad vill ni hon skall göra, nämna ALLA yrken?) utan att kvinnor exkluderar sig själva fr vissa yrken, att män anser att de yrken kvinnor traditionellt ägnar sig åt är sekundära och att vi borde kunna välja yrke och fritidssysslor utan genusperspektiv. Många ser ner på mig för att jag är lärare, lever med en karriärsman och sköter markservicen, MEN, det är mitt val. Jag älskar mitt liv och ni är små människor som dömer!!!!
Bloggande om något är väl kvinnodominerat. Kan inte se att kvinnor bryter mark och går in på männens domäner för att de lär sig hantera datorn och kameran. Det är nog att förminska teknikkunnandet hos kvinnor om något.
Kvinnor som börjar jobba som byggnadsarbetare, metallarbetare, ingenjörer, osv, det är att bryta mönster.
Du har fått det lite om bakfoten: Bloggande är ett totalt kvinnodominerat område. Men det är inte bloggandet jag syftar på utan att starta och driva företag med hjälp av IT – något som ofta blir produkten av att man en gång började blogga. Där är männen väldigt dominanta. Och detta är ingenting jag “hittar på” – jag medverkar i en bok som kommer senare under 2012 som handlar just om detta där forskaren Annakarin Nyberg följt svenska bloggosfären och kvinnorna som genom den gjort karriär.
håller med louise. är nyfiken… om du måste börja jobba som något annat, kan du då med dina bloggteknikkunskaper ta ett jobb som en person med it-högskoleutbildning skulle klara? om man inte läser på väldigt mycket vid sidan av att få sin blogg “att rulla” har jag väldigt svårt att tro att man kan jobba som it/teknik-konsult. det är inget fel på kompetensen man har för att kunna få styr på en stor webbsida men att jämställa det med en genuin teknikkompetens är att ta i lite väl. det finns mycket FÅ kvinnor utan utbildning som tagit plats i teknikredaktioner, teknikföretag etcetc
frågan var alltså riktad till clara.
Jag menar inte att jobba med IT som sådant, utan att använda internet för sina egna syften – att sälja sina produkter, bygga sitt varumärke, bygga kundrelationer, knyta kontakter osv. Inom alla möjliga branscher men huvudsakligen konstnärliga/kreativa yrken. Trots att man kanske – innan bloggandet – knappt visste hur man mailar/bifogar en fil/html-kodar.
det var länge sidan som att sälja sina produkter, bygga sitt varumärke, bygga kundrelationer, knyta kontakter, maila, bifoga filer och html-koda var klassade som manliga kompetenser. (till och med jag som är icke-bloggande kvinna tror att jag bemästrar allt det där…) däremot är män överrepresenterade som företagare, men det är en annan fråga. att väga upp männens företagardominans med en explosion av bloggföretagerskor är inte att komma åt grundproblemet.
Gubben “vad jobbar du med då?”
Jag ” flygvärdinna”
Gubben” jaha, du serverar fika på flyget”!
Jag ” ja, precis! Men om du sätter bullen i halsen är det jag som har första hjälpen utbildning och räddar dig o om vi skulle råka ut för en nödlandning så är det jag och mina kollegor som har en gedigen utbildning för sådana situationer som räddar dig. Ja, listan kan göras lång”
Då blev gubben helt plötsligt genuint intresserad och jag ångrade nästan vad jag sagt för nu blev jag inte av med gubben o hans nyfikenhet för vad som kan hända ombord ett flyg och hur vi är tränade att lösa situationen. 🙂
Wow vad du är cool!
Haha vad härligt att kunna ge svar på tal på det sättet. Bra gjort!
Oj vad många kommentarer!
Klart bloggandet kan betyda jättemycket för självförverkligandet! Och inte alltid just i nytt yrke utan nya hobbies.. själv har jag blivit intresserad av foto tack vare alla fina bloggar, och önskar mig nu en kamera och är med i en tävling där man faktiskt kan vinna ett presentkort!
http://norrlandsbilden.norrmejerier.se/#showimage/710
Hade tänkt tipsa dig om den, du som tar så fina bilder på Norrland (är motivet för tävlingen) och utan bloggandet hade jag aldrig vågat vara skicka in en bild! Så tack för peppen du alltid ger!
Så bra skrivet.
