Jag tycker att det är intressant hur sanningen om att barn inte gillar grönsaker upprepas och reproduceras tills alla tror på den. Stämmer det påståendet skulle ju Indiens befolkning aldrig kunnat uppgå till en miljard människor. De hade svultit ihjäl långt innan dess. Jag menar, barn äter ju sand, grus, bajs, snorkråkor och gamla bananer som legat bakom elementet i en vecka och gottat till sig. Varför skulle de inte äta grönsaker?
Jag tror att det egentligen handlar om att föräldrar inte äter grönsaker. De flesta föräldrar äter bara grönsaker på sidan om den “riktiga maten”. Grönsakerna är ett komplement, något på sidan. Något man ska äta av pliktskyldigast innan Maten kommer på bordet. Och barn äter vad de är vana att äta. De äter vad som bjuds. Äter familjen inte grönsaker kommer barnen inte heller äta. Äter föräldrarna enbart grönsaker kommer barnen äta för att annars svälter de ju ihjäl (om nu inte föräldrarna ställer sig och steker korv). Lever lilla Lisas föräldrar på injera och dal tadka kommer Lisa gladeligen smaska injera och dal tadka även om Lilla Lisa bor i Sölvesborg. Smaklökarna vänjer sig med vad de utsätts för.
Självklart finns det saker som ett barn absolut inte vill äta. Precis som de flesta vuxna har någon rätt de helst undviker. Men att rata en hel födogrupp – det är varken normalt eller rimligt. Jag tror att den här myten om att barn inte vill äta grönsaker leder till att barn inte vill äta grönsaker. Vi förväntar oss fel saker av dem. Vi serverar grönsaker med skeptisk min och vi reagerar med förvåning ifall det råkar gå hem. Klart att ungar inte gillar det då! Tänk dig själv att bli bjuden på middag av en värd som med skeptisk min ställer fram tallriken och skakar på huvudet och sedan utbrister -Oj, var det där verkligen gott? När du försiktigt tuggar i dig.
92 svar
Ja, men precis! Jag är vegetarian och min tvååring tuggar då i sig bönor, broccoli, oliver, tomatbitar, sparris, grillad aubergine, kokt morot, ärtor och massor av andra grönsaker med god aptit! Dock inte kantareller 😛
Många barn hävdar ju bestämt också att de inte tycker om när de blir serverade grönsaker. Men i min mening kan man inte tycka om förrän man har smakat. Å sist och slutligen när de smakar på grönsakerna så är det något som är gott.
Vi har aldrig haft problem med att äta grönsaker. Min mamma gjorde en smart grej som jag kommer göra när/om jag får barn. Några minuter innan maten var klar ställde hon fram råkost i alla dess former, blomkålsknippen, gurkstavar, morotstavar, rädisor, paprika, ja alla möjliga sorters grönsaker råa, även såna som man kanske spontant tänker att barn inte gillar (som rädisor som kan vara lite starka i smaken) och de smaskade vi på, hungriga som vi var innan middagen.
Det finns definitivt nått psykologiskt i att förutsätta att barn inte ska gilla vissa saker framför dem och det är väl bara naturligt. Vem vill äta nått människor omkring en verkar oroa sig för att man ska tycka illa om? Rent biologiskt kanske hjärnan tolkar det som att det är farligt då.
Slutklämmen på inlägget är ju bara så bäst. Det stämmer ju precis.
Mina barn ärer gärna grönsaker. Faktum är att de är väldigt intresserade och måna On att äta nyttigt, få jag har talat om vikten att ge kroppen bra bränsle som den mår bra av.
Om det sedan slinker in lite godis, chips eller läsk är det inte hela världen. Då talar jag bara om att kroppen mår bra av att ha balans och njuta av saker som är goda fast de inte alltid är nyttiga. Huvudsaken är att det mesta man äter är sånt som är bra.
Barnen är helt med på noterna. De är 4 och 6 år gamla.
Mycket kloka ord, för visst är det så. Vi människor fungerar ju på samma sätt oberoende av var vi bor i världen. Jag menar lär oss att äta det som finns…i olika grad naturligtvis 🙂
Tycker det är samma sak när folk säger att de inte gillar fisk. Jag kan förstå om man inte gillar en viss sorts fisk, eller när fisk är tillagad på ett speciellt sätt. Men att säga att man överhuvudtaget inte gillar fisk tycker jag är galet i och med att det finns så många möjligheter att tillaga den.
Håller med, klart de kan gilla grönsaker. Speciellt när de är små, som Marianne och Bertil. När de blir större och mer influerade av kompisar och andra intryck, då kan det bli svårare tror jag (tyvärr).
Här hemma är det gurka och broccoli som är favoriten! Marianne spottar tyvärr ut sommarens fantastiskt goda små svarta, fula och gröna skånska tomater. Spottar och fräser… Men jag kämpar på. Min syster, som är läkare och läser vidare inom kost och näringslära, berättade också för mig att det kan ta 15 – 18 gånger för ett barn att vänja sig vid en ny smak. Så man ska inte ge upp i första taget! 🙂
/Ebba
Ja, så klart om man bara serverar blek sparris på burk och frysta morötter och ärter som man värmer upp lite grann, det vill man inte gära äta. Mina föräldrar åt inte grönsaker mer än så och så klart tycker man inte om just dessa, men så fort goda grönsaker uppenbarades, då var det inga problem. Synd bara att det skulle dröja tills jag själv kunde gå och handla.
