(skärmdump aftonbladet.se)
Hen. På det hela taget verkligen ett praktiskt litet ord som det är konstigt att svenskan inte tidigare haft. Vi har ju redan andra könsneutrala pronomen men inte förrän nu något så praktiskt som detta. Märkligt att det ska väcka sådant anstöt? Roligast är de som blir upprörda och tycker att ordet hen suddar ut de olika könens särart. Kan inte vara mycket till särart om de kan suddas ut av ett enda litet hen?
Hen är praktiskt i myndighetstexter, i nyhetsartiklar eller vid tillfällen då könet inte är känt eller viktigt att veta. Dessutom kan det i barnböcker öppna för att fler barn lättare kan identifiera sig med huvudkaraktären när hen slipper överkomma det mentala hindret att huvudpersonen är av motsatt kön. Det är inte så att hen inte har något kön. Bara att det inte är livsviktigt att i varje stund veta vilket det är. Och ibland vet man ju inte ens.
188 svar
Det funkar ju tex i Finland som inte har han och hon utan hän.
Fast en finsk person skrev i en tidning att hänn alltid sätts i ett sammanhang där det är tydligt vilket kön det handlar om. Jag vet pyttelite om finska och vet inte alls om det stämmer. Det finns säkerligen andra här som kan upplysa mig:)
hän används precis som i svenskan. man formulerar inte meningarna medvetet för att klargöra vilket kön det handlar om i finskan, så den du hörde det där av har fel. ibland vet man inte vilket kön det handlar om och ibland kommer det fram ur kontexten. jag är själv från finland.
Man kan lite spontant undra varför vi ska växla om till finsk-ugriskt grammatik…
Att få in ett nytt ord är väl knappast att växla om språket till en annan grammatik? Vi har fullt av låneord i svenska språket, det är inget konstigt med det. Dessutom fyller “hen” en praktisk funktion, bättre det än att skriva/säga “han eller hon” (som låter mycket klumpigare då det är fler ord).
Tack för upplysningen!
Tycker Hen funkar när man inte direkt talar någon enskild person, Speciellt i texter och tal som du sa. Annars fortsätter jag kalla mina pojkar för han. Annars är jag uppväxt med finskans hän=hen..
Trevlig start på veckan!
Tess
Jag tror att det är första gången jag läser en text som beskriver ordet “hen” så enkelt och utan att sväva ut! Ett jättebra ord tycker jag, framför allt i text!
“som beskriver ordet ”hen” så enkelt och utan att sväva ut!” HÅLLER MED! Var tvungen att citera på min egen blogg. Väldigt bra skrivet Clara!
Jag tycker också att det är jättebra att man har börjat använda hen lite mer. Som tidigare kommentatorer har påpekat finns det ju flera andra språk som har ett könsneutralt pronomen och deras befolkning verkar väl inte särskilt könsförvirrade. Tycker också att man ska komma ihåg att språket är ett levande instrument som utvecklas i takt med samhället.
håller med. Och som Clara säger så ger det ju utrymme att sluta tänka kön så mycket, en mycket spännande språk utveckling som faktiskt verkar hålla på att ske.
Håller helt med. Om man vet könet på en person tycker jag absolut att man ska använda han eller hon, eftersom alla faktiskt har ett kön. Men om man inte vet eller pratar allmänt om “en person” är väl hen super-praktiskt.
fast ibland känns det lite krystat kanske, de hade ju kunnat skriva Vem istället för hen… känns fel..
Nej, “vem” fungerar inte vid samma tillfällen, det betyder något helt annat. Hen är väldigt bra där man annars skulle ha skrivit/sagt “han eller hon” till exempel.
Ja, i det här fallet är det superkrystat. Tidigare hade de tveklöst skrivit “Vem får lämna…?” men nu har de formulerat om bara för att få använda “hen”. Jag har inget alls emot att människor använder “hen”, men tycker ofta det är krystat och eftersom det är ett föga revolutionerande ord som inte lär ändra på något innehåll i vad man vill ha sagt behövs knappast någon stor debatt om det. Säg “hen” om du vill och låt bli om du inte vill, ellerhur?
Fast “Vem får lämna?” är ju en fråga medan “Hen får lämna.” är ett informativt påstående. Aftonbladet vill väl locka läsare genom att påstå att de vet vem som får lämna, inte ställa frågan till läsarna. Så det är stor skillnad!
Jag älskar hen.
Tycker det är jättepraktiskt när man är gravid och ännu ej vet könet. Då slipper man säga “den”. Det låter ju inte så trevligt.
Även bra när man diskuterar fiktiva situationer kring barn tex pedagogik/barnuppfostran. Kan komma på många omåden.
Eftersom jag inte visste om hen-ordet valde jag att skriva h@n så blev det både han och hon i samma ord när jag var gravid 🙂
Jag har också sett varianten h*n. Fungerar också:)
Med skillnaden att varken h@n eller h*n går att uttala, de fungerar bara i text 🙂
Jag borde ha förtydligat att detta var långt innan hen nådde ut i de bredare folklagren. Tycker själv att hen är ett bra ord när könet är oviktigt.
Tycker det är ett bra ord! När jag var gravid och bloggade om bebisen i magen brukade jag skriva h@n just för att då blev ju @ både ett o eller ett a eftersom jag inte visste könet. Hade jag vetat om hen hade jag antagligen skrivit det istället 🙂
helt rätt! heja!
Instämmer helt och hållet. Hen är praktiskt och användbart, älskar det!
Läste förresten den här kommentaren: http://a3.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash3/578319_347692255294793_250317011698985_913546_958431960_n.jpg
om den här artikeln: http://debatt.svt.se/2012/05/05/argumenten-mot-hen-paminner-om-rysk-homofobi/ och bara.. Usch, jag blir bara så trött och less på hur vissa resonerar.
Jag håller med om att hen känns som ett väldigt praktiskt ord att ha i det svenska språket. Jag är själv från Finland, där man ju som många påpekat säger hän istället för han/hon. Och det är ju inte som att finnarna skulle gå och vara förvirrade om vem de pratar om.
Jag tycker att pronomet hen är intressant. Det kommer ju alltid finnas ett fysiskt kön, och jag tycker att folk är lite snabba med att dra negativa slutsatser som om man vill “hjärntvätta” barn med att de inte har ett kön när man säger hen. Som om man skulle dölja att de har en snopp/snippa mellan bena! Jag förstår att de finns de som använder hen om spädbarn och inte vill berätta könet på sitt nyfödda barn (det märks ju hursomhelst när de växer). Det är ju inte som att det ska spela någon roll beroende på om de är tjejer eller killar, hur man pratar med dem eller vad folk ger för leksaker/kläder etc. Dessutom så gör nog spädbarnstjejer ganska exakt allt som spädbarnskillar oavsett om man kallar de för hen ibland.
Nedan är en bra radioprogramslänk med cissi wallin som tog upp frågan i slutet på februari. De diskuterar hen, istället för att debattera och kasta paj. Om du känner dig tveksam över det här med hen; lyssna en stund och se att det inte är så läskigt som man kan tro.
Självklart så drar vissa det längre än andra, men alla menar nog väl. Ingen vill väl att deras barn ska få mindre möjligheter i världen bara för att man är tjej. Ett tredje pronomen “hen”, är förutom ett praktiskt verktyg, även en utmanande tanke om att alla inte får plats inom han/hon. Denna aspekt borde vara ett plus för alla som inte känner sig bekväma med att vara antingen han eller hon. Och jag antar väl att det är där det blir för utmanande och provocerande för många vanliga “svenssons”( icke illa menat).
Och så är det ju ofta, de som utmanar normen bedöms gärna som konstiga. Men det är bra att komma ihåg att det aldrig aldrig aldrig kan vara dåligt att göra plats för fler i samhället. Om det finns de som vill vara hen, som inte vill definiera sig som kille eller tjej; respektera deras val, du kommer inte “bli” någon annan än du för att det finns nya ord eller människor som tycker annorlunda än dig.
http://catchup.radio1.se/catchup_radio.php?id=6230&category=32&type=audio
Kolla här! Bra skrivet!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mammafanatiker-missgynnar-kvinnor_7177415.svd
Länken är trasig 🙁
nu då!?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/den-perfekta-modern-begransar-bade-sig-sjalv-och-andra_7176893.svd
Dessutom finns sådana ord sedan länge i många andra språk, utan att det har ställt till med problem. Så varför inte i Svenskan?
Har även sett hen användas i hyresgästföreningens medlemstidning, kul att ordet börjar få spridning 🙂
Skall jag vara helt ärlig så beror min skepsis till begreppet “hen” helt på varifrån det kommer. Hade det växt fram naturligt “underifrån” ur ett verkligt behov att tackla det stora problemet med könsneutrala artiklar, så visst (parentetiskt kan man ju tycka att ett sådant ord borde finnas vid det här laget om behovet var så stort av det).
Men det gör det ju som bekant inte, utan det kommer från genusvetarna som vill “skapa debatt” och “ifrågasätta normer”. Därför är det ett ord, och en användning av ordet, som från början har en politisk innebörd och inneboende agenda. Därför känns det i min värld ganska krystat att använda “hen”.
Hej!