FY PÅ ER ni som klagade….läs 5ggr innan ni kastar ur er fånerier. Det e väl självklart hon inte nedvärderade dessa yrken SUCK PÅ ER! Av alla kvinnor e hon väl den sista som hade klagat eller hur?!
jag undrar varför ni generaliserar så mycket? Varför befäster ni fördomarna om kvinnor som det svaga könet? Varför skulle bloggande vara bra för ” kvinnor som egentligen drömmer om annat” likamed att kvinnor ofta är missnöjda med sin lott?? Bloggande är väl lika bra för killar som nog lika ofta drömmer om annat? Onödigt att göra även bloggande till en kvinnofråga!!! Detta liknar rökrutefeminism!
Pretentiöst skrivet Clara! Har alltid stöttat och stått på starka kvinnors sida men att kategorisera och nedvärdera vissa yrken på ett raffinerat och inlindat sätt är inte att vara stark. Alla har vi ett värde i vårt yrkesval och alla som kan gå till jobbet på morgnarna och veta att barnen befinner sig hos kompetent personal tackar alla förskollärare för deras fantastiska insats. Detsamma gäller för de som någon gång själva eller där någon anhörig varit i behov av vård. Det vet du nog också Clara. Det är underbart att det finns personer vars dröm är att bli sjuksköterska eller förskollärare trots dåligt lön och yrkesstatus -något som har blivit sämre sen media och konsulting anses vara allas drömyrken!
Det är alltid intressant att få omvärdera en människa…
men vaddå klanka ned. jag tar det mer som en uppmaning. det är väl aldeles uppenbart att vissa i detta forum väljer att missförstå. att tolka inlägget i mörker istället för ljus. utifrån allt vad clara visat på bloggen att hon står för är det väl det sista hon skulle göra att nedvärdera jobb som utförs av tusentals kvinnor.
Tack Julia =)
Ja, lite bisarrt blir det att påstå att en person som ägnat mkt tid och energi åt att försöka uppvärdera det arbete kvinnor gör och den kunskap kvinnor har (t.ex. husfrun), skulle förakta kvinnoyrken. Jag förstår att man kan tolka inlägget som många kritiker gör, men jag inser ju samtidigt som gammal Clara-läsare att det ju inte är hennes avsikt(!)
Bloggandet har hjälpt mig att hitta likasinnade. Människor som jag kan ha ett utbyte med och finna ett stöd i. Och det är för mig oerhört värdefullt, för utan denna virtuella värld är det långt mellan oss och vi hade antagligen aldrig funnit varandra. Det tycker jag är oerhört värdefullt och din blogg och ditt sommarprogram där du bl a talade blogg gav mig massvis med inspiration och öppnade upp en för mig helt ny värld. Så stort tack för det!
Bra skrivet och jag älskar din blogg.
Men en sak förstår jag inte. Jag läser alla stora bloggar, men ingen svär lika mycket som du och du är ju kristen. Jag förstår liksom inte. Det går inte ihop.
Men jag gillar ju dig ändå. Tycker bara att det är lite roligt 🙂 Kram!
Jag fattar precis vad du menar Clara. Ditt sätt att uttrycka det denna gång var dock inte klockrent. Genom dina ordval finns det risk att du bidrar till bilden av att ALLA kvinnoyrken på något sätt skulle vara sämre än “mansyrken”, icke-kreativa etc.
Jag VET att du inte menade det så och varför är det då så väldans svårt att erkänna det? Ingen (hoppas jag!) går väl omkring och tror att du är någon slags övermänniska som aldrig råkar formulera dig lite fel eller handla emot dina egna värderingar etc.
“Att fela är mänskligt, att erkänna det är stort.”
Håller med Märta.
Att du Clara sedan inte ens kan förstå hur många av läsarna blir upprörda över din formulering är inte bra! Det är bristande insikt tyvärr.
Läge för en Pudel tror jag…
Bra sagt Clara, väldigt fyndigt genomtänkt svar till dendär mannen. Bloggandet ger så mycket, både bekräftelse, social kontakt med människor och likasinnade man annars aldrig hade hittat, tankeutbyte, och bekräftelse på att man är bra på saker som man kan våga satsa på. Jag har också drömmar som känns lite mer möjliga tack vare bloggen, utan den var jag mer ensam. En stor del av orsaken till mitt bloggande är att hjälpa mig själv må bättre och att hjälpa andra. Jag har fått bekräftelse på att andra har blivit inspirerade kring hur de ska må bättre av saker jag skrivit. Det är stort!
Go Clara!