Åh jag satt och tänkte på det här så sent som igår! Jag har lite svårt för bönor och linser nämligen, och jag tror att det måste bero på att det var saker som vi inte åt så mycket hemma när jag var liten. Nu håller jag aktivt på och lär mig, för jag ser så mycket fina recept som innehåller just bönor överallt 🙂
Fast barn påverkas av varandra. Min dotter åt grönsaker som godis när hon var mindre. Nu när hon är 3 låter hon sig bli påverkad av vad de andra barnen på förskolan säger o tycker. Plus att jag tror att barn hamnar i nån slags “mat-trots” o “konsistensintolerans” (vissa konsistenser på mat uppfattas konstig, osv.).
Sen vet jag inte om det är helt sant att barn äter de som de är vana vid. Jag är kock o har jobbat på förskola med många veggiebarn. De flesta barnen åt bönor o grönsaker utan problem men en del rörde aldrig den typiska veggiematen, trots att de vuxit upp i en familj som var vegetarianer. Man måste nog lägga in personligt tycke oxå i denna “debatt”. 🙂
Min 3 åring ÄLSKAR grönsaker över allt annat. Om hon kunde skulle hon äta enbart grönsaker dygnet runt men lite mer varierad kost får hon gärna 😉 detta pga att dom alltid serverar grönsaker på dagis till maten och vi försöker äta grönsaker så ofta vi kan hemma. Tycker det är kanon att hon älskar grönsaker och skulle aldrig vilja tuta i henne något annat. Hon äter tex hellre en paprika än sötsaker 🙂
När jag träffade maken var han 23 år och hans mamma som fortfarande då lagade mat till honom dagligen trots att han bodde i egen lägenhet, dock i närheten av sin mamma, sa till mig att han äter inte ris, fisk och grönsaker. Jag lyssnade dock inte på henne utan jag lagade allt det och nu är en av hans favoriträtter fisk i ugn och han äter ris och grönsaker och tycker faktiskt att det kan vara riktigt gott. Men hans mamma sa att han sedan han var liten vägrat allt det och därför inte lagat det till honom på över 20 år. Tur att smaklökar och människor kan förändras 😉
Jag tror att du har helt rätt. Jag har inga barn själv, men minns hur lite grönsaker vi åt när jag var liten, och att när vi åt så var det oftast frysgrejer eller bara grönsallad. Följaktligen åt jag bara grönsallad som grönsak när jag blev vuxen (för överkokta frysgrönsaker framkallar inga varma känslor för dylik kost).
Men sen började jag en sockerdetox (lite striktare än den du körde häromåret) och insåg att jag behövde lägga till nåt annat istället för pastan eller potatisen… Grönsakerna fick göra entré! Nu när jag ser grönsakerna som en del av måltiden istället för bara ett tillbehör ägnas de en helt annan omtanke än förr och jag tycker det är roligt att tillaga/förbereda dem och till och med att äta dem. Hoppas bara jag kan föra vidare det till mina framtida barn.
Precis som du säger att man erbjuder grönsaker som en självklar del av middagen så blir grönsaker inget konstigt. Får ofta höra “vad har ni gjort med era barn som äter så bra med frukt och grönt”. Barnen har fått det sedan de var bebisar i form av egengjord barnmat. Pratar ofta om hur nyttigt det är för kroppen med frukt och grönsaker och det finns alltid tillgängligt.
När jag var liten fanns det alltid grönsaker på middagsbordet och min mamma hade rivna morötter till princip allt. Sambon däremot äter sällan frukt och skulle han laga något bara till sig själv eller barnen så tänker han inte på att ordna grönsaker också.
Åh, jag önskar att mina föräldrar skulle ha gjort så. Jag är uppvuxen på falukorv och ibland en tråkig sallad vid sidan om som “ändå ingen äter”. Fryst broccoli i påse som kokas osv. Jag har fått lära om som vuxen, och har fortfarande svårt med grönsaker, det kommer inte “av sig självt”. Men jag upptäcker mer och mer hur GOTT det är med grönsaker, som när jag åt färsk broccoli för första gången och fick en aha-upplevelse! Tur att jag är intresserad av matlagning och odling och sånt, annars hade jag nog fallit i samma gamla mönster som jag är uppväxt med!
Med min dotter, som nu är 4 mån, så hoppas jag att det blir annorlunda. Riktig mat från grunden ska vara standard!
Jag tror det beror på, till viss del är det kanske så. Men definitivt inte alltid. Mina bonusbarn, 5 & 8 år äter inte samma saker. Den ena älskar de flesta grönsaker (utom gurka och tomat som hon tycker är vattniga) medans killen tycker om gurka och morot men bara i små, små mängder. & de är uppfostrade med samma matvanor. VI äter gärna grönsaker och barnens mamma är vegetarian så grönsaker är en naturlig del av deras vardag. Ändå är lillkillen inte alls förtjust i grönsaker.
Man kan ju ha olika smak, helt enkelt. Men att Barn inte äter en viss sak stämmer ju inte!
Men ellerhur! Barn äter det de är vana vid. En släkting har extremt petiga barn när det gäller mat, de har alltid lagat annan mat vid sidan om för att barnen inte gillar det ena och det andra. Nu är de större dock. Men inför en familjesammankomst där vi ska ha knytis så föreslog denna släkting paj till de vuxna och köttbullar till barnen (dvs småbarnen, inte hennes barn!). Alla undrade förvånat varför barnen inte äter paj, inklusive barnens föräldrar… Då känns det ganska uppenbart att det är hon som har gjort sina barn petiga genom att utgå ifrån att barn inte äter det ena och det andra – det blir en självuppfyllande profetia!
