Leklusten

 

Bild Nina Ruthström

En sak som fachinerar mig är att de flesta föräldrar är mer konservativa med sina barn än med sig själva.

Många skulle aldrig ge sin dotter en leksaksbil, trots att mamman i familjen har både körkort och bil. Många skulle aldrig ge sin son en leksaksspis, strykbräda eller dockvagn. Trots att pappan i familjen lagar mat, stryker tvätt och går ut med barn i vagn. Jag undrar vad det är vi är så rädda för? Varför ger vi barnen färre valmöjilgheter än vi vill ge oss själva? Vissa pyntar ut sina döttrar i klänningar, glitter, lackskor och snäva små jackor. Trots att mammorna själva helst går i bekväma jeans och converse.

Jag blir jätteglad när jag ser att företag som Leklust utmanar föräldrars stereotypa tänkande. Självklart kan Spindelmannen köra dockvagn! Hur svårt kan det vara liksom? Heja Leklust! Hoppas andra företag tar efter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

155 kommentarer på “Leklusten”

  1. Yes! Det är ju faktiskt som hos leklusten verkligheten ser ut ändå. Spindelmannen (eller kvinnan?) och dockvagnen :). Både min femåriga tjej och hennes sexåriga tjejkusin har spindelmannendräkter. Ni som blir nervösa av det kan jag meddela att de önskat sig dessa alldeles själva. Kombineras gärna med klackskor eller diadem 😀

    1. Jag har tre barn, samtliga har lekt med allt, tjejerna med bilar och liknande pojken med dockor, bokmärken spis mm. Han var den som hade flest Barbie, faktiskt
      Likadant växte jag upp på 60 och 70 talen. Allt fanns framme att leka med, både bilar, dockor och tågbana. Vi, syrran och jag klättrade i berg, byggde kojor, körde racer på våra cyklar osv.

      Ska Leklust Hyllas för att de sätter pojkar på traditionell flickplats och tvärtom?
      Nädu Clara, lite längre får de allt sträcka sej innan jag ropar hurra. Alla tjejsaker är lika rosa som vanligt, allt ser ut som vanligt, just förutom att könen bytt plats. Jippie liksom

    1. Håller med! När jag var liten, vilket är länge sedan, på 70-talet, då fick jag en stor lastbil, en skottkärra och indianfjädrar av min käre far.
      Blev inte så mycket lek med dockor för min del 😉

      Kram Mrs G

  2. Fantastiskt förklarat! Kan dock sätta hur mycket som helst på att någon ändå kommer att missuppfatta, prata om att ”sudda ut könen” och gorma något om en grå, könslös massa. Ibland undrar jag om folk missuppfattar med flit?

  3. Är det verkligen så att många föräldrar inte kan köpa en leksaksbil till sin dotter och en leksaksspis till sin son? Att det fungerar så i vissa familjer kan jag väl tänka mig, men jag har faktiskt rätt svårt att tro att det skulle vara så vanligt. Tror inte att jag själv känner en enda människa som skulle resonera så.

    1. nä, det är väl inte jättemånga som resonerar så medvetet eller högt. men många ggr som det är precis så (tyvärr) som det fungerar i praktiken hursomhelst.

      ang leklust: där har det hänt grejer! kom ihåg att jag tittade i nån sån där tidning för kanske ett eller två år sedan och förundrades över hur uppdelat allt var i pojkar med blått och grönt mot tjejer med massa rosa. skönt att se att det kan förändras!

    2. Jag arbetar på förskola och det är faktiskt många föräldrar som resonerar så. Få som klär könsneutralt, jag trodde det skulle vara vanligare. Jag trodde också att det var få föräldrar som faktiskt följde könsnormerna, men de är väldigt vanligt. Alla barn har förstås inte endera rosa eller blått, men det är ganska uppdelat ändå. Dessutom är det vanligt att saker som ska lagas, typ en trasig mössa eller ärm bemöts av personalen med orden ”Det kan säkert mamma fixa”. Jag försöker tänka på min retorik men det är inte helt lätt. Det finns en viss omedvetenhet om genus inom förskolan. Många tar det som att man helt ska sudda ut kön, men det är förstås inte det jag vill, jag vill bara att det inte ska tas så mycket för givet. Det är inte jobbigt att säga ”Det där kan säkert mamma eller pappa fixa” istället för bara mamma, men det måste övas in en aning bara.

    3. Då är du nog ganska unik. Jag känner en hel hoper som på ren reflex köper könsstereotypa leksaker.

      Intressant vinkling Clara!

      1. Bara könsstereotypa leksaker? Jagt diskuterade detta med min man igår. Jag lekte mycket med dockor och en av hans favoriter var att samla på bilar, men det var verkligen inte det enda vi gjorde. Jag fick dockor för att jag önskade mig det men mina föräldrar kunde också ge mig mer typiska ”pojkleksaker”. Samma sak gällde i min mans familj: han hade inte bara sina bilar, mest av allt ritade han men han hade också sina dockor.

        Flickor som leker med dockor och pojkar som leker med bilar är inte fel. Däremot är det fel om föräldrarna aldrig presenterar något alternativ till dockor för flickorna, eller bilar för pojkarna.

        1. Det är ingen som säger att dockor är fel för tjejer eller killar för bilar. Det är tvärtom, att dockor och bilar är hur bra leksaker som helst, för ALLA barn oavsett kön. Det är synd när föräldrarna begränsar barnen genom antingen eller.

  4. Suck! Orkar bara inte diskutera detta vill bara påpeka att världen blivit förvriden! Tror inte det var menat så här från början….var gick det snett?

  5. Äntligen! Trodde faktiskt det var ett fotomontage först.
    När jag var liten lekte jag med He-Man-gubbar och My Little Pony. Jag byggde kojor i skogen bakom huset och mekade med min tramptraktor när pappa mekade med sina riktiga. Eller så bakade jag bullar och sockerkakor med mamma. Jag älskade min rosa klänning med volanger lika mycket som min jobb-overall (en kopia av pappas lagårdsoverall, fast i barnstorlek). Tycker jag inte tagit så stor skada av att min barndom var som den var. Tvärtom. Vi försöker uppfostra vår son i samma anda. Han får leka med vad han vill. Ska sy hans första docka när jag får tid. En liten Waldorf-version av honom ska det bli. 🙂

    1. …roligt att du skriver ”mekade när pappa mekade” och ”bakade när mamma bakade” 😉 allt var alltså helt traditionsenligt uppdelat i eran familj och du har inte tagit ngn skada av det, härligt! har haft det precis likadant, men med min son blir det nog att han både mekar och bakar med sin far, för jag kan inget av sådant.. Men städa och sy fast en knapp kan jag plus lite annat härligt som köra skoter och fyrhjuling 🙂

      1. Inget barn ”tar skada” av hur föräldrarna fördelat uppgifterna hemma. De påverkas av det: du säger ju det själv, att du inte kan meka. Varför kan du inte det? Kan det vara så enkelt att ingen uppmuntrat dig att lära dig det, utan uppmuntrat dig till andr saker, som att sy? 😛 Det finns inget rätt och fel i det här, tycker jag. Vi påverkar ju alla barnen i någon riktning, det gäller bara att vara medveten om det!