Kan du utveckla vad du menar med politisk innebörd och inneboende agenda? Och hur det per automatik är sämre än en naturlig framväxt?
“Hen”-dabatten startade inte för att folk i viss del av landet började använda ett ord de känner ett behov av, som är det normala skeendet i språklig förändring.
Att det ens blev en “debatt” om ordet talar för ordets politiska ursprung i “feministiska” kretsar. Jag tänker här närmast på den könsneutrala barnboken som omgärdades av en viss debatt (=klirr i kassan!).
Självklart är det sämre än en naturlig framväxt, eftersom det tar avstamp i politiska visioner om hur samhället SKALL vara, inte i hur det ÄR. Genom att förändra ord och språk så vill man förändra hur folk tänker och känner och det har alltid varit ett politiskt verktyg.
Du menar alltså att problematiken ligger i att människor vill förändra samhället och att det således onaturligt och skall förhindras? Är allt som ÄR “naturligt” och då också “rätt”? Var skall vi i så fall dra gränsen? Man har ju “tvingat” fram massor av mänskliga rättigheter som tidigare varit helt otänkbara under tusentals år. Är det fel med kvinnors rösträtt och avskaffande av slaveriet för att det funnits en politisk rörelse bakom dessa? Vidare undrar jag om “ifrågasättandet av normer” också är fel och i så fall – varför? För att det är onaturligt och påtvingande?
Du skriver ingenstans att du är emot ordet i sig utan endast dess form av ursprung? Jag drar således en slutsats att du inte är emot ordet – tvärtom att det fyller en funktion? Och att man då genom att aktivt implementera ordet (behov eller ej) skulle vilja förbättra samhället men att detta är fel för att det skulle vara onormalt?
Du tycker inte att jämförelsen “kvinnlig rösträtt-könsneutralt ord” är något missvisande? Den kvinnliga rösträtten kunde iaf stödja sig på ett tämligen omfattande folkligt stöd och BOTTNAR i sig i en politisk frågeställning. I mina ögon gör SPRÅKET inte det.
I dina ögon är man alltså antingen för eller emot? Härligt politiserat perspektiv på tillvaron. Precis det jag vill påvisa.
Jag ser inget egenvärde i det reflexmässiga ifrågasättandet av de rådande normerna, nej.
Tycker inte att det är missvisande när jag använder DINA argument för varför man inte ska “tvångsinföra” hen. Du är emot införandet av hen på grund av ordets ursprung i feministiska kretsar och den politiska vision som ligger bakom detta; precis så såg det ut när kvinnor fick rösträtt. Alltså, med dina argument är det ingen skillnad.
I mina ögon är hen primärt inte en fråga om feminism utan en fråga om språkets utveckling och användande. Jag har aldrig hört en enda människa påstå att hen skulle ersätta han och hon fullständigt, utan som Underbaraclara skriver är det ett sätt för människor att lättare uttrycka sig i tal och skrift när könet är okänt eller i sammanhanget irrelevant. I förlängningen kan detta dock få positiva effekter på samhället då det “naturliga” generaliserandet om vad som är typiskt kvinnligt och manligt reduceras.
Att hen har positiva bieffekter betyder inte att ett aktivt implementerande av ordet automatiskt bedrivs med en politisk agenda.
Fast jag har många vänner som använde sig av ordet hen långt innan debatten kom igång, just för att de kände att de hade behov av att kunna skriva och prata könsneutralt på ett enklare sätt. Så ett behov fanns allt. Och det är ju inte direkt någon som tvingar oss att använda ordet nu. Vad jag vet har det inte ens kommit med i svenska akademiens ordlista än.
Språket ändras konstant och det finns snubbar som sitter och arbetar med det oxå, så som tex stavningar av ord mm.
Ordet hen eller henom har använts långt innan det blev en offentlig debatt om orden eller innan de kom in i ordlistorna, vet flertalet som använt innan det blev “offentliga” ord dem och använder än idag. Jag själv bland dem. jag blev glad när det började användas och komma fram i ljuset även i tidningar och tal av offentligheten. Så ordet har växt fram efter användning och ursprungsproblemet som du sitter på blir därmed irrelevant. Folk använde ordet innan och folk använder det mer nu. Levande språk kallas det =)
ordet är inte nytt oh än är det ovanligt att böjningen henom används, men den finns och används i dagligtal av oss “vanliga” människor och har gjort länge, snart kanske det oxå blir allmänt accepterat för att politiken gör det möjligt. Språkpolitik är bra och viktigt, det är ju så nya ord kommer in i ordlistorna!
Som bekant är det ju inte genusvetare som kommit på ordet. Första gången det dök upp var redan 1966, och som jag förstått det var personen, Rolf Dunås, inte något speciellt genusinsatt. Ett annat känt exempel är Hans Karlgren, en språkforskare, som skrev 1994 om möjligheterna med hen.
Snippa är ju också ett nytt ord som hittats på eftersom det aldrig har växt fram “naturligt” ett ord för det kvinnliga könsorganet, ett ord som folk är bekväma med att använda.
Jag är inte bekväm med det. Jag har en fitta.
Jag haller med dig precis. Ordet kanns oerhort krystat och konstigt att anvanda/lasa. Om andra vill anvanda det, sa inget mig emot – jag har dock aldrig sett behovet av ordet, eller tyckt det vart jobbigt att skriva han/hon eller personen. Jag hade heller aldrig svart att identifiera mig med Emil i Lonneberga, Rasmus Nalle, Bamse eller Pellefant, trots att de var killar. Men alla ar ju olika! =)
Hej, blev ett hälsningsord i stället för en interjektion i akademiska kretsar som vurmade för vikingatiden i början på 1800-talet. Det ordet funkar ju utmärkt idag-eller hur? Dessutom är hän/hen inte något påhitt utan ett låneord från grannspråket finska. Får du allergi av lånord från finskan kan du ju också sluta säga pojke till exempel.
“Kan inte vara mycket till särart om de kan suddas ut av ett enda litet hen?” = sant och en rolig kommentar i den här (numera) träliga debatten!
Språket har väl alltid utvecklats genom alla år vi existerat. Vi pratar inte som våra förfäder tillbaka i tiden. Nya ord kommer och många gamla glöms bort, så kommer det med all säkerhet att fortsätta göra. Jag tycker om ord, allra bäst tycker jag om snälla och vänliga ord från mina medmänniskor ♪♫ ♪♫♪♫ ♪♫
Peo (Pedo, men i södra Spanien uttalar man inte d:et) betyder fis på spanska.
Hen är det mest dumma påhittade och intelligensbefriade ordet, som naturligtvis är ett vänsterprojekt. Hen = höna på engelska. Vem vill bli kallad höna? Men är det nåt korkat så anammar vi svenskar det utan att blinka.
Så otroligt dumt – ska vi sluta använda namnet Fanny och ordet kock också kanske? Det funkar ju definitivt inte på engelska. Hur ofta pratar du för övrigt svenska med britter så att sådana här missförstånd uppstår?
Jaa, och dog betyder hund på engelska! Så otroligt intelligensbefriat att vi fortfarande använder det!!
Å barn=lada…Ooops. Då kan vi alltså inte säga barn heller längre.
Jag trodde i min enfald att alla ord var påhittade….:o/ men så är jag ju svensk också, dvs korkad. Däremot är jag definitivt inte intelligensbefriad..
För att inte tala om ordet “kiss”. Jag vill verkligen inte ha en “kiss” från min pojkvän om :S
Jag blir så trött på det ständiga (dåliga) argumentet “Hen = höna på engelska. Vem vill bli kallad höna?”. Du ser inga fördelar som överväger denna, om man ens kan kalla det “nackdel”? De andra kommentarerna till ditt inlägg svarar bra på att det finns många, många ord som har dubbla betydelser.
Läste en artikel om Jesper Lundqvist som skrivit “Kivi och monsterhunden”(där huvudpersonen är en hen)
Han sa att ordet “hen” funnits i svenskan sedan 1970-talet!
Det tyckte jag var intressant, trodde att det var ett nytt ord:-)
Det är inte nytt! Visst är det underbart! Det är bara de bakåtsträvande människorna (oftast män) som inte inser den dolda förtryckande kraften i att man skriver han hela tiden i alla papper och lagböcker, kvinnor räknas alltså inte in i svenska lagen om man tolkar den som det står 😉
gammalt ord som fått mer kraft för att kvinnor tröttnat på att alltid räknas in i “han” eller “man”.
Men så mycket ståhej det är kring detta ord. Vad är problemet? Det är väl jättebra att kunna använda när man inte vet/inte vill avslöja könet på den man pratar om.
Att inte kunna bestämma kön på någon man läser om eller träffar är väldigt provocerande för många. Tänk bara när du träffar en väldigt androgyn person som du inte kan könsbestämma. Erkänn att det väcker känslor. Att placera människor i fack gör vi på en millisekund. Hen ställer till problem med detta.
Så himla bra ord alltså! Skapar spänning, tar liten plats i rubriken. Perfekt för det ändamålet och som du säger i myndighetstexter med mera. Jag kämpar hela tiden för att mitt universitet ska acceptera det i uppsatser, då ordet är just så smidigt!