Hemma hos oss har grönsaker och olika rotfrukter varit ett stående inslag på menyn. Både som huvudrätt och komplement till middagen. Men hur våra fyra barn, som små/äldre/vuxna, gillar och därtill äter grön har skiftat och gör så fortfarande… Jag tror inte att det enkelt går att säga att de flesta föräldrar handlande bidrar till barns sätt att (vilja) äta grönsaker. Jag har haft barn som äter allt som bjuds och de som knappt öppnat munnen. Och som någon skrev i en tidigare kommentar, barn påverkas av så många olika faktorer, exempelvis andra barn. Dessutom är de personligheter vilka beroende på ålder kan skaffa sig idéer av väldigt många olika slag, vilka kan ge föräldrar oändligt många utmaningar.
Ha en fin dag!
Maria
Håller med, jag tror inte alls att det beror på föräldrarna i så stor utsträckning. Min mamma växte upp i svält iefterkrigstidens Tyskland. Trots att de svalt var hon kinkig med maten och vägrade äta deras betblastsoppa… När hon kom till Sverige åt hon i början inget annat än ägg och mjölk, då var hon 8 år.
Vi är vegetarianer och har alltid serverat grönsaker som en naturlig del av måltiden. Och vår 3-åring har inga problem att äta grönsaker, så länge grönsaker innebär oliver eller gurka. Resten totalratar han. Jag förutsätter att det är totalt normalt och kommer gå över när han blir äldre så länge vi fortsätter att äta och servera varierad och bra mat.
Det är bra att reflektera över detta tror jag. Jag tror att man inte ska göra ett stort nummer av allt nytt man serverar till sina barn. Annars blir de ju såklart misstänksamma.
En vän till mig, som var vegetarian på 80-talet, fick höra hur hennes dotters vänners föräldrar ojade sig över att dottern inte fick “riktig” mat. Min väns dotter fick hemmagjorda linsbiffar, råris och grönsaker och hennes vänner fick falukorv och makaroner. Man kan undra var mångas idé om vad som är riktig mat egentligen kommer ifrån.
Det är minst sagt “lustigt” att falukorv och makaroner anses som bra/riktig mat när det knappast innehåller en enda vitamin eller mineral eller en enda liten fiber.
Min tvååriga dotter älskar grönsaker och frukt. Hon föredrar grönsaker framför kött. Givetvis äter hon kött men hade hon fått välja så hade hon valt oliver, broccoli, gurka, tomat, paprika, majs och sallad. Det är så skönt att hon gillar grönsaker. Vi uppmuntrar och säger aldrig ordet äckligt hemma.
Har bott i USA i övre tre år och flyttar tillbaka i augusti, till San Francisco för att pluggar färdigt till statsvetare! Kolla in min blogg där jag skriver om tidigare erfarenheter i USA, förberedelser, sommaren i Sverige och massa annat! Här är senaste inlägget om en roadtrip i England:
http://sofiagjerstad.wordpress.com/2012/07/21/durham-och-cambridge/
Jag håller med! Under hela min uppväxt har vi barn fått äta det som serverats. Det är ingen av mina föräldrar som ställt sig och lagat extra mat bara för att de inte tror att vi kommer tycka om det. De har utgått från att vi ska äta, men inte blivit tvingade till det. De enda vi blivit tvingade till är att alltid smaka på allt, sedan får man säga vad man vill om maten. De har helt enkelt haft attityden att antingen äter du det här eller så äter du inget. Såklart man äter då, de flesta barn som det är som det ska med gör ju det då. (om vi inte hade ätit alls hade det antagligen varit annorlunda dock) Vi har fått äta på det som bjuds och det har utvecklats till att både jag och mina syskon är väldigt nyfikna på nya smaker, åt det mesta när vi var små och gör det fortfarande. Det mesta förutom kött, färsk tomat, selleri och mögelost äter jag, och det har jag gjort sedan jag var liten också.
Jag har kusiner som knappt äter något annat än makaroner och köttbullar och de har alltid fått mat vid sidan om. För att de inte förväntas tycka om “vuxenmaten” men det är klart de inte tycker om den om de inte ens måste smaka. Tror jag.
Ja, det är ungefär samma sak som att barn inte skulle äta vegetariskt. Jag är kock och jobbar på en skola och “mina” barn äter med glädje grönsakslasagne, linsgryta med kokosmjölk, potatis- och purjolökssoppa, spenatpaj med soltorkade tomtar, hemlagade falafel med bröd osv. Men vegetariskt! Nej, DET gillar de INTE (både enligt de själva och vissa vuxna). Suck det är så tråkigt att veg-mat har sån trist stämpel när det egentligen inte rör sig om något annat än mat (god som mindre god) utan kött och fisk. Jag är inte själv vegetarian men vi måste ju äta mer klimatsmart allihop om jorden ska räcka till!=)
Vad glad jag blir att ni lagar veg-mat på er skola och att barnen gillar den.
Jag har tänkt på samma sak. Ibland hör jag och säger tyvärr själv om en del maträtter att “det är ju ingen barnmat”. Men vad är det egentligen som gör mat till “barnmat”? (Nu menar jag mat för barn som vuxit ifrån puréerna). Jag tror också att barn kan lära sig att tycka om alla möjliga sorters mat om de blir erbjudna att smaka redan när de är små. Sedan har de givetvis eget tycke och smak också. Min 1,5-åring älskar t.ex. bakad potatis med avokadoröra men ratar pannkakor med sylt.
Broccoli, brysselkål, ärtor och lutfisk.
Mina dagiskompisars föräldrar tyckte att jag var ett underligt barn som gladeligen satte i mig detta.
Så sant! Detta har jag också funderat över (och kommit fram till samma slutsats) och det gör mig faktiskt lite arg. Vuxna människor är ganska dumma. Vi käkar vegetariskt hemma, och min dotter älskar broccoli, bönor och tofu. Hon äter annat med men skulle lätt kunna sätta i sig en hel måltid med bara broccoli. Och så ska hon börja förskolan till hösten. Och man vet ju liksom hur det kommer bli. Barnen, och säkert de vuxna, har precis den där inställningen till grönsaker som du beskriver. Och så smittar det av sig. Hon kommer komma hem och vägra grönsaker, jag är säker på det. Så jäkla tråkigt. Dags att alla vuxna shapear upp sig!
