Jag såg Skavlan i fredags då folkkära Leif GW Persson och hans dotter Malin var inbjudna. De diskuterade hur han varit som pappa och det blev ett väldigt intressant samtal. Publiken älskade GW och gapskrattade åt hans tokigheter som far. Det fanns inte en skymt av skuld, dåligt samvete eller fördömande från publikens sida. Jag tycker att det är intressant att fundera på vad som skulle hända om tex Lill Babs sagt vad Leif GW Persson sa. Här kommer GWs citat från intervjun. Men istället för en äldre gubbe – föreställ er nu att samma svar kommit från Lill Babs, Mona Malm eller valfri annan känd äldre kvinna.
Skavlan inleder med att fråga Lillbabs hur pass road hon är av barn. –De är obegripliga! De pratar underligt och håller på med allt möjligt konstigt. Men mina vuxna barn har jag inga problem med. Lillbabs dotter inflikar då, för att liksom förklara –Mamma tycker om små barn när de finns där runtomkring. Bara de håller sig lugna. Du är ingen barnvaktstyp, med andra ord, säger Skavlan till Barbro. –Nej jag har aldrig suttit barnvakt. Möjligtvis till mina egna barn någon gång. Skavlan undrar då om Lill Babs varit duktig på att uppfostra sina barn? -Nej, jag hade den goda smaken att hålla mig därifrån. Så, du var alltså en frånvarande mamma? -Ja, jag var ju så upptagen med mig själv. Det är inget att hyckla med. Jag var inte aktivt ond, jag var snäll och hygglig men frånvarande.
Publiken gapskrattar. Programledaren gapskrattar. TV-programet tar slut och publiken går därifrån med känslan av att Lill Babs, det är en förjäkla skön mamma!
Skulle det ens kunna hända? Det är så uppenbart att reglerna är helt olika för män och kvinnor. För en kvinna är moderskapet den stora paradrollen. Misslyckas man där är man misslyckad som människa. För en man är faderskapet en biroll av många. Att vara en frånvarande, egocentrisk far innebär inte att man är en sämre människa. Det kan lika gärna innebära att andra tycker man är en riktigt skönt typ. -Vadå, det är ju inte som att han var aktivt ond liksom?
211 svar
Jag såg programmet och skrattade åt det han sa, men mest för att det var så otroligt, inte alls för att jag godkände det. Liksom ett skratt medan man skakar på huvudet. Jag hoppas att publiken också skakade på huvudet.
Håller med dig! Hoppas de skrattade för att det fanns att välja mellan det och att bli arg och då var det lättare att skratta i stunden…
Jag såg inte programmet, men jag hade inte tyckt att det var en skön pappa. Jag hade blivit besviken och kämpat emot det om det hade varit min man. Jag hade heller inte tyckt att en mamma i samma situation varit en skön mamma.
Men jag tror att folk hade reagerat mer negativt om det var en mor i GW:s ålder dom sagt detsamma, för det var nog ovanligare att kvinnor än män betedde sig så då. Säkert socialt accepterat att män betedde sig så, på den tiden – mindre accepterat att kvinnor gjorde det.
Jag hoppas att det inte är socialt accepterat nu. För barnens skull.
Däremot hoppas jag inte att kvinnor längtar efter att bete sig mer så som han gjorde. Utan att män längtar efter att INTE bete sig så.
Ja, jag tror att män i den generationen var generellt mer frånvarande än dagens pappor. Om en ung pappa skulle ha fått samma frågor som GW fick, så skulle alla bara ycka att han var en fruktansvärt dålig far och knappt tro att det var sant!!!
Mitt i prick. Fäder kommer undan med det mesta, medan mödrar ständigt bedöms i sitt föräldraskap. Hade det varit LillBabs som suttit där hade vi ev kunnat förvänta oss löpsedlar.
Jag vet inte. Tycker nog att det har blivit lite annorlunda nuförtiden. Jag känner tex. ganska många kvinnor som nästan skryter med att de inte kan laga mat. Och en kvinna som uppträder tillräckligt tufft skulle nog kunna komma undan med det Leif sa. Jag tycker det beror lite på hur människan presenterar sig själv om omgivningen akcepterar en omoderlig eller ofaderlig attityd. Och var inte Anna Wahlgren redan lite av en tuffing?
Jag brukar reagera på samma vis som du, Clara, men i den här situationen håller jag inte riktigt med. Om en kvinna skulle sitta med samma självklara uppsyn, historia och ärlighet så skulle reaktionen vara densamma. Sedan kan man diskutera rätt och fel fram och tillbaka men i mångt och mkt såhåller jag med (ehm :)snabbmakaroner. Tack för en fin blogg!
Spot on! Så himla bra skrivet! Tänkte precis samma sak när jag såg programmet. Måttstocken är verkligen olika för män och kvinnor. Varför pratas det så mycket om hur en bra mamma eller en bra pappa är? Vaddå? Är det inte en bra förälder vi menar? Exakt vad skulle egentligen vara skillnaden på en bra förälder av kvinnligt kön och en bra förälder av manligt kön? Jo, precis det som du speglar här (förväntningarna på en mamma som ständigt närvarande och självuppoffrande, medan en pappa är en bra pappa bara han inte är “ond” som GW uttryckte det). Du fångar verkligen essensen i viktiga och angelägna frågor, Clara. Keep it up och ha en skön vecka.
Mycket bra! Både Klara och Caroline, helt rätt, en bra förälder, vad är skillnad på en bra mamma och en bra pappa? Har du valt att sätta ett barn till världen så är det en bra förälder du ska försöka vara. Oavsett om du är en man eller en kvinna.
Måttstocken är olika för kvinnor och män: I dina ögon. Därför ser du det så. Tråkigt att du inte lyckas se att det finns en annan realitet än den utanför ditt eget huvud. Samma med den här Clara. Det är ju människor som ni, som konstant pekar på skillnaderna, som är orsaken till att andra i sin tur tycker att det är skillnader.
Tycker att Morgan Freemans kommentar om hur man ska stoppa rasism är rätt spot on i kvinnor vs. män-frågan också: Stop talking about it.
Exakt det här tänkte jag när jag läste hela inlägget. Alltid roligt när man inser att det finns fler som tänker som jag!
Jag tänker precis tvärtom. Om vi inte blir medvetna om det kan vi heller inget gör åt det. Morgan Freeman skulle aldrig varit där han var idag om inte massor av människor före honom påtalat problemet med rasism.
“Stop talking about it”?!
HAHA okej back to the medeltid everybody!! På den tiden pratade man nog inte så mycket om jämställdhet, och ja, dra mig baklänges, så jämställt det var!
Nä ni, inget har förändrats genom att försöka tiga ihjäl det. Det har krävts en blodig medborgarrättskamp där människor bokstavligt offrat sitt liv för att Morgan Freeman ska kunna leva det liv han fått förmånen att leva. Och kampen mot rasismen och diskrimineringen är inte vunnen för att att MorganFreman har fått det så bra att han vinner på att agera Onkel Tom. Homosexuella, kvinnor och barn har inte heller fått det bättre genom att snälla tiga. Den strategin har provats och inte lett till något. Det krävdes ett stonewall för att htbq-personer skulle börja få det bättre. Kampen är lång ifrån vunnen. Det var kvinnor som offrade sina liv, fick sina barn fråntagna, blev torterade i fängelser och satta på mentalsjukhus när kampen för rösträtt startade. Arbetarna fick det inte bättre förrän de slutade stå med mössan i hand och istället organiserade sig och protesterade. Även klasskampen har krävt människors liv, t om. i Sverige. Sexuella övergrepp på barn, incest, ju mindre vi talar om det ju mer får det frodas i det tysta. Krävdes och krävs att vi bryter tystnaden och talar om orättvisor och diskriminering. Inom alla områden. Oftast räcker inte ens det talade ordet, det krävs demonstrationer, aktioner, motioner osv. för att diskriminering och orättvisor ska upphöra. Det går aldrig tiga ihjäl problemet, det går aldrig tiga sig till förändring! Och det är en kamp att behålla de bra förändringar som uppnåtts också, och att komma vidare. För vi lever inte i en jämställdvärld än. Och Sverige är inget undantag trots att många svenskar vill inbilla sig det. Jag måste säga att det var det dummaste jag hört på länge, att rasism och ojämlikheter mellan kvinnor och män skulle försvinna av att vi slutar prata om det. Sån otrolig kränkning av alla de som kämpat för att vi ens kommit dit vi är idag inom dessa områden. Så urbota otacksamtamt, okunnigt och dumt!!
fy sjutton vilken bra kommentar jenny!! heja heja! 😀
Jag tror att Jenny helt missade poängen med att inte prata om det. Om man vill att kvinnor och mân ska behandlas lika som förâldrar sà är det kanske mest effektivt att själv prata om dem pà samma sätt själv. Varfôr vinkla detta inlägg till mammor vs pappor? Varför inte istället tala om vilka förväntningar man har pà föräldrar? Hur utvecklingen har skett? Hur tabu det är att inte leva upp till idealbilden? Och hur befriande det är nâr nàgon erkänner att de inte gör det? Och varför kan vi inte inlämma fler personer i barnens nârhet till att ta del av föräldrauppgiften? Jag är mamma och dotter och kan identifiera mig med bàde Leif GW Persson och hans dotter. Jag delar inte alls hans föräldrastil men skulle nog vinna lite pà att inte vara sà sjukt martyrisk och ta mig själv pà sànt överdrivet stort allvar i min sons liv. Jag vill visa min son att man kan ha familj och ändà syssla med nàgot som man brinner för, men ofta tryter motivationen och jag ramlar in i föräldraskapets malande men direktavbelönande uppgifter. Jag imponeras av de föräldrar och tror att de är föredömen som klarar av att hàlla tvà focus, ett pà barnen och ett i yrket. Lätt är vâl att det blir det ena eller andra.