Jag förstår vad du menar med ditt inlägg men eftersom du väljer dem parallellerna du gör så kan ditt inlägg lätt tolkas från olika håll.
Bra skrivet inlägg. Jag själv känner att min blogg har hjälpt mig mycket, med att få lufta mina tankar och värderingar, och bara dela med mig av min vardag. Sen allt stöd man får tillbaka, är ovärderligt.
Bra skrivet Clara! Jag hoppas att jag nån gång kommer att våga satsa på mina drömmar. Men än så länge vill jag drömma en stund till då jag trivs med mitt yrke ( jobbar som ingenjör med en massa gubbar som slänger ur sig att bloggar bara är trams. Önskar att jag svarat dem så bra dom du! 🙂 ). Tack för all inspiration och hoppas du blir helt pigg snart.
Tack och bra skrivet!
Ojojoj så kul att läsa alla kommentarer! Snacka om att kommunikation kan leva sitt eget liv utan att ha någon som helst koppling till ursprungskällan. Å jag som uppfattade ditt inlägg som att kvinnor blir bekräftade och stärkta genom bloggande – en bekräftelse som de kanske borde få lite oftare i sitt yrkesliv om de nu är förskolelärare eller sjuksköterskor eller huka er läkare eller brandmän;-)) Oavsett hoppas jag att alla kan följa sina egna drömmar och leva ett liv som de vill leva inte som de förväntas göra!
Bra att du rörde om i grytan Clara!
Ja. Det stärker ju åt båda hållen. Som läsare är det ju fantastiskt att det finns så många fantastiska människor som bloggar att inspireras av. underbaraclaras, hejsonja.se, ketchupmamman.se, annalidstrom.com etc etc etc.
Bra rutet !
Bra skrevet! Å heie på at andre skal følge sine drømmer er bra.
Men smäll i rababern och knyt skorna bakofram! Varför tolkar ni det här fantastiska inlägget så uppåt väggarna galet? Gubbstrutten som Clara träffade vinner ju bara mer och mer mark så länge vi gnabbas och träter på varann. Skärpning! Var glada istället för att världen går mot att vi kan välja de yrken vi vill, oavsett vilka de är.
Varför ska vi skärpa oss?
Varför ska vi sluta “gnabbas”?
För oss (vi är ganska många) som kämpar oss blodiga för att öka statusen för sjuksköterskor är Claras formulering katastrofal!
Vi är så fruktansvärt trötta och slitna av denna enorma kamp så varje stick i ryggen känns tyvärr.
Vi behöver Er alla där ute! Vi behöver ert genuina stöd så att vi kan få bättre arbetsvillkor!
Clara
Du har så rätt, jag förstod vad du menade direkt..jag funderar själv på att börja blogga.
Kram
Hej Clara,
Jag ville bara vara lite ordmärkare och säga att det heter förskollärare, inget E mellan förskol och lärare.
Löjligt! Skärpning
Varför är det löjligt?
Wow! Oj vad det blåste härinne… Jag tolkade det inte alls så som många andra. Jag tolkade det mer som om att vi kvinnor ofta inte får den bekräftelse som vi förtjänar, må så vara som sjuksköterska eller dagisfröken eller kläddesigner. Vi kanske är helnöjda med vårt yrkesval men ofta får vi nog ingen bekräftelse på att vi duger och att vi gör ett fantastiskt jobb. Vi är tagna för givet både yrkesmässigt och i hemmet, ofta. Kanske har vi en sån där sidodröm om att måla tavlor o sälja på marknad eller kanske skriva poesi och ge ut i tryckt form… Och om man då, genom att skriva om detta på sin blogg, kan visa världen vad man kan och sen får stöd, uppmuntran och bekräftelse att det man gör faktiskt är bra så kanske man faktiskt tar klivet och startar detta sidoprojekt eller att det blir en ny karriär. Man känner att man duger och då blir plötsligt jobbet som man redan har roligare också…
Jag gjorde det och massor av andra bloggare jag “känner” har gjort det. Nu är ju jag en internationell bloggare mer än svensk och någon i en tidigare kommentar uttryckte något i stil med man som bloggerska inte kan bli framgångsrik på lite pyssel och harvtarvligt bokskrivande… Hm hm hm. Jag vet massor som startat precis här i blogglandet och blivit megastora. Internationellt sett. Jag har sett mängder av skandinaver som öppnat små söta webbutiker och som faktiskt säljer bra. Vissa så bra att dom valt att köra på heltid med sin hobby. Och jag är en av dessa bloggerskor. Jag säljer för att sponsra min hobby. Och för att återgå till inlägget – jag hade aldrig vågat utan min blogg och utan den uppbackning jag haft av mina läsare världen över.
