Snäll mot sig själv

Jag försöker verkligen lära mig att vara snäll med mig själv. Jag har varit dum med mig själv i så många år! Under sex år – högstadiet till studenten – åt jag knappt skollunch. Inte för att jag bantade men för att jag liksom njöt av hungern på ett destruktivt vis. Idag lagar jag god lunch och äter i lugn och ro. Eller försöker göra i alla fall. Och jag kämpar också med att gå och sova i tid på kvällarna för att slippa må som under gymnasiet då jag konstant sov två-tre timmar för lite och vaknade helt död. Jag sover faktiskt mer nu som småbarnsmamma än vad jag gjorde då!

Jag försöker vara snäll med mig själv. Gå långa promenader, simma, åka skidor. Röra på mig ordentligt. Inte för att gå ner i vikt utan för att jag vet att jag mår bra av det och slutar tänka på kroppskomplex. Och viktigast av allt – jag försöker låta bli att klandra mig själv för allt som går fel. För att jag ätit onyttigt hela vintern, för att jag inte hunnit träna ordentligt, för att jag inte gått och lagt mig i tid eller skött mig så bra som jag borde. Jag har haft fullt upp ändå. Gjort så gott jag kunnat. Klandret behövs inte.

Det finns två skolor i hur man kan hitta motivation till att genomföra förändringar i livet. En är ilska och vrede och mot sig själv. Jag vet en kille som kollar sig i spegeln och kallar sig själv för en jävla tjockis, innan han sticker iväg på morgonens löprunda. Allt för att sporra till en förändring. Jag har testat den strategin i perioder men det funkar väldigt dåligt och slutar alltid i än mer självförakt. Speciellt om jag inte lyckas genomföra förändringen.  Man kan också välja att betrakta sig själv med en förälders ögon. Man kan se på sig själv som någon värd att beskydda och ta hand om. Det funkar väldigt bra tycker jag. Jag unnar min son god mat och god nattsömn. Varför skulle jag inte unna mig själv samma sak? Varför skulle inte jag förtjäna omsorg och godhet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

76 kommentarer på “Snäll mot sig själv”

    1. Jag håller med om att det är ett klokt och bra sätt att resonera.
      Jag är ju sk hemmafru och har mycket tid för mig själv och sådant som jag vill göra.
      Hade jag varit hemmafru med barn så hade jag antagligen prioriterat dem.
      Nu kan jag ägna all min tid åt min man, mig själv och försöker att njuta av livet så mycket jag kan.
      För varför inte? Vi lever bara en gång och då gäller det att utnyttja den tiden till fullo.

      Kram Mrs G

  1. Väldigt fint skrivet, Clara 🙂 Håller med dig, att man måste vara snäll mot sig själv och inte uppslukats av allt samhällsideal hur man ska eller inte ska vara. Jag har alltid försökt leva efter mitt eget sett vilket har slutat på gott och på ont. Eftersom jag inte föll för grupptryck som yngre blev jag mobbad, men idag är jag ytterst tacksam att jag inte gjorde det utan kunde utveckla min egen individ.

  2. Ett ständigt problem som jag har. I och med att jag är perfektionist, så blir jag i stort sätt aldrig nöjd med det jag syr eller skapar. Alltid självkritisk. Men jag har, efter gymnasiet som du, försökt och hitta mitt arbetssätt och hur jag ska ha det för att må bra. Vad som motiverar just mig och framför allt det som INTE fungerar. Ta bort det dåliga och in med mer bra. Men det är lättare sagt än gjort. men jag försöker och det är inte fy skam. Jag hoppas bara att när jag är äldre att jag inte ska behöva se tillbaka på dessa år och tänka: det där borde jag ha gjort annorlunda.

  3. Ja visst är det skönt att man har blivit äldre och mindre självkritisk, jag känner mig ganska så göttig i dag (som småbarnsförälder) mot för hur jag var i tonåren.