Mitt i prick Jenny, kunde inte ha sagt det bättre själv!
Så jäkla bra sagt, Jenny!
Allvarligt, att sluta prata om det innebär väl inte att vi ska sluta jobba mot ett mål. Jag tror att en handling är värt mer än tusen ord! Debatterande hit och dit kan i alla fall jag känna mig RIKTIGT trött på! Medan en handling kan ge enorm inspiration, och eftertanke!
Vad intressant, du skulle kanske kunna tala om för oss vad en sådan handling kan vara för något?
Alltså, jag hade faktiskt också en liknande tanke idag. Det blir ju lite konstigt när de som vill uppmärksamma ojämlikheter (och visst finns de) istället blir de som cementerar dem på nytt för att det är svårt att prata om dem utan att generalisera. Det tänker jag också när jag läser Lady Dahmers inlägg. Hon var idag upprörd över att kvinnor alltid plågar sig själva när de har egentid med exempelvis hårborttagning. Men just på den punkten är det ju faktiskt så att (vissa) män börjar närma sig (vissa) kvinnors beteende och också rakar alla möjliga kroppsdelar nuförtiden. Verkligheten är helt enkelt inte svart och vit utan full med alla möjliga varianter.
Det citatet var nog det dummaste jag har hört.
Morgan Freemans kommentar “Stop talking about it” blir lite tagen ur sitt sammanhang här. Han menade ju inte alls man ska hålla käft börja bli nöjd och aldrig prata om hur svarta och vita människor behandlas olika (kvinnor och män, i det här fallet), utan att man måste sluta benämna varandra som svart eller vit (man/kvinna).
Clara påpekar inte skillnaden på kvinnor och män i sitt inlägg, utan skillnaden på hur kvinnor och män bemöts i samhället, det är en helt annan – och allvarlig – sak. Morgan Freeman gör precis samma sak i intervjun där han säger “Stop talking about it”.
Se det här klippet från intervjun så förstår ni sammanhanget och bakgrunden till Freemans uttalande:
http://www.youtube.com/watch?v=Mh8mUia75k8
ja, sà bra och tydligt
fy fan rent ut sagt vad bra tänkt där clara!
jag svek mina nu vuxna söner. blev hora och värdelös.
nu sviker mina döttrars far våra flickor 24/7.
han är fortfarande en av västsveriges trevligaste – enligt folk.
skulle mer vilja påstå aktivt ond. då som nu.
detta var så klockrent ur mitt perspektiv.
Sant. Sant. Sjukt egentligen!
Jag tror det är många kvinnor som känner så, det är bara det att vi troligen inte skaffar barn. Jag tycker att små barn är obegripliga, konstiga och jag tycker de nästan är obehagliga. Skulle jag kunna skaffa barn som är omkring skolåldern så hade jag gjort det men nu är det en omöjlighet och därför blir det inga barn. Som sagt jag tror inte det är en så ovanlig känsla men om kvinnor känner så, så skaffar de inte barn helt enkelt…
Är det inte snarare så att man som kvinna av biologin (graviditet, förlossning, amning) och av traditionen lever närmre sina barn och man har instinkter som sätter in när man har ansvaret för en liten människas väl och ve? De obegripliga barnen blir begripliga och högt älskade. Som pappa däremot måste man aktivt se till att komma nära barnet, annars finns man kvar i det där att barn är obehagliga, medan kvinnorna oftast måste vara nära sitt barn. Jag tror att det är många som inte är särskilt barnkära som ändå sätter barn till världen för att de flesta andra gör det och så när barnet kommit till världen förändras perpektivet. Men jag vill bara säga att jag inte menar att det är onaturligt att inte ha barn, så ingen missförstår. Man ordnar sitt liv så som man själv finner klokast.
Det som är mest skrämmande är inte att han gjorde så mot sin familj för 30 år sedan utan att ‘vi’ försvarar och förklarar beteendet med att hans personlighet och en del gör det passivt med ett skratt.
Så sant så sant. Som pappa är det helt ok att vara frånvarande, kanske till och med förväntat. När jag läser din text tänker jag genast på boken Egalias döttrar. Så himla nyttigt att vända på perspektiven för att få fram det absurda. Bra Clara! /Liza
Enligt vem är det helt ok, och enligt vem är det förväntat? Fråga barn som haft frånvarande pappor vad dom egentligen tycker om problemet, då det egentligen bara är deras åsikt och bild som spelar roll och bör räknas. Det är nog säkert jättemånga av de barnen som ser det som förväntat och Ok att deras farsa varit borta hela uppväxten.
Vilket bra inlägg! Jag håller med i allt. Det är märkligt att det fortfarande är så och att vi inte ens reflekterar över det.
Klart det är skillnad.
När jag började jobba när våra tvillingar var 8 månader vet jag inte hur många som frågade hur tusan jag kunde göra så. De var ju bara små en gång och jadajada jada.
Att min man jobbade heltid de första 8 månaderna tyckte inte en människa var konstigt och han fick många beundrande nickar när han tog över föräldraledigheten sen då när jag började jobba.
Ingen har heller någonsin undrat hur tusan han kan jobba heltid med små barn. Jag har fått den frågan många gånger.
http://lena-makeaheadfood.blogspot.se/2011/07/hemmafruar-och-lasagne.html
Nu tror jag få pappor skulle göra som Leif GW Persson gjorde. Men det går för sakta ändå med utvecklingen.
Inför kvoterad fp så kanske det händer saker!
Lena från make Ahead food
Jag tänkte exakt samma sak när jag såg det … det kändes väldigt konstigt hur publiken skrattade hjärtligt åt det. En del får bete sig precis hur de vill och det försvaras med att de är sådana och inget att göra något åt … Märkligt!
Ja herregud, jag blir verkligen ledsen av att läsa det här för det är så sant.
Skitbra! Jag satt och tänkte samma sak. Det var exakt likadant när Anton och Glenn Hysén var gäster. Det bara kryper i kroppen på mig – och alla bara skrattar och skrattar!
Skavlan= dålig stämning som underhållning på bästa sändningstid.
Usch, jag tycker att det är sorgligt! Dels att det är så skilda “regler” fortfarande för mammor och pappor. Men det är också sorgligt hur mycket dessa fäder går miste om. Jag tycker synd om GW där han sitter och säger att han “hade den goda smaken att hålla mig därifrån” han förstår ju inte vad han har förlorat.
Barn är barn en gång, och den tiden är magisk. Visst är den arbetsam men också mer fantastisk än allt annat. Det är inte bara en skyldighet att ta hand om sitt barn, det är en möjlighet!
Kan inte annat än att hålla med. Det är för sorgligt att han inte inser vad han missat.
Hur kan ni veta att Leif inte ångrar att han inte var aktiv i sina barns uppfostran?
Sedan måste man nog acceptera att människor är olika. Alla reagerar och uttrycker sig inte på samma sätt.
Jag skrattade också men utav den anledningen att han var så otroligt världsfrånvänd i rollen som förälder. Man sitter för fan inte barnvakt åt sina egna barn!
Men till GW:s försvar, vem vet, kanske ville han inte ens ha barn men frun övertalade honom och lirkade kanske med att “Jag lovar att ta allt ansvar bara jag får bli mamma”.
ja för det är ju sååå typiskt kvinnor, va.
Det förekommer.