  6. Dessutom är det exempel på ett utmärkt användningsområde för ordet hen. Bara bra saker!

  7. Visst, alla steg i rätt riktning ska applåderas, men 99,9 % av katalogen består av extremt stereotypa bilder av flickor i rosa och pojkar i blått som gör det man ska enligt trånga normer. De tre bilderna är de enda i hela katalogen som illustrerar något annat.

  8. Minns när jag såg den tidningen och tyckte det var underbart att företaget vågar försöka bryta normen. Min 20 år yngre bror leker gärna med både spindelmannen och dockor, men sedan han har börjat på förskolan, så har han blivit mer ”medveten” tyvärr om att pojkar ska ha blått och svart, leka med bilar och sånt. Är svårt för honom då hans favoritleksaker är ett par gosiga mjukiskatter, och han vågar inte ta med dem till förskolan. Känns som det måste vara personalen på förskolans fel, då han inte hade något problem med att leka med dem innan.

    1. Tror inte det är personalens fel. Snarare någon annan pojke som blivit uppfostrad väldigt snävt in i mansrollen och talar om för de andra ”hur det ska vara”. Är en del föräldrar, främst pappor, som är väldigt rädda för att deras pojkar ska leka med typiska ”flickgrejer” och tydligt talar om det för sina barn. De gör det väl av kärlek, vill inte att deras barn ska bli mobbade, utanför, ”veka”, men istället blir det bara fel.

      1. Mjo, men bra personal kan prata med pojkarna och viusa att det visst är tillåtet. I den åldern är barnen fortfarande väldigt påverkningsbara… 😛 Men det är ju inte personalens ansvar, det är ju föräldrarnas. Vi kan inte tro att skola och dagis ska uppfostra våra barn åt oss.

  9. Äntligen!
    Har de fattat hur verkligheten fungerar! Mina söner snickrar en koja, syr en snygg flagga till den, bakar kakor för att fika i den och tar ut sovsäckar, bygger upp ett mys för att sova i den, beväpnar sig med pinnar och pilbågar mot eventuella vargar. Och har jätteroligt!

  10. Jag reagerade inte på spindelmannen som kör dockvagn, för min första iakttagelse i din inledande bild var produkternas hysteriska design. Något jag retat mig på ett tag nu, som mamma till en dotter på två år som snart ska få ett syskon. Har letat efter dockvagn, men i leksaksaffärerna finns bara rosa, blommiga och superplastiga utföranden. Precis som du skriver: Vilken vuxen kvinna eller man skulle välja en sådan modell? Vad är det som gör att man tror att blekrosa är den enda färg som går hem på dockprylar när de är tänkta för barn?

  11. Rolig reflektion just idag för innan min som på 21 månade skulle lägga sig idag så hjälptes han o jag åt att sätta ihop ett liknade kök som det var på bilden. Han tidigare lilla spis som var från min barndom hade gått sönder.
    Han har en docka i sängen och flera rosa saker.
    Ofta får jag kommentarer om hans risa mugg eller nappflaska men i min värld har jag inte ens tänkt så när jag handlat. Varför ska pojkar inte kunna få ha fina färger. Måste dom bara ha grått o svart o blått???
    Vill även tillägga att har bilar och andra leksaker. Han älskar redan nu traktorer mm och vi har inte försökt få honom till det. Han är ett barn som ska få leka och klä sig i saker och färger han själv gillar!

  12. Håller med dig! Vår lilleman här hemma fick en fin röd dockvagn i födelsedagspresent som han älskar och storebror gjorde mig glad när jag fick höra från hans dagisfröken att han hade sagt, jag gillar blommor…och rosa! Jag tror att han har fattat att man får tycka om vad man vill, jag hoppas i alla fall det!

  13. Säger som du. Det är klart spindelmannen ska köra barnvagn!

    Vår son har en leksaksspis som han gärna leker vid. Snart ska jag plocka hem dockorna som ligger på mammas vind. Tror de kommer bli väldigt populära att köra runt i vagn och byta blöja på precis som mamma och pappa gör med honom och lillasyster.

  14. Ja, det är konstigt att man begränsar sina barn på det sättet bara för att de har snopp eller snippa. Jag trodde naivt förut att det var vanligt att pojkar lekte med dockor hemma och flickor bilar, men jag har märkt nu när jag själv har barn att läget inte är så. Min treåriga killes favoritlek är att laga mat vid sin spis, även om han allra helst står bredvid pappa vid riktiga spisen. Sen gillar han sina dockor också. Och bilarna, men inte lika mycket. För oss har det varit självklart att ge honom möjligheten att utveckla skilda intressen i leken. Både snickeri, byggande, vårdande och matlagande. Tyvärr ligger delar av problemet hos andra vuxna som har mage att kommentera mille ibland när han leker med dockvagnen. Inget direkt mot honom, men attityden är svår att missa. Måtte vuxna inse att vi måste vara med och förändra detta. Barnen gör som vi. Alltid.

    1. Helt rätt..det är de vuxna som måste ändra sej. Jag känner en man som var emot att hans son skulle börja dansa.
      Hur kan man ens öppna käften som vuxen om man är så jäkla korkad….fy sjutton. Tänk ha en pappa som är så inskränkt..

  15. Jättebra skrivet! Samtidigt kan jag inte låta bli att undra var de där människorna som klär sina barn i rosa klänning trots att de själva går i jeans finns, antar förstås att det är samma människor som trycker en docka i handen på sin dotter och inte skulle kunna tänka sig att köpa en bil till henne i stället, men fortfarande, var hittar man dessa människor? Jag har inte en kotte i vare sig min släkt eller umgängeskrets som gör på det viset. Jag har själv en son och klär honom i kläder jag själv skulle kunna tänka mig att bära och ger honom leksaker som jag vet eller tror att han kommer uppskatta. Nu har förvisso jag och min sambo köpt en väldigt liten del av de saker han har, men det är en härlig blandning av bland annat dockor, vagn, spis, Pippi Långstrump och verktygslåda. Ingen som kommit hit har någonsin kommenterat att han har en rosa matta i sitt rum och skulle aldrig komma på tanken att ifrågasätta varför jag klär honom som jag gör. Jag är ingen klänningstjej, även om jag tycker att det är himla fint på andra, jag är nog en typisk jeans- eller tajtstjej och därför klär jag min son likadant. Tajts och tröja eller jeans och tröja. Här hemma hos oss är det inga konstigheter att vi delar på alla sysslor, jag kan snickra och skruva lika väl som min sambo, han är bättre på att laga mat och jag är bättre på att köra bil. Så, även om jag verkligen uppskattar sånahär inlägg så undrar jag: möter ni sånadär människor som beskrivs i texten dagligen? Nu menar jag främst det här med kläder och leksaker alltså. För det är väldigt, väldigt sällan jag stöter på människor som klär sina döttrar i rosa och söner i blått, köper bilar till pojken och dockor till flickan. Inte ens på sonens förskola upplever jag att det är på det viset. Hans bästa kompisar är två tjejer och dom tre leker med exakt samma saker och bär nästan identiska kläder.