  4. Tack Clara för en blogg som man verkligen mår bra av att läsa!! Det här behövde jag höra…

  5. Wow så kloka ord och bra skrivet. Detta är ständigt något jag tampas med öven om jag inte luckats fånga det så bra i text eller muntligt uttryck. Tack för att du ”satte det på print” för mig.

    Kram

  6. Jättebra Clara! Fortsätt med det! Det tog mig många år att komma underfund med att vara snäll mot mig själv. Och nu när jag är det har jag aldrig haft det så bra!

  7. Bra skrivet. Jag hörde ett bra råd en gång-det var angående hypokondri. ”Tänk på vad du skulle säga till en god vän om h*n sade ”jag har fått ont i ögat”. Du säger inte ”Oh, då har du fått cancer!”” Det är en bra filosofi kring tankarna, att tänka på hur du skulle formulera dig till någon du bryr dig om.

    Jag brukar också tänka på gyllene regeln. Om jag inte gillar mig själv, hur ska jag kunna gilla någon annan då?

  8. SÅ klokt!

    Det är så underbart att man blir äldre, klokare och förhoppningsvis mer snäll mot sig själv med åren. Livet blir ju så mkt mer njutbart om man kan älska sig själv och vara rädd om sig.

  9. hej Clara!
    vad glad jag blir att du skriver om det här – det är så viktigt! det var en av de viktigaste sakerna som jag lärde mig av min terapeut som jag gick hos ett år – var snäll mot mig själv! om jag är trött behöver jag sova, om jag är sjuk så är jag sjuk, och det är helt ok. jag ”okejar” mig själv för det mesta nuförtiden, det är ok att vara ledsen osv…då kan tårarna lättare komma fram eftersom jag bekräftat för mig själv att det är OK. en annan underbar bloggare som skriver om det här ATT DUGA som sitt fokus är Brené Brown på http://www.ordinarycourage.com hon har även föreläst på http://www.tedtalks.com om skam och sårbarhet. en riktigt skön föreläsare! KRAM på dig Clara

  10. Visst är det så! Genom att ta hand om sig själv tar man också hand om dom man älskar. Vara en god förebild. Tar jag hand om mig så behöver ju inte mina vänner och min familj oroa sig. Är inte dom oroliga utan lugna då blir jag glad! Det är en livscirkel som med de mesta här i livet 🙂

  11. …läs mer om detta i ‘Be your own life coach’ av Fiona Harrold en positiv självhjälpningsbok.

  12. bra skrivet! måste verkligen börja röra på mig mer snart! då kanske de där kroppskomplexen minskar lite…

  13. Jag har också tänkt mycket på det där. Jag går på en klassisk musikerutbildning och då får man prestationsångest som ett brev på posten. Det är alltför många som går igenom konstnärliga utbildningar och hela tiden gör framsteg för att de trycker ner sig själva och tror att de måste säga till sig själva att de inte spelar tillräckligt bra för att kunna bli bättre. Jag försöker verkligen att arbeta positivt istället. Det är inte så lätt, men det går att öva sig i som så mycket annat.

    1. Jag har samma erfarenhet, men aldrig att vi talade om detta under utbildningen. Det borde man göra, eftersom så många kämpar mot samma prestationsångest. Lycka till!!!!

  14. Jag saknar dina inspirerande inredningsinlägg! Det var längesen du visade inredning och pyssel från ditt hus. Gärna mer sådant!! Tack för en jättebra blogg, har följt den i flera år:) kram Lisa

  15. Så sant. För ett tag sedan fick jag den där insikten, den som är som ett slag i solar plexus, om vad det verkligen innebär att ”vara sin egen bästa vän”. För sanningen är ju att om någon sa de sakerna till mina vänner, som jag säger till mig själv, då skulle jag spöa skiten ur den person som sa det… Så nu försöker jag att ifrågasätta hur jag skulle reagera om det jag tänker sades om mina vänner. Det är svårt, men den negativa rösten verkar faktiskt bli svagare! 🙂

  16. Satt just o nedvärderade mig själv för att jag åt en supergod chokladmuffins till fikat idag, istället för att vara stolt över att jag sprang 5 km efter jobbet. Jag ska försöka tänka mer som dig för jag är så less på att nedvärdera o skälla på mig själv. Tack Clara!

