Valborg

Valborg och vi fixar mat för elva. Vi blir sex vuxna, fem barn och en hund! Men ingen majbrasa för den tänds så sent att barnen redan hunnit somna. När vi har massa gäster orkar i alla fall inte jag stå vid spisen hela dagen. Jag och Jakob hjälps åt att förbereda en jädra massa tacosingredienser och så en gigantisk marängsuisse till efterrätt. Tänk lågstadiedisco! Prestigelöst och bra.

(Klänningen är en loppispärla som var lite för liten. Anna kortade den på längden och sydde en kil  vid dragkedjan av överstkottstyget och nu sitter den som gjuten!)

Sommar med systrarna Von Sydow

Jag är väldigt nyfiken på Ebbas senaste bok som hon gjort tillsammans med sin syster Amy. Oerhört fina bilder och en riktigt bra grundidé med menyer för sommarens alla högtider. Ska definitivt slå till på den! Formen ser dessutom väldigt fin ut. Jag är otroligt nördig med form nu när jag gör egna böcker.

Tycker att det är väldigt smart att jobba ihop med sina syskon när man bor en bit ifrån dem  (som både Ebba och jag gör – även om det i Ebbas fall är hundra gånger längre). Då får man ytterligare en anledning att ses.

 

 

 

Finn fem fel

”Jag har alltid tyckt att det är hemskt orättvist att kvinnor som har väldigt snygg kropp och allt är fint – som delvis var skälet till att hon knöt kontakt med sin man – sedan får två eller tre underbara barn som alla älskar och mamman sedan är lämnad ensam med en kropp som är utnyttjad, uttöänjd och förstörd. En kvinna som är en god mor och har offrat sin kropp ska inte behöva gå omkring och vara rädd för att mannen ser snygga sekreterare som ännu inte fått barn. Det är orättvist. Jag tycker att mannen borde bidra (ekonomiskt), det är en familjeangelägenhet”

Claes Lauritzen, plastikkirurg uttalar sig i SVTs dokumentärserie Skönhetsbubblan. Ett program som är sjukt på så många nivåer att man inte vet var man ska börja nysta någonstans. Riktigt sevärt!

 

 

Det kommer bli fint

Det kommer att bli en fin sommar. Förra året var lilleman så liten att han blev kvar där man placerad honom. I blåbärsriset till exempel. Nu riktigt rusar han fram och bromsar genom att krascha in i saker. Jag ser fram emot att sjöbada ihop. Att gräva i sanden. Att plaska i den stora baljan i trädgården, låta honom smaka allting som växer i landet, att cykla långt med honom i stolen på pakethållaren och ta båten ut till skärgården.

 

Bloggforum

Nästa söndag är det Bloggforum i Göteborg, anordnar gör Frida med bloggen Trendenser! Jag föreläser tillsammans med Frida och Annakarin och utöver det kan man under dagen lyssna på  tv-kocken Monica Ahlberg, Blondinbella och designern Stylein.

100 bloggare är specialinbjudna men ett begränsat antal biljetter för allmänheten släpps även och här hittar ni information till hur man kan förhandsboka en sådan biljett! Jag tycker att ni ska pallra er dit! Tror att det kommer blir en riktigt bra söndag.

Flugsvampen

Nu är jag hemma efter några dagar hos min mormor och sedan en sväng förbi Stockholm med en föreläsning under fredagen.

Idag har jag en miljard mail att svara på och hundra arbetsuppgifter att ta igen. Det är bara att sätta igång. Hoppas ni har en fin helg

(Klänning second hand och kavaj från H&M)

 

 

 

 

Milkshake – mjölkskak med vaniljsmak

Högt kraftigt glas med milkshake och sommarrandigt sugrör.

Kall njutning med smak av frukt. Jag är uppvuxen med en väldigt hälsosamma föräldrar och vi åt nästan aldrig godis under vår uppväxt. Men något mamma brukade göra till oss ibland var mjölkskak.

Mjölk, lite kakao, banan och så någon liten skopa glass som kördes hastigt i mixern.

Jag brukar göra min egen variant till frukost ibland. Kakao, mjölk, banan, vaniljpulver och så lite is. Smakar namnamnam!!!

 

 

Överkänsliga bloggbrudar

Om man någon gång dristar sig till att reagera på den kritik man får som bloggare får man alltid höra ”Det där borde du tåla. Herregud vad du är överkänslig. Du får hundra snälla kommentarer och en negativ och ändå klagar du”

En vanlig dag i gymnasiet mötte jag kanske hundra personer. Även om nittionio av dem var snälla skulle jag fortfarande bli ledsen över att en av dem kallade mig tjockis i korridoren. Över att en av dem sa att jag var ful. Skrek fitta efter mig. Eller hånade mig för att jag skrev fel på tavlan under redovisningen.

Varför är det så svårt att förstå att det är likdant i bloggvärlden? Jag vet att så många bloggare får skit men inte vill klaga. För att de direkt möts av folk som förminskar deras känslor. ”Det där är väl inget att bli ledsen över. Hur känslig får man vara?” Hur många negativa kommentarer ska man få för att det är ok att reagera? Två, femton, hundrafemtio? Det man ofta glömmer är att det visserligen kanske bara är två elaka kommentar i ett inlägg. Men skriver man 20 inlägg i veckan är man uppe i 40 anonyma påhopp. 40 påhopp om ens vikt, utseende, tillkortakommanden i livet. Det skulle räknas som mobbing på vilken arbetsplats som helst.