Ja det förekommer. Jag tänkte ungefär så faktiskt.
fast oavsett anledning till att leif nu var frånvarande så är det väl inte det claras inlägg egentligen handlar om? det handlar väl egentligen inte så mkt om leif som person överhuvudtaget, inte så som jag tolkar henne iaf. han fick väl bara statuera exempel på hur män som är dåliga farsor blir förlåtna medan kvinnor troligtvis inte kan räkna med samma överseende. som t ex. för ett par år sedan då tv4 hade ett inslag med föräldrar som varit frånvarande under sina barns uppväxt för att de avtjänat fängelsestraff. de hade nu reparerat relationerna med sina barn, vilka var med i inslaget. tittarnas reaktioner? mannen hyllades för att han nu hade en sån fin kontakt med sina barn, kvinnan fick en inkorg fylld med hatmejl från främlingar som inte tyckte hon var värd ett skit eftersom hon misslyckats som mamma. eller menar ni att alla pappor som suger blivit manipulerade in i faderskapet och att olikheten i hur vi dömer män och kvinnor därför inte är mer än “rättvis”? är män verkligen så lättmanipulerande och icke-ansvarskännande av naturen och kvinnor så barntörstande tror ni? vore intressant att veta vilka dessa barn-till-varje-pris-kvinnor är, har aldrig stött på någon irl men den naturaliserande myten om dem lever starkt och frånvarande farsor blir ironiskt nog offer helt plötsligt??övergår mitt förstånd…
Det är helt oväsentligt på vilka grunder GW skaffade sina barn. När de väl finns är det hans ansvar som förälder att tillsammans med deras mamma ta hand om och uppfostra dem. Vem ska annars göra det?
Så JÄVLA bra sagt, Clara! Ursäkta min svårdom, men det är precis vad jag sa efter jag läst klart det du just skrivit. Varför är det så här? Och varför ser så få att det är som det är? Och sist men inte minst, varför tycker så många att man gnäller när man tar upp/påpekar detta?
Kvinnor har överhuvudtaget inte så mycket svängrum när det gäller vad de får säga om barn/moderskap. Vill en kvinna inte ha barn reagerar väldigt många som om hon är konstig, men vill en man inte ha barn är det inte speciellt uppseendeväckande.
Så enormt väldigt sant. Jag blev så störd på honom och hela programmet. Barn är det bästa som finns. GW är tragisk som inte begriper vad han missat.
Så sant, så sant. Ägnade mig åt samma tankeexperiment när jag läste om småbarnspappan Jonny som ramlade ner på t-banespåret o istället för att få hjälp blev bestulen. Hur hade reaktionerna sett ut om det varit en redlöst berusad småbarnsmamma som ramlat ner på spåret? Kan tänka mig att folk hade reagerat lika mkt på det hemska i själva rånet som att det var en småbarnsmamma som blivit utsatt där hon låg på spåret..
Vidrigt! Dessutom klarar jag inte av folk som säger att dom passar sina egna barn. Man kallas inte för barnvakt när det är ens egna barn man tar hand om. Punkt!
word! passa sina egna ungar hallå? förtjänar nästan en örfil sådant bullshit.
Jag tror att det var tänkt som ironi …
eller så var det just det det inte var.
Mycket bra skrivet! Helt galet att världen ser ut så.
Tycker Skavlan är rätt späckad med både sexism och härskartekniker. Och detta med att det är helt olika spelregler för män och kvinnor står ju jättetydligt bara i hans program. Den norska kvinnliga politikern som blivit ditbjuden för att prata om sitt “humör” ?! En manlig politiker hade aldrig blivit det, vilket hon iofs delvis tog upp. Men samtidigt satt hon och skrattade det där kvinnliga socialt underlättande skrattet hela tiden. Fan vad jag kan bita ihop ibland för att INTE skratta när jag förväntas. Och vad gäller Leif G W så satt jag och tänkte att en kvinna som pratar som segt och är bortser från alla sociala koder skulle ALDRIG bli så uppburen som honom, hon skulle inte bli accepterad heller. Orättvist men sant.
Jag studerade hans dotter och lade märke till att hon inte skrattade lika mycket som de andra. Samtalet visade väl ändå på något vis att de har en relation som är kärlek. Som väl är är det aldrig försent att ha en lycklig barndom. PS: Det finns iallafall en kvinna som lyckats och pratar sävligt, Kristina Lugn.
Aldrig för sent att ha en lycklig barndom, det var det dummaste jag har hört. Man har en barndom och blir inte den bra är det tyvärr kört. Du kan skapa en ny/annan relation som vuxen men du kan aldrig få tillbaka tid som passerat.
Jag tyckte att det var uppfriskande att han var ärlig! Sett så många intervjuer med framgångsrika män där dom sitter och försöker förvara sin frånvaro och låtsas att ingen skada är skedd.
GW hymlar åtminstone inte om att han anser sig vara en dålig far.
Och sen att han inte visar “en skymt av skuld” – har han visat någon känsla någonsin? Hans “skymt av skuld”-känsla lär ju inte vara ett undantag för mannen med ett tonläge och ett ansiktsuttryck.
Jag tänkte samma sak som dig!
Jag håller med Kristina och Anna. Och även Clara! Jag tror det är kvinnor som får andra kvinnor att känna sig misslyckade, är bra att du Clara tar upp sådana här grejer!
Jag håller också med. Och jag håller absolut med om att det är kvinnor som får andra kvinnor att känna sig som usla mammor eller till och med usla människor. Män i allmänhet skulle inte ha reflekterat över om Lill-Babs sagt det GW sa. Kvinnorna skulle däremot ha “rasat”, som det så populärt heter i kvällspressen.
Det tycker jag du har rätt i.
Vilket klockrent exempel på hur olika förväntningarna är på män och kvinnor.. Riktigt bra uppmärksammt av dig!
Kram /iris
Precis som när min dotters (tyvärr väldigt frånvarande) pappa talade om hur fantastisk min pappa var som tog hand om mig och min lillebror när vår mamma flyttade när vi var små. Varför är han fantastisk? Har man barn tar man väl hand om dem? För mig är det en självklarhet. Sen tycker jag visserligen att ensamstående föräldrar är lite fantastiska som orkar själva, men inte är det mer fantastiskt om det är pappan som gör det.
For et bra innlegg! Har tenkt på dette mange ganger, det var så godt hvordan du formulerte det, veldig tydelig. Takk!
Jag gissar på att varenda feminist i det här landet hade jublat högt, och förmodligen hade kvinnan fått medalj elr någon annan utmärkelse..
Ja! Grattis J! Du har förstått precis vad det här handlar om.
Ja du har så rätt, alla feminister vill ju först och främst att kvinnor ska få skita i sina barn och vara dåliga föräldrar. Det är ju det dom kämpar för! Vilken härlig frisk fläkt J…….
Mycket tänkvärt skrivet och sorgligt att det är på det viset.
Utrolig bra skrevet! Jeg synes det var mest trist. Trist fordi han gikk glipp av barnas oppvekst. Og for at de gikk glipp av sin pappa i en viktig tid i livet. Men hadde en kvinne sagt det samme hadde nok reaksjonene vært helt andre ja..
Tack Clara för att du skriver om detta som många andra tänker men inte uppmärksammar.
Åh jag satt också och tänkte på det. Det gjorde mig upprörd att varken han, hans dotter eller någon annan ens nämnde något om att detdär var ju inget vidare!
Klockren liknelse med Lill-Babs eller annan känd kvinna. Då fattar en verkligen hur skevt det är.
Vilken intressant tanke! Brukar också vända och vrida på liknande scenarion, liksom byta roller i mina tankar och fråga mig, hur hade folk reagerat då?
Det du skriver för mig osökt in på boken Göra kärlek av Mats Söderlund… Har du läst den? Om inte, gört! http://www.bokus.com/bok/9789170376368/gora-karlek/
Intressant reflektion av dig Clara. Jag tror dock inte att LGW är unik eller speciellt ovanlig, många av fäderna i den generationen var frånvarande i barnens liv. Jag dömer ingen som jag dock tycker att många gör i sina kommentarer. LGW gjorde och gör säkert sitt allra bästa det måste man ju ändå förutsätta. Ett litet försvar av LGW här känner jag att jag ville göra även det inte var han som var “poängen”.
Bra sagt!
Det är en sak om han var en frånvarande förälder. En helt annan sak att skrävla om det på bästa sändningstid. Håller inte att skylla på en annan tid. Jmfr Bosse Hanssons rasistiska kommentar i sporten nyligen. Det har hänt en del de senaste decennierna som inte kan ha gått dess herrar förbi?!
Ju äldre ju visare, kan man ju tycka – inte tvärtom. Nej, sjukt besviken.
Vi lär oss att vi ska vara jämställda kvinnor och män men hur blir det när det inte är så? Jag känner mig lurad av att jämt ha illusionen om att leva jämställt men inte ha det så, det blir så jobbigt. Det är ju en verklighet för vissa att kvinnan gör mer av hemarbetet än mannen och var ska vi säga om det, ska de kvinnorna skrika och bråka inför sina barn varje dag? jag vill tala om det här för jag tror vi måste känna att det är normalt och säga det till våra barn, som barn och tonåring tar vi upp vad som sägs och tar intryck och säger hela samhället att vi ska vara jämställda men hemma så är det inte så känner vi oss misslyckade med våran familj som inte har det så lyckat att mamma och pappa hjälper varann som min lärare sa till oss och inte att pappa hjälper till. Har du familj Clara?