    Jag förstår förstås att dessa människor finns, annars hade diskussionen aldrig uppstått, men jag vet inte om jag antingen är blind eller helt enkelt inte rör mig i kretsar där föräldrar så medvetet ”könar” sina barn? En intressant diskussion tycker jag iaf att det är.. och VIKTIG!

  16. Älskar bilden på spindelmannen med barnvagn. Men jag håller inte med ditt resonemang om att småtjejer hellre går klädd bekväm i t-shirt och jeans. De flesta småtjejer som jag känner ÄLSKAR prinsessklänningar och ska till och med kränga dem över overallen på vintern. Obekvämt? Kanske det… men ännu mer lekfullt och lustfyllt!

    1. Dessutom tycker jag inte att problemet hos barnkläder är att tjejer går i klänning och rosa kläder och pojkar i snickarbyxor och blå kläder. Problemet är att vuxna klär sina barn i VUXENKLÄDER! Jag skulle aldrig klä min dotter i korsettklänning eller övriga ”Vuxenkläder i barnformat”. DÄR har ni det verkliga problemet med barns kläder. Det är inte färgen som spelar roll. Förstår ni???

        1. Hur kan Evelina vara problemet ?
          Är det rätt egentligen att vi sätter bikini på våra små flickor, eller korsettklänning, som hon nämnde ? Bh finns fortfarande att köpa till ett- tvååringar.
          Att sen rosa blivit en tjejfärg är ju synd, många underlåter att köpa rosa kläder till sina pojkar. Ändå var faktiskt rosa en killfärg fram till 40 talet.

  17. Dessutom så verkar ju rosa vara en hemskt populär färg hos småtjejer och de brukar ju helst vilja köpa och få alla sina saker i rosa. Så leksaksaffärerna har väl inne det som säljer bäst… Helt förståeligt.

    1. Rosa är en himla populär färg bland många små pojkar också, problemet är väl att många föräldrar inte vill köpa rosa till sina pojkar för att de anser att det är en ”tjejfärg”.

        1. Varför det? Så om en pojke har en rosa tröja så har han en tjejtröja? Säg det till bratsen på Stureplan i sommar!

        2. Och där har vi hela problemet. Om en liten pojek tycker om rosa, då får han inte lov att göra det eftersom det är en tjejfärg? VARFÖR begränsa barn på det viset? Varför göra människor osäkra på vad som kan tänkas vara tillåtet att tycka om eller inte? Vem mår bättre av det?

          1. Dessutom tycker jag inte att problemet hos barnkläder är att tjejer går i klänning och rosa kläder och pojkar i snickarbyxor och blå kläder. Problemet är att vuxna klär sina barn i VUXENKLÄDER! Jag skulle aldrig klä min dotter i korsettklänning eller övriga ”Vuxenkläder i barnformat”. DÄR har ni det verkliga problemet med barns kläder. Det är inte färgen som spelar roll. Förstår ni???

          2. Jag har inte påstått att killar inte kan eller inte får gilla rosa. Dockvagnar finns ju tydligen bara i rosa. Jag sa att jag inte kommer klä min son i rosa. Varför skulle det vara fel? Folk som vägrar klä sin dotter i klänning eller låter henne leka med barbiedockor är tydligen ingenting men att man säger att man inte kommer att klä en pojke i rosa så är det tydligen jätteprovocerande.

        3. Min man (som är chef) klär sig mycket konservativt på jobbet och då är rosa faktiskt en av de traditionella klassiska färgerna på skjortorna i kostymgarderoben och har alltid varit.
          Även i mina äldre barns skolor är rosa en vanlig syn på killar bla. rosa inslag på pikeskjortor köpa på pojkavdelningar på våra allra vanligaste butiker.
          De som fortfarande inte får bära rosa är uppenbarligen pojkar som är spädbarn eller i förskoleåldern. Varför ska just de vara konservatismens fanbärare undrar man?

    2. Jag tycker inte att det är ngt fel med att inte klä sina barn i rosa, det jag tycker är fel är att pojkar som uttryckligen ber om att få något rosa blir nekade för att föräldrarna anser att det är en ”tjejfärg”. På samma sätt tycker jag såklart att det är hemskt att neka sin dotter en docka om hon verkligen vill ha en och ist ge henne en bil. I mina ögon handlar det inte om kön hit och dit utan att uppmuntra barnen till att prova på lite av varje, dvs varken påtvinga eller neka barnet pga av vad som i mina ögon är ”fel anledningar”. Hade jag haft en dotter hade jah inte klätt henne i rosa klänningar eftersom att jag inte klär mig själv i varken rosa eller klänning, hade hon däremot kommit till mig en dag och sagt att hon inte ville ha jeans utan en rosa klänning hade hon fått det. Jag skulle aldrig neka henne något hon vill bara för att. Barn ska inte komma i kläm för att vi vuxna ska bevisa ngt för omgivningen. Hoppas det inte blev allt för luddigt, skriver från mobilen och har inte tid att gå tillbaka och kolla ev stavfel.

      1. Men Evelina, hur kan du inte se problemet? Kan du inte lägga ihop ett med ett och se vad problemet blir? Sådana som du upprätthåller strukturerna som hindrar invinder från att blomma ut, det är sådana som DU som hindrar pojkar från att gilla blommor och rosa! Det är sådana som du som bromsar jämställdhetsutvecklingen. Hur kan man inte vilja sina barn det bästa? Om du nu har barn, känns det bra att begränsa dem? Eller att bidra till att din dotter aldrig kommer få samma möjligheter som din son (eller vice versa i vissa fall)?

        Människor och i synnerhet barn som inte har någon kritisk förmåga påverkas av den syn vi har av män och kvinnor i allra högsta grad, både medvetet och omedvetet. Vilket i sin tur begränsar och skapar ojämlika villkor könen emellan.

    3. Rosa är en populär färg hos de flesta barn i senare delen av förskoleåldern. Det har med uvecklingen av synen och färgsinnet att göra. ebisar föredrar ofta starka tydliga färger och det hänger sedan med en tid, sedan ”upptäcker” de pasteller och hamnar ofta i en rosa period. Alla mina söner har haft sådana perioder liksom de flesta förskolebarn jag träffar i jobbet. Det är bara det att vissa av dem inte tillåts leva ut det på samma sätt pga föråldrade traditioner.

  18. Leklust har lyckats bra men det är ändå inte helt där än tycker jag. Ser med spänning fem emot den dag då kataloger visar kanske bara ett par händer som leker med något, så visar det inget kön alls. Att just Stålmannen kör en just rosa dockvagn är fortfarande inom ”fel” ramar tycker jag. Förstår du vad jag menar? Jag är förskollärare och tänker på sånt här varje dag. Det är väldigt intressant. Tack för fin och klok blogg

    1. Jag vet inte om jag förstått exakt vad du menar, men tänkte bara tillägga att vi inte har någon aning om ifall det är en pojke eller flicka under spindelmannen-dräkten vilket jag ser som ett jättestort plus i sånahär sammanhang.