Jag har börjat använda det i uppsatser. Än så länge har jag inte hört några klagomål 🙂
Jag håller med. Hen är himla bra för att göra vårt språk mer jämställt. Dock kan jag bli irriterad när hen används på fel sätt, och personer som menar att könsbarriärer och vårt sätt att behandla kvinnor och män, tjejer och killar, pojkar och flickor skulle förändras om vi istället kallade alla för hen. Det kan jag inte tro. Kanske är jag trångsynt. Men ibland verkar hen användas som en ursäkt för att slippa ändra sitt beteende. Och det är väl egentligen det som är viktigast, hur vi beter oss mot varandra. Oavsett om vi har snopp eller snippa.
Jag har tidigare avskytt hen, men det har nog varit för att människor runt mig har använt ordet på fel sätt blandat med egen okunskap. Jag börjar dock gilla hen mer och mer, men endast så länge det används korrekt.
Hur var svenska _språket_ ojämställt innan “hen”, menar du?
Exempelvis används ju ofta orden hon och han även där man inte vet om det är en man eller kvinna. (Eftersom att det är lättare än att säga “hon eller han”.) Men då utgår man från det som är vanligast. Utan att tänka på det kallar man kanske en läkare av okänt kön för han eller förskolepedagoger som hon. Och språket är ju inte skiljt från samhället. Det skapar bilder i hjärnan som påverkar både vad vi säger, gör och tycker om saker. Med ordet hen kan språket, och i förlängningen även vi människor, förhoppningsvis bli mer öppna inför att vem som helst gör vad som helst, oavsett kön.
Jag undrar vart du stöter på det användandet? Kan du länka? Vilka är det som vill kalla alla för hen? Vem använder det “fel” som du uttrycker det?
Så fort hen tas upp så finns det personer som hävdar att de vet att det finns folk som vill kalla alla för hen och göra alla till en könlös massa – men jag stöter aldrig på dessa som det talas om så jag börjar misstänka att det är spöken. Skulle vara jätteintressant att diskutera med dem annars 🙂
Kul att du tar upp det!
Det är ett bra ord, hen. Jag började använda hen när jag väntade mitt första barn. Istället för att skriva h*n, som så många andra gjorde, valde jag oftast hen eller henom. Lite roligare, mycket enklare.
Det är inget nytt ord, har använts i norrländskan hur länge som helst. Min man har använt det väldigt många gånger, han kommer från Västerbotten, innan det blev en hausse kring det nu.
Är själv inte “rädd” för ordet “hen” men tycker att det arbetar för något som känns konstigt och krystat som någon skrev tidigare. T.ex så tycker jag att det är otäckt när barn leds in i att inte få veta sitt kön för att föräldrar anser att de ska få “bestämma själva” och därför kallas “hen” av den anledningen. Tror att en sådan utveckling kan vara skadlig. Många människor som har en svag identitet och upplever sig själva som könslösa har hittat ett namn i “hen” som passar deras tillvaro. Men jag anser att det är en del i att normalisera något som inte är friskt. Själva ordet “hen” kanske är och har varit användbart i vissa lägen som när någon inte vill avslöja sitt kön av någon anledning, okänt kön hos foster m.m.. Men där finns det också andra vägar att gå och har ju funnits redan så länge.
I t.ex barnböcker så finns det redan en bra mångfald där barn har en möjlighet att identifiera sig utan “hen”. Tycker inte alls att ordet behövs för att som du skriver “överkomma det mentala hindret”.
Vilka föräldrar leder in sina barn i att inte få veta sitt kön och kallar dessa för hen? Har du referenser på det?
Att det finns människor som inte kan eller vill definiera sig som han eller hon betyder inte att de har en “svag identitet” och är “könlösa” utan det handlar om att könsroller i vår samtid är så otroligt snäva att många inte känner sig hemma i hur en kvinna och en man ska vara.
Alla som trivs i könsrollerna då? Eftersom man ofta tar avstamp i något slags utilitaristiskt perspektiv i den här frågan så undrar jag: hur mäter du normernas goda mot normernas “onda”? Eftersom det överväldigande flertalet begagnar sig av någon slags könsroll i sin självidentifiering (medveten eller omedveten) så är det ju faktiskt deras identitet, självbild och välbefinnande du får väga emot de som då inte trivs i de “snäva” könsrollerna när du vill luckra upp dem. Hur gör du den avvägningen?
Eftersom en uppluckring av könsrollerna leder till större frihet för alla så kan de som trivs i dagens könsroller fortsätta att begagna sig av dessa samtidigt som fler människor kan känna sig inkluderade. Bara för att jag önskar att det ska vara mindre fokus på kvinnors utseende och vikt t ex betyder det inte att kvinnor inte får raka sig eller vara pinnsmala – bara att valmöjligheterna ska vara fler än just de.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-sager-inte-barnens-kon#
Här t.ex kan du läsa något om det som jag vill få fram. Är det en sådan här utveckling vi vill se? Vilket kön vi tillhör har VERKLIGEN stor del i vår identitet. Tror personligen att vi kan uppleva oss verkligen vilsna om vi inte får det stödet. Vi vuxna, speciellt vi föräldrar har ett stort ansvar att ge och stötta våra barns identitet..
Jag kan upplysa dig om att flera språk, exempelvis finskan och persiskan, har ett könsneutralt pronomen. Springer folk i Finland runt och är extra könsförvirrade kanske? Skulle inte tro det. Ett rikt språk är knappast fel, snarare tvärtom.
Som jag har skrivit redan, om du ser mitt första inlägg lite längre upp så är jag inte rädd för ordet “hen”. Självklart så finns det andra med könsneutrala pronomen och hen har ju här använts ett tag redan. Det som jag reagerar på är att det används för att lära ut något till våra barn som är förvirrande. (Det kan säkert läras ut i alla fall förstås men nu handlade det ju om ordet “hen”) Skulle inte barnen ha rätt att veta om de är pojke eller flicka? Att de blir en “hen” blir könsförvirrande Vi är alla olika, ska få vara den person som vi är och har all rätt att ta till oss vår könsidentitet. Varför skulle vetskapen om vilket kön vi är vara till nackdel? Om det har blivit så “snävt” som någon skrev ovanför här i könsrollerna i Sverige så tror jag inte att det här är rätt väg att gå. Ja, ungefär så.. 😉
Det ville også være praktisk hvis hen blev brugt på dansk. Men i Danmark (danske medier) kan vi ikke en gange have en saglig debat om ordet, hver gang det tages op er det altid bare med henvisning til “de skøre svenskere”. Suk!
SÅ enkelt och bra förklarat!
Och så många kloka kommentarer 🙂 Ja, inte alla, men många 😉
Bra skrivet Clara! Förstår verkligen inte hur ett så litet ord kan väcka så starka arga känslor! Mer hen till folket!
Vi gillar olika : )
Hen, Hon, Han
Jag har då aldrig haft nåt behov av att använda “hen”, och kommer troligen aldrig ha det heller… tycker det känns heeelt onödigt och meningslöst.
Jag tycker ordet “frukt” är heeelt onödigt och meningslöst – menar jag päron så säger jag päron och menar jag äpplen så säger jag ju äpplen! Jag vill ju inte riskera att sudda ut deras särart.
Men det finurliga med språket är att vi själva väljer hur vi använder det, har jag inget behov av ordet “frukt” så slipper jag använda det 🙂
Klockrent, Malin. 🙂
Jag har aldrig behövt använda hen heller och kommer inte att behöva göra det heller. Förhoppningsvis dör det ut av sig själv snart som alla onödiga ting!
Inte jag heller.
Håller med dig till 100%!
Det är ingen som tvingar dig att använda ordet “hen” om du inte vill…
Älskar att folk tar upp det som något sorts stort hot mot de så kallade “naturliga”, för som du säger, om det är så jäkla naturligt skulle väl inte det förändras av ett ord. För övrigt föreslogs ordet av Rolf Dunås 1966.
När tillräckligt många begagnar sig av ett ord så ändrar det till slut hur vi tänker och ser på saker och ting. Om tillräckligt många skulle börja använda ordet “hora” istället för “kvinna” så skulle det till slut ändra kvinnobilden. Eller?
Om det nu inte ÄR så att unga flickor horor så kanske det inte gör så stor skada användandet av ordet “hora” sprider ut sig?
Tycker din koppling mellan “hora” och “hen” är väldigt konstig måste jag säga, inte minst för att ordet “hora” redan har en etablerad betydelse i det svenska språket- en väldigt nedsättande sådan dessutom.
Jag skrev det som ett exempel på samma logik. Alla vet att alla unga tjejer knappast är prostituerade, så då kan ju ett ord knappast ändra på det? “Hen” har ju också en betydelse, annars är det tämligen värdelöst som ord 🙂
Givetvis har ordet betydelse, det har ju alla ord, men det handar ju om VILKEN betydelse. Att koppla ihop ett ord som “hora” med ett ord som “hen” för att statuera ett exempel känns lite väl “guilt by association”
Faktum är att könsneutralt pronomen i tredje person singular finns i majoriteten av språk. I svenska säger vi ju det könsneutrala de i tredje person plural, jag tror att den som kämpar mot könsneutrala pronomen kämpar i motvind, de flesta språk har hunnit dit redan. Persisktalande , kinestalande och finsk-ugriska talare som ska lära sig svenska har då ett lättare jobb.