Vi stöttar och lyftar fram varandra i bloggvärlden. Här finns ingen Jante. Här beundrar vi varandra öppet. Och vi är oftast kvinnor och detta fenomen är inte så vanligt mellan kvinnor egentligen. Ofta tycker jag att vi kanske inte kan unna varandra framgång, avundsjuka som vi är kanske eller också är det väl den där j-a Janten som håller på… Men i blogglandet där är vi alla glada åt varandras framgång. Och den som inte är det den kan ju sluta läsa bloggen då om det är så förbaskat provocerande… Spot on Clara.
Precis så Anette! Du satte ord på vad jag menade.
Ja den där jante…och avundsjukan..Medelålders män blir kanske lite provocerade när tjejer/kvinnor tar pats. Jag vet inte vad det är..Sen tycker jag att det inte var svårt förstå vad clara menade med sitt inlägg..
Klart man vill ha uppmärksamhet. Jag gillar verkligen Clara. Mer sådana tjejer som Clara och Anette! Heja…
vi behöver egentligen inte bloggande tjejer som säger: kolla DU kan också bli bloggare! att blogga löser inte så mycket och att man kan bli bloggare vet tjejer redan om.
vi behöver FN-tjänstemän, läkare, forskare, vd:ar, jurister, rektorer, poliser, kirurger, politiker, utlandstjänstgörare som använder sig själva som förebilder offentligt. Alltför få tjejer VÅGAR sikta högt, trots att deras högsta dröm är att göra skillnad.
Det låter perfekt vi skulle behöva riktiga tjejer i toppen!
Det finns en tjej i den Amerikanska toppen som det inte är så bra med…Sara Palin. Jag såg dokumentären på svt play. Titta på den..man blir mörkrädd när man ser den människan. Fy sjutton vilken otäck kvinna. Skulle hon nå toppen i Amerika kan det gå riktigt illa. Hon är farlig. En sevärd dokumentär.
Vi behöver andra kvinnor som kan manövrera bort alla Sarah Palin:ar. Samtidigt måste man komma ihåg att kvinnor i maktposition ofta blir hårdare granskade än män i samma position. Ska kolla in dokumentären! Tack för tipset.
Hej Clara!
Jag har följt din blogg ett tag nu och vill tacka för alla inspirerande och tänkvärda inlägg du gjort. Dina foton är fantastiska och jag blir glad av att följa din blogg. Hoppas att du inte blir allt för påverkad av vissa personers ordvrängeri. Skit i dem!
Kramar B.
Vad bra skrivet!
Vilken vända det här tog. Jag har glidit ifrån första texten och sitter och tänker att jag inte är välkommen här om jag vill ifrågasätta eller få förklarat utan skall bara ta plats om jag håller en syster om ryggen och berömmer och plottrar ned en smiley. Jag kan tycka det blir menlöst. Att berömma kan vara att bekräfta och det är nog så gott. Att ifrågasätta och undra kan vara att slipa kan också det vara av godo. Som i “Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa” (vi är ju många som gillar kristna budskap här). Men det ter sig inte vara välkommet att tänka så för då ska jag ha kritik.
Så synd att du skrev sjuksköterska och förskolärare!
Vi sliter så hårt för att samhället ska ändra sin förlegade syn på oss sjuksköterskor.
(Att du spontant inte tog exempel som tex. sotare, tandläkare, advokat, slaktare).
Det var helt enkelt klumpigt och ogenomtänkt skrivet. Förvånande att det kom från dig, du som är engagerad i frågor kring jämställdhet. rättvisa och allas lika värde.
Lycka till till alla nya SSK som inte ska gå under 24 000 kr!!!
Bra formulerat. Jag hejar på alla sjuksköterskor, hoppas innerligt folk slutar ordmärka er snart, så ni får jobba ifred och inte behöver arbeta övertid med att dessutom försvara er. Bort med generaliseringen!
Kloka ord, som vanligt:) Vem behöver inte bli sedd och bekräftad? Man väljer ju själv vad man skriver om och vad man vill lägga ut. Själv tycker jag att det är nån sorts dagbok och dokumentation av mitt skapande, mest för att det är kul:)
Skitbra inlägg!!
