Jag är uppfostrad med att aldrig handla på kredit. Att inte köpa för pengar man inte har. Men det är jättesvårt att leva så i dagens samhälle! Att köpa på avbetalning eller kredit blir allt mer vanligt. Vi är så vana vid att kunna få allt vi vill ha omedelbart. Vi har våra bekantas konsumtion som måttstock istället för vår plånbok. I programmet Lyxfällan är det sällan lyx som är fällan. Utan bara att människor med ganska låga inkomster konsumerar som om de hade något högre inkomster.  “Vi borde ha råd med det här – alla andra har ju det”.

Vi jobbar långa arbetsdagar och som belöning köper vi fina saker. Och eftersom vi vill fortsätta köpa fina saker jobbar vi långa dagar.  Det hela blir ett självsnurrande hjul. Vem vill frivilligt sänka sin materiella standard? Och fastän medelklassen (för det är den jag pratar om) har en hög materiell standard känner sig många ofria och låsta.

Att downshifta handlar om frihet. Att man blir rik, inte av stora inkomster, men av små utgifter. För mig innebär downshifta att tänka tvärtom. Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna? Hur enkelt kan jag bo och leva och fortfarande trivas i motsats till hur fint och maxat kan det bli? För fint och maxat kan det ju bli – men på något sätt ska det ju betalas. Med fler arbetstimmar och mindre frihet. Har man få saker som binder en rent ekonomiskt så har man mer spelrum i livet. Om man våga sänka sina materiella fordringar kan man få pengar och därigenom tid över till annat. Kanske att satsa på något  som gör en lycklig även om det inte är det man tjänar bäst på?  Men att gå ner i standard istället för upp betraktas av många som ett misslyckande. Det är inte så kapitalismen fungerar.

Jag köpte mitt livs första nya telefon och dator i höstas. Den mobil jag hade innan var så gammal att den inte kunde ta emot MMS. I julas sålde vi vår hyfsat nyinköpta men alldeles för dyra bil. Gick ner till en betydligt enklare. Alla möbler i vårt hus har vi ärvt eller köpt begagnade. En stor del av maten odlar vi själva och på hösten plockar vi bär, svamp och fiskar.

Kanske är inte detta vad som definierar någon som är framgångsrik på jobbfronten? För det tycker jag att jag är. Men en person framgångsrik på jobbfronten förväntas konsumera därefter och ständigt öka sin materiella standard. Fast jag känner mig stormrik av att leva såhär! Rik på det som är viktigt för mig: Tid. Frihet. Trygghet. Rum att uppfylla livsdrömmar i.