Jag håller med dig. Jag trodde ett tag att jag inte tyckte om barn, men jag hade fel, jag tycker illa om hur vuxna behandlar barn. Det är ett himla tramsande kring barn och mat tycker jag (och jag har inte ens egna barn). Jag minns när mina kusiner var små och fick äta vuxenmat-de hann knappt börja tugga innan de fick frågan “Var det för starkt?” Det är faktiskt något jag minns från när jag var barn-att jag önskade att vuxna kunde låta mig ta in situationer lite mer innan jag behövde ge ett utlåtande-det försöker jag ta med mig när jag möter barn.
Jag har sen dag 1 när min dotter börjat äta av våran mat gett ALLA grönsaker,vi har varje dag grönsaker i maten och nu vid 2 1/2 har hon börjat vägra. lök,paprika(gillar hon dock rå,kan äta som godis),champinjoner,blomkål ALLT spottas ut och hon fräser och grinar. Men hon pillar bort från maten själv men jag fattar inte vart det kommer ifrån,kanske förskolan?!
Så nej,alla barn äter inte vad dom är vana vid! Jätteirriterande. Men det kanske bara är nån grej hon fått för sig,vi andra i familjen älskar ju grönsaker!
Så gör mina barn också! De åt allting som bjöds när de var små, men från ca 5 årsåldern har de i tur och ordning börjat kinka! 8- åringen börjar dock bli lite nyfiken igen så jag lever på hoppet haha. Älskar grönsaker själv och fyller oftast mer än halva tallriken med grönt i alla former.
Eg opplevde at mine barn åt alt då dei var små, dei verkeleg koste seg med mat mange barn vegrar seg for, så vart dei større, og plutseleg var det masse sunn mat eg ikkje fekk i dei meir. Eg har og lurt på om det er ein slags mat-trass som kjem i ein viss alder, eller om smaksløkene endrar seg. Men heldigvis, det går over etterkvart.
Det var samma här. Vi var jättenoga med att låta vår yngste son äta allt, och lagade all barnmat själva. Så hände det något där vid 1,5 årsåldern, och från att ha ätit allt så äter vår gosse nu ett mycket begränsat urval mat. (Den enda frukt vi får i honom är äpple, och grönsaker begränsar han till potatis). Vissa säger att barn kan vara jätteskeptiska mot smaker fram till 8 års ålder ungefär, och sedan blir det bättre igen. Det har stämt läskigt väl på våra tre, så när det gäller den siste får jag nog vänta lite till…
Jag håller med dig helt Clara. Mina föräldrar har aldrig frågat om vi ville ha grönsaker till maten, det var en del av maten. Och vi åt det mesta. För mig hör tex ärter ihop med fisk lika mycket som potatis hör ihop med fisk. Eller brysselkål, potatis, kött och sås. Tar man bort en av sakerna är det inte en hel måltid, något saknas. Jag har ofta väldigt mycket grönsaker, bönor, linser etc i maten, istället för att ha det vid sidan om då slinker det ner utan att man tänker på det 🙂 Jag kommer definitivt föra det vidare till mina kommande barn.
Jag lyssnade på radio på en intervju med Mat-Tina. I slutet av intervjun frågade reportern om Tinas barn gillade hennes mat. Nej, det gjorde de inte längre… De åt nästan inget som hon lagade längre nu och föredrog pappans mer traditionella mat! Jag tror det finns en anledning till att vissa rätter går hem hos nästan alla barn medan vissa ogillas av nästan alla barn. 🙂
Jag säger amen!
Jag läste någonstans att det finns en biologisk anledning till att barn inte gärna äter grönsaker. Det finns någon instinkt som säger att man inte ska äta “bittra” saker eftersom att de ofta är giftiga ute i naturen, så hos barnens kanske inte lika erfarna smaklökar blir det påtagligt. Vet inte hur sant det är, men det har jag iallafall hört.
Kul att du skrev just Sölvesborg. Det är ju ganska långt ifrån dig och inte en särskilt stor stad 😉
Idag ska vi grilla med fina vänner. Hamburgare, egna bröd och så din underbara avokadoröra. Den är himmelsk så du vet.
Och på tal om grönsaker, våra barn älskar det. För att inte tala om frukt. Jordgubbar slår allt lördagsgodis i världen. Kram!
Klokt talat i vanlig ordning.
Mina söner 13, 10 och 6 år äter gladeligen grönsaker, inte alla sorter med förtjusning och inte samma sorterer sins emellan, men de tar lika gärna morotsstavar och dipp som mys som något annat. Hellre i vissa fall. 10-åringen äter inte godis. De har alla haft tillgång till grönsaker och sött sedan de började smaka.
Jo till viss del håller jag med. Men sen kan man ha otur med erfarenheter. Vår dotter hade från födseln för kort tungband och kunde inte med att äta något som inte glatt gled ner i magen utan ansträngning. Efter att nästan ha kvävts av sträv potatis och efter att vi känt oss som dåliga föräldrar när hon varken klarade av att amma eller äta hemlagad mat fick vi tillslut gehör på BVC och remiss till operation. Hon vägrar fortfarande äta sådant som hon satt i halsen när hon var mindre men äter hemlagat äntligen. Vi försöker ofta med potatis, morötter och broccoli och köttbitar i olika form men hon vägrar. Det blir pasta, tomater, gurka, fisk, köttfärs och frukt i stora lass istället.
barn äter ju mat och äter det man lagar och serverar, mest i alla fall.