Och jag missuppfattar dig inte det minsta, jag är sjuksköterska, men min dröm är faktiskt att någongång i framtiden även kunna jobba som fotograf (ska bara bli jävligt bra först). Bloggen har blivit en anledning för mig att fotografera mycket och jag har dessutom börjat lära mig photoshop! Dessutom behöver ju inte det ena utesluta det andra, jag skulle ju kunna jobba med båda yrkena och bli väldigt berikad av det.
Men som sagt, att blogga är väldigt bra och öppnar många nya dörrar!
Vore intressant om du kunde presentera objektiva siffror på hur många bloggerskor som kan leva på det som bloggen gett upphov till.
Gud vilken bra svar!
Kära nån vad mycket feltolkningar på en och samma gång.
Jag har varit yrkesverksam i ett för mig optimalt drömyrke under 30 års tid. Jag älskade mitt arbete varje stund. Längtade till arbetet. Det var helt enkelt helt perfekt för mig. Hade inga tankar på ett förändrat sätt att leva.
Sen blev jag sjuk. “Någon” klippte av snöret och från ena dagen till den andra blev jag svårt sjuk. Hela mitt liv omkullkastades. Från att ha varit elitidrottande samt haft ett ombytligt spännande arbeta, fick jag bli sjukpensionär.
Jag har bland annat genom min BLOGG kunnat nå ut till många människor och även genom andras bloggar, fått “tittat” in och med detta öppnat upp en ny värld. För mig har det inneburit att jag personligt utvecklat mig och känner mig inte alls utanför och “sjuk” på det vis jag gjort innan jag började blogga. Att få stöd genom kommentarer och uppmuntran på bloggen gör att man känner faktiskt att man KAN och DUGER till något, vilket alla behöver höra och känna. Ett sätt för mig blev det just att BLOGGA.
Vad jag vill fömedla med detta är att bloggandet kan förstärka, underlätta, möjliggöra till en väg man aldrig annars hade haft möjlighet till…eller ens tänkt på eller planerat.
Att det ger råg i ryggen att våga testa nya väg. Vad det nu än blir – allt från fotografering, kåserier, intredning eller bakning.
Tack Clara för du delar med dig av allt. För mig är din blogg en stor inspiration och jag läser ofta dina bloggtips.
KRAM och ha en härlig dag//Fia
Jag försöker själv slå mig fram i en minst sagt mansdominerad bransch och skulle behöva lite mer jävlar anamma. Du inspirerar mig. Tack för det!
/M
För mig är det tvärtom! Jag har slitit och jobbat som skräddare i snart 15 år, men branschen har blivit ganska omöjlig eftersom allt fler svartjobbare och oerfarna skräddare som syr illa kommer in i branschen och drar ner lönerna och anseendet för vårt yrke. Jag visste redan som liten att jag ville sy och skapa, och gick textil på gymnasiet och följde upp med ytterligare 5 års kvalificerad utbildning innan jag kunde kalla mig tillskärare och skräddare med gesällbrev! Sedan dess har jag har drivit ett eget företag som har drivit min personliga hälsa i botten. 12 timmars hårt arbete varje dag har dessutom kört min skaparglädje på porten. Jag har kämpat hårt för min dröm som gick i uppfyllelse, och jag har fått massor med uppmärksamhet och beröm för att jag valde den vägen, men jag är utsliten i kroppen och huvudet och yrkesstoltheten finns inte längre. Nu ska jag skola om mig till ett “vanligt” jobb, en fast anställning, där jag endast behöver jobba 8 timmar per dag, bli skyddad av kollektivavtal och dessutom inte behöver slita ihjäl mig för att det ska gå runt och bli “billigt och bra” för kunden. Ser fram emot förhöjd livskvalitet! Så olika det kan vara för olika människor.
Ok, here we go.
För det första låter inlägget som något som är helt fabricerat. Det dyker upp såna raljerande inlägg med jämna mellanrum där det alltid finns någon nidbild av en dum människa som inte förstår att du inte vill ha råd, säger bloggar är tramsiga etc.
För det andra verkar många faktiskt tro att folk kommer att kunna leva på att visa upp sina hem och sitt pyssel. Det finns ca 125 sjuksköterskor per 100 000 människor i Sverige (bara för att ta EN yrkesgrupp). Hur skulle så många människor kunna försörja sig på sitt bloggande? Sen att säga att man kan driva sitt företag genom bloggen är väl inte så revolutionerande. Folk använde säkert telefonen när den kom också. Det betyder inte att könsstrukturer kan ändras så lätt. Men det passar väl in i den nyliberala agendan att bara man vågar och skärper sig kan man göra allt och totalt strunta i klasskillnader och bakgrund.