Men det är väl ingen som talar om att man ska ersätta han respektive hon med hen? Du talar om en uppluckring av könsroller och tar upp irrelevanta exempel på hur det skulle bli om vi ersatte kvinna med hora. Det är ingen som kommer att ersätta han eller hon. Tro mig, de kommer att finnas kvar. Vad är det som är så farligt med ett pronomen som är neutralt för de situationer då man_faktiskt_inte_vet_könet eller det helt enkelt inte är relevant? Det finns som sagt i många språk och behöver inte ses som något mer än en praktisk lösning. Ivriga förespråkare av traditionella könsroller kan (och kommer sannolikt) hålla fast vid dessa med eller utan hen i ordlistan. För övrigt har språket alltid varit politiserat och använts för att bygga upp nationell identitet, genomdriva samhällsförändringar (många kanske tyckte att folkhemmet lät “krystat”) och tyvärr även till att utesluta och diskriminera vissa grupper. Ett litet pronomen som inkluderar i stället för att exkludera är ganska oförargligt mot den bakgrunden, kan jag tycka.
Man kommer inte åt grundproblemen genom att ändra språket…
Ingrid:
Så du menar att den kvinnliga rösträtten “tvångsinfördes”? Du resonerar alldeles för binärt och dikotomt och tillskriver mig detsamma. Den kvinnliga rösträtten handlade om hälften av befolkningens rätt att delta i det POLITISKA beslutsfattandet. Det var en politisk fråga från första början.
Hen å andra sidan bidrar till en politisering av språket och därigenom öppna upp för politiska idéer och system. Det är alltså i grunden något opolitiskt som man vill göra politiskt (språket), det var därför jag kopplade det till politiska grupper (inte för de politiska gruppernas värderingar i sig). Förstår du skillnaden?
P->P kontra P ->S, är två helt olika processer.
Däremot så råder det inte helt konsensus om intentionerna bakom användningen. Trots att du själv säger dig inte en ganska praktiskt intsällning till användandet så landade du i ditt första inlägg direkt i ett hyperopolitiskt resonemang. Jag menar att så brukar det se ut i den här debatten; de som vill relativisera gör det när de KAN, när det inte går så åker normkritiken fram ganska omgående. Detta kan man också se hur argumentationen faktiskt förändrats från hen-förespråkare. Från början var det ett politiskt ställningstagande, sedan var det “praktiskt”. Att det helt plötsligt blev “praktiskt” ställer jag mig ytterst tveksam till. Vi har trots allt haft samma språk i något tusende år och om frånvaron av könsneutrala artiklar ställt till sådan oreda kan man ju tänka sig att det hade lösts för ganska längesedan. För det handlade om könsneutrala artiklar…eller?
Som någon skrev ovan; om de nu använt ordet i Norrland sedan 1970-talet så hade jag inte kunnat bry mig mindre, för det vittnar om ett FAKTISKT behov av ordet, inte ett POLITISKT.
Det jag menade i mitt första inlägg var att även om man väljer att analysera hen ur ett politiskt perspektiv så betyder det inte per automatik att det skulle vara fel. DETTA TROTS ATT JAG INTE DELAR UPPFATTNINGEN OM ATT SÅ SKULLE VARA MED HEN. Du har å andra sidan inte lyckats förklara varför det skulle vara fel med ett ord som implementeras med en politisk agenda annat än när du skriver; “Självklart är det sämre än en naturlig framväxt, eftersom det tar avstamp i politiska visioner om hur samhället SKALL vara, inte i hur det ÄR. Genom att förändra ord och språk så vill man förändra hur folk tänker och känner och det har alltid varit ett politiskt verktyg.”
Återigen – varför den samhälleliga situationen skulle vara bättre i sin faktiska form än i en visionär form framgår ju trots allt inte i dina argument. Vidare framgår det inte att varför det skulle vara så dåligt att vilja förändra hur folk tänker – för att återgå till tidigare exempel OM MAN NU VILL TRO ATT HEN ÄR ETT POLITISKT VERKTYG I FÖRSTA HAND, fina saker har ju skett tack vare att man har lyckats förändra hur “folk” tänker.
För att till sist svara på dina argument om huruvida det skulle vara praktiskt eller opraktiskt med hen – om det ordet alls behövs? Det finns redan massa ord i svenska språket som har samma syfte och användningsområde som hen; personen, vederbörande, ifrågavarande, den etc. Problemet är just det att dessa ord inte är speciellt praktiska att använda även om behovet har funnits. Därför har användandet av hen fått ett så stort fäste i svenska språket, just för att behovet finns och det är mer praktiskt än andra alternativ. Och vi har ju inte haft samma språk i årtusenden…..
Jag drar slutsatsen av ditt reflexmässiga ifrågasättande av hen att du är anti-feminist och att det är där skon klämmer. Vidare är jag inte speciellt imponerad av dina försök till att vinna argumentationen med gammal härskarteknik då dina argument är förlegade och ogrundade. Att vi ska komma längre i den här diskussionen tror jag är omöjligt men jag välkomnar all form av kritik.
Visa då gärna på hur man genom att medvetet förändra språket har skapat ett gott och fritt samhälle. Mig veterligen görs sådant till största delen i diktaturer. När “behovet” av ord kommer, och implementeras, ovanifrån och inte underifrån så är man ute på farlig mark.
Anti-feminist? Så “hen” har en koppling till feminismen ändå? Hur ska vi ha det? Att slänga epitet känns inte särskilt konstruktivt, det har du rätt i, men det var det du som började med. Märk väl.
Till frågan om varför utgångsläget “hur samhället skall vara” är dåligt i mina ögon; det är ofta subjektivt, utilitaristiskt, utopiskt och utgår ofta från den rent felaktiga framstegstanken. Vi kan ta ditt argument om slaveriet som exempel. Jag antar här att du åsyftar främst Förenta staterna, då slaveriet avskaffades på fjortonhundratalet i Sverige; idag är det fler svarta i fängelse än som var slavar innan det amerikanska inbördeskriget. Det är färre svarta idag som har rösträtt än 1870 då lagen om rasexklusiv rösträtt avskaffades, på grund av den höga andelen straffade eller fängslade svarta män. Av samma anledning är chanserna mindre idag än under slaveriet att nyfödda svarta växer upp i familj med båda föräldrarna närvarande (http://socialistworker.org/blog/critical-reading/2012/03/26/criminalization-black-america).
Jag vågar hävda att vi inte alls har det objektivt bättre idag än för hundra eller tusen år sedan. Vi har bara andra problem. Istället för fysiska sjukdomar har vi psykiska. Man lever nog i samma otrygghet i s.k. gated communities idag som på medeltiden. Kort sagt; vi har samma oro, samma glädje, samma kickar, samma ångest som vi alltid haft. Den enda skillnaden är att vi lever lite längre (men också lite tommare vill jag hävda).
När jag sitter och pratar med min morfar (som såldes som fosterbarn på 1930-talet) så är det slående att trots de rent bedrägliga villkoren som han väste upp i så har han ungefär glädje och sorg som vi i vår generation har. Om vi blev glada för ett tv-spel så blev han glad för en tallrik blåbär med mjölk osv.
Nåväl; vad spelar det då för roll? Om ovanstående är sant så spelar det ju heller ingen roll hur samhället än förändras, och det är sant. Men med det moderna perspektivet där framstegstanken är central så är det människan i sig man i längden vill förändra. Det finner jag skrämmande, och det är också den känslan jag utläser i reaktionerna i den här debatten.
Du-reformen på 1960-talet var en befriande reform i Sverige. Stavningsreformen 1906 likaså. Gustav Vasas bibel gav svenskarna ett modernt skriftspråk, franska akademin 1635-ja, jag kan nämna hur många exempel som helst.
Du-reformen urartade ganska snart till att man inte ens hejar på varandra när man möter en människa. Användandet av “Ni” och titlar är dessutom på återvändande. Vasas “moderna” skriftspråk var första steget till att utrota alla underbara dialekter vi har i Sverige och hörde ganska intimt samman med en centraliserande och förtryckande statsmakt osv osv osv.
Återigen, det finns ingen poäng i att försöka få mig att argumentera för åsikter jag inte har dvs. jag tror inte att “man genom att medvetet förändra språket har skapat ett gott och fritt samhälle” – det är du som tror motsatsen. Och du har inte svarat på den ursprungliga frågan utan använt trötta tekniker för att slippa.
Din kommentar: “Anti-feminist? Så ”hen” har en koppling till feminismen ändå? Hur ska vi ha det? ”
– Hen har en koppling till feminismen ENLIGT DIG! DINA ARGUMENT! JAG HAR INTE EN ENDA GÅNG SAGT ATT HEN BEDRIVS AV EN FEMINISTISK ÖVERTYGELSE UTAN BARA ATT EN POSITIV EFFEKT AV ORDET ÄR ATT GENERALISERANDE STEREOTYPER OM MANLING OCH KVINNLIGT REDUCERAS VILKET GLÄDJER FEMINISTER. MEN MAN KAN VARA FÖR HEN ÄVEN OM MAN SKULLE VARA ANTI-FEMINIST EFTERSOM DET FINNS ETT BEHOV AV ORDET!