”Men det där får du ta. Det där får du ju räkna med” Ja. Och vi tar det. Vi bär det. Vi räknar med det. År efter år. Bloggbrudarna är ett tappert släkte och det är sällan någon verkligen klagar. Träffar man bloggare privat får man höra de mest hårresande historier. Som man håller tyst om för att man vet att det bara blir värre av att berätta på bloggen.   Man ska veta att de negativa saker som syns på bloggar ofta är toppen av ett isberg. Lägg till hatgrupper på FB, hatbloggar, elaka inlägg från andra kända bloggare, knäppa mail och diskussionsforum och ibland till och med brev och telefonsamtal. Hur länge kan man vara oberörd inför det?

Jag tror inte att de som lämnar personkritiska kommentarer förstår vilken ojämn kamp de för. De vet ”allt” om oss. Vi vet inget om dem. De kan hugga där det tar som mest men vi kan inte svara tillbaks. För då får man höra att man inte kan ta kritik. Jag vet att de flesta bloggare kan ta kritik. Jag är till och med väldigt bra på att ta kritik. Men kritik är bara konstruktiv om man vet var den kommer ifrån. Vilken agenda kritikern har. Vem som ger den. Är kritikern en person som man själv respekterar och tycker är vettig? Är det en anonym person är det nämligen en helt annan sak. Kritik är konstruktiv om den ges med kärlek. Inte för att kritikern hävdar det.

Det talas mycket om troll på nätet, men det sorgliga är att det sällan är troll. Det är helt vanliga människor som glömt att det på andra sidan sitter en mottagare. En människa med ett liv rätt likt deras.  Och vi tål – oj vad vi tål och bär! Men ibland, när summan av alla nålstick tillslut skär som knivhugg. Då kan det hända att man vill ge fan i att blogga någonsin igen. Trots att nästan alla är vänliga.

Det är inte trams eller överkänslighet. Det är att vara människa.

Schweizerkaka

Kaka med chokladtäcke och jordgubbar.

Schweizerkaka går hem i alla läger!

Vad kan gå fel när man blanda god choklad med finfin nötbotten liksom?

Så här gör jag min botten:

100 gram mandel

100 gram smör

2 ägg

2 1/2 dl strösocker

1 2/3 dl vetemjöl

Topping:

300 gram schweizernötschoklad

10 msk grädde

1 msk smör

Så här bakar du kakan:

Sätt ugnen på 175 grader. Mal mandeln i en kvarn eller mixa den i en matberedare. Smält smöret i en kastrull och vispa ägg och socker riktigt pösigt och vitt

Blanda ihop alla ingredienser till smeten och häll i en smörad form med löstagbar kant.  Grädda i ca 30 minuter. Den ska bli gyllenbrun. Låt svalna

Smält chokladen över ett vattenbad och blanda i grädden och smöret. Bred över tårtbotten och låt stelna i kylen.

 

Birthday

Idag fyller jag år! 26 långa år. Jakob, Bertil och Melker – mitt lilla mansharem – uppvaktade mig med blommor och fika i morse.

Jag har bjudit på tårta nu på dagen. Med passionsfrukt, vindruvor och kumqats. Jag minns hur jobbigt det var när mamma och pappa fyllde år när jag var liten. Och jag och Anna skulle baka tårta till dem. Fanns det något jobbigare än att baka tårta? Idag älskar jag födelsedagar då det ger mig en anledning att baka.

Nu är det i alla fall hög tid att börja förbereda födelsedagsmiddagen. Bara att värma – min pappa har fixat älgstek och potatisgratäng.

 

Skriva

För alla som när drömmar om att bli författare vill jag tipsa om tidningen Skriva. Fick hem den då jag var med i en artikel om bloggande i det senaste numret. Blev positivt överraskad! Här finns tips för alla typer av skrivande och råd kring hur man gör för att få en bok antagen, vad man ska tänka på när man skriver kontrakt och massa annat matnyttigt.

Bonnig och rejäl

Jag vet inte varför jag känner sådan gemenskap med tjejer som är uppvuxna på landet. Kanske handlar det inte ens om landet? Jag är ju själv uppvuxen i stan. Kanske handlar det om en mentalitet. Att inte vara sjåpig. Att vara händig och praktisk och rask. För min morfar spelade det inte så stor roll om man var läkare eller undersköterska. Bara man var snäll och rejäl.  Morfar lät alltid mig och min syster förstå att det är bra att vara rejäl. Herregud vilka rejäla flickor sa morfar när jag och Anna gjorde praktiska saker. När vi skidade och högg ner en stor julgran. När jag bytte ett punkterat däck på bilen. När vi la ut nät och rensade fisk eller lagade middagen åt mormor och morfar som tagit sig en lur på soffan. Herregud vad du är rejäl sa morfar när jag skottade fram bilen och åkte och hämtat postväskan.

Att vara rejäl innebär att man får praktiska saker att hända. Att man inte låter mossa växa på rumpan. Att man förstår lite av det ena och det andra som rör skötsel av hemmet och gården. När jag tänker på rejäla människor står bondhustrur och husmödrar för mig. Kvinnor som visserligen skötte traditionellt kvinnliga sysslor men även sådant vi idag tror alltid varit synonymt med män; Fiske, vedhuggning, snöskottning. Vad annars fanns att göra när karlarna var ute i timmerskogen i veckor? Kanske är det därför så många av de tjejer som jag kommer bäst överens med är tjejer som fått det i modersmjölken – att inte bara vara söta och svara snällt – utan rejäla och rediga, starka och praktiska. Lite bonniga helt enkelt, i ordets allra vackraste bemärkelse.