  17. Jättebra skrivet! 🙂 Tack att du vill dela det! Har också varit ganska så dum mot mig själv på olika sätt men för några år sedan så började jag plötsligt att se det mer tydligt. Självrespekt kanske jag kan lägga in här. Att respektera sig själv på olika sätt är att ta hand om sig själv. Kärlek och respekt…
    För mig blev det en slags sorg att se hur jag hade behandlat mig själv och att se en slags förnedring mot mig själv. Sedan så kunde jag sörja över andra människors sätt att behandla mig på när jag inte då ”kunde tala för mig” och att jag kunde tycka att de som ansågs så starka borde ha tagit ”hand om mig bättre”. Ja, så kan det ju bli. Upplevde då och då hur arg jag egentligen var på insidan över saker och ting som hade blivit fel. Men jag gläds över att jag nu befinner mig en liten bit längre på vägen och att jag vet mitt värde starkare. När kreativiteten bubblar upp och livet får en ny start.

  18. Åh vad jag känner igen mig. Att bli äldre ger en styrka och ett mod att följa sin inre vilja till att må bra. Att få barn ger en så mycket kärlek också till en själv. Tänk att jag fått så fina barn då kan jag inte vara så tokig brukar jag tänka. Tack för en tänkvärd blogg som väcker känslor.

  19. Du skriver så klokt! Jag har också börjat bli mer snäll mot mig själv och livet blir faktiskt lite roligare och lättare att leva då!

  20. Vi behöver påminna varandra om att vara mer snälla mot ossjälva. Ofta.
    Jag är inne i en såndär jobbig period då missnöjet och hopplösheten får mej att vilja krypa ur mitt eget skinn emellanåt.
    Nu fick jag positiva och snälla tankar i huvudet. Tack snälla Clara för det!

  21. Kära Clara. Du är så klok. Du borde skriva en bok. Fast vänta.. Det gör du ju redan! ;D

  22. Så himla bra tankesätt! Jag försöker ta hand om och vara snäll mot mig själv, men ofta skuldbelägger jag mig själv om jag inte lyckas. Men jag ska försöka börja se på mig själv som någon värd att beskydda och ta hand om också. För jag förtjänar omsorg och godhet, och det handlar inte om att jag misslyckas om jag inte orkar springa eller vill äta godis istället för nyttigheter.

  23. Här kommer ännu ett tips på hur man kan tänka. Visst vill man att äns egna barns mamma mår bra? Visst vill man att barnas mamma ska vara frisk, glad! Visst är det super viktigt att barnas mamma kör lugnt och försiktigt i trafiken m.m. m.m. för inte vill man juh att det bästa man vet ska behöva leva ett liv utan sin mamma eller leva med en olycklig mamma. Jag värdesätter mig själv 1000ggr mer sedan jag blev mamma. Mina barn ska ha den bästa mamman dom kan få och en mamma som inte leker med döden i tex trafiken. Lycka till med alla fina tankar om dig själv, viktigt det där! Stora kramar LINA

  24. Kloka ord 🙂 Väl värda att höra och att komma ihåg. Det är precis som du säger, jag lär mina barn att älska sig själva o då är det ju bra om jag älskar mig själv oxå!