Som jag sagt tidigare; motsvarande ord till hen finns redan i svenska språket – vem som införde dessa eller varför (ovanifrån eller underifrån) verkar du inte tycka vara ett problem? Vill du kännas vid dessa ord – ifrågavarande, vederbörande, den, personen? Ja men varför då inte hen?
Återigen: språket är inte och har aldrig varit opolitiskt.
I Smittsk mening, jo.
Jag fattar faktiskt inte riktigt hypen med det där ordet. Varför är det så oerhört krångligt, skrämmande och upprörande? Var ligger problematiken…? Förhoppningsvis har väl folk “rasat” klart om några år och tagit det till sig.
Jag skrev den där artikeln och det var väldigt länge sedan jag upplevde ett sådant läsar-angrepp som det faktiskt kom efter den där rubriksättningen. Att ett sådant litet ord kan tvinga fram ett sådant raseri, en sådan vilja att gå till personangrepp mot den journalist som ligger bakom artikeln, det gjorde mig väldigt illa till mods. Jag har många gånger sedan den där torsdagen försökt förstå varför det blev så, utan att egentligen förstå någonting alls. Läsarna blev som förändrade. De betraktade rubriken som ett hån, som en käftsmäll, som ett sätt att “klanka ner” på dem som ville betrakta sig som hon eller han. De kallade mig för patetisk, för idiot, för att vara “en äcklig jävla genusjournalist”. Det gör mig än i dag väldigt illa till mods över att något som borde vara så fritt inskränks av folks obotliga rädsla för en förändring i den svenska ordlistan som jag, personligen, inte ser något ont med alls.
För att folk erkänner medias (många gånger outtalade) roll som opinionsbildare. Därmed blir det också implicit att “så här skall du prata/tycka/känna”.
Oavsett så visar väl reaktionerna på att termen inte är så “folklig” och användbar som vissa vill göra gällande.
För det första har ordet “hen” använts långt innan kvällspressen snappade upp det. För det andra skulle jag vara väldigt försiktig med att se de där artikelkommentarerna som representativt för svenska folkets åsikter, för vilka är det egentligen som kommenterar artiklar på aftonbladet.se? De flesta som “rasar” är av manligt kön och hör till ett visst åldersspann, det är ofta samma personer som kommenterar artiklar osv osv. Något säger mig att historien kommer ge dessa personer fel…
Jag ser det inte direkt som representativt, men jag blir ändå väldigt förvånad och överraskad av den ilska som kom med det – och hur mejlen med påhopp, på mig som person, rasade in. Det handlade inte bara om artikelkommentarer, vilket det så oftast annars gör. Det finns en bra debatt här och det är bra att den kommer fram tror jag!
Frida
Vad hemskt bli kallad för allt detta….de är så inskränkta och har inte tillräckligt med förnuft i huvudet.. de kan inte tänka nytt helt enkelt.
Var glad att du är smartare än alla de som kommer med påhopp..för du vet väl själv att de är inkompetenta..min åsikt..
Kram Anneli.
Frida! Jag tycker det är hemskt att du fått så negativa reaktioner på ditt val av rubrik. Jag vill att du ska veta att jag blir glad varje gång jag ser ordet “hen” användas både på aftonbladet och dn. Dock är det inte så att jag känner att jag måste mejla rubriksättaren eller artikelförfattaren och berätta om min glädje – som jag misstänker att många med de negativa reaktionerna gör. Men nu vet du! Jag hoppas att du fortsätter använda “hen”, för jag tycker det är ett bra ord som fyller ett behov i svenska språket. Förhoppningsvis gillar dina chefer också ordet, och inte bara för att det genererar så många “klick” från arga antifeminister.
Det intressant att läsa alla kommentarer till detta inlägg. Märkligt bara att det finns en del (och inte bara bland folk härinne) som tror att “hen” är tänkt att ersätta “hon” och “han”. Det är ju inte alls det som det handlar om. “Jag kommer att fortsätta att kalla min dotter för hon” – ja, men självklart. Det ÄR ju en hon! Ordet “hen” är ju bara ytterligare ett ord att använda sig av när det passar – inte något som är tänkt att användas istället för. Det är väl bara bra om vårt språk utvecklas – och vi med det!
Håller med dej Annette.
Ett utmärkt tillfälle att använda ordet hen är om man är i lekparken med sitt barn och pratar om ett annat barn som man inte vet könet på. Det har jag dock inte vågat göra ännu.
Vilken fin blogg ! / Johanna
ja hjälp. ibland låter det som att det är såå fult att ha kön, att tänka i kön och att folk ska vilja identifiera sig till ett kön… tycker att hela grejen har blivit så snedvridet. jaja. vi är alla olika. Fin blogg förresten, härliga och inspirerande bilder!
Tycker absolut inte att vi ska börja använda hen.Kan ju lika gärna skriva han/hon, bara tre bokstäver till. I barnböcker blir det helt fel med hen, för barnen vill alltid veta om det är en pojke eller flicka det pratas om och dessutom brukar det finnas illustrationer i barnböcker. Ska de också göras könlösa?
Barn vill inte alls alltid veta det. Min uppfattning är att barn inte bryr sig. De kallar varandra både hon och han och har själv inte riktigt koll på kön. Det är vi vuxna som rättar dem!
Men om barn ändå inte bryr sig så faller ju argumentet för att det skulle vara positivt att använda “hen” i barnböcker. Om barnen inte vill veta vilket kön huvudkaraktären har så gör det ju ingen skillnad för huruvida barnet kan identifiera sig eller inte.
Så korkat, då blir ju hen oerhört mycket mer praktiskt och användbart. Som sagt, hän och motsvarande är det normala, könsbestämmande pronomen det onormala i världens språk.
Hur menar du? Om barnen inte bryr sig om karaktärernas kön, är det väl inte till något pronomens fördel eller nackdel?
Du råkar inte ha en referens för att de flesta språk inte har könsspecifika pronomen? Inte för att det spelar någon roll, men det skulle vara intressant.
Barn bryr sig inte INNAN VI LÄR DEM ATT GÖRA DET. Det är det en del av oss tänker att det vore lite fint om de kunde slippa en liten stund när de växer upp. Slippa noja över hur man borde vara utifrån vad man har mellan benen.
Clara
Hen används i finskan,jag har hört det sen jag var liten så det låter inte så konstigt för mej.
Det är ett bra ord när könet inte är så viktigt…t ex i arbetslivet, där behövs inte hon och han, bättre med Hen eller vad man heter i namn.
Kram.
Håller med. Det där med kön är väldigt känsligt, hela uppfostran, samhället och relationerna är uppbyggt av de två könsrollerna, så det är kanske inte så konstigt att folk tycker att det är väldigt kränkande.
Ordet är praktiskt. Ordet är frivilligt att använda. Det borde räcka så. De som tycker att det känns lite viktigt att vi försöker ge alla utrymme att få vara precis de de känner att de är, och som trot att språket kan hjälpa till en liten smula, de lägger detta på plussidan för lilla ordet hen. De som blir rädda eller arga av en sådan tanke får väl lägga det till minussidamn. End of story. Du som tycker plussen överväger använder hen, du som har flest/starkast minus låter bli. Du som protetserar: SLUTA TJAFSA, DET ÄR PATETISKT OCH OMOGET OCH DU ÄR EN PARANOID LITEN FEGIS, DU BESTÄMMER INTE ÖVER MITT SÄTT ATT UTTRYCKA MIG, JAG ANVÄNDER VILKA ORD JAG VILL. Tacksåmycket.
haha. och DÄR bestämmer jag mig för att inte mer gå in på detta kommentarfält.
Det handlar inte om hen utan ett annat uttryck i texten.
“Motsatt kön”
Är kön verkligen motsatta? Jag tycker de är mer av kompletterande natur och fördrar då att säga av “annat kön”.
Motsättning vill jag inte spä på med
Jag håller med dig, Clara. Hur skulle lilla hen klara av att sudda ut könsgränserna?
Själv tycker jag att det är ett ypperligt ord att använda när man faktiskt inte vet könet på den man pratar om. Mycket bättre än att anta att det är en man eller en kvinna. Jag pratade om det här med en professor i lingvistik för några veckor sedan, och han sa att han allt oftare får in studentmaterial (hemtentor, uppsatser osv.) där hen används regelbundet.
Har just sett att den snurriga debatten om hen är igång igen och vill därför kommentera detta. Vi människor är ju skapta till kvinna eller man, vårt kön är en alltså en mycket viktig del av vår identitet. Kvinnor och män är ju väldigt olika på många sätt, och vi har många olika egenskaper som faktiskt är unika för både kvinnor och män. Jag hoppas att vi alla kan vara stolta över den vi verkligen är, att en kvinna är stolt över att vara just en kvinna med hennes underbara egenskaper och att en man kan vara stolt över sina speciella egenskaper. Jämlikhet är inte att sudda ut våra unika egenskaper och vår identitet som kvinna eller man. Jag tror att vi skall låta vår olikhet som kvinna och man växa till, och vara stolta över vår identitet, och vara stolta över att vara den vi är. Då kan vi vara ett härligt komplement till varandra, och då blir vi hela som människor. Så låt oss kalla varandra hon och han, var stolt över att du är den du är, visa också barnen att de kan vara stolta över sitt kön och sin identitet. Det ger en bra start på livet… :o)
Väldigt bra och intressant tillägg! Naturligtvis är hen ett väldigt bra och praktiskt ord. Det kan användas när man inte vet könet på en person som diskuteras eller när det inte är viktigt att påpeka en persons kön, även om det skulle vara känt. Sen är det ju också väldigt bra, med tanke på att det finns personer som varken identifierar sig som en han eller hon, alla människor har faktiskt inte ett klart definierat kön, och använder man hen behöver dessa personer inte ta på sig en normativ könsidentitet. Kanonbra tycker jag! Sen behöver en person naturligtvis inte använda hen om den personen vill använda han eller hon, det är ju ett frivilligt val, men är ju bra att det finns ett alternativ för alla!