Jag måste erkänna att jag inte träffat så himla många barn som ” inte äter grönsaker”.
Jag läser om det i bland, men irl så äter barn det mesta även om man självklart kan ha någon rätt man inte gillar så där himla mycket. och det gäller ju vuxna med.
Jag har aldrig gjort någon stor sak av vad de ska eller måste äta, har aldrig tvingat dem ens att smaka. Big deal liksom.
De lär växa upp till rätt hyfsade ungar ändå även om de nu aldrig satt tungan i en kladdig spenat om de nu inte vill.
Har fyra barn och de äter som höstar alla fyra, allt från gravad oxfilé till blomkålssoppa och musslor, stekt strömming och hemkokt tomatsoppa.
Mat ska vara gott, kul och sällskapligt och befriat från bråk och tjafs!
Avakado är ju bästa bebismaten när man ska börja matträna, och sen ärtor och majs när de vill plocka själva. Det har hänt att mina barn ställt sig framför frysen och gråtit efter frysta ärtor (och då får de förstås det).
Absolut, men varför begränsa resonemanget till grönsaker? 🙂 Nej, då, jag vet att du är så klok och smart att du ser det övergripande problemet.
För det kan man väl rimligen kalla ett problem, hur föräldrar för över matvanor, inte sällan dåliga, åsikter, rädslor, taskig självkänsla eller vad det nu handlar om, till sina barn. “Intill sjunde led” talar Bibeln om (nej, jag är inte religiös) och precis som med mycket annat i Bibeln är det där helt enkelt bara en klok iakttagelse av hur det faktiskt funkar. Det tar några generationer att tvätta bort en tråkig egenskap.
Jag håller helt med! Jag tror att det handlar mycket om inställning från dom runt om barnen. Min sambo trodde ända till vuxen ålder att han inte gillade grönsaker eftersom hans föräldrar aldrig åt det. Men det gjorde han när han väl testade!
Man får köra utnötningsmetoden sen har jag märkt att mina inte gillar tillagade grönsaker men råa älskar de så man får anpassa sig på det sättet. Jag gillade inte heller kokta morötter förrän jag blev äldre så jag tror att de lär sig. 🙂
De gillar verkligen olika saker också. Lilla skulle nog leva på grönsaker om hon fick, hon avskyr kött och gillar bönor så jag ska bli bättre på att ställa fram bönorna så slipper hon äta kött för stunden även om det finns på bordet. 🙂
Är det patetiskt att jag blev helt överlycklig av att någon nämnde min lilla håla till hemstad i en sån här bra text? Go Sölves!
Hihi, om min (2,5-åriga) dotter inte får spenat direkt från frysen när hon ber om det så bryter hon näst intill ihop av ilska/gråt. Så det får hon ju såklart. Likadant med avokado. Vi äter ganska mycket grönsaker hemma, ja 😉
Hälften av mina barn äter grönsaker och hälften inte. Jag tror att de som inte äter delvis beror på deras diagnoser (autism/asperger bland annat), väldigt petiga pga det. De har inte ens ätit när de varit väldigt små. De som äter grönsaker åt fler sorter när de var riktigt små än vad de gör idag. Det går i perioder tror jag och så ingår nobbandet delvis i trotsen.
Min äldsta son(4år) har fått för sej att man kan inte äta gurka om det inte finns salt på den…vi tar gladeligt fram saltkaret och strör över..ingenting,men han tror att det kommer salt på och äter jätte nöjt,får se vilken dag han reagerar att det faktiskt inte är något salt på 🙂 tomat gillar han stort även så morot,ärter och vattenmelon…
Den yngre sonen äter lite av allt.
Tänkte på detta senast idag. Vi var på ett lekland och när det var dags för mat fick jag och min man mycket grönsaker på tallriken men vår son inga. Eftersom han fullkomligt älskar tomat och gurka (och en massa andra grönsaker som ärtor, majs osv) fick han äta från vår sallad. Varför fick inte han sallad själv? Han behöver ju det mer än vi.
En bra grej som min mamma gjorde, vilket jag kommer ta med till mina barn, är att ALDRIG kommentera mitt ätande eller tvinga mig att äta upp något jag sa att jag inte gillade. Hon sa bara okej, och så slapp jag, och var jag hungrig senare och bad om en smörgås var det aldrig några problem att få en. Det jag vill ha sagt med detta är att jag tror att det skapade en avslappnad inställning till mat för mig, att man äter för att det är kul och för att man tycker det är gott. Inte för att göra någon annan glad. Låter ju ganska självklart, men är långt ifrån vanlig när det kommer till barn och matfostran, har jag förstått. Så ja, instämmer i att det i mångt och mycket säkert är vuxna som påverkar barns uppfattning kring mat.
Din mamma använde sunt bondförnuft hon gjorde ingen stor grej vid matsituationen.
Som nybliven grönsaksbonde, och tidigare husbehovsodlare, serverar jag givetvis mina tre barn grönsaker på längden och tvären. Än så länge skördar jag lite svårare smaker som rädisa och vitlök, men snart kommer överflödet av morötter, broccoli och sugarsnaps. Både jag och barnen längtar! De provar gärna på allt de “själva” odlat och stolt skördat. Hemma hos oss gäller regeln att mamma och pappa bestämmer VAD som serveras. Barnen bestämmer själva HUR MYCKET de ska äta.
Haha! Åh, du är så himla klockren Clara!