De flesta som lyckats som bloggare (Ebba von Sydow, Blondinbella, Sandra Beijer, Elsa Billgren) är alla från överklassen och hade redan bästa utgångspunkterna och hade nog lyckats med eller utan bloggar.
Självklart förstår jag att Clara inte medvetet vill klanka ned på förskolelärare eller sjuksköterskor. MEN det är tråkigt att av alla yrken i världen råka nämna de som redan har omotiverat låg status, och alltid får kämpa på i motvind. Det finns fördomar överallt. Inte bara mellan medelålders män och unga kvinnor, men även mellan vad som anses vara kreativa yrken eller mindre kreativa yrken. Och fördomarna går även här åt båda hållen.
Havde det ikke været for dig, Clara, havde jeg ikke haft modet til at starte min egen blog. Tak!
Tack så mycket, Clara. Jag älska din positiva attityd.
Edit du skrev, Clara, var bra eftersom det faktiskt framstod i inlägget som att dessa yrken kan vi kvinnor nu äntligen lämna bakom oss och bli fotografer eller entreprenörer av olika slag… Det är ju inte meningen att “traditionella” kvinnoyrken ska få dålig status genom att bloggandet öppnar dörrar eller att kvinnor som trivs inom dessa yrken ska behöva känna att de inte vidgar sina vyer! Vi förstår nog alla vad du menade med inlägget, det kändes bara trist att just dessa två yrken togs upp som exempel. Men det är gamla normer som sitter i, även för oss moderna kvinnor och det är så lätt att falla i gropen.
Om man publicera sina privata åsikter på webben, måste man också kunna ta emot kritik. Varför tror du att det finns så många s.k. feltolkningar av ditt inlägg? Jag har ett kreativt yrke, jobba på ett företag som ENDA kvinna, är mor, maka och läser en del bloggar men jag tycker absolut inte att bloggandet har det minsta att göra med jämställdhet! Det är en av många medier kvinnor och män använder för att meddela sig, låta sig inspirera, träffa nya människor, prata en massa skit eller få bekräftelse från andra. Vi alla tycker om att få bekräftelse för vad vi gör på något sätt. Att man är bra på sitt jobb, en duktig elev, vacker eller bra på att pyssla i huset. Och jag tror att också du är glad för alla positiva kommentarer här. Varför har man ett kommentarfält på sin blogg, Facebook eller Twitter annars? Vad man skulle betrakta kritiskt är dock hur många här skriver direkt att denna elaka medelålders man som inte unnar oss kvinnor ett kreativt yrke direkt bli till ett mansgris och hatobjekt. Är det jämställdhet? Kanske tycker han bara inte om bloggar? Min man hatar både bloggs och Facebook han tycker att det är a waste of precious lifetime. Men det betyder inte att han hatar kvinnor. Jag tycker inte om att spela gitarr och vi älskar varandra fortfarande. Jag tror att hela diskussionen är lite over the top. Kanske är det någons dröm att hjälpa sjuka, gamla eller svaga människor, eller ta hand om och undervisa vara barn. Andra tycker om att inreda eller bloggar om lifestyle och kokosbollar, so what?
Det vore bättre att använda sin energi till att hjälpa till där det verkligen behövs. Det finns tillräckligt med äkta problem i världen! (Ursäkta om någonting är felstavat jag har bara börjat att lära mig svenska)
100 kommentarer om samma sak. Tycker om din blogg! Jag är tyvärr inte så kreativ som du men du ger mig inspiration.
Clara. Jag förstår hur du menar med detta inlägg, och jag tolkar det inte som att du vill ställa sjuksköterskor och förskollärare i skuggan av inredningsarkitekt och fotografer. MEN! Ditt retoriska grepp – att använda dig av två lågstatusyrken och två yrken som anses vara lyckade – bäddar för missförstånd och kastar ytterligare ett dåligt ljus på två yrken som redan anses som “mindre bra val”. Det känns väldigt stereotypt att en förskollärare egentligen går och drömmer om att bli inredningsarkitekt. VÄLDIGT stereotypt! Varför bryter du inte normen och väljer andra exempel? Att den slitna designern drömmer om att bli högstadielärare? Jag håller med så många andra här ovan; klumpigt formulerat. Och om det var väl genomtänkt så är jag oerhört besviken på en sådan stereotyp kvinnobild.
brabra! såg till exempel en intervju med nina persson där hon berättade om sin dröm om att bli sjuksköterska, något som hon aldrig kommer kunna bli. att vara sjuksköterska är faktiskt min dröm här i livet, jag valde inte bort nånting för att nå hit.
