En stund själv

En stund för mig själv, i ljummen kvällssol – ingenting går upp mot det! Blommorna är vackra och utsikten är betagande. Själv fastnade jag dock inte på bild eftersom det skulle förstöra den vackra vyn. Tror att jag borde ge mig på att borsta håret nu, det var sex dagar sedan sist. Och deodoranten vore kanske en bra grej att leta fram? Sommarsemester är lite så – medan naturen exploderar och bara blir vackrare blir man själv mer och mer igengrodd. Det är något väldigt vilsamt med det.

Mitt stora feta svensk-koreanska bröllop

Förra veckan gifte sig våra vänner och jag och Jakob hade den stora äran att vara värdpar för bröllopet. Brudparet bor i Tokyo, bruden är från Korea och brudgummen är svensk. Det blev en hel del tolkande och översättande eftersom min japanska är lite ringrostig.

Innan vigseln skulle de fotograferas. Bruden fick åka flakmoped!

Jag var hallonrosa i en klänning från Monki

Och halsband från H&M. (foto Emilmedia)

 

Fint väder var det för det mesta!

Den vackra bruden med lika vacker mamma, iklädd traditionell Koreansk festklädsel

Tjusiga ben

Blåbärscupcakes. Riktigt goda!

Massa finklätt folk

Den söta hårdekorationen på bruden!

Efter bröllopet var jag så trött att jag sov i elva timmar och Jakob blev kanonförkyld. Men det var det värt! Finns inget roligare än bröllop och knappast något lika hedrande som att vara värd!

Skyll på alter egot

Jag tycker att det är väldigt fånigt när man i bloggvärlden skyller på sitt alter ego. Som att jag skulle skylla på ”UnderbaraClara” när jag själv gjort något dumt. Det finns det ju dock otaliga bloggare som gör. Deras alter egot provocerar, säger taskiga saker om andra, hänger ut folk och så vidare. Sedan skyller bloggaren på alter egot som om det vore en ursäkt. Det är inte jag som står för det där – det är bara mitt alter ego. Sedan en dag, när man tröttnar på att vara avskydd – då kan man plocka bort sitt alter ego, sticka fram huvudet och säga tittut! Ni förstår väl att jag inte tyckte sådär på riktigt? Det sa jag ju bara för att provocera!

Jag fattar inte hur det skulle kunna vara en ursäkt? Tvärtom är det väl värre när alter egot gör något  än när personen bakom gör det? En idiotisk bloggare som verkligen på riktigt är så idiotisk som den framstår i bloggen – den är det ju synd om. Den kan jag känna empati för. Den som däremot är idiotisk med berått mod, för att få fler läsare, fast den egentligen vet bättre. Den är verkligen både beräknande och elak.

En rikare vardag

Hur klarar man sig på vintern egentligen? När man inte kan gå ut i trädgården och nypa några blommor och göra en bukett till köksbordet? När man inte kan hämta in fem olika salladssorter och en grabbnäve färska kryddor som gör pastasåsen till kalasmat. När man inte kan baka en paj på jordgubbar och rabarber från trädgården utan får hålla till godo med ett fryst alternativ från affären. Hur klarar man det? Fattigt är vad det är.

Önska och längta

Mjukglass fick jag kanske en gång om året som liten. I bägare, efter badhuset och jag blev yr av överdådet. Strössel fick jag däremot inte – det var för slösigt. Ibland är det är roligt att tänka på den tiden en tablettask var frosseri och en mjukglass var snudd på för mycket. Nu som vuxen är ju allt det där inom räckhåll och känslan är inte en hundradel så magisk. Det finns en charm i att längta och önska och få i gåva istället för att bara köpa själv.

Flora

I år har jag inte hållit tillbaka på färgprakten! På bron står blommor i alla möjliga färger, i alla möjliga olika missmatchande byttor. Jag gillar verkligen blommor med limefärgat bladverk – det är vackert till alla andra färger och ger en fräsch känsla till blomsterarrangemangen. Man kan plantera i gamla rostiga hinkar likväl som fina krukor från affären. Kom bara ihåg att banka hål i botten med en spik så att regnvattnet kan rinna ut ordentligt.

Spex, hyss och lekar

I september är det åtta år sedan jag blev ihop med Jakob och fyra år sedan vi gifte oss under pompa och ståt. Och nu har vi den stora äran att vara värdpar på våra kompisars bröllop. Vi har egentligen planerat färdigt allting men så kom jag på att mina bloggläsare brukar ha bra idéer på lut och att ni kanske kan bidra med några extra roliga spex eller hyss som funkar bra på bröllop? Säkert är det fler än jag som har sommaren full av bröllopsfiranden – och inte en susning om vad de ska hitta på för att hedra/jäklas med brudparen!? Do tell!

Svartsynt

Det är inte ofta jag går i svart men ibland när jag känner mig lite dramatisk/intellektuell/pretentiös åker det på. Kjolen och kavajen är gamla favoriter från H&M men linnet fick jag av min syster som köpt det på Kupan för en tia. Det är i storlek 46 så på mig känns det lite oversized på ett bra sätt. Stoppar jag ner det i en topp böljar det fint kring bysten och midjan. Stylingtips!

Barnvälsignelsen

Så blev det då barnvälsignelse för fina lilla Signhild. Hon skötte sig exemplariskt.