Vi har fyra barn. Vårt första barn äter och har alltid ätit allt. Hade vi bara haft henne hade vi kunnat slå oss för bröstet och sagt att det är för att vi serverar så bra mat. För det är sant; Bra husmanskost. Lagad mat två gånger om dagen och alltid GRÖNSAKER. Sen kom vår son, vilken har perioder då han nästan bara äter pasta, trots att han får samma mat serverad. Jag tror också att han skulle äta vad som helst för att inte svälta ihäl, men innan han skulle vara nära svältdöden, skulle han gnälla av hunger, kinka, gråta… och vilken förälder utsätter sitt barn för det? Jag tror man instinktivt vill att ens barn ska få i sig någon sorts föda. Jag ger honom hellre pasta och har en trevlig måltid och en glad kille!
Jag växte upp med samma goda vanor som vi nu har i min familj. Trots detta var jag periodsvis väldigt smal i smaken, fick kväljningar av tex potatis. Min kloka mor kokade makaroner åt mig och sa vist: Tänk så många smaker du har att upptäcka! Och visst hade jag det och gjorde det också.
Jag tror man måste acceptera och inte minst respektera perioder då ens barn inte vill ha tex grönsaker eller vad det kan vara, annars slår det bara tillbaka senare.
Precis så känner jag med, att det i bland är aningen lite lätt att slå sig för bröstet med ett barn och säga att det sätt man gör på är rätt och riktigt;)
Sen får man fler barn eller andra typer av barn och blir aningen mer ödmjuk i att barn är olika och fostras olika och olika lätt.
Haha,håller också med!;)
Så bra sagt. Det hade jag behövt höra när vår etta skrek, fick kväljningar och satte i halsen allt utom sempers 6-månaders spagetti och köttfärssås. Då kände man sig som en misslyckad förälder! Men hon fick äta det som gick ner och nu går det bättre även om potatis fortfarande fastnar med kväljningar.
Jag blev lite konfunderad av rubriken… Har nog aldrig hört eller läst att någon sagt att “barn inte äter grönsaker”, och då är jag ändå småbarnsmamma som mest umgås med andra småbarnsmammor. Känns skönt att helt ha “missat” den diskussionen 😉 Min och mina vänners barn älskar grönsaker!
Clara, jag är mest nyfiken på var du har fått det påståendet ifrån? =)
Du är så klok. Jag gillar att du är en tänkande person som inte bara sväljer allt samhället påbjuder! Jag tycker också att du verkar vara en så himla bra mamma! Blir varm i hjärtat av dina fina värderingar och inspirerad av din personliga styrka, fortsätt så!
Precis, jag fullständigt HATADE kött när jag var liten. Jag totalvägrade äta hamburgare, korv, köttfärssås, grillat kött etc, sånt som barn i regel tycker om. Däremot älskade jag fisk i alla former, och grönsaker! Hur mycket mina föräldrar försökte göra kött aptitligt och välsmakande så kunde jag inte äta, jag hatade konsistensen och smaken. Fisk och grönsaker tyckte jag ju däremot var jättegott och “lätt” att äta. Och ni ska veta hur förvånade folk var. “Men barn gillar ju inte fisk!” utbrast de, “hur lyckas ni få ungen att äta grönsaker frivilligt?”. Jaa du, jag antar att det är för att jag uppmuntrades att äta fisk och grönsaker, och eftersom jag inte åt kött var det kanske extra viktigt att jag åt nyttigt. Jag reagerade på mina kompisars föräldrar, att de klagade själva på att man måste äta fisk och grönsaker bara “för sakens skull” när kött är mycket godare, men var noga med att deras barn åt mycket fisk och grönsaker utan att klaga. Jaasi.
Bra skrivet!
Mycket klokt! Fyrbarnsmor med äldre barn, Annica
Denna fördom om att barn inte tycker om grönsaker har gjort att det dröjde ända upp i vuxen ålder innan jag kom på hur himla gott det faktiskt är. Under hela uppväxten hemma, i skolan och hos kompisar så förväntades man avsky dem. Men det är ju så gott! Nu för tiden är min favoritdel av måltiden sparris, broccoli, blomkål, sockerärter osv. Alltid serverad med en stor portion blandad bladsallad med gurka, rädisor eller vad jag nu råkar ha hemma. Mums!
Håller med mycket om det. Vår dotter älskar både frukt och grönsaker och vi låter henne äta hur mycket hon vill av det. Ofta sitter hon och petar ut dem ur maten och äter upp grönsakerna först. Klok tjej 😉
Det har alltid stått många olika sorters grönsaker på bordet framför mina barn eftersom jag gillar att göra sallader, stuvningar och kokta grönsaker. Det har inte hjälp ett enda dugg. Min 6- och 8-åring äter bara gurka och tomat. Jag får tjata och truga för att de ska smaka broccoli, paprika, blomkål, vitkål osv.
Håller med fullständigt! När jag nu i vixen ålder frågat mina föräldrar varför vi inte åt så mycket grönsaker till maten svarar de att det var för att jag och min lillasyster inte åt det…. :O Jag har aldrig hört nåt så tokigt!!
Däremot måste jag bara tala om att det finns de personer som faktiskt ratar en hel födogrupp. I en familj jag känner så ville den yngsta flickan aldrig, aldrig ALDRIG någonsin äta något som hade med bär/frukt/grönsaker att göra. Mamman försökte med ALLA tänkbara sorter av allt och bjöd på dem råa, kokta, stekta, grillade, mosade, puréeade, torkade osv. INTE EN BIT gick ner. Mamman oroade nästan ihjäl sig och dog av skam varje gång hon och hennes väninnor talade om barnens matvanor…
Idag är den en fullt frisk 18-åring som ser hur bra ut som helst och dessutom MÅR hur bra som helst – men hon äter fortfarande inte något av vare sig bär, frukt eller grönt… Knepigt vad olika vi är – hon tycker helt enkelt att det är äckligt, inte ens vindruvor tycker hon om 😛
Men i övrigt håller jag med om vad du skrivit :))
Älskar UnderbaraClaras blogg men ibland känns kommentarsfältet som en sketch ur Solsidan där mammorna ska överträffa varandra i hur inspirerande de tycker är att laga nyttig barnmat. Cred till er, själv ratade jag grönsaker som min mamma fruktlöst (höhö) försökte få mig att äta (själv åt hon dem) helt enkelt för att jag gillade fisk och alla söta rätter mycket bättre.