  19. Spindelmannen med rosa barnvagn, intressant. Vem gömmer sig under dräkten? 🙂 Min son fick både det ena och det andra när han var liten. Dottern leker glatt med allt som kommer i hennes väg. Jag räknar kallt med att Spindelmannen kommer att gå med rosa barnvagn här om något år.

  20. Ja verkligen.
    Det är så märkligt det där. att vi inte ser på att barnen ”tränar” på olika egenskaper och förmågor.. och vi önskar jämställda förhållanden och att vi kan dela och hjälpas åt. Olika leksaker tränar olika förmågor.
    klart ungar ska erbjudas hela spektrat.
    FUCK könsrollsbegränsningar.

    /Lovisa

  21. Verkligen befriande med Leklustkatalogen! Sag i nagon braschblogg att folk gatt bananas i kommentarsfaltet pga det ”politiskt korrekta” som gatt aaaaalldeles for langt. Det ar intressant att politisk korrekthet blivit ett skallsord, nar det i grunden handlar om att vara juste och visa respekt for manniskors lika rattigheter och mojligheter att fa vara som man vill.
    Glad att du visar upp katalogen pa din blogg!

  22. Sååå bra!!! Har 3 pojkar och en av dem ÄLSKAR ROSA. Är så glad att han kan stå på sig! I helgen fick han höra av en kompis ”men varför har du ROSA???” lite nedlåtande.. Sonen (snart 4 år) svarade ”för att jg älskar rosa!!”

    Jag håller absolut med om att pojkar självklart ska kunna leka med dockor, spisar osv! De måste ju oxå förbereda sig för livet som vuxen och förälder!

  23. För mig var det tvärt om som liten. Allt jag önskade var att ständigt gå i prinsessklänningar och ha en massa halsband. Men det jag fick var precis det mamma själv var klädd i; tröja och jeans. Men helt ärligt har jag inte mått dåligt över det heller. Att jag idag jobbar som hudterapeut trots att min mamma aldrig ens använde mascara tror jag inte heller har med min barndom att göra. ( som om jag skulle trotsa henne på något vis..) Ibland tycker jag att vi överanslyserar för mycket. Låt vissa saker bara va. Det är ju försjuttsingen bara kläder.

  24. Ja det är märkligt, har tre söner och alla är/var icke-könsstereotypa men tyvärr blir det värre med åren att gilla rosa till exempel. Flickor har det mycket lättare och får välja hur som helst. Raseriet mot att Claras pojke hade klänning visar ju det. Vem skulle rasa mot en flicka i byxor?

  25. En tanke slog mig efter att ha läst igenom kommentarerna. En hel del påpekar att många flickor älskar rosa och prinsessklänningar, men tänk vad de hela livet fått höra så fort de har dessa kläder på sig.. ”åh vad du är söt” ”oj vilken fin klänning” ”vad fin du är idag”.. När de får så mycket beröm utifrån sitt utseende kan det mycket väl påverka deras val av kläder.. Ska man ta det steget längre så kan man tänka på hur detta påverkar deras självbild när de blir äldre.. när de lärt sig att omgivningen lägger så stort värde (omedvetet..) vid deras utseende..

    Det är svårt det där, men jag (som är förskollärare) lägger stor vikt vid att i största möjliga mån avdramatisera barnens kläder och istället berömma barnet och få henne/honom att känna att de duger som de är.. till exempel säga ”vad kul att se dig idag!” ”Du gör mig så glad!” ”Du är en bra kompis” istället för att lägga någon vikt vid söthet..

    Tanken fungerar vice verca med pojkar och ”häftiga” spindelmannenkläder etc..

    Min tanke blev längre än jag tänkte mig från början 🙂

    kram /iris

    1. Det var en mycket klok tanke! Om pojkar hade bemötts på samma sätt hade de förmodligen också älskat rosa och klänningar. Och jag tror absolut det påverkar självbilden sedan också. Det är sorgligt :/
      Det är så lustigt när alla säger att de inte påverkar sina barn när de och samället i allra högsta grad påverkar hur könen ”ska” vara.

      Men sådana förskolelärare som du ger mig hopp! 🙂

  26. Helt rätt. Jag som förskolelärare blir så lycklig när könsrollerna suddas ut lite mer..

  27. Känns som att Sverige blir mer o mer jämställt. Så det är väldigt konstigt att inte leksaksindustrin hänger med. För när man tittar i leksakskataloger blir man ju mörkrädd ibland. Vet inte hur länge jag fick leta innan jag hittade en dockvagn som inte var rosa. Jag vill uppfostra mina barn till att vara barn, och inte grabbiga o tjejiga. Sonens favoritlek just nu är i sitt kök och nu har jag även byggt ett dockskåp till honom.

  28. Känns lite som att personer som är inne på ditt spår överanslyserar ungefär lika mycket som dom andra på sitt håll. Min dotter älskar rosa, glitter, klänningar osv. Jag är absolut inte sådan själv men jag tror att hon gillar tjejsaker helt enkelt för hon är en tjej. Det finns ju pojkar och flickor av en anledning. Jag kan tycka att det är ungefär detsamma som att döpa sitt barn till din sons namn eller något liknande nästan ”bara för att”. Kan man inte bara vara Mågonstans mitt i mellan som väl är det bästa?

    1. Så alla de små pojkar som älskar rosa och glitter, de är inga riktigt pojkar då? Många barn älskar rosa och glitter. Skitsamma hur många av varje kön som gör det. Fyfan för att berätta för en liten människa att hen inte for lov att tycka en färg är fin.

    2. Linda: Så du tror på allvar att det sitter i tjejers gener att gillar rosa och glitter? *facepalm*

      I så fall måste jag vara en genetisk defekt, har aldrig gillat sådant.

      1. Elle/Vallmo – ta inte så illa vid er. Jag tror knappast att Linda menade något illa gentemot er eller era barn. Hon generaliserar bara, precis som de flesta i kommentarerna. Att de flesta småkillar skulle gillar rosa såg jag några kommentarer om till exempel. Jag känner inte en enda småkille som gillar rosa eller gillade rosa som liten. Jag hade två bröder och de hade vägrat använda rosa. En av mina bröders kompis ville ha en Barbie när han fyllde fem och det fick han. Den stackars Barbien fick dock både håret avkapat och ben och armar amputerade, haha.

        Men det är bara min erfarenhet. Det betyder ju såklart inte att INGA killar gillar rosa, glitter eller Barbie. Precis som att Lindas kommentar inte betyder att det är något fel på er.