  25. Detta inlägg talade till mig mycket då det är precis där jag befinner mig i livet nu. Jag har sedan jag var kanske 12 år levt väldigt destruktivt, aldrig känt mig nöjd med mig själv och ständigt hitta fel som kan förbättras och alltid må dåligt så fort jag ätit något gott onyttigt etc. Jag försöker nu ta mig ur detta, intala mig själv att jag duger som jag är och att jag måste ta hand om mig själv. Träna och äta bra, inte för att jag prompt måste bli smal och passa in i de rådande idealen utan för att känna mig stark, pigg och för att jag mår bra av det. Jag brukar tänka lite lika som du Clara, att du ska behandla dig själv som ditt barn. Jag brukar dock tänka på mig själv som barn, vad jag skulle vilja säga till henne och hur jag skulle vilja att hon skulle behandla sig själv. Inte som jag har behandlat mig själv de senaste 10 åren kan jag säga! Jag hoppas att mina vänner kan börja tänka lite mer på det här sättet de också, alltför mycket tid spenderas till att plåga och klanka ner på sig själv. Tid som istället kan ägnas åt skratt, kärlek och livsglädje. Kram på dig Clara, du är bra.

  26. Du är så klok Clara! Om och om igen. Jag lever inte som jag lär. Jag tänker mycket på såna här saker men har svårt att komma till någon förändring. Jag klandrar mig inte själv, tack och lov, för det. Inte vad jag vet iallafall.
    Det här inlägget gav mig inspiration till att rannsaka mig själv för att komma fram till vad jag behöver prioritera och fokusera på. Tack!
    Jag ser fram emot dina böcker. När kommer första ut?

  27. Clara , du har kommit långt! Hej förresten, jag brukar läsa din blogg (typ jämt minst) och jag vill bara säga at jag kan inte skriva att jag aldrig kommenterat förr, men: jag såg Bettners program på tv5 ikväll o tyckte de va bra. För mej. Både grabbs o qvinns prata om det som så många bråttas med. (brottas?) . Go feeling i det hon t vänster sa, ursäkta namnuteblivelse o ej korrekt citat , men typ Vad är problemet, det är bara o köra. Det behöver jag träna på. Bara göra det jag vill, även om jag inte gjort det såmycket/aldrig förut.
    /Normalt god natt fr en nattsyster i sitt hem. (begär inte att någon ska begripa ett dyft av detta – handlade om Glädje i görandet.)

  28. Tack för ett fint och tänkvärt inlägg! Jag tror bannemej att jag ska skriva ut detta och sätta på väggen. Bli påmind om detta, som du formulerade åt mig och många andra, och jobba på det varje dag. Tack! Jag är väldigt bra på att berätta för mina vänner hur bra de är, men sedan trycker jag ner mig själv i skoskaften istället. Jag vill ta mig upp därifrån och resa på mig, skaka av mig de smutsiga tankarna och börja tänka vänliga tankar. Tankar som får mig att våga mera och njuta mera. Nu ska jag läsa inlägget en gång till innan jag somnar. Imorgon kommer jag att ha detta med mig. Tack Clara!

  29. Du är en klok kvinna. Vi är väl oftast inte så bra på att ge oss själva tid att ta hand om oss utan ser ofta till att alla andra mår bra. Men om mammor mår bra så mår barnen bra och det är ett positivt tankesätt som håller, tycker jag. Kram!

  30. När jag läser din text slår det mig plötsligt – men det är ju precis så jag ”motiverar” mig själv. Att genom ilska och hån sporra mig själv till resultat. Ibland funkar det, ibland inte och det är dessa gånger, när det inte går som jag tänkt, som jag blir än mer arg på mig själv, vilket i längden inte är hälsosamt på något vis. Trots att jag inners inne vet, har jag nog aldrig riktigt tagit till mig, att det finns en skonsammare och mer långsiktig väg att gå – tack för denna påminnelse!
    Kram

  31. Utseendehetsen är trist. Jag ser det så tydligt hos mina döttrar, även hos pojken men inte lika mycket. flickorna är supersöta alla tre men inte är de nöjda, verkligen inte. Allt kan bli bättre och det finns alltid något man sträva efter. Jag tyckte själv att jag var fet när jag var kring 20. jag minns det verkligen aktivt och allt skulle bli bra om jag gick ner i vikt. problemet var ju bara det att jag vägde 47 kg. typ 20 kilo mindre än jag gör idag och nu känner jag mig mer nöjd än då. jag har aldrig bantat måste jag säga. bara varit missnöjd.
    Så din teori är rätt. Det är inte hur man ser ut som är grejen utan hur man ser på hur man ser ut.