Jag använde mig av “hen” när jag skrev min senaste krönika i lokaltidningen. En prenumerat och läsare mejlade då till den ansvariga utgivaren och hotade med att säga upp sin prenumeration om det användes igen. Hela min nästa krönika kommer handla om “Hen” nu.
Vilken härlig debatt du fick här Clara och alla andra.
Jag gillar hen, men min man går i taket för detta ord. Kan inte begripa varför det är såå provocerande som om könet skulle suddas ut….. som någon skriver Äntligen något som sätter könsperspektivet lite på avstånd.
Varför ska vi sätta könsperspektivet på avstånd? Vi är ju skapta som man eller kvinna, varför kan vi inte stå för det att vi är olika? Allting måste inte vara så utslätat och tillrättalagt.
Nu vågar/vill ju vissa inte ens klä sina flickbebisar i rosa mera för det är ju så gammaldags könsstereotypt. Nästa steg är väl att vi kvinnor ska klä oss i säck och aska så att det bara inte syns att vi är en hon.
För det första så handlar inte användandet av “hen” om att sudda ut könsskillnader, utan om att berika språket! Det är ett praktiskt ord att använda om man inte vet könet på personen ifråga eller inte vill avslöja någons identitet (i artiklar, intervjuer, forskningsunderlag etc). Många andra språk har ett könsneutralt pronomen, till exempel finskan, och inte är väl könsförvirringen större där än nån annanstans?
För det andra så har väl barnkläderna och barnleksakerna aldrig varit så könskodade som nu. Allt är uppdelat i pojk- och flickkläder, blått och rosa, tufft och gulligt. Istället för att beklaga sig över de som vill “släta ut” könsskillnaderna borde man kanske fundera över varför det är så viktigt att FÖRSTÄRKA skillnaderna och göra dom större än vad dom faktiskt är.
Som några påpekar tycker jag också att hen är ok att använda då man inte vet könet eller vill avslöja det av olika anledningar. Jag själv använder hen i bloggen då jag skriver om syskonbarnen eftersom jag inte vill avslöja könet.
Men att hen ska ersätta han och hon är jag emot, kvinnor och män är olika på många sätt, trots olikheterna kan vi fortfarande vara jämlika,
STÖRT BRA TIPS!! Ladda ner Henerator som är en plug-in till din webbläsare så gör den jobbet åt dig och du slipper någonsin mer fundera över om det är hon eller han för på alla hemsidor står det hen istället. http://henerator.se/
Nope. Inte speciellt förtjust i hen.
bra exempel! hade inte sett det, men det är ju framförallt sånna där gånger jag tycker det är ett fantastiskt ord. och just ett ORD, inte hela debatten…. Orkar knappt tänka på hur man orkar starta debatt om det…
Väldigt bra du visar ett konkret exempel, det tror jag förklarar för många!
Skrev precis om detta på min blogg, refererade till dig! Tycker hen är asbra.
Härligt att se att hen börjar användas mer och mer tycker jag! Jag som jobbar på tidning håller på och lobbar för att vi ska få börja använda hen i våra nyhetsartiklar. Ett hemskt praktiskt ord att använda de gånger när man, som du säger, inte vet vilket kön personen i fråga har.
word.
Först tänkte jag att det var helt osannolikt att folk kunde bli så provocerade av en sån liten sak. Och sen tänkte jag såhär: är det så att folk blir provocerade för att man förstås KAN använda “hen” till att “sudda ut” orden “hon” och “han”. Om man vill. Exempelvis genom de där mer extrema exemplen som föräldrar som inte vill berätta för omgivningen vilket kön deras barn har. Tänker man då kanske ungefär “Om inte ordet hen fanns, så skulle det bli svårare att vara helt könsneutral, alltså är jag emot ‘hen'”? För den vanligare användningen, att säga “hen” istället för “han eller hon”, den blir väl ingen egentligen provocerad av? Eller existerar det verkligen folk som tycker det är bättre om jag säger till mitt barn i lekparken “Du kan inte gunga nu, du får vänta tills han eller hon som sitter på gungan nu har gungat färdigt” än om jag säger “vänta tills hen gungat färdigt”?
Vill man nu använda “hen”, så varsågod, jag undrar bara varför??
Hur vore det att läsa lite här ovan. Börja med Claras inlägg.
När jag var liten kunde jag identifiera mig med huvudpersonen. Oavsett om det var en kille eller tjej. 🙂
Kanske är det vi vuxna som lägger värderingar i vilket kön det är, fixerar oss, snarare än barnen. Jag har heller inget minne av att jag brydde mig om könen på karaktärerna i böcker och filmer. Dessutom, finns det en stor blandning: pippi, alfons, madicken, skrot-nisse…. Det är väl framför allt i visor det är vanligare med han och pojkar då. Men det är nog mer vad man gör och visar snarare än vad man säger som får barn att reagera. Så att bara “säga” hen lär nog inte göra någon större påverkan på barnens inställning. Det är attityden som är problemet. Min son blir ofta kallad för tjej och hon. Men det är attityden att killar inte ska ha långt hår som är problemet. Och den attityden lyser igenom ett “hen”.
Jag tycker att det finns många bra användningsområden för att använda hen, men man får nog inte låta sig luras att det löser en massa problem, det skrapar nog bara lite på ytan. Men, många bäckar små.
Jag gillar inte hen. Jag gillar han och hon. Varför sträva efter att alla ska vara lika med argument att det är för att vi alla är olika. Det är en konstig motsägelse. Kvinnor och män kan aldrig bli likadana. Tur är väl det.
Menar du att kvinnor och kvinnor är lika då? Jag är mer lik min man än många kvinnor jag känner.
Pojkar är pojkar, flickor är flickor. Kan det inte få vara så? Han och hon. Det är ju trots allt en jävla skillnad på pojkar och flickor.
min son ska växa upp med HON och HAN. Precis som det alltid varit. Vissa saker kan tyckas löjligt att ändra på.
Jag är för jämnställdhet och allt sånt, men vad faan! Ta bort pojkar snoppar och flickors snippor går ju inte, som sagt.. det är en jävla skillnad.
Vem har sagt att något ska bort? Förstår inte hur så många kan missuppfatta det här lilla ordet så gravt. Ett nytt ord kan aldrig ta bort något, däremot tillföra något om det är användbart – vilket hen absolut är. Ett komplement till han och hon, hur det kan verka så hotfullt förstår jag verkligen inte!
uppfattar det inte hotfullt direkt. Tycker rent ut sagt att det är löjligt. Som sagt, pojkar är pojkar, flickor är flickor. Varför blanda ihop dem?
Man ska inte blanda ihop dem. Det är inte därför ordet hen finns. Läs på lite innan du protesterar?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-sager-inte-barnens-kon#
Kika på den här länken! Det här har väl de flesta kanske sett redan men jag tycker att det är så viktigt att vi förstår att det inte är bra för våra barn om vi fortsätter i den här utvecklingen, påtal om just det här att använda ordet “hen”. Vad ger det för budskap till våra barn? Vilket kön vi tillhör har verkligen stor del i vår identitet. Tror att vi kan bli vilsna som människor om vi inte får det stödet och speciellt hemifrån där vi förväntas få vårt värde och vår rätt som unik människa. Unik tjej och unik kille.
Har inga problem med hen i sig, fast jag vet inte om jag skulle använda det själv. Har liksom aldrig haft något problem med hur det har varit, men vem vet. Om jag läser något vill jag oftast veta om det är en man eller en kvinna jag läser om. Jag inser att jag har kanske har uppfostrats till att vilja det, men vilken skada det gör vet jag inte. MEN – jag tror det är personer som den ovan som tipsar om “henerator” som får folk irriterade över konceptet. Som om kön ALDRIG skulle ha betydelse. Då är det ju faktiskt som att man vill sudda ut kön med ordet hen. Och det tror jag är både dumt och kontraproduktivt.
haha. tre bokstaver, och sa mycket stohej. hen ar val asbra.
Som vanligt förundras jag över hur panikslagna människor blir av detta lilla ord. Ta det lugnt! Ingen kommer tvinga dig att använda hen eller till att bli en hen. Du får vara precis som du är. De som vill får använda ordet, OK?
Tror ni ärligt talat att staten kommer skicka ut språkpoliser med pekpinnar som säger ifrån när någon säger hon eller han? Sluta vara så löjligt rädda för förändring. Förändring kommer om tillräckligt många vill det, så är det bara. Och hen är något bra!