  29. Idag köte jag presenter till Milla som fyller ett på söndag, det bleven rosa dockvagn men bara av den anledningen att jag ville ha en liten i trä och den fanns bara i rosa där jag handlade. Dockan fanns bara i blått. Jag tror inte Milla bryr sig över huvudtaget, hon får en docka för att hennes storasyrra är trött på att hon tar hennes. Tänkte köpa ett garage med eftersom hon tar brorsans bilar men det fanns inga för barn under två år.
    Intressant det här tycker jag. När min andra dotter fyllde två år för flera år sedan önskade hon sig en radiostyrd bil och det fick hon. Min sexåriga pojke ville ha en handväska när han fyllde tre och det fick han. Det där med tjejigt och killigt kom först i fyraårsåldern och tyvärr via förskolan

  30. Ja, det är bra. Sådant här är viktigt. Även om det verkar vara väldigt provocerande för många att försöka tänka bort könet så gott det går. Jag minns fortfarande när jag hittade din blogg. Du hade precis fått ditt barn och skrev något i stil med ”det är en unge och den är frisk” vilket tydligen fick en hel del personer att gå i taket och en hel del andra att tänka ut helt sjuka förklaringar till varför du inte berättade om könet på barnet. Då tänkte jag: ”Fan, vad bra! Den här bloggen måste jag läsa!”.

    Och det har jag gjort sedan dess. 🙂

    1. ”att försöka tänka bort könet så gott det går.”

      Inte tänka bort könet. Tänka bort de gamla stereotyperna. Stor skillnad!
      Det är just därför många blir så provocerade för att de tror att vi vill ha ett extremistiskt, färglöst och grått samhälle där alla ska tilltalas hen hela tiden. Så är det ju inte alls.
      Det är viktigt att poängtera.

      1. Jag kan inte svara på vad du tycker men vet vad jag själv menar. Och jag menar det jag skrev: tänka bort könet. Om sedan någon förvirrat får för sig att det betyder att vi upphör att vara män och kvinnor och att samhället blir ”grått” eller vad du skrev, så är det den personens problem. Frid vare med den som vill ägna sig åt hårklyverier och som hellre missförstår än uppfattar.

  31. Tack Clara för en bra inlägg!
    Bra gjort Leklust, fast jag tycker inte katalogerna gör så väldigt mycket för att förmedla könsstereotypa leksaker för de tittar barnen på ca. en gång om året, innan de åker in i sopsorteringen. Däremot väldigt intensiva reklamen på kommerciela barnkanaler som Cartoon Network och där är attityden i stenåldern fortfarande. Så fort det är en docka, mjukis eller något sött överhuvudtaget, då är det flickor med pipiga röster som ojar över det, och är det något ”tuffare” som pojkar kan tänkas sig leka med, då är det supertuffa killar i reklamen och en Dolf Lundgren klang i reklamrösten.
    Som förälder till en 1-3 åring är det lätt att bestämma själv vad det är för leksaker man ska köpa. Men större barn präglas mest av TV reklamen, även om man inte har någon av dessa kommerciella barnkanalerna själv, men på dagis och skola lär man sig ögonblickligen om vad det är som gäller, trots hjälteansträngningar från lärare och pedagoger.

  32. Våran son fick en spindelmannendräkt och blev överlycklig. På dräkten är det nämligen insydda bröstmuskler så nu kunde han äntligen amma! 🙂

  33. Clara
    Visst är det bra när man tänker på vad för leksaker vi handlar till barnen, jag handlade nyligen till en 5 årig flicka..Jag köpte 2 böcker om en prinsessa som använder svärd och räddar prinsar. Och så fick det bli playdo lera. Vår egen dotter hade massor av dockor mm. Men hon har alltid lekt med killar och killsaker.
    Kram

  34. Åh jag blir så glad när jag ser sånt här! Fram för att alla barn får alla möjligheter!!!

  35. Jag har en pojke och en flicka med två år emellan och tycker att det är så himla fantastiskt. Vi skall precis till att flytta till en villa med två små sovrum åt barnen och ett stort lekrum. De kommer alltså att ha gemensamt lekrum mixat med typiska ”tjejsaker” och ”killsaker”, det blir perfekt. En rolig detalj ang. könsroller är att min son fick en bebisdocka någon månad före lillasyster skulle födas. När syster väl var född upptäckte jag en gång att han lekte att han ammade sin docka. Så fint! Empatiträning om något.

  36. Folk som ser mina barn tänker kanske ”usch så könsstereotypt hon klär sina barn”. Men saken är ju den att de klär sig själva. Av alla plagg de har väljer de de rosa för att de gillar dem bäst. De andra ligger oanvända. Ska man låta dem hitta sin egen smak och få känna inflytande eller ska man tvinga på dem de fina multikolorerade plaggen jag gillar för att andra föräldrar ska se hur genusmedveten jag är? Jag vet vad jag tror är bäst för mina barn i slutändan.

  37. Jag kan överhuvudet taget inte förstå att någon skulle vilja köpa någon av dessa leksaker till sina barn. Oavsett kön. Fulare och rangligare saker får man leta efter. Med lykta.

  38. De flesta föräldrar tror jag inte tänker så att nu ska min dotter bara få dockor eller min son bara bilar och lego. På dagis finns ju blandade leksaker . När de är större kan de ju själva ge önskemål om saker de vill ha. Jag tycker det är uppförstorat det här att man på nåt sätt” måste” ge tjejer bilar och killar dockor. Det är löjligt rent ut sagt. Mina tjejer har fått bollar och bilar, men de leker bara med dockor och barbie och killen som har docka och dockvagn som han själv önskat sig när han såg andra på gården hade dockvagn, kul, en dag nu leker han aldrig med den utan det är lego och bilar för hela slanten…jag tror vi varken kan styra eller påverka och jag tror inte att mina döttrar blir sämre jämnställda med sin man bara för de leker bara med dockor eller lagar mat som små. Jämnställdhet handlar om mycket mer än så. Jag stärker mina barn på andra sätt än genom leksaker. Det är viktigare att lära sig att vara en god kamrat, visa empati och kunna säga förlåt samt bidra till att barnet får en bra självkänsla. Det finns annat i livet än leksaker….
    Kamilla

  39. ”Många skulle aldrig ge sin dotter en leksaksbil, trots att mamman i familjen har både körkort och bil. Många skulle aldrig ge sin son en leksaksspis, strykbräda eller dockvagn”

    Och hur kan du veta det? Är det månne så att dina egna fördomar spelar in? Låter som rent nonsens tycker jag.

    1. Gå till närmaste bekant och inspektera vad de köpt till sina respektive barn. Eller gå på ett barnkalas och se vilken typ av presenter barnen får. Eller titta bara i en vanlig leksakskatalog så förstår du snart hur otroligt snävt vi tänker kring leksaker till barn. Jag önskar verkligen att det jag sa var rent nonsens. Tyvärr är det inte så.