SVERIGE, kvinnor behöver både få skriva och läsa bra bloggar. Tyvärr måste man se bort från alla “siliconbloggar” innan man hittar dom fina, men letar man så finns det så många fina att läsa och följa, du är absolut en av mina! kram
Till er som skriver att Clara tillskriver bloggar för stort värde. Oj oj vad fel ni har. Jag ska inte säga att bloggar har räddat livet på mig, men nog min vett och sans.
De senaste två åren har varit helvete med en dödsjuk mamma, samtidigt lite himmel med en ny bebis men också allt det omvälvande och lite chockartade det innebär att bli förälder. Inom loppet av en månad i höstas blev jag inte bara mamma utan satt också i fyra dagar och såg min egen mamma kämpa, kämpa efter år av vidrig cancer som brutit ned henne, för att till sist ta ett sista andetag och lämna oss. Man kan gå sönder för mindre.
Att toppa det med en bebis som man är livrädd att förlora, som man är ovan vid och som är tokledsen, samt att få knepiga råd från Bvc och bli ifrågasatt av sin omgivning. Att då hitta bloggare som varit i samma sits eller är, vare sig det gäller förlust av någon som stått en oerhört nära, att ha en bebis som vill amma 24/7, såriga bröst, berg-dal-bane-horomoner i allmänhet det är guld värt. Jag var inte ensam, jag var inte helt knäpp, det är ok att känna så här, att göra si. Visst, jag har IRL-vänner, men de kunde (såklart) inte relatera fullt ut, och under en period orkade jag inte träffa folk som inte var min närmsta familj.
Tack Clara mfl!
Bra Clara! Nu är det slut på allt trams och fjäskande för gubbar. Men jag måste säga att jag är så trött på att yrken som sjuksköterska och lärare tas upp i såna här sammanhang! Det är inte synd om oss! Jag har inte fått ge upp en dröm för att bli sjuksköterska, jag fångade min! Jag känner mig så sjukt stolt när jag hoppar i min sjuksköterskepyjamas och går in på min avdelning – tänk att jag klarar det! Tycker ofta om det du skriver men det där var faktiskt ett illa valt exempel.
Nej, vänta lite nu. Jag har suttit här och läst bland kommentarerna ett tag, för att jag, liksom många andra, reagerade på en formulering. Och att kritisera ett inläggs formuleringar, och vad dessa eventuellt kan leda till att upprätthålla för strukturer, är inte samma sak som att kritisera inlägget i sig.
Jag tycker att Clara är en av de vettigaste unga människorna vi har i Sverige idag, som står upp för kvinnor, och deras arbetsinsatser (vart dessa än utförs) på ett väldigt välbehövligt vis. Jag tycker också att det är jättebra om bloggandet kan hjälpa kvinnor att stå upp för sin sak! Det betyder ju dock inte att jag behöver hålla med henne om allt hon skriver? Eller tycka att alla hennes formuleringar är bra? Ni pratar om ett utbyte, att ge och ta och hur fint det är att man får feedback på det man säger. Ja, men kritik är väl en feedback, så länge den hålls konstruktiv?
Jag håller med om att många som gav kritik här gjorde det på ett otroligt omoget vis. Man kan ju helt klart ifrågasätta på bättre vis, till exempel så kanske man får ett bättre gensvar som man skriver “Tror du inte att det kan vara problematiskt att formulera sig på det här viset?” istället “Men om jag vill bli lärare då??”.
Självklart kan man inte heller formulera sig så att det passar alla! Men för mig är det inte det som det handlar om. Det handlar om att ifrågasättande här blir fel… Att ni blint hoppar på alla som kritiserar, utan att ens läsa och försöka förstå deras poäng, så som ni förstår Claras. För, ifrågasättande är väldigt viktigt. Det är viktigt för att såväl samhällen som personer ska kunna utvecklas.
Och Clara, jag hoppas att det är något du håller med om. Och att det som gjorde dig upprörd i det här sammanhanget var att många inte verkade förstå dina intentioner, inte att de ifrågasatte det du skrev. För att någon ifrågasätter dina formuleringar, och, som jag skrev tidigare, de strukturer dessa eventuellt bidrar till att uppehålla, det hoppas jag att du tycker är okej? (Självklart så länge man gör det på ett bra vis, och för att få till ett meningsutbyte, och inte bara för att hacka.)