Ja visst är det så. En stor andel av sveriges befolkning har en oerhört fattig repetoar när det kommer till grönsaker. Men vi har faktiskt inte heller någon jättelång grönsakstradition som land. Ute på torpen odlade man mest kål och rovor. Till och med mycket av det vi betraktar som klassiska svenska trädgårdsgrönsaker är grödor som kommit utifrån och som har en ganska kort sedvänja här. Och köksträdgårdsrevolutionen hade knappt hunnit komma igång innan den dog igen, fast nu är det ju vändning på gång iofs.
Att odla själv är det roligaste sättet att väcka nyfikenhet för nya grönsaker både hos vuxna och barn tycker jag. I år har vi lärt oss hundra nya sätt att använda majrova, det hade jag personligen aldrig ätit i hela mitt liv innan jag själv började odla det men man blir ju nyfiken att testa och sedan måste man göra något av det…Hos oss hamnar grönsakerna både i maten och brevid. Att varannan “korvstrimla” i korvstoganoffen råkar vara en majrova eller hälften av tacofärsen egentligen är finriven morot, squash och rotselleri gör inte ungarna nån skillnad på och det blir ju hälften så dyrt också.
På mina barns dagis serveras först grönsaker av alla de slag och sen huvudrätten. Tror alla barn äter minst någon bit grönsak varje gång. De större barnen har en grönsaksbuffé och lägger själva upp, tar nästan alltid om.
Min yngsta skulle vara nöjd om han bara fick hans favoritmat: pannkakor, tomat och avocado 🙂
Jag arbetar på dagis & där serverar man alltid grönsaker till maten, alla måste ta lite grann på tallriken & ingen tvingar dem att äta det. Men allt som ligger på tallriken, smakar oftast barnen på. De äter till & med oliver 😉
Clara- jag hade precis samma föreställning som dig, INNAN jag fick barn.
Min dotter är 14 månader men har sedan dag ett (vägrat alla typer av ersättning/välling/babygröt) varit extremt kräsen med maten. Vi äter en varierad kost hemma men mycket vegetariskt. Det går inte att få henne att smaka på något som hon inte vill äta, helt omöjligt. Vi har provat olika tillagningssätt, kryddningar, servera en sak i taget, sakerna separerade på tallriken, mixat, ihoprört- you name it. Hon är så selektiv, jag lagade fina eko-pureer till henne när hon var bebis som jag fick kasta nästan allt, total vägran hon spottade ut allt, och jag var envis hon fick smaka måååånga gånger. Det enda hon svalde var Hipp barnmat (de andra burkalternativen testade vi också, semper och nestlé sprayar hon över den som försöker mata). Idag äter hon vanlig mat men få saker, gillar ris och pasta men absolut inte potatis och bara om det serveras för sig, gillar trista äckliga proteriner (korv, kassler, blodpudding, köttfärs) men vägrar kyckling, fisk, mjölkprodukter och de flesta veg rätterna som vi äter ofta och gärna, och visst- några få grönsaker går i (majs, ärter, färsk sparris) tack och lov att hon gillar frukt…. Vi serverar henne alltid lite av varje så hon får smaka på allt vi äter men det ligger nästan alltid orört kvar.
Så sant! Våran dotter på nu 10 månader äter inget annat om vi serverar henne grönsaker (utom isbergssallad det ratar hon) för hon tycker att alla grönsaker verkar vara det godaste på denna jord, näst efter välling då 😉 broccoli, avocado, tomat, gurka, majs, ärtor, morötter i alla former, blomkål, stekt zuccini… Mums säger Selma 😉 vi får dock servera grönsakerna som förste efterrätt annars så äter hon ju inte maten ^^
Håller med, en annan sån ond cirkel, alltså myt-som-blir-till-sanning-genom-att-existera, är fördomen om att tonåringar alltid är lata, oengagerade och trögstartade. Om ingen förväntar sig något av dem kommer de heller inte göra något. Ha det bra!
1-0 till dig Clara!
Hej!
Mina barn är 5 och 9. Vi har alltid serverat varierad mat med alla sorters grönsaker. Min erfarenhet är att barnen som riktigt små glatt har stoppat i sig av allt. Senare har det kommit andra perioder. Sen är det ju så tydligt när man har fler barn att de också är väldigt olika! Så det är inte bara så att de äter som man själv. Ibland har de haft oerhört petiga perioder, ibland går allt ner med stor aptit, ibland kommer en måltid när det bara äts pasta, ibland ratas grönsakerna.. Jag tror det jämnar ut sig, och barnens smaklökar utvecklas mycket med tiden. Min 9-åring är numer nyfiken på det mesta, mumsar glatt pesto, skaldjur och stark guacamole (och så har det verkligen inte varit jämt :-)!) medan 5-åringen just nu är lite mer matkonservativ..
Helt okej tycker jag, särskilt när man ser utvecklingen. Vi försöker att inte göra så stor sak av det, vill inte ha så mkt konflikter kring maten. Och har vi fest är det ju jättekul om alla gillar maten men det är heller inte så big deal att rulla lite köttbullar för att komplettera chevrèpajen med till de minsta en sådan gång.