    2. Sture: se dig om i världen! Det finns alla sorters människor. Som mamma till två killar kan jag bara jämföra med deras kompisar. En killekompis gick i klänning nästan ett helt år=ok, en flicka har bara fått rosa och glitter=ok. Precis som inläggen innan skriver finns det alla sorters barn och föräldrar.
      Vad det gäller kläder har det väl kanske blivit lite bättre, men för några år sedan var det hemskt. ”Bara” svart och döskallar till killar och rosa med prinsessor till tjejer. Under en period var det nästan omöjligt att hitta en vit t-shirt utan tryck.
      Jag bor i en mellanstor stad i mellansverige i ett ”lagom” villaområde, ingen rik, ingen fattig.. Som ganska många i vårt avlånga land. Tittar jag in hos mina grannar fyller tyvärr vi nog alla mer eller mindre dessa nonsensstereotyper. Som uppväxt på sjuttiotalet tycker jag mig minnas att det fanns en stor strävan efter jämställdehet/jämlikhet. Är det så idag? Tycker inte det.
      Fördomar från Clara? Kanske, vad vet jag, men om du kollar flera leksakskataloger fanns/finns det mest stereotyper och många, både barn och vuxna kliver nog i den fällan med hull och hår. Att vara en omedveten konsument är allt för lätt.
      Nonsen, tja varför avfärda någon som funderar runt att förändra. Förhoppningsvis leder det väl till något bättre eller vad tror du?

      1. Företagen som säljer leksaker vill maximera sin profit. De skiter nog tämligen högaktningsfullt i om de hjälper till att befästa (de som ni i claras army kallar för patriarkala) strukturerna.

        1. De vill sälja leksaker, det gör de inte om de blir kritiserade av sina kunder för en könssterrotyp hållning. Därför är det så viktigt att lyfta fram bra exempel. Jag unnar VERKLIGEN leklust en ökad omsättning efter denna reklam

  40. Det är klart att spindelmannen kan köra dockvagn och för barnen är det ju inga konstigheter.De kombinerar ju sin lek helt fritt tror jag över ”genusgränser”.Har tre barn själv, två pojkar och en flicka.Har mött mina pojkar på förskolan iklädda klänning och högklackat lekandes med bilar.Men jag tycker att det ibland blir för krystat när målet hela tiden tycks vara att få flickor att leka med bilar och pojkarna ska pyssla om dockorna.Varför undrar jag? Mina barn leker blandat med allt, men mina söner leker helst med sina bilar och flickan älskar att pyssla vid spisen.Inget konstigt med det och ingen värdering i det.Valmöjligheten har de. men de har ändå sina preferenser.Och det är ju ingen värdering i det heller.Sen tycker jag att kvinnor och män ÄR olika och detta utan någon värdering.Varför ska vi hela tiden sträva efter att sudda ut våra genus? Nej, det blir för tjatigt ibland, tycker jag som sagt.

  41. Jag blir jätteglad när jag ser sådant här i reklamen, det är ett helt fantastiskt initiativ! Men samtidigt är det främst inte där som problemet ligger, utan det handlar fortfarande om förskolan och dagis, där barnen föses in i sina könsroller och det krävs att de har föräldrar som tänker ett snäpp vidare för att ingen fördelning ska ske. Jag ser här bland kommentarerna en massa förskollärare som tänker på det varje dag, och ni ska ha stort beröm! Tack vare er kan vi förändra på det viktigaste planet, dvs när barnen börjar fundera själva. Jag önskar bara att alla förskollärare var sådana, men det är de inte tyvärr.
    Det ska inte finnas något ”tjejigt” eller ”killigt”, ”manligt” eller kvinnligt”. Det är det som är poängen, inte huruvida vi övernyanserar eller inte. Men jag antar att det är lättare att glida med i gamla banor istället för att tänka lite själv.
    Bra inlägg Clara!

  42. I mitt inlägg” vad tycker du?” har jag skrivit ett uttalande om våldtäkt som du gärna får läsa och mer än gärna diskutera:) Tack för din tid!

  43. Jag kommenterar väldigt sällan, men här tycker jag att du har fel. Jag tycker inte att de flesta föräldrarna tänker som du tror. Dagens nya föräldrar är väldigt medvetna om att ge sina barn en mer jämställd uppväxt. Jag tycker att de låter sina döttrar och söner få leka mycket mer över ”gränserna” mot vad vi fick när vi var små barn på 80-talet. Gränser känns fel att uttrycka sig med. Men jämfört med oss 80-talisters barndom har det skett stora förändringar. Såklart finns det massor kvar att förändra och göra. Men vi är på väg. Jag tycker att vi är goda och bra föräldrar idag. Iallafall jämfört med våra föräldrar. Och det ska uppmuntras! Heja oss.

    1. Går nog i vågor det här. Jag är uppväxt på 70-talet(plysch) och då fanns det få könsrollsbegränsningar eller vad jag nu ska kalla det. 80-talet blev det mer ”poppis” igen med typiska könroller.(vad jag nu minns….)sedan har jag ett glapp i barntänket till jag fick egna för 10-12 år sedan. Första åren var helt ok med hyggligt könsneutrala kläder och färgglada leksaker. Sedan blev det helt hysteriskt med en helt blå/svart/döskallevärld kontra rosa/glitter/prinsessor. DET HAR VARIT VÄRRE än det är nu! Känns som det har svängt igen med kläderna framför allt….. Tror du inte att varje generation försöker vara bättre föräldrar?
      Ps min bästa kompis har köpt massor av klänningar i alla dess former till sina tjejer därför att hon alltid gick i snickarbyxor som barn(hennes egen beskrivning) det skulle vara kläder som inte hämmade leken…ds ;-D

        1. Det konstiga är att jag tycker det är mer könstereotypt idag än vad det var när jag var liten. Jag är född i slutet av 80-talet och då fanns det inget sk ”tjej”lego tex. Alla lekte med lego och man tänkte ju aldrig att det var för killar. Jag lekte med allt när jag var liten, älskade bilar, kramdjur och dockor. Det var aldrig något konstigt med det… Det enda jag kan känna är att fler kanske låter sin söner leka med typiska tjejattribut idag än när jag var liten. Det kanske helt enkelt var lättare att vara tjej eftersom vi inte har en så snäv könsroll som killar.

  44. Jag förstår inte varför rosa är en sån skrämmande färg att klä små pojkar i. På 80-90 talet var den rosa skjortan ett mode var och varannan kille hade en sån skjorta. Stureplan var full av rosa skjortor som bars av killar.

  45. Det räcker ju inte med att ”acceptera” att pojkar klär sig i rosa och att flickor också vill ha spindelmannendräkt! det är hur vi behandlar barnen och visar och förklarar världen för dem som räknas. Det är deras förhållningssätt och värderingar till och för sig själva och medmänniskorna som är viktigt.
    Så att säga ”min pojke gillar faktiskt rosa”, och i och med det tro att pojken automatiskt får sunda tankar om att alla är lika mycket värda känns naivt. Sedan kan ju alla barn kläs i alla kläder såklart.

  46. och tack sanna för ditt stöd till förskolepersonalen!
    nyligen slogs två avdelningar på min förskola samman till en, och då satt vi ner och pratade om vad vi vill stå för och presentera för barnen för att förskolan ska vara en så könsneutral plats som möjligt. ut med alla prinsessklänningar i rosa och hulkenkläder. inte för att barnen inte tycker de kläderna är kul, utan för att de ska slippa välja på sådant alls. det finns så mycket sånt hemma ändå. så här har vi satsat på mycket byggmaterial, olika skapandematerial, och jord och frön och krukor. i dessa sammmanhang kan barnen mötas utan i klä sig i skapade roller!
    det är mycket roligare att arbeta med barnen också, när vi kan fokusera på annat än blått och rosa.