Nu till min åsikt: Jag tror att det faktum att du formulerade det så att det blev att låta som att de flesta inte drömmer om att bli sjuksköterska eller lärare är problematiskt. (Observera nu, innan du läser resten, att jag förstår att det inte var din poäng.)
Jag anser det vara problematiskt på grund av en annan struktur bloggvärlden bidragit till – individualisering! Bland unga idag så är det inte speciellt populärt att välja yrken som sjuksköterska eller lärare, och det är sällan man hör motiveringar som syftar på att det är för slitigt eller att man får för låg lön eller att det suger att det är så kvinnodominerat och att man vill bryta den trenden. Man hör istället “Jag vill göra en karriär inom mode” eller “Jag vill göra något kreativt”, ofta utan att dessa personer kan förklara varför de gjort det valet. Min slutsats är då att många väljer dessa yrken för att de just nu är rysligt populära. Och det tror jag är bloggvärldens fel eller förtjänst – beroende på hur man ser det. Jag tror helt enkelt att en normalisering av yrken som modedesigner, stylist eller fotograf bidrar till att skapa ett samhälle där vi gärna satsar på oss själva, men ogärna hjälper andra. För det är inte lika glammigt.
Och jag anser alltså att dina formuleringar i det här inlägget bidrar till att normalisera åsikter som “Modedesigner är glammigt” och “Sjuksköterska är inte så coolt”. Och jag är 100% säker, efter att ha läst din blogg länge, länge (och även läst förklaringsinlägget), att det inte var din intention med inlägget. Men formuleringar kan, på ett omedvetet plan, bidra till normalisering så himla, himla lätt. Det vet jag också att du är medveten om. Och därför så tycker jag att det är viktigt att kanske visa upp en mer nyanserad bild, och inte ta exempel som bidrar till just dessa strukturer.
Men precis lika viktigt som det var att du framförde dina åsikter till den där mannen (skitbra, förövrigt), precis lika viktigt är det att vi kan framföra åsikter till dig, angående det du säger. Och, som jag sa tidigare, men verkligen vill poängtera ytterligare, så ska det självklart inte vara skäll och smäll på fingrarna, i stil med “Jag trodde bättre om dig” eller “Men jag kanske vill bli sjuksköterska?!”, men nyanserad kritik som problematiserar dina frågeställningar och påståenden måste vara okej! För hur ska vi annars få det där värdefulla utbytet?
Tycker för övrigt att du är toppen. Det behövs fler som du. Och jag hoppas att du tar min kritik som konstruktiv och inte som något påhopp.
Måste bara säga emot dig när du säger att det inte är speciellt vanligt att unga idag väljer att bli Sjuksköterska… Då är du inte direkt insatt i ämnet för de är en av de allra populäraste utbildningarna i Sverige och det krävs dessutom höga hp för att komma in på den. Däremot har många som pluggar på universitetet ett intresse flr mode vid sidan av, och det fungerar alldeles utmärkt.
Det sa jag inte. Jag sa att det inte var så “populärt”, med meningen att det inte framställs som speciellt glammigt. Precis som jag skrev. I övrigt så är jag mycket väl medveten om de poäng som krävs för att komma in på sjuksköterskelinjen.
Men vad ledsen jag blir. Jag har alltid tänkt att jag vill BLI något, något kreativt, bara för att det är modernt och jag får vara “viktig”, art director tänkte jag, det var flashigt. Men så väntade jag i många år och så mognade mina tankar och jag tänkte att det är ju inte det jag vill egentligen, jag vill medverka till att bryta stereotypa könsmönster och stärka de unga till att tro på sig själva, så att jag kan gå hem från arbetet varje dag och känna att jag faktiskt gjort något gott. Så jag valde att utbilda mig till ett yrke inom barnomsorgen, det ångrar jag inte en sekund. Skulle jag vara art director idag så skulle jag nog inte trivas, jag skulle kanske gå hem från jobbet med en klump i halsen för att jag inte valde att göra det som jag brann för.
Ckara! så otroligt snabbt och modigt av dig att svara så. Imponerande.
och vad fan är det för fel på att vilja ha bekräftelse? vem vill inte ha det? det är mänskligt, ett helt normalt flockbeteende.