Ryktet går att jurister jublar. Faktiskt. PK-texter är ju på ett sätt annars deras gebit. Även fast jag om jag någon gång begår ett brott benhårt kommer att hävda att jag inte kan lagföras då personen som åsyftas i brottsbalken är en “han”. Det torde således vara fritt fram för en “hon”?
Hamnade för övrigt på samma lista som dig när en tjej listade sina bästa bloggar. Sjukt stolt.
Ja det är ett toppenord! Av rent praktiska orsaker faktiskt.
Säg att du skämtar Clara….Snälla, du kan inte mena detta….?
Att jämföra finskans hän och hen är inte riktigt samma sak. I finskan finns inte hon och han utan enbart hän. Jag tycker hen är helt ok, det är ju bara ett ord liksom. Problemet blir att folk har olika åsikter om hur det ska användas. Vissa vill att det ska användas för att dölja könsrillhörighet och det tror jag är negativt för kvinnor. Då blir hon aldrig gott nog. Kvinnor kanske behöver gömma sig bakom hen då, och det tycker jag absolut inte vi ska behöva. Vi ska vara stolta över hon.
I kvällsöppet för ett tag sen diskuterades hen och berättade en feminist stolt om sin dotter som klätt ut sig till spindelmannen och frågat om hon var en hen då. Jag uppfattar det som att dottern upplevde att hon inte kan vara spindelmannen, det kan bara en han vara. Om hon ska vara spindelmannen måste hon bli en han, vilket inte går, så då får hon bli en hen. Jag tycker vi ska uppmuntra till att vilken HON som helst kan vara spindelmannen.
Andra vill inte använda hem för att dölja kön, utan tycker det ska användas för att förenkla text eller när könet är okänt. Då blir hem bara ett ord, inget farligt alls, något som förenklar och det är helt ok, tycker jag.
Det Clara skrev tidigare om att småbarn inte har koll på kön, tycker inte jag stämmer. När barn är så små att de inte behärskar språket till fullo använder de hon och han hipp som happ, men inte av anledningen att de inte uppfattat en persons kön utan just för att de inte lärt sig språket än. Det är likadan när barn ska lära sig namnet på färger, de känner igen färgen men blandar ihop namnen på dem osv. Jag ytor barn tidigt är medvetna om vilket kön de har och vilka kön de runt om kring dem har. Det viktiga, tycker jag, är att som vuxen inte lägga värderingar i kön. Behandla hon och han likvärdigt, visa att det inte spelar någon roll om du är en hon eller han. Var stolt över att du är en hon, men var medveten om att du inte är bättre än en han och tvärtom. Att dölja kön för barn, eller låtsas som det inte existerar kan göra barn osäkra, är kön något att skämmas över, något man inte ska tala om.
Clara säger också att hon har mer gemensamt med sin man än med många kvinnor. Och självklart har hon det. Män och kvinnor kan vara väldigt lika varandra på alla möjliga plan. Men biologiskt är kvinnor alltid mer lika andra kvinnor. Men biologi är självklar bara en av många, många måttstockar när man jämför människor med varandra.
Jag hoppas debatten om hen lugnar ner sig, och det tror jag den gör, så fort det blivit tydligt hur de flesta av oss vill använda ordet. Nu verkar det som fler och fler vill använda det som ett komplement och inte som ett ord för att dölja kön, och då kommer det nog accepteras av fler.
Bra skrivet! 🙂 Håller med dig.
“Jag ytor barn tidigt är medvetna om vilket kön de har och vilka kön de runt om kring dem har. Det viktiga, tycker jag, är att som vuxen inte lägga värderingar i kön.”
Visst vore det bra om vi kunde komma ifrån det här att med ett kön föjer en hop förväntingar och ideal… och med det ett knippe värderingar. Men nu ser ju inte samhället ut så. Barnet exponeras hela tiden för ideal och förväntningar utifrån sin könstillhörighet.
Här kan ju hen hjälpa till att få stora och små människor att slippa fundera kring vem som är vem och vilka av de där idealen som ska appliceras på den aktuella individen. Till exempel när man pratar om att man ska till doktorn och inte vet om det är en kvinna eller man. Onödigt då att behöva välja mellan att slentianmässigt använda han som är normen, eller att i protest utgå från att det är en kvinna. Onödigt också att i sånger och litteratur lära barnen redan från början att en bagare ska vara en man och att en katt är en han om inget annat anges. Vi matar barnen med våran könsfixering och våra inlärda normer och begränsar dem på samma sätt som vi blivit begränsade.
Precis som Clara säger är det inte fråga om att sudda ut de biologiska könen. Det känns bara lite skönt att lätta lite på vår osunda fixering kring vad folk har mellan benen. Det finns generella skillnader mellan män och kvinnor (jag tror att det är en blandning mellan social konstruktioon och hormoner, men det kvittar egentligen vad ursprunget är), men skillnaderna är större mellan individerna inom varje kön och på vilket sätt mår befolkningen bättre av att vi tjatar om vad som finns mellan benen och alltid måste välja pronomen för en okänd individ?
“Han eller hon” fungerar t ex inte i en sång och är klumpigt. Hen är praktiskt och smart.
Vad jag vill säga är att med fixeringen och indelningen av kön i alla situationer – även då vi inte vet vilket kön som avses – följer automatiskt alla gamla föreställningar om vad som är idealet för just edet könset. Och med detta värderingarna. Och vänjer vi varandra vid att vi alltid först och främst måste dela in varje individ i sitt riktiga könsfack, implicerar vi också att det är det absolut viktigaste för att identifiera personen i sig. Och är det verkligen så? Vem tjänar på att det är den inställningen vi har?
Vill också tillägga att en på tusen människor som föds kan inte läkarna könsbestämma. Rent biologiskt. Till detta kommer transsexuella som fötts in i ett kön men som känner sig som ett annat. Kön är inte riktigt så enkelt som vi tror att det är. Eller kanske önskar att det skulle vara.
Klart att det inte är enkelt det här med kön. Samhället, människor, skola osv osv lägger hela tiden värderingar i kön. Och det tycker jag är viktigt att motverka, men jag vet inte om hen är rätt väg. Ofta vill man använda hem i situationer där det är missgynsamt att vara hon. Jag tror inte på att gömma ett hon bakom ett hen gör nytta
nytta för kvinnokamp och kvinnligt självförtroende och självkänsla.
Det vi ska jobba för är att stärka hon, att det aldrig någonsin ska vara missgynsamt att vara en hon! Jag är mycket medveten om att detta inte är enkel kamp, den är komplex och invecklad på många sätt. Jag tycker att vi ska vara försiktiga med hur vi använder hen. Används det fel kan hen bli något som knäcker hon. Han och hen får respekt, och flickor och kvinnor gömmer dig bakom hen för att få den. Och vad händer sen när hen visar sig vara en hon?
Jag vill vara tydlig, jag är inte emot hen. Jag vill bara ha lite eftertanke före. Så vi fattar ett genomtänkt beslut. Väger nackdelar med fördelar och beslutar oss för hur ordet ska användas!
Jag känner inte igen din bild av hur man använder hen för att gömma hon, och har därför lite svårt att känna att det skulle vara en reell risk. Men det är självklart viktigt att hålla ögonen öppna så att inte hon tappar kraft och egenvärde till hen, och eftertanke kring hur man använder språk och vad det kommunicerar är ju aldrig fel. 🙂
Tycker så synd om t.ex de barn som inte får veta sitt kön för att föräldrarna är så rädda för förväntningar. ideal o.s.v. Att de ska kallas för “hen” helt påtvingat för de har väl inte fått göra något eget val till det? Sedan tänker jag på alla människor som lever i en könsförvirring och mår dåligt. För det finns det många som gör i vårt land i dag när det gäller just identitet. Att då kalla sig för “hen” eller att kalla någon annan för “hen” tycker inte jag är att komma ut i frihet alls. Är inte rädd för själva ordet “hen” men jag tror att det kan användas till helt fel saker. Tror verkligen att vi, både barn och vuxna kan stärkas av varandra som de personer vi är (och ej enbart efter vilka kön vi har) och hjälpas åt att bryta ned gamla föreställningar “fastän” vi visar oss som kvinnor och män..
Genom att använda ordet “hen” på fel sätt så finns det faktiskt en risk för att människor vill sudda ut hon och han även om det naturligtvis inte går. Men vi måste tänka på barnen och alla människor som mår psykiskt dåligt o.s.v.
Visst har vi en väldig fixering vid kön och det leder till mycket förväntningar och ideer kring kön. Jag tror att en av orsakerna till varför kön blir så viktigt är kärlek. Kärlek och sex genomsyrar hela vårt liv på både gott ont. De flesta människor, förutom bisexuella, “diskriminerar”ett kön helt när det gäller kärlek och sex. Heterosexuella och homosexuella väljer bort ett kön totalt när det kommer till sexuella kärleksrelationer. Det tror jag spelar en stor roll bakom vår “osunda könsfixering”, att hjärnan på något sett i stort sett alltid, oavsett om man tänker på sex och relationer, registrerar människors kön.
Jag är gravid och vet ej könet. Då kommer hen väl till pass för att slippa säga “han eller hon” eller “den”. “Bebisen” känns inte heller bra alla gånger. Men visst är det ovant.