    1. Håller med! Jag jobbar också på förskola/fritids och jag håller med dig fullständigt! Tycker att att så fort det kommer fram ”traditionella lekmaterial” såsom bilar, dockor, klänningar, rustningar m.m. så blir leken väldigt könsuppdelad, men när vi är i skogen och bygger kojor, i jympasalen och leker djungel m.m. så leker barnen i helt andra grupperingar och i andra roller. Då är det mer: Julia får vara chef för hon är äldst eller Edvin får vara katt för han är bra på att klättra. Jag blir lite ledsen när många säger att det är förskolans fel att det blir så könssegregerat. Jag tror att de flesta pedagoger är mycket medvetna och har ett mål att sträva efter ett bättre genustänk. Däremot tror jag att barnen på förskolan påverkar varandra mycket i hur man ska se ut och vara. Grupptrycket är väldigt starkt, och ser en flicka att ”alla andra” har cerise Hello Kitty tröja så vill hon också ha det och som förälder är det inte lätt att stå emot. Jag tror att föräldrar i umgängeskretsen skulle behöva gå ihop gemensamt och diskutera vilka värderingar vi för över på våra barn. Man tänker att det bara är kläder och att det inte spelar någon roll men det handlar inte om att rosa är en farlig färg eller att flames på tröjan är fel, utan om att vi styr barnen in i en särskild roll genom att bestämma vad som är rätt typ av klädsel för resp. flicka/pojke. Jag klär mitt barn mest i rött, blått, grönt och gult. Hon har ex. röd jacka, vita jympaskor och blå mössa. Väldigt ofta hör jag att folk kallar henne för han, ex. om vi är i affärer, och när jag säger hennes namn så säger de saker i stil med; oj jag tänkte att det var en pojk eftersom hon har hängslebyxor på sig! Jag bryr mig inte om att de kallar henne för en han men jag tycker att det är intressant vad vi tolkar in i en klädsel. Och hur viktigt det är att hela tiden definiera oss själva utifrån genus!

  47. Jag diskuterade häromdagen färgen rosa med en pappa som, precis som jag själv, har en dotter på några månader. Både jag och pappan älskar rosa, och för oss har det då varit en självklar klädfärg även för våra barn. Tillsammans med många andra färger som är favoriter. Men vi har då också i olika situationer blivit ordentligt ifrågasatta ”vad könsstereotypt att klä henne i rosa”. Snacka om laddad färg!

  48. tack sa mycket for att du publicerade det här. gjorde mig så glad och liksom lätt i hjärtat.

  49. Äntligen börjar även leksaksindustrin inse att det här med könsindelade leksaker är både omodernt och osunt. Mer sånt! Hoppas det sprider sig till de stora klädkedjorna snart också!

  50. För att många föräldrar använder sina barn som accessoarer. Enkelt sagt. Det de önskar att de själva är/fick vara blir deras barn. Sjukt tragiskt, samtidigt som det är relativt förståeligt att man hellre lever sitt liv genom andras än själv.

  51. När min äldste son var liten hade de skyltar inne i stans största leksaksaffär där det stod ”pojklek” över halva och ”flicklek” över andra halvan. Under ”pojklek” fans bilar, borrmaskiner, sågar och actionfigurer. Under ”flicklek” fanns bland annat dockor, dammsugare, strykbrädor, leksaksspis mm.

    Jag fick förståss ett mindre hysteriskt utbrott med inkallad föreståndare, mail till huvudkontoret och det ena med det tredje. Jag övervann lejksaksbutiken till sist. Men skyltarna hade vad jag förstått fått hänga där rätt många år innan någon reagerade.

    Vi i vuxenvärlden skulle ALDRIG acceptera att det stod ”tjejsaker” över städhyllan i affären, vi skulle känna oss kränkta till och med om det vore så att vi själva fullkomligen älskade att städa och laga mat. På samma sätt skulle vi anse det nedvärderande om det stod skyltat ”karlgrejjer” över borrmaskerna till och med om det vore så att det vore statistiskt bevisat att män borrar något mer än kvinnor. Att få en förväntad roll stämplad i pannan på sig blir inte roligare hur väl den rollen än råkar passa en som individ. Att flickor oftare leker med dockor är inte en acceptabel förklaring till de könskodade leksakskatalogerna eller till att de hela tiden ska förväntas gilla vissa färger/saker. Det gäller helt oavsett man tror att dessa val är iologiskt eller socialt betingade.

    Är det dessutom inte lite lustigt att de som envisas med att ”tjejsaker” är biologiskt nedärvt är de som klagar högst när man vill ta bort skyltar och könskodning i katalogen, behandla flickor och pojkar lika på förskolan och erbjuda alla lika utbud av leksaker mm. OM man nu tror att flickor pga sina gener väljer vissa saker, då behövs ju inga skyltar, koder eller påtvingande normer för att få dem att göra det. Vad i all världen är ni så rädda för?

  52. Jodu det har pågått länge Clara, ett försök till förändring alltså. Jag är betydligt äldre än dig, när min nu 37årige son som liten ville ha en docka av farfar i julklapp blev det njet. Men nu som vuxen är min son en man som delar ansvaret i hushållet med sin fru, och gör det riktigt bra dessutom.

  53. Där jag bor står det i vissa affärer skyltar på hakklapparna om de är för flickor eller pojkar. På HAKKLAPPAR. Det ni. För det är ju väldigt viktigt att man köper rätt hakklapp till rätt kön så det bör man absolut klargöra med en tydlig skylt som talar om vad flickor ska ha och vad pojkar ska ha.
    Jag vet att det fortf finns mycket att förbättra i Sverige men diskussionen finns iaf där. Det gör den inte i det här landet och jag kan tala om att jag saknar Sverige något oerhört i sådana här sammanhang. Oerhört frustrerande är vad det är..

  54. Jag har en pojke och en flicka. För oss har det viktigaste alltid varit att öppna upp och bredda och inte begränsa. Bor på ”könsmedvetna Söder” och många föräldrar här begränsar i mina ögon sinabarn istället för att ge dem fler möjligheter. T ex så blir färgen rosa bannlyst helt och hållet för flickor istället för att försöka avdramatisera den och låta sonen bära rosa tisha. Tyllkjolar blir bortjagade för flickan istället för att ge en till sonen med och visa honom hur kul det är att leka karusell i den och snurra runt med den då den åker upp så kul.

  55. Men är det verkligen så? Alla jag umgås med köper både dockor och bilar, spisar och actionhjältar till sina barn – oavsett kön…

    Är vi verkligen så sterotypa?
    När jag ser bilden ur leksakstidningen så reagerar jag inte ens. Klart att spiderman ska köra dockvagn! Det kanske är de som reagerar (både överraskande men possitivt samt de som är negativa) som egentligen inte är sådär jämställda som de skulle önska?