Jätteviktig kommentar!
Jag ser många trippelarbetande kvinnor i min omgivning.
1. “vanliga jobbet”
2. Hemarbetet
3. Keeping up appearances om att man lever jämställt med sin partner
Det är fult att som modern medveten kvinna leva i ett ojämställt förhållande. Inte i samma utsträckning för män. Därför faller även denna skuldbörda på kvinnan i relationen. Detta yttrar sig i att kvinnan i ännu högre grad nedvärderar det arbete hon gör i relationen för att uppväga mannens insats. Samt genom att hon mår dåligt men inte vet varför – vi har det ju sååå jämställt!
Det är oerhört viktigt att prata om att det INTE är så jävla jämställt som alla påskiner. För vilka betalar för att det inte är det?!
ibland tänker jag ok, vi lever i en ganska bekväm tid om man levat för 100 år sedan hade vi fått gå på åkern och harvat ja, jag menar det, men nu har vi så bekvämt att diskutera om hushållsarbetet kan vi slippa och göra det, han tar också initiativ att göra det ibland. Det var så intressant det du skrev, vill inte leva i lögn i form av ideal som liksom vi ska vara vackra, krav som översköljs kvinnan.. intressant, ser min mamma framför mig som skötte hemarbetet och hon skäms, det är ju egentligen mig själv jag ser, som också gör det.. och som du skrev längre ned, om mannen gör 50% då ska han visst ha tack och vad mycket han gjort, eller om han så gör 20 %.
Kvinnor gör oftast mer av hemarbetet (pratar då inte om att ta hand om barnen), men hur många män är det som sköter att betala räkningarna, kånka hem och bygga ihop alla prylar från Ikea, besiktiga bilen mm mm mm…? Det är lite väl mycket gnäll här, tycker jag. Vad gäller GW så är hans beteende, både som far och som tv-profil, väldigt mycket på gränsen, men jag tycker att hans dotter, med viss humor men ändå med all önskvärd tydlighet, visade att hon tyckte hans faderskap var under all kritik. Så det blev ju någon slags balans ändå. Och Skavlan ÄR inget debattprogram, det är underhållning. Så det är inte så konstigt att folk skrattar. Möjligen kan man ifrågasätta Skavlans “pågränsenunderhållning”, men det är ju å andra sidan den här intervjutekniken som är hans grej och som gjort honom känd och uppskattad. Tycker ändå det är rätt intressant att lyssna på hans intervjuer. Sen tror jag också att GWs sätt att vara/inte vara pappa mer än något annat är en generationsfråga. Min egen pappa, i samma ålder som GW ungefär, var precis lika självupptagen och frånvarande (och är det även som morfar), fastän han bara hade ett helt vanligt jobb, men det var inget konstigt alls på den tiden.
Haha Camilla! För dom sakerna tar 3-4 timmar per dag att utföra. Eller vad vet jag förresten, ni kanske skruvar ihop en väldig massa möbler året om och har 100 bilar?
Det viktigaste är väl ändå att man i relationen är överrens om respektive sysslor och arbetsbördor. Uppriktighet sinsemellan är A och O för att jobba på en jämställd relation. Inte vad samhället säger är en jämställd relation.
Preciiis. Jämställt är väl att ha möjlighet att ha det som man vill, inte att tvingas ha det som samhället tycker?
Jupp, men det är väl det som jag menar är svårt.
För man vill ju så hjärtans gärna ha ett jämställt förhållande att man kanske uppvärderar det han gör och nedvärderar det man själv gör för att få ihop ekvationen.
Typ: “Vi är ju moderna och vill ju ha det jämställt så då är det väl det då!”
Det finns forskning som visar att om kvinnor får 50% av utrymmet (antal personer/nyttjad taltid i klassrummet et c.) så uppfattas det som att kvinnorna tar över. Är det då inte troligt att det finns en parallel till att om män gör 50% av hushållsarbetet och tar 50% av ansvaret för hem och familj uppfattas det som att dom gör mer?
Jag ser det inte som att man ska vara helt rigid, men vi (unga familjer med höga ambitioner vad gäller jämställdhet) kan ju i alla fall diskutera ifall det verkligen är så himla jämställt som vi tror.
Jag tycker inte alltid att det handlar om vem som GÖR vad, min sambo gör fysiskt lika mycket som jag i hemmet, tex diskar varje dag, tvättar och fixar med bilen, MEN – det, för mig, är bara ytan. Det jag tycker är jämställdhet, är vem som tar ansvar och initiativ. Till exempel, när jag glömmer/inte hinner handla inför veckan, då finns ingen mat förrän jag säger till min sambo att åka och handla, eller när jag handlar inför nästa vecka. När jag jobbar mycket och inte har tid eller ork att dammsuga, då samlas dammråttorna i alla hörn och under fötterna tills jag säger till min sambo att göra det. Varför ska jag behöva säga till? Får inte han damm under fötterna? Ser inte han att kylen är tom? Blir inte han också hungrig?
Det är en otroligt stor psykisk påfrestning för mig att veta att jag alltid behöver planera, disponera, ordna och se till – och just det där är vad jämställdhet betyder för mig. Lika ansvar hos båda. Lika initiativ. Lika intresse. Ja ni fattar!
Känner igen mig MASSOR i vad du skriver Emma! Ibland känns det som man är gift med en jättebäbis. Fantastiskt svårt att göra nåt åt dessutom när min andra hälft ursäktar sig med att “han glömmer så lätt”. … men vi jobbar på det i alla fall, synd bara att det är myrsteg framåt som gäller.
F ö fantastiskt bra inlägg Clara!
Ja, tidigare läste jag om en kvinna som inte förstod sig pà barn, och själv är jag en kvinna som inte ser damm och inte prioriterar att handla utan kan tänka mig servera fil och mackor. Anser att det sätt vi hushàller pà är ett arv av hemmafruarna före oss, en konstruerad livsstil som inte delas av alla men som tvingas pà dem som inte delar den. Det är en galen hets som människor tvingar pà sig själva och sina partners. Dessutom är man helt blind för att förstà att man har nàgot val. Give me some space. Att hushàlla som man lärde sig pà hemkunskapen är galenskap. Ett heltidsjobb. Omprioritera och sluta klaga pà andra som inte har samma prioriteringar.
Tja, jag måste säga att hos oss är det maken som ser dammråttorna, men alltid jag som tar initiativ till matplanering. Det kan vara svårt att styra vem som tar initiativ till vad, det ligger ju så mycket i var “intressena” finns. Det måste ju få kunna vara individuellt för varje hushåll, därav VIKTIGT att kommunicera! Eller?
Han (GW) hymlar i alla fall inte.
Antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. Verkar inte finnas något mellanting.
Någon av Er som läst hans senaste bok vilken är självbiografin?
Jag är själv uppväxt med en synnerligen frånvarande far – inget man lovordar.
Usch, det far mig verkligen att ma illa. Pappor som “sitter barnvakt” och “hjälper till” med städningen. blä
Herregud.. Mitt i prick! Så har jag nog aldrig tänkt själv kring detta fenomen.
Så fick man en ny insikt även idag. Tack, Clara!
Ja gissa om jag får slita med andras fördomar för att jag råkar vara en liten del självuppfyllande. Jag säger bara stackars min man att andra tror så lite om honom vad gäller hans förmåga att vara en bra pappa när jag jobbar borta?
Så bra skrivit
Så sant!
Såg också programmet han hymlade då inte men.. ingen frågade henne hur det var att ha en far som inte brydde sig..Eller?
Ska jag vara ärlig tycker jag att det mest är en massa gnäll. Tror det är många kvinnor idag som fokuserar mer på karriären lika väl som män. Man kan naturligtvis önska att alla barn här i världen fick en fantastisk uppfostran av både mamma och pappa, men så ser inte världen ut varken i Sverige eller någon annanstans. De få som får det kan skatta sig lyckliga men det är knappast någon garanti för bättre framgång i livet. Som jag förstod det så var GW;s dotter framgångsrik trots en frånvarande fader. Att moderskapet ska vara den stora “paradrollen” tror jag läggs på mest av kvinnor själva med alla dessa mammabloggar, mammatidningar och annat trams.
Jag tror och tycker att moderskapet ÄR den stora paradrollen. Frågan är bara varför den inte är det för män. Har man ansvar för barn ska man ta det ansvaret. Och hur definierar man framgång egentligen? Framgång är väl inte bara karriär utan psykisk hälsa och välmående. Något som jag tror är svårare att uppnå helt och fullt med dysfunktionella föräldrar. Även om det helt klart finns de som bevisar motsatsen
Det är knappast nya, moderna tidningar som påstår att moderskapet är en paradroll; den har alltid funnits där. Detta är heller inte gnäll, det är ett konstaterande av hur synd det är att båda föräldrar inte alltid är närvarande trots att båda egentligen skulle kunna vara det om de inte prioriterade karriär eller något annat.