Slänger in denna länk till RFSL Ungdoms förträffliga debattartikel. Är urless på hur denna debatt allt som oftast tenderar att helt och hållet föras utifrån en cis-feministiskt synvinkel där transperspektivet helt faller bort. Nej, alla är inte “hon” eller “han” och nej, syftet med ordet hen är inte endast en feministisk strategi:
http://debatt.svt.se/2012/03/27/erkannandet-av-ordet-hen-en-seger-for-transpersoner/
Varför skulle den här debatten kring “hen” bara utgå från personer som själva använder ordet “hen”? Det känns nästan lite otäckt för mig när det skrivs om att “vi andra” ska sluta debattera frågan.
Tesen här är att ett viktigt perspektiv allt som ofta saknas. Så även i denna tråd. Förespråkar bredd, dvs att både transperspektivet och röster kring hen som feministisk strategi ska ges plats och gärna får gå in i varandra utifrån viktiga beröringspunkter, inte tystnad. Att däremot göra rättighetsfrågor till åsiktsditos där en priviligerad grupp får tycka till om huruvida andra grupper ska få åtnjuta sina rättigheter eller inte tycker jag däremot aldrig är konstruktivt eller respektfullt.
Ingela den 9 maj, 2012 kl. 07:23 skrev:
Förstår det du skriver om att man ”förespråkar en bredd”. Men till vilket pris undrar jag? Tycker att ”vi andra” har lika stor del i de här rättighetsfrågorna i och med att det berör oss ALLA på olika sätt. Tror att alla människor tillhör gruppen priviligerad. Vi är alla lika viktiga! Var och en av oss. Men vem ser ur det perspektivet t.ex att det finns människor som inte mår bra psykiskt och vem ser till barnen i den här ”henfrågan” som jag har skrivit om tidigare? Många, många transpersoner t.ex mår riktigt dåligt om vi nu ska ta ur det perspektivet. Vem bryr sig? Vem vågar erkänna det? Sanningen är att det inte är frihet att ”stämpla dem” för livet med att ge/ta till sig ”hen” som ett namn. Det skriver jag inte för att döma ut någon! Det finns väldigt, väldigt många människor som har en sjukdomsbild när det kommer till kön/sex på olika sätt. Det är ett stort problem. De har tagit till sig något som sitt rätta jag när det så många gånger inte alls är det. De behöver respekt och kärlek och jag tycker inte att det är det dem får genom t.ex ”hen”. Ta också t.ex barnen som är ur ett riktigt viktigt perspektiv. Vem ska se till deras rätt om inte vi vuxna? Vi som ska ge dem deras identitet. De får inte det stödet om vi vuxna (föräldrar och förskolor) börjar arbeta mot att könsneutralisera). Det kan bli ett alltför högt pris.
Jag tror inte att en enda människa som förespråkar att hen ska användas för att ersätta “han eller hon” INTE tänker på barnen. Det är inte en fråga om att göra dem könsförvirrade eller att sudda ut könen. Jag tror inte för en sekund att barn blir könsförvirrade om de vuxna omkring dem berättar vilket kön de har men ibland, när könet är okänt på en sagofigur eller en yrkesroll, använder hen för att betona att det inte är LIVSVIKTIGT att PRECIS ALLTID veta vilket kön en okänd person har. För om vi implicerar att det är det viktigaste vi måste veta om en individ, blir det naturligt att de undrar varför och då följer alla normer och värderingar som ett brev på posten. Så som svar på din fråga om vem som ser till barnen i frågan är PRECIS ALLA SOM ENGAGERAR SIG. På båda sidor i debatten, förstås. Det är hyfsat jätteoartigt att antyda att de som förespråkar ett nytt litet praktiskt ord i vårt språk, gör det för sin egen skull och tycker att barnen gott kan få betala. Så är inte fallet. Vi vuxna är redan hjärntvättade, det är barnen vi värnar.
Artikeln påminner mig om en sak som jag inte har sett särskilt mycket av i denna debatt.
http://www.youtube.com/watch?v=Jzq5uH0hano
Att många av de som förespråkar “hen” inte är konsistenta med hur det ska användas. Ibland är det könsneutralt, och ibland syftar det specifikt på människor som varken identifierar sig som man eller kvinna. Med andra ord: ibland syftar inte hen på något kön, och ibland är hen könet det syftar på. Som vissa använder det är hen alltså inte mer neutralt än när “han” eller “hon” används för att syfta på människor i stort.
Åsikter? Medhåll? Motargument?
Förstår det du skriver om att man “förespråkar en bredd”. Men till vilket pris undrar jag? Tycker att “vi andra” har lika stor del i de här rättighetsfrågorna i och med att det berör oss ALLA på olika sätt. Tror att alla människor tillhör gruppen priviligerad. Vi är alla lika viktiga! Var och en av oss. Men vem ser ur det perspektivet t.ex att det finns människor som inte mår bra psykiskt och vem ser till barnen i den här “henfrågan” som jag har skrivit om tidigare? Många, många transpersoner t.ex mår riktigt dåligt om vi nu ska ta ur det perspektivet. Vem bryr sig? Vem vågar erkänna det? Sanningen är att det inte är frihet att “stämpla dem” för livet med att ge/ta till sig “hen” som ett namn. Det skriver jag inte för att döma ut någon! Det finns väldigt, väldigt många människor som har en sjukdomsbild när det kommer till kön/sex på olika sätt. Det är ett stort problem. De har tagit till sig något som sitt rätta jag när det så många gånger inte alls är det. De behöver respekt och kärlek och jag tycker inte att det är det dem får genom t.ex “hen”. Ta också t.ex barnen som är ur ett riktigt viktigt perspektiv. Vem ska se till deras rätt om inte vi vuxna? Vi som ska ge dem deras identitet. De får inte det stödet om vi vuxna (föräldrar och förskolor) börjar arbeta mot att könsneutralisera). Det kan bli ett alltför högt pris.
När man läser debatten här ovan så slås man av att alla som säger sig vara så fria, öppna, toleranta och kloka ofta inte kan acceptera att andra personer har en helt annat åsikt! Då måste man tydligen håna eller förlöjliga deras åsikt för att visa att man minsann vet bäst. Jag gillar inte ordet hen!
Det är OK att inte gilla ordet hen. Men då kan man ju helt enkelt låta bli att använda det. Att tala om för andra hur de ska tala eller skriva är ju att attackera dem. Då får man också räkna med att få mothugg. Den som klagar på mitt språk kommer att finna att jag kommer att argumentera för min rätt att använda precis vilka ord jag vill.
Och där uttryckte du precis min åsikt och mina synpunkter på det lilla ordet “hen”! Mycket bättre än jag ens tänkt det, dessutom!
Alltså du, Clara!
Jag har personligen aldrig hört någon som kallar alla människor för hen även om jag har hört att det finns, men jag har hört talas/läst om människor som kallar sig själva för hen. Vissa använder endast hen när de inte vet vilket kön det är. Hur man använder hen är helt enkelt upp till en själv att avgöra! Varför ska man behöva bry sisg så mycket om att vissa använder ett extra ord? Jag säger ofta snajsigt, men det finns de vissa som inte gör, och vem bryr sig?
Jag tycker för övrigt att hen är ett bra pronomen för Gud.
Bra bra braa skrivet! Sätter ord precis på mina tankar! De sista meningarna i inlägget säger allt som behöver sägas i debatten!
Kan inte förstår hur en människa kan tycka att hen är bra då man döper sin unge till Bertil?? mer maskulint namn får man ju nästan leta efter, varför inte döpa barnet till charlie, kim eller liknande?? dubbelmoral så det bara skriker om det
Nej. Ingen dubbelmoral. Hen syftar inte till att sudda ut kön. Och varför är Bertil extra maskulint? Inte i mina öron. Du uttrycker en subjektiv åsikt och kallar den fakta.
Hur lyder ordet i akkusativ, dativ eller genitiv? Anser för övrigt att ordet må vara praktiskt i visst hänseende, men det luktar för mycket pk.
Antingen använder man “henom” eller så låter man hen stå oförändrat. PK är ett så mossigt uttryck. Engagerade människor tycker det det tycker för att det är deras åsikter. Inte för att det tror att det är så de borde tycka.
tack – genitiv = Det är hens bok? Akkusativ? = Jag älskar hen? – Låter som norrlandsdialekt (“han kom till vi”). Måste bli henom, som du säger, för henne blir för otydligt.
PK definerar jag som en opinion som av sina företrädare anses vara moralisk överlägsen och där innehavaren av annan åsikt utsätter sig för stark och aggressiv kritik.
Har du provat att offentlig kritisera HBT-rörelsen?
Förhoppningsvis anser sig alla som debatterar för en fråga vara den som har högst moral. Och just i hen-frågan kommer ju attacken från de som protesterar mot oss som väljer att använda ordet. Jag har inte sett en enda hen-förespråkare hätskt attackera någon som valt att INTE använda ordet. Inte heller någon som menar att de som inte gillar ordet ändå måste börja använda det. De som debatterar för hen gör det alltså i defensivt syfte när de blir aggresivt bespottade för sitt ordval av någon som låtit sig provocerats. Vem är mest PK enligt din definition då?