  56. Jag har nu inte läst alla kommentarer och är säker på att någon kan ha sagt alldeles exakt vad jag ska säga men, då kan de ju få tjäna till att understryka det 🙂
    Jag har aldrig fått den uppfattningen att man inte ger bilar till tjejer eller spisar till pojkar. De vänner och familjemedlemmar vars barnrum jag kan komma på så här på rak arm har haft en ganska salig blandning av allt, spis till pojken och bil till flickan och ja t om dockhus till pojken, så jag tror det förmodligen finns en ganska stor andel föräldrar som inte separerar på detta. Sedan finns det säkert en stor andel föräldrar som inte tänker på vad de ska ”introducera” till sina barn, de köper lite saker och sedan så blir ju barnen ganska snabbt medvetna om vad de gillar och inte gillar och då kör man på det. Det blir ju lite konstigt om man ska ”tvinga” pojkar, likväl som flickor att leka med spis också. När jag växte upp så var detta inte någonting man talade om att aktivt försöka könsneutralisera, vi fick både dockor och bilar och spisar, jag lekte med bilar och min syster vägra allt utom smink och dockor 🙂 Man får ju inte glömma att miljön bara är en del av det som formar oss, den andra delen kommer inifrån, vare sig det gäller pojkar och flickor. Tja nu blev det lite långt och utsvävat men det är sent och jag orkar inte läsa igenom!

    1. Tror att det där är väldigt olika. Vissa tänker, vissa tänker inte. Och vissa är väldigt konservativa utan att kanske mena det. Min farmor klagade hela min uppväxt på hur jag och syrran klädde oss och hade håret, vi var ju inte tjejjiga… hon menade bara väl, och tänkte inte alls på vad hon sa, men i hennes värld ska tjejerr vara matlagande och kvinnliga i mer utmanande om än dock sobra kläder, medan männen ska vara händiga och abetsamma och inte lägga sig i barnen. Hon och min mamma gick aldrig ihop. Min mamma är liten, händig, plattbystad och rapp i käften. Det var inte populärt och famor har väl alltid varit rädd för att jag och syrran sk abli som hon…

      rätt eller fel? Inget av det. Men hennes syn påverkar. Hon köpte bara ”tjejiga” leksaker, ojjade sig om vi lekte våldsamt eller klättrade eller sprang… inte för att hon förtstod att hon var könskonservativ, utan för att det i hennes värld inte var riktigt passande och kunde leda till att syrran och jag fick problem senare i livet..

  57. När jag får barn ska jag stötta Leklust så hårt jag kan. Även nu, när det gäller julklappar och presenter. Sådant här måste belönas. Vi måste våga utmana och besegra tänket att vi inte duger som personer om vi inte är typiskt manliga eller kvinnliga! Ingen ska behöva bli behandlad illa bara för ett färgval, hur hysteriskt dumt är inte det, egentligen? Människor som behandlar andra illa är egentligen mest rädda att själva bli illa behandlade… (igen)

  58. Hej! Inser att jag kommit sent med i debatten, men så många kloka synpunkter här finns. Hjälp mig snälla redan nu med nästa års påskäggsinnehåll till tjej , då 13 år och hennes bror, då 14. Barnen är ganska traditionellt uppfostrade, men jag vill ändå ge dem likadant. Barnen bor i stan och vi på landet, i år fick de ficklampor, förstoringsglas, bokmärken och visselpipor. Tacksam för alla tips!!!

  59. Visst är det fint att killen står vid spisen och tjejen sitter på leksaksbilen för en gångs skull…men om man bläddrar lite mer i Leklusts katalog ser man att på sidan bredvid tjejen med bilen sitter två små pojkar och gräver med grävmaskiner. De är aktiva och ser starka ut, medan flickan bara sitter passivt på sin bil och ser söt ut. Och även om det är spindelmannen som drar dockvagnen så är hela sidan fortfarande rosa, rosa dockvagnar och prinsessklänningar med tyll och hela köret. Det riktar sig alltså fortfarande starkt mot flickor – spindelmannen eller ej (då menar jag inte att det är något fel med färgen rosa – den borde vara tillgänglig för alla – men när det gäller något så laddat som just dockvagnar kanske man skulle variera färgerna lite då rosa faktiskt anses som en ”tjejfärg” idag. Tyvärr). På några sidor senare sitter en flicka med ett sött leende och borstar håret på en blond docka, också en sida helt i rosa. Och den lilla söta påskkärringen i klänningen är så klart en flicka – inte en pojke.
    Jag tycker också att det är bra att de bryter mot könsnormerna på vissa av sidorna. Men faktum kvarstår – könsrollerna dominerar. Jag anser därför inte att Leklust har gjort ett fantastiskt jobb när det gäller genustänk och jag blir inte jätteglad när jag ser deras katalog. ”Men de har ju i alla fall börjat tänka lite på det…” Det finns de som tänker på det hela vägen ut, prisa dem istället.

  60. Förstår bara inte varför du använder ordet ”pynta” för att beskriva flickor klädda i klänningar. Inte använder du det ordet när du själv sätter på dig din klänning?

      1. Njä, det var väl ändå du som satte negativt attribut till ordet? ”pyntar = snäva små jackor” i motsats till ”bekväma jeans och converse”.

        1. Ja, det är ju dumt att ha snäva små jackor om man ska kunna leka. I övrigt älskar jag pynt som du säkert märkt

  61. Jag har 2 pojkbarnbarn som nu är tonåringar.När de var 2 o 3 år fick de strykjärn och strykbräda i julklapp.När jag en tid efter jul kom upp till dem hade de strykbrädan upp och ner och en av dem hade strykjärnet i handen.Men vad gör ni frågade jag?Varför ser det ut så här?
    Jo det är en domkraft och en borrmaskin blev svaret.De kreativa gossarna hade gjort en fantasifull förvandling av leksakerna.

    1. Intressant! Det påminner mig om en dokumentär jag såg en gång som handlade om hur pojkar och flickor leker. Jag tror det var en spis de fick leka med. När det var två flickor och en pojke, lekte de med spisen som om den vore en spis. När det var två pojkar vände de spisen upp och ner och lekte att det var en borg om jag inte minns fel. 🙂

      1. och när jag jobbade på förskola så var det lekhörnan med spis och dockor som var populärast hos dom 2-3åriga killarna! då lekte dom ”som man skulle” pysslade med dockorna och lagade mat på låtsasspisen

        så lekte dom pojkarna, kan tänka mig att det är rätt individuellt….

  62. Men fantastiskt bra! Hur länge har de gjort det? Har för mig att jag tittade i deras reklamblad (kan ha varit annat företag också) förra året och förfasades över hur uppdelat det var mellan pojk- och flickleksaker. Äntligen börjar det klarna lite i leksaksindustrin. Hurra!

  63. Visade bilden på leklustannonsen till min sambo och frågade om han såg något speciellt. Jo det gjorde han ju, det intressanta, enligt min mening, är att det första han såg var att det stod en kille vid spisen på en av bilderna. Detta var även den minsta bilden 🙂

    Tycker att detta är ett väldigt intressant ämne att diskutera/prata om och att det är något som vi måste prata mer om.

    Måste ju bara säga att du har en underbar blogg 🙂