Håller absolut med dig och hans bidrag som förälder var troligtvis att ge barnen en känsla av att inte vara tillräckligt viktiga och älskade av honom. Inget man borde skratta och rycka på axlarna åt tycker jag!
Kan tänka mig att många blir provocerade bara av tanken på att ALLA inte tycker ungar är det mest underbara i denna värld. Men såklart, visste GW att han kände så här skulle ju han definitivt haft vett att använda kondom när det begav sig. Alla har ju dessutom inte förutsättning för att bli en bra föräldrer. Och ingen kan ju veta med säkerhet att GW faktiskt inte gjorde så gott han kunde?
Sen kan jag även tycka man får tänka efter en extra gång innan man väljer att skaffa barn med sin partner om man vet att denne saknar dessa förutsättningar. Man har ju hört om kvinnor som gör just detta och intalar sig själva att “han ändrar sig nog när barnet kommer”. Men många gör ju inte det…
dessutom hymlar ju inte GW med att han periodvis missbrukat alkohol. Nu är det absolut INTE en ursäkt, säkerligen en bidragande faktor till hans frånvaro
Han och dottern har säkert inte en komplikationsfri relation, även om de båda verkade ha lagt detta bakom sig. Verkade. Men man kan ju aldrig ta igen förlorad tid med sina barn.
Jag trodde inte mina öron när alla gapskrattade, jag kräktes lite i munnen av hela situationen. Helt obegripligt. Du satte precis orden på vad jag tänkte, än en gång.
Jag tänkte på det är jag såg programmet. Att hur mycket jag än gillar GW så var det liksom lite mossbelupet. och att han sa saker som inte längre var okej. faktiskt inte för en man heller men det funkar väl för GW eftersom han är en slags gubbskrockande institution.
Visst finns det män som tror att det blir “deras tur” att närvara lite mer först när deras barn blir äldre, vilket är en mycket tråkig inställning. Jag håller helt med det du skriver, Clara! Överlag har jag noterat att “Skavlan”- programmet – om det är programledaren själv som gör så , eller hela teamet är intressant att veta – är väldigt… negativt inriktat numera. Alexander Rybak pratade om sin stalker, det gjorde även en annan gäst, och även då skrattade publiken – vilket fick en krönikor i DN eller SvD att skriva att programmet borde läggas ner. Margot Wallström fick svara på frågor om vad hon tyckte om att vara en frånvarande mor och det låg för mycket fokus på att hennes familj ställt undan hennes tandborstmugg. Jag tycker att man ska byta attityd, i alla fall.
Clara
Det där tänker jag ofta på…varför ska det vara skillnad. Man ser de här dysfunktionella familjerna överallt.. med undantag för just föräldrar i din ålder Clara. Många av de yngre med barn har ett annat synsätt jämfört med den äldre generation som jag är. Jag hoppas det blir bättre med tiden…självklart ska bägge föräldrarna vara närvarande. Känner mycket väl igen GW:s sätt att vara på…fy sjutton för de egoistiska människor som är sådana oavsett kön…
Klokt inlägg Clara! Dina tankar är otroligt läsvärda – keep up the good work!
Clara, clara, du är så bra! (På nått vis hade det ju varit rätt uppfriskande om det varit Lill-Babs som sagt allt det där. Ha, ha.)
Äntligen!
Tyckte dottern Malin var den allra “skönaste” i programmet. Visst är Gubben Persson en “sköning” (jag tycker faktiskt det) men Malin visade tydligt att hon med råge genomskådat sin pappa och behandlade honom riktigt nedlåtande till och från. Han fick svar på tal och hon visade tydligt hur mycket hon uppskattade sin mamma. Samtidigt som man såg att hon älskar sin pappa. Får hoppas hon uppfostrar sina eventuella barn att bli bättre föräldrar än sina egna. Att de blir närvarande pappor och att de blir klarsynta mammor som inte kärar ner sig i blivande frånvarande pappor.
Amen på det! Bra skrivet.
Jag tycker det är väldigt bra, och intressant att du tar upp det här. Jag såg aldrig programmet men jag tycker det är viktigt att påpeka att det handlar om hur VI i samhället reagerar. Vi måste ändra åsikter om sådant här, vi ska inte reflektera över om det är en man eller kvinna som säger det, det ska inte spela någon roll, där brister vårt samhälle i jämställdhet.. Som sagt är det vi som ska ändra på hur VI reagerar, det är in Leif som ska ändra på sig. För det ska inte spela någon roll vad personen i fråga har för kön, utan helt enkelt vad denna personens åsikter är….
Exakt!
Men det är ofta som det ska delas in i män eller kvinnor.
Förstår inte grejen med att hela tiden tycka synd om sig själv som kvinna o mamma. Man känner sig lite dålig om man inte tycker att allt är så orättvist för kvinnor o män. IDAG skulle det absolut ha kunnat vara en kvinna som sa samma sak! Snälla! Kom över det!
Hur blind och naiv får man vara. Vilken värld lever du i? Förövrigt tycker jag inte att det är synd om kvinnor som inte kan säga samma sak, utan att det är jävligt synd om männen som väljer bort det största de kan få pröva på i sitt liv. För att de har “fullt upp med sig själva” För att inte tala om barnen. Men det kanske bara är gnäll?
Jag håller med dig Clara och så här tänker jag: Det är väl absolut alldeles på sin plats att både gnälla och tycka synd om sig själv när vi ser att villkoren är så olika för män och kvinnor. Gnälla- för att det är sunt och tyder på självrespekt att protestera när en känner sig illa behandlad. Det önskar jag alla gjorde. Tycka synd om sig själv- för att det är naturligt och modigt att visa sig ledsen och kränkt när en blir utsatt för negativ särbehandling på grund av kropp. Det önskar jag också att alla kände sig fria nog att göra.
Men varfôr fortsätta understryka att det är Männen som gör si och kvinnorna som gör sà? Bàda könen beter sig pà bàda sätten. Det cementerar ju bara dessa roller och känns omodernt och djävligt orättvist mot de kvinnor och män som bryter dessa beteenden.
Så du menar att om vi förtränger vad all statistik och fakta visar och låtsas som att det regnar – då kommer världen förändras? Jag har alltid trott att det är tvärtom – att om man granskar fakta. Vem tar ut mest barnledighet? Vem utför mest obetalt arbete i hemmet? Vem tjänar mest? Då kan man börja förändra. Svårt att påverka någonting man inte ens vill låtsas om finns…
Jag menar att jag inte tror att detta är en kamp mellan kvinnor och män men ett gemensamt problem för människor som tar sig uttryck pà olika sätt, som hemma hos mig tex, pappa som tjände mest men som aldrig upplevde att han hade nàgon annan uppgift av vikt än att tjâna pengar, pengar han inte la pà sig sjâlv. Mamma som drog det tyngsta ansvaret med barnen men som belönades med vàr kärlek. Mamma kompenserades ekonomiskt nâr de skildes men pappa fick inte mer kârlek av oss. Och ju äldre vi blir desto tydligare blir det att han är missnöjd med sina prioriteringar. I ett ojämlikt samhâlle är även männen förlorare enligt min erfarenhet. Ingen tjänar pà att gà in i en roll pga sitt kön utan att tânka pà vad man vill och vad som är rätt. Jag tycker inte att man ska sitta och làtsas som att det regnar dà missfôrstod du mig. Men olämpliga föräldrar och partners kommer alltid att finnas. Hemska föräldrar, idoitiska mammor och pappor som misslyckas totalt med att se sina barns behov och inte kan förbereda dem för att livet kommer ha ansvar för barn. Nâr man drar fram all denna statistik som du talar om tenderar man även att förminska män till förtryckare och kvinnor till offer. Det är en bild jag inte ser omkring mig i min del av sverige. Generellt handlar det om nàt annat här och nu. Nàgot allmänmänskligt. Missnöjda mânniskori konflikt. Men ska vi blanda in andra länder och andra tider sà är det förstàs en annan femma. Men jag vill inte döma bort mânnen som kön. Ser inte skillnaden.
Nu märker jag ord, men:
“det största de kan få pröva på i sitt liv”.
Vem bestämmer att skaffa barn är det universellt största som finns i livet? Får man någon slags högre medvetenhet/visdom automatiskt bara för att det ploppar ut en bebis? Moment 22 för alla barn, de är det största som finns meeen det kan de inte förstå för de har inga egna barn.
Jag tror att det är det största man får prova på i sitt liv, förutsatt att man får prova på det. Annars är såklart något annat större. Sedan är det inte just barnen som är det stora (vi är ju alla någons barn) utan att få vara förälder
Så något annat kan bara vara stort i korrelation till avsaknaden av barn? Om man inte har barn får man nöja sig? Med vetskapen att man har gått miste om något. Stort.
Det är nog fantastiskt att vara förälder men jag tror jag inte föräldrar sitter inne på någon högre sanning om livet som de som väljer bort eller förblir ofrivilligt barnlösa aldrig kan få.