Det gjorde de andra barnen med. Men om inte – vad spelar det för roll? Barn kan gott låta och bröla en del. ”Låt barnen komma till mig och visa inte bort dem…” var det visst någon skäggig farbror som sa för 2000 år sedan.

Massor av fina paket!

Eftersom lilla Signhild låg och sov fick Bertil rycka in som paketöppnare. Det skötte han med den äran.

Vi tryckte i oss godsaker…

Och jag hade fullt upp med att posa snyggt under hela kalaset. Det är lite så jag jobbar förstår ni! Ibland blir jag stel i nacken av att sitta och se snygg ut i flera timmar, och så är det ju svårt att hålla igång samtalet och samtidigt vara ljuv. Men det är smällar man får ta.

From som ett lamm

I senaste numret av magasinet JUNIA pryder jag omslaget och talar om min tro, om hur jag blev kristen och hur det har förändrat mig. Visst ser jag frikyrko-from ut? Som en riktigt rar och vän liten flicka…men intervjun går inte i samma väna stil rakt igenom. Det här är en artikel där jag för en gångs skull får chansen att prata om något annat än loppis, pyssel och matlagning. Rätt så befriande faktiskt!

Och passande nog för temat på inlägget, så ska jag ägna eftermiddagen åt en barnvälsignelse. Vi praktiserar inte barndop i min församling då vi tror att dopet ska vara en medveten och frivillig handling, eftersom man genom dopet upptas i Guds församling. Istället har vi barnvälsignelser, där man samlas och ber för barnet. (Och fikar! Glöm inte fikat – mycket viktigt!!!)

Men barn äter ju inte grönsaker!

Jag tycker att det är intressant hur sanningen om att barn inte gillar grönsaker upprepas och reproduceras tills alla tror på den. Stämmer det påståendet skulle ju Indiens befolkning aldrig kunnat uppgå till en miljard människor. De hade svultit ihjäl långt innan dess. Jag menar, barn äter ju sand, grus, bajs, snorkråkor och gamla bananer som legat bakom elementet i en vecka och gottat till sig. Varför skulle de inte äta grönsaker?

Jag tror att det egentligen handlar om att föräldrar inte äter grönsaker. De flesta föräldrar äter bara grönsaker på sidan om den ”riktiga maten”. Grönsakerna är ett komplement, något på sidan. Något man ska äta av pliktskyldigast innan Maten kommer på bordet. Och barn äter vad de är vana att äta. De äter vad som bjuds. Äter familjen inte grönsaker kommer barnen inte heller äta. Äter föräldrarna enbart grönsaker kommer barnen äta för att annars svälter de ju ihjäl (om nu inte föräldrarna ställer sig och steker korv). Lever lilla Lisas föräldrar på injera och dal tadka kommer Lisa gladeligen smaska injera och dal tadka även om Lilla Lisa bor i Sölvesborg. Smaklökarna vänjer sig med vad de utsätts för.

Självklart finns det saker som ett barn absolut inte vill äta. Precis som de flesta vuxna har någon rätt de helst undviker. Men att rata en hel födogrupp – det är varken normalt eller rimligt. Jag tror att den här myten om att barn inte vill äta grönsaker leder till att barn inte vill äta grönsaker. Vi förväntar oss fel saker av dem. Vi serverar grönsaker med skeptisk min och vi reagerar med förvåning ifall det råkar gå hem. Klart att ungar inte gillar det då! Tänk dig själv att bli bjuden på middag av en värd som med skeptisk min ställer fram tallriken och skakar på huvudet och sedan utbrister -Oj, var det där verkligen gott? När du försiktigt tuggar i dig.

Kladdig klassiker

I senaste numret av Damernas Värld medverkar jag och tre andra kända matprofiler (Leila Lindholm, Ebba von Sydow och hovets stjärnkock Stefano Catenacci) med våra bästa recept på kladdkaka. Jag bjuder på kaka med vit choklad, lime och vallmofrö. Supersomrigt och gott. Vi hade en riktigt fin dag i studion med proffsiga makeupartisten Mia Högfelt och fotografen Charlie Drevstam.

Ö-liv

Vi är nyss hemkomna från några fantastiska dagar på en liten ö vid Höga kusten – Sveriges absolut vackraste skärgård! Ön där Jakob spenderat alla sina somrar – och i sommar får lillen äntligen invigas i den traditionen.

Först får man åka båt rätt läge och det gillar både djur och barn

Sedan får man vandra över ön där inga bilar finns

Stugan vi bor i har varken el eller vatten så det är ett spartanskt och enkelt liv man lever. Men vad spelar det för roll att det saknas dusch när man har en egen liten havsvik att bada naken i?

Inte mycket är gjort i stugan de senaste femtio åren

Alla hus på ön är så söta!

Utsikten från ”vardagsrummet”

En gammal skraltig gasolspis är vad man får laga mat på och vatten hämtas i dunkar en bit därifrån.

Får ni någon gång chansen – semestra vid höga kusten! Västkusten, östkusten – släng er i väggen. Det här är Sveriges pärla.

 

 

Och lugn och tyst är det också. Inte alls tjockt med turister – tvärtom kan man få hela stränder för sig själv.

Vi badade massor

Promenerade en hel del

Satt på bryggor och dinglade med benen och stod och posade framför slitna gamla dörrar. Och så åkte vi båten hem igen och nu är jag tillbaka. Lite sömnig men alldeles läkt inuti.