  32. Så sant. Man måste värna om sig själv – det är ändå med oss själva vi lever med längst. Mår vi bra själva – har vi så mycket lättare att göra andra glada också!

    Roligt att du skrev inlägget just idag. Senast igår påminde jag mig själv om det, att vara snäll mot mig själv.

    Må gott!

  33. Min kloka mamma var noga med att pränta in detta i mitt huvud när jag var liten men framför allt när jag blev tonåring. Var snäll mot dig själv. Man behöver inte vara bäst på allt, spika proven, känna alla, vara snyggast, göra flest mål på matchen, ha dom finaste sakerna etc. Hon lärde mig att lyssna på kroppen. Är jag trött? Ja, då måste jag sova. Och mat, det är ju så gott! Är god mat, och sitt ner och njut istället för att slänga i sig en macka i farten på väg nånstans.

    Att vara snäll mot sig själv är svårt ibland, men man får jobba på det. Våga säga ja eller nej, beroende på vad som kommer att få dig att må bäst. Och ät god mat, sov mycket och tänk snälla tankar.

    Och kramas. För allt i världen, glöm inte att kramas!

  34. Clara, du är så klok! 🙂 Är nog så man borde tänka, så att man behandlar sig som en som verkligen betyder och är värd det bästa. Oftast så är man mest bara sån mot de runt omkring en tyvärr..

  35. Väldigt bra skrivet! Jag funderar bara lite på det här med skolmaten. Jag går i ettan på gymnasiet och tyvärr så förstår inte några av mina vänner att mat ska ätas. Hur ska jag som vän förklara att de måste äta för att orka med skolan? Du är klok som en uppslagsbok så tänkte om du har några råd. Kram!

  36. det där var nog bland det finaste och mest värdefulla jag läst på länge. jag kommer ta med mig dina ord. tack!

  37. Hej clara!
    OJ så många kommentarer du får, så roligt! Givetvis kan jag inte motstå att fråga mig själv om du verkligen kommer läsa min??? När du får så många tänker jag, det tar ju trots alt lite tid i anspråk…
    Hur som helst. Jag har inte varit här på ngt halvår… SÅ konstigt att jag kan ”glömma av” din fina blogg! Den är superduperfin, men sedan är du ju expert med!
    Det jag EG tänkte säga var, BRA skrivet, mycket tänkvärda ord. Jag är alldeles för hård mot mig själv, ska försöka vara snäll mot mig själv….
    kram o ha en fin dag!

  38. Amen, sister! Så rätt, så rätt. Dåligt samvete och klander fördärvar ju bara livet för en, livet som man borde njuta av. Gör något åt det du kan göra något åt, efter bästa förmåga, utan att döma sig själv när det inte riktigt går enligt planerna, det är en bra devis att leva efter.

  39. Jag brukar säga till min man att han ska vara snäll mot sig själv – han är en sådan där som klämmer sig på magen och säger att han är tjock och sedan sticker ut på en löprunda. Vem ska vara snäll mot mig om inte jag är det? Den enda jag verkligen kan styra över är mig själv och alltså har jag en skyldighet mot mig själv att vara snäll mot mig.

    Det betyder inte att jag frossar i sötsaker eller låter bli att träna – det är inte heller att vara snäll, men som i höstas när jag pendlade 10 mil enkel väg till jobbet och mest kände mig stressad över den uteblivna träningen – då bestämde jag mig för att låta bli att träna ett tag.

    Det kändes otroligt mycket bättre, och efter jul när jag inte längre tränade började jag igen. Nu tänker jag istället att jag är glad för de tillfällen som ges att träna, umgås med andra, eller bara vara! Jag är glad för denna insikt och önskar att andra också kunde ändra sitt sätt att vara mot sig själv!

    Tack för en bra blogg!