Du missförstår min mening. Jag säger att blir man förälder då kommer det mycket troligt att vara det största man får uppleva i sitt liv. Blir man däremot inte förälder så är det ju inte så, eftersom man inte får uppleva det. Är man förälder som väljer att inte vara delaktig i sina barns liv och utveckling DÅ har man valt bort sin största och viktigaste roll
Håller verkligen inte med! Tvärtom anser jag Leif vara både storsint och ödmjuk inför sina tillkortakommanden och av samma skäl låta mamman bestämma barnens villkor under deras uppväxt. Det är lätt för er att sitta här och döma och vända på allt i ett slags pseudoliknande genusperspektiv, men guess what!? Det går inte att tänka så! Man kan inte bara byta plats på hon och han för att testa sina teorier. Leif är dessutom periodare sedan många år tillbaka, vilket knappast gör honom till den lämpligaste av föräldrar. Stort mod till Leif som vågade står för sina brister inför två miljoner svenskar. Att vissa här sedan inte verkar förstå Leifs skämt om att barn är obegripliga är bara pinsamt. Särskilt när hans dotter i nästa andetag berättar hur mycket han tycker om att ha barnbarnen omkring sig.
Jag uppfattar Claras text så här och så tänker jag själv: Att Leif vågar vara öppen med sina tillkortakommanden, något som kan vara mycket modigt, är inte det huvudsakliga problemet här. Problemet är att han, när han berättar om hur han inte funnits där för sina barn och skämtar om hur obegripliga barn är, blir bekräftad som en väldigt rolig person och en person som trots detta varit en bra förälder. Jag tror att om Lill-Babs sagt precis samma saker hade publiken satt skrattet i halsen och vår bild av henne hade blivit att hon gjort sina barn mycket illa.
Tack precis så
Bra skrivet. Gillar att du vågar ta ställning i din blogg.
Såg också programmet och tänkte som du. Ibland blir är det lätt att känna sig litet matt över att vi fortfarande har en så lång väg att gå i kampen om jämnställdheten. Blir dock väldigt glad att du sprider dina tankar till en så bred publik. Tror att det är just på ett sånt här forum dina tankar och åsikter kan göra skillnad. Tack för en trevlig läsupplevelse- och fortsätt att så frön!
Du rammer plet Clara!
Grymt bra skrivet! Det är jätteintressant att byta sådär. Läste en recension av Feist när de istället satt in Peter Gabriels namn. Blev löjligt uppenbart vilka könsroller vi är fast i när recensenten häpnade över hur många instrument han var “duktig på” 🙂
Klockrent skrivet och tänkt. Jag satt och tänkte exakt samma sak när jag såg programmet. Jag satt också och hoppades på att skratten var pålagda som de brukar vara i vissa talkshows. Annars undrar jag hur dum en publik kan vara egentligen.
Jag tycker GW är en ytterst motbjudande och vidrig mansgris och hans svar på de där frågorna funkar varken för man eller kvinna, inte ens för GW.
Hela hans attityd är och har ju alltid varit hemsk och jag kan inte någonstans se hur himla “smart” han påstår sig vara.
Dagens Sverige är inte så könsdiskriminerat att en vanlig man skulle kunna komma undan med ett sådant svar. Jag tro, och hoppas, att publiken och Skavlans reagerade så som de gjorde för att GW är GW och han ska man ju gilla oavsett.
Okej, men nu hävdas det här att om Lill-Babs (istället för en man) sagt samma sak så hade det blivit enorma skriverier. Lill-Babs har 3 döttrar med 3 olika män och för att citera en intervju från tidningen MåBra april 2011. “Och när Barbro var ledig kom förstås döttrarna Monica, Malin och Kristin i första hand. Barbro bodde tillsammans med sin mamma, som tog hand om barnen när hon var på turné 200 dagar om året.” Det här får iaf mig att ifrågasätt om det skulle bli så stora skriverier egentligen? Hon är ju fortfarande lika folkkär trots att hon knappas kan klä sig i rollen som mönsterförälder.
Och ska man verkligen sitta pretentiöst och döma vad folk får och inte får skratta åt?
Just LillBabs har ju faktiskt blivit väldigt hårt åtgången för att hon fick barn med olika män och dessutom detjade en hel radda kända karlar. Och till på köpet lät sin mamma ta hand om barnen så mycket (eftersom att hon yrkesarbetade och hennes män uppenbarligen inte gjorde det).
Ja det förstår jag, men GW satt ju själv och sa att han varit mer eller mindre usel som förälder. Du säger att ingen i publiken “skymt av skuld, dåligt samvete eller fördömande” Hur kom du fram till den slutsatsen? Var det för att ingen buade eller kastade tomater på honom?
Håller med dig om att reglerna är olika för män och kvinnor. men rätta mig om jag har fel, är det inte kvinnor som måste sluta anse moderskapet som paradrollen, för jag uppfattar inte att männen i min generation (80 –>) är av den uppfattingen??
Ja å jag (vit medelklass) anser att alla människor från afrika genast bör sluta betrakta “rytmen i blodet- exotisk” som sin paradroll för mina vita vänner bidrar minsann inte alls till den klyschan. (En liten bild för att belysa det resonemang du för)
Oj, en annan Elin som postade samtidigt. Alltså två olika som kommenterade här!
Eller så borde alla föräldrar se föräldraskapet som paradrollen.
Vad roligt att du tar upp det. Visst är det som du skriver. Lite sorligt dock att inte kunna vara mer närvarande som pappa.
Nja, jag tror då inte att GW är aktivt ond. Men att han lever i ett samhälle som tillåtit honom att vara en frånvarande pappa, rentav förväntat sig det. (Därmed inte sagt att han inte har ett eget ansvar.) Sen tror jag att det finns en himla massa skuld, skam och sorg där också, men karlsloken har väl inte fått lära sig nåt bättre sätt att uttrycka det hela på. Det jag reagerade mest på under intervjun var nåt helt annat: att jag såg ett ansiktsuttryck hos honom som jag inte sett förut, när han log och såg liksom stolt och sårbar ut. Det var så tydligt att han älskade henne och var skitstolt men inte riktigt kunde hantera det. En klok dotter verkar han ju ha fått i alla fall, (cred till mamman då).
Där slog du huvudet på spiken! Klockrent!
Så väl formulerat och bra exemplifierat, Clara! Reagerade på samma sak när jag såg programmet.
Du formulerar dig med glans och sätter fingret på något som är väldigt svårt att sätta fingret på. Detta är ett av skälen till att följa dig. Ett annat är din osvikliga kompass avseende pastellfärger.
Herregud alltsa. Man blir morkradd.
SÅ bra skrivet, och tyvärr helt sant!
Jag satt och mådde lite illa när jag såg programmet av just denna anledningen..
Jag blir så arg på vårt samhälle när jag läser om och tänker på de orättvisor som råder! Du belyser problemet på ett bra sätt, hoppas att det får fler att reagera.
Jag har alltid tyckt det känns lite löjligt att skriva “WORD!” men just nu kan jag inte komma på något bättre, så: WORD!
Som vanligt, helt rätt Clara.
Något min pappa alltid varit noga med är att han aldrig är BARNVAKT åt sina egna barn. För det är man ju inte, dom ska man ju ta hand om hela tiden, oavsett om ens partner är där eller ej.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad, när jag hör om män som inte är “riktiga pappor”, eftersom jag fick turen att hamna i just min egen familj, där pappa stannade hemma med mig från att jag var 1,5 till jag var 4,5. Det kunde lika gärna varit mamma som var hemma med mig, vilket inte hade spelat någon roll, för jag hade tur att få två närvarande föräldrar. Tur man har <3
För det första så såg jag programmet mest som ett skämt. Alltså, i mina ögon, så drev han lite med sig själv. Det var det som jag skrattade åt.
För det andra. Jag hör till dem som tycker om Leif GW. Jag har funderat på varför. Även innan ditt inlägg, Clara. För han är ju liksom stöddig – men så finns det något sympatiskt hos honom också, ett sympatiskt drag som är ovanligt. Och det är att han känns äkta. Han är den han är. Han försöker inte framställa sig som någon eller något han inte är. Jag tycker att hela samhället är så fullt med människor som hycklar och som vill verka “lyckade” och “lyckliga” konstant, surfa bara in på ett antal bloggar eller logga in på facebook.
Av den anledningen gillade jag också tv-programmet “Par i terapi” som gick på svt för en tid sedan. Tänk, människor som törs visa upp sig så som de är, med fel och brister! Det finns så få sådana människor idag.