Och vad gäller just grönsakerna tycker jag inte så ofta jag hör om att barn inte alls skulle gilla grönsaker, däremot kanske det blir lite mycket morötter, tomater, gurka och majs och lite mindre brysselkål och kronärtskockor och annat gott ;-), men det kommer..
Känner igen detta. Min barn äter grönsaker. Men inte det som är “sladdrigt” dvs salladsblad, ruccola osv. Äldsta barnet avskyr tomat (vill inte ens ha ketchup till maten heller). Jag har alltid låtit de prova på allt jag äter och inte äter, därefter har de valt ut själv vad de inte gillar. De har egen smak. Jag själv äter inte ens fisk men de älskar det, så de tvingar mig laga det. 😉 Så kan det gå.
Barn är barn och alla är olika. Jag äter massor av grönsaker och min dotter som åt allt när hon var liten åt naturligtvis också det. Lillebro däremot fräste argt så fort han såg en grönsak “ta bort blomman!”. Men så var han också särdeles petig och levde i princip bara på bacon och parmesan tills han var fem. Men nu som tonåring äter han allt… ugnsstekta grönsaker och kokta morötter hör till favoriterna. Ungar kan ha massor av matidéer för sig när de är små, för det mesta ordnar det till sig alldeles av sig själv om man inte gör för stor affär av det.
Bra rutet! Det är ett heltidsjobb att få barn att äta “allt”, men så värt det!
Några bekanta till mig stod fast vid att “barn tycker inte om fisk och grönsaker, därför ska de aldrig behöva äta det”. Så deras barn har bara ätit kött hela sina liv, möjligtvis lite grillade majskolvar till köttet. Men inte ens potatis (förutom i form av chips eller pommes frites då) eller någon sallad som tillbehör har funnits på deras matbord. Och de har som sagt ALDRIG ätit fisk. Ungarna är tonåringar nu, de äter i princip bara kött utan tillbehör, pommes någon gång, majs någon gång, pasta någon gång. Ungarna totalvägrar smaka grönsaker och fisk, de har ju aldrig ätit det! Behöver jag säga att barnen är i väldigt dålig form och har bristsjukdomar? Där tycker jag att föräldrarna gjorde dem en enorm björntjänst, hellre låter jag mina barn smaka lite vadsomhelst och låta dem själva bestämma vad de tycker om och inte tycker om än att göra som föräldrarna jag berättade om. Sen kan man inte utesluta en maträtt eller liknande bara för att någon i familjen inte tycker om den. T ex så hatar jag tomater men mina barn älskar det, så jag kan inte förvägra dem tomater bara för att jag inte gillar det. Min dotter hatar currykyckling men det är min och min yngsta dotters favoriträtt så vi kan ju inte sluta servera currykyckling bara för att storasyster inte vill äta, ni fattar nog 🙂
Så sant det du säger. Jag själv i vuxen ålder får knappt i mig en enda grönsak efter dessa 23 år pga att det aldrig funnits eller ätits grönsaker i mitt hem under uppväxten. Kämpar på och försöker lära mig men det är lättare sagt än gjort. Smaker och konsistenser man inte är van vid men som man borde vara van vid. Hemskt. Ge grönsaker till era barn!! Man blir fruktansvärt utanför när man inte kan äta de.. kan t ex inte följa med kollegorna till en salladsbar för jag kan inte äta något från menyn. Behöver visserligen inte gå såhär långt för alla men risken finns ändå där…
Heja Clara!
Som dietist på en barnmottagning känner jag en stor vördnad för föräldrar som på ett positivt sätt uppmuntrar barn till att smaka och uppleva mat! Mat är inte roligt för alla, för en del är det ett nödvändigt ont (orsakerna kan vara många), men då man i sin egen takt får undersöka och samtidigt se att omgivningen är nyfiken på mat så hjälper det de som har en ibland oupptäckt nyfikenhet. Det hjälper definitivt Inte om omgivningen riktar negativ uppmärksamhet till maten.
Jag minns själv hur sur jag blev som barn då man var på bjudning hos någon och man, som barn, fick sitta vid ett “barnbord” och äta “barnanpassad mat”. Orättvist då man satt där och var sugen på lax med pesto och potatissallad med massa härligt färgglada krusiduller och så fick man en torr korv, tråkbröd och ketchup..
Mitt råd: erbjud alltid, tvinga aldrig!
Grattis till boken- ser fantastiskt trevlig ut!
Håller absolut med! Ibland tror jag att vuxna gör barn rädda för grönsaker genom att presentera dem på ett konstigt och tveksamt sätt, typ “vågar du smaka lite av den här konstiga grejen”? Inte konstigt att barnen blir misstänksamma…
Linnea som skrev den 1 augusti, 2012 kl. 03:43!
Håller med till 100%! Vi har aldrig gjort så att vi lagar “vuxenmat” och “barnmat” när barnen mycket väl kan äta vuxenmaten. Vissa tycker att det är dåligt, om barnen inte tycker om fiskgryta utan hellre vill ha en hamburgare så är det ju dåligt att inte ge ungarna något alternativ. Men så gör inte vi, vi låter barnen äta det som bjuds och tycker de inte om får de äta mackor och sallad. Hur ska barn lära sig att tycka om “vuxna” smaker om de bara får vänja sig vid “barnmat” sina första tio år?
Hade en gång Sapere för en dagisgrupp och när jag tog frma broccolin var det en 4-åring som sade att han aldrig smakat på broccoli för att hans pappa sagt att han inte tycker om det. Sorgligt. Efter min matlek med barnen hade han både smakat och dessutom gillade han den. Jag bad honom hälsa sin pappa och säga att han fått smaka på broccoli och att han tyckte att det var gott!