Leif GW är inte bara en sån. Han har också en integritet. Han är den han är. Osympatiska drag eller inte – han är i alla fall äkta.
jag tycker inte illa om Leif. Jag tycker illa om skillnaden mellan hur man bemöter en pappa och en mamma som inte lever upp till de krav man kan förvänta sig av en förälder
Fast Leifs barn är vuxna nu. Och Skavlan är ett program där man kan blicka tillbaks och erkänna “Det är inget att hyckla om..jag var inte en bra förälder” och människor i publiken är inte fördömande för det. DET tycker jag är skönt. Många föräldrar har “misslyckats” – skönt när någon kan tala om det öppet! Kanske har du rätt i att en mamma skulle bemötas annorlunda. Jag tror även att vilken yngre pappa som helst skulle bemötas annorlunda. Men det är där felet ligger, inte att man törs erkänna att man sög som förälder och att man inte blir utbuad för det.
Ps. Men mycket bra inlägg som vanligt! Det här fick mig verkligen att tänka till. Och det gillar jag.
Otroligt! Just detta tänkte jag på efter programmet! Och dessa skratt! hahaha, lille högsmarte, IQ-polisLeffe, helledusingen så dålig pappa man var, skratt skratt… Och dessutom lite bonuspoäng då han inte kan tala om sin pappas död (som de modiga kvinnorna i rummet kunde), utan bad att få “passa på frågan”.
Suck.
Tack för att du tog upp detta!
Sen ville jag också bara säga, att jag tror att många reagerade negativt av vad han sa. Min syster t ex, som frågade mig “skämtar han, eller…?”. Efter ett tag så sa hon också “att han inte bara ljuger…som alla andra”. Och just det är min poäng. Det finns så många dåliga, frånvarande föräldrar…som bara skulle ljuga om de var gäster hos Skavlan.
Mycket bra skrivet och reflekterat Clara!
Tänkte precis samma sak, det är skönt att folk har vett att reagera på sånt absurt beteende nuförtiden. He he he jag svek mina barn, ha ha de hade ingen pappa, vilket skämt!
Jag skulle vilja gilla dina inlägg på FB utan att det ser ut som att jag gör reklam för din bok. Den är säkert bra och så, men…
men byt bild då! Det brukar gå utmärkt, eller välj bort bild helt.
Så jävla bra, Clara. På ett extremt enkelt, men effektivt, sätt visar du hur orättvist det är för mammor och pappor.
Kan bara hålla med dig Clara. Villkoren för och förväntningarna på kvinnor och män är väldigt olika.
Kram Lotta
Jag såg också det där. Tänkte mest GW Persson är en underlig människa.
Jag tycker själv att han är rätt kul i många sammanhang även om jag tyckte att en del grejerna han sa var rätt olustiga.
Poängen är väl att han är så underlig i hela sin person, inte som man utan i hela sig. Hade någon annan gubbe med mindre mysko framtoning och personlighet kläckt ur sig sånt där hade nog inte publiken garvet lika mycket.
Hade det varit exempelvis Göran Hägglund eller varför inte Stefan Holm hade det uppmärksammats på ett helt annat sätt.
Jag tror att GW är så knepig att man inte orka engagera sig i att förändra honom, ens i tanken.
Men snälla någon! Nu blir riktigt besviken. Vad är detta för inlägg. Det finns nog inget land i världen som är mer jämställd än Sverige och pappaledighet är en självklarhet. Jag vet inte vilken värld du lever i men det du skriver stämmer inte. Jag är 35, pappa och jag vet att mina bekanta, familj och vänner förväntar sig att jag finns där lika mycket för mitt barn som hans mor och så är det med de flesta jag känner. Låt oss prata om sånt som faktiskt är ett problem. På riktigt. Utanförskap, inskränkhet, reella problem, moderna problem.
Jag tittar inte på Skavlan längre för hela programmet är så fånigt och han har verkligen vinklade frågor. Dessutom spelas programmet in i London så jag tvivlar på att studiepubliken förstår vad som sägs. De reagerar bara på studieskyltarna som hålls upp. Har sett det flera gånger att den som är gäst reagerar på rektionerna från publiken.
Intressant! Tittar aldrig på Skavlan, men jag såg förra programmet med Camilla Henemark, Ulf Lundell m fl. En norsk författare drog ner stora applåder när hon sa att hon inte “förstod svenska feminister” som enligt henne “överdrev”. Detta tyckte Skavlan om och alla skrattade. Författaren myste åt uppmärksamheten och de lättplockade poängen. Även Henemark nickade bekräftande, hon som varit männens egen barbara och nu bara kan få bekräftelse för de hon legat med…sorgligt. Jag förstod Ulf Lundell som krävde att få sitta ensam i studion, och han skruvade obekvämt på sig av Skavlans banala frågor. Han var ju bara där för att göra reklam för sin nya skiva. Iaf; Skavlan är ett myspysigt, småfisigt och totalt ytligt program som plockar enkla poänger på att ironisera över bla feminister och svenskar. Hela programmet lider av lillebrorskomplex inför Sverige. Det sista inslaget bestod av att en ung man i glasögon som frågade äldre personer på stan om det var bättre förr. Allt var vinklat så att man skulle skratta åt de som tyckte det och det var onyanserat och ironiskt hånfullt. Såklart skrattade publiken inkl Skavlan själv. Och myste. Leif GW må vara en idiot, men Skavlan är en större. Och om man tittar på skiten så kan man tänka på att det alltid finns knäppskallar, men om man lyssnar på dem, vad är man då själv? Det är inget att ödsla sin tid på mao.
Syns det er så fint at du tar opp et slikt tema! Å lese bloggen din er alltid en glede!
Väldigt nyttigt att växla fokus ibland, tänkvärt på alla sätt!
Jo fast det där med “trygg och hygglig men frånvarande” har han ju hittat på själv. Min familj besökte honom och hans familj i Frankrike för många år sedan när jag var liten och hela hans familj var livrädd för honom eftersom han blev så jävla arg om man gjorde “fel”, alltså såväl dåvarande frun och dåvarande yngsta dottern betedde sig som om de vore livrädda om något sades eller gjordes som inte föll honom i smaken. Det var en riktigt obehaglig situaton att vistas i
Vet du Clara, det du tar upp här är faktiskt en anledning till att jag inte enbart ser fram emot att bli förälder. För att kraven och förväntningarna är så olika. För att det för pappor räcker att göra roliga saker, leka lite, så är de en bra förälder. Medan mamman även måste uppfostra, vara tråkig, närvarande, och därmed inte kan vara den skojiga lekmamman på samma sätt. Jag tror att min sambo kommer ta delat ansvar även för de “tråkiga” bitarna, men han har en mycket lättare resa att göra hos omgivningen för att kunna betraktas som en bra förälder.
Hej, tack för ett mycket bra och tänkvärt inlägg. Både jag och min man är i 50-årsåldern och våra pappor är ca 85 år. Våra pappor har bara gått 6 år i grundskola och är ändå mycket modernare i sitt tänk om barn och barnbarn, helt otroligt. Det var verkligen att sorgligt och skrämmande inslag i Skavlan.
Tack igen!
Hur läste du in att det inte fanns något fördömande? Jag tyckte att publiken skrattade åt honom inte med honom och dottern skrattade inte så hjärtligt. Ingen tyckte annat än att han var en usel far men lite cred för att han vågade vara ärlig med sin uselhet i TV. Men oavsett hur omgivningen ser på det hela så får man betala priset för de val man gör i livet. Man får tillbaka i en relation vad man lägger in. Det gäller alla oavsett. Kan tänka mig att dottern har en nära kontakt med sin mor och träffar sin far mest när de är med i Skavlan tillsammans.
Såg ej hela intervjun men din poäng verkar vara att det inte är ok för en mamma att erkänna sina tillkortakommanden som förälder. i den bästa av världar är ju alla föräldrar närvarande men att vara förälder är det svåraste som finns, och ibland råkar föräldraskapet infalla under en tid när man själv har en större kris. Alla människor är inte fullkomliga bara för att de råkar bli föräldrar. En väldigt bra berättelse om hur svårt det kan vara att bli förälder är Emma Igelströms mycket modiga och starka berättelse i tidningen Mama, tror intervjun finns på webben.
Väl skrivet, som alltid Clara. Tack för att du hörs!
Word!
Bra skrivet Clara!!
Jag skulle vilja säga att Leif G W Persson kommer undan med allt. Senast han var i Skavlan (om han inte hunnit med en sväng till) så snackades och skrattades det kring att Stenbeck hans kompis, käkade och söp ihjäl sig precis som Leif också skulle kunna ha gjort menade han. Han berättade också att ena halvåret är han nykter, andra alkoholist, han var inne på sin tredje fru osv osv. Man såg beundran lysa i Skavlans blick och vilken gäst han än hade med så såg han till att Leif fick säga något också. Ja jag såg sist nu också och reagerade på samma sak som övriga här i stort sett. Tror att dottern är minst lika besviken på sin pappa som många andra, kanske mer. Men hon får bekräftelse via sitt skrivande nu iaf. Jepp så kan det vara, och inte ovanligt. Sorgligt. Men de/han kan ju tjäna som en insikt för oss andra.
Förbannat bra skrivet! Det man kan begrunda i sammanhanget, efter att ha skummat igenom de efterföljande kommentarerna, är dock att fäderna även här lyser med sin frånvaro. De kvinnor som dock är “kritiska” till denna reflektion gör dock bara sig själva bara en björnstjänst genom att spela med i det regelverk som männen satt upp.
Det är ju trots allt så att det rådande manliga heteronormativa beteendet i samhället inte är något som någon bör ha som mål. Skall man vara en “lyckad” och “framgångsrik” kvinna (eller man) är de de manliga idealen som skall uppnås. För det är ju trots allt så att det är männen sätter dagordningen för vad lyckad och framgångsrik skall laddas med för värderingar. Vi behöver bryta med dessa ideal, oavsett kön.
Det är detta beteende som gör att bland annat GW kan komma undan med den här typen av uttalanden. Men även att hen kan komma med argument som “Titta på GW:s dotter då! Hon hade ju en bajskorv till pappa, men blev ändå en framgångsrik jurist i Bryssel.” Men hon hade förmodligen blivit jurist i Bryssel ändå även om GW varit en närvarande pappa, men med undantaget att hon förmodligen mått betydligt bättre. Men det är ju inget vi kommer att få något svar på.
Men med detta sagt innebär ju inte att man som man skall istället bli mer feminin eller till och med en kvinna (vilket ofta är det tröttsamma motargumentet). Det finns givetvis en massa saker som det kvinnliga heteronormativa beteendet behöver göra upp med också (även om det inte kan stå i partition med männens). Det gäller istället att hitta ett sätt att leva tillsammans på lika villkor. Då behöver också samhället vi lever i göras om från grunden. Hur vi värderar arbete, löner, fritid, prestation, utbildning, barnuppfostran osv. För de som i slutändan står där som förlorare till sist är, tyvärr, barnen (och männen!).
Traditioner är till för att brytas – för att få mänskligheten att gå framåt.
alltså folk som kallar det att vara barnvakt när man tar hand om sina egna barn.
Alltså… Det LGWP beskriver är verkligheten. Verkligheten försvinner inte för att han censurerar sig i Skavlans soffa. Även om jag inte är någon beundrare av gamle GW så säger han i alla fall som det är, han försöker inte skönmåla sig själv och sin insats som fader. Hela problematiken, att kvinnor döms hårdare för hur de är som mödrar, har (enligt mig) ganska lite med män som LGWP att göra. Han skiter nog i det, jag tror det är andra kvinnor som är de hårdaste kritikerna av vad de uppfattar som en dålig moder!
Ligger mycket i det du skriver – det ses annorlunda. Men även om jag skulle skratta åt Leif i år – så skulle jag må dåligt om han satt där och bredde ut sig i soffan och berättade när han hade små barn hemma. Då hade det gjort ont i hjärtat för de barnen. Nu tycker jag synd om barnen i efterhand – men jag hoppas de har klarat sig bra trots en frånvarande pappa. Och det känns som någon sa som man kan skaka på huvudet och skratta åt honom.
Men jag läste lite tidigare ett inlägg någon som skrev om hans självbiografi och hans svårigheter med sin mamma:
http://anybodys-place.blogspot.se/2011/09/gustavs-grabb.html
“I alla händelser så har alla tidningar med självaktning en intervjuv med Leif GW just nu. Jag läser om hur viktig pappa Gustav var. Han var ständigt närvarande, lyssnande och intresserad .. den perfekta och älskade föräldern, stommen och klippan i livet som alltid hade tid, i en slitsam och hård tillvaro.
Han var både mamma och pappa i den lille Leifs liv, medan mamman var djupt hatad och aldrig sörjd när hon äntligen .. efter alldeles för lång tid .. slutligen dog.
/../
Mamman var frånvarande, fokuserad på sig själv, sitt eget liv, sina egna misslyckanden, sina verkliga eller inbillade sjukdomstillstånd och sin dödsångest. En dålig förälder som varken såg eller lyssnade på sitt barn. En mamma som satte sig själv och sina egna behov före familjen och krävde ständig uppmärksamhet.”
Denna bloggare tänker lite som mig att även om han kallade boken Gustavs grabb – så känns Leif GW lite mer som mammas grabb, det var hennes föräldraskap han kopierade.
Jag skrattade for att han var sa arlig angaende det, jag hade skrattat om Lill-Babs sagt det med. Jag fick bilden av att han “erkande” att han vart en dalig pappa, och att detta redan var utagerat mellan honom och dottern.
Håller med dig om det du skriver! Har tänkt en del på det här och det kan ju vara så att anledningen till att man lägger mer ansvar på en mamma är att hon har en större plats än pappan i många familjer (alltså långt ifrån alla). Det kommer med för- och nackdelar. Mamman får inte vara frånvarande på samma sätt som pappan (varför man nu skule vilja vara det…) men kommer närmre sina barn och får en mer central plats i familjen. Men du har absolut rätt i det du säger, väldigt bra skrivet!
Det är så irriternade sant det där. Och det behöver pratas mer om det, tack för att du tar upp det!
Så bra skrivet och så sant, tyvärr. Vi har fortfarande långt att gå när det gäller uppfattning gällande vad som är ok för män och kvinnor.
Jag håller inte med. Det skulle visst kunna vara så… i alla fall i min värld – för kan GW så kan Lillbabs! Då tycker jag att det är mer tabu (oavsett kön) att erkänna, med någon slags likgiltighet, att man varit frånvarande från sina småbarn. Alla har det på olika sätt och alla har rätt att ha det på olika sätt så länge alla mår bra. Varför ska det vara fel eller könsbetingat att ha det så? Lillbabs har ju förmodligen också varit frånvarande för att hon haft sin karriär. Ingen dömer väl henne för det, och var skiljer henne från GW? Bara för att han medger sina brister i tv?
Så. bra. skrivet. Du sätter alltid ord på mina tankar.
Jag skrattade högt åt Skavlan- för där och då var det väldigt roligt. Att han var så ärlig, tittade tomt med blicken som att det inte var någonting. Men visst hade det en bitter eftersmak. För publiken verkade bara tänka på hur härlig Leif var. Och det tyckte jag han var som kunde erkänna det. Men det skeva ligger i att det vore en omöjlighet för en kvinna.
Håller med om den aspekten du har skrivit men vill också poängtera att GW är en väääldigt speciell person (vilket också nämndes i programmet, t.ex. folk som frågar om GW verkligen är som han är i tv i verkligenheten). Kollar man på hans tv-program märker man det ganska snabbt. Jag tror att folk har “överseende” med honom jämfört med någon annan manlig känd person och skrattar bara för att det är GW. Tror att om det hade varit …tjaa…inte vet jag..kanske Gunde Svan hade det troligen blivit andra reaktioner.
Vad är det för ursäkt, att han är “speciell”? På det sättet han beskriver sitt föräldraskap så framstår han som något helt annat än speciell. Snarare som en väldig typisk pappa av idag (samt 40 år tillbaka i tiden).
Men herregud, gubben fick ju barn på 60-talet. Det är inte idag han var småbarnpappa. Lite har väl hänt sedan dess när det gäller familjen. Han hade ett extremt arbete i en tid då vabbande och dagishämtningar inte riktigt var verklighet för pappor och arbetsgivare. Att han skojar bort det är väl en annan sak, men varken han eller dottern verkar ju vara bittra eller ha en dålig relation för det. Snarare tvärt om.
Sen kan man ju fråga sig hur bra morsa Lillbabs varit med sitt turnerande och femtioelva äktenskap?
Och sen undrar män varför de inte tilldelas vårdnaden om barnen vid vårdnadstvister.
Nej, män generellt undrar inte det. Vad får du det ifrån?
Jag som kvinna undrar det….Varför ser man inte till barnens bästa istf att se på hur vissa män är/har varit? Varför ska barn behöva lida för de “ska” vara hos sin mamma, även om mamman i vissa fall inte är mest lämplig som förälder????
TYPISKT. Hålla sig undan och låta mamman göra det otacksamma jobbet att se till att inte ungen blir bortskämd. Men när det sedan är dags att vara snäll, leka och ge presenter då kryper de fram, männen. Då är det lätt att vara förälder. Min pappa var likadan och när jag var liten så älskade jag naturligtvis honom och hatade mamma. Först i vuxen ålder inser jag vilket lass mamma drog, när pappa bara lallade på bredvid. Så fruktansvärt orättvist. Och som sagt, typiskt.
Tyvärr får många pappor lida för att andra inte är/har varit mer engagerade i barnen. Min man tex som har en exfru som på flera sätt försakat sina barn och bara vill vara mamma ibland, då det passar henne. Nu när barnen bott på heltid med sin pappa i 1,5 år tas ingen hänsyn till att mamman inte är kapabel att ta hand om barnen, vaddå hon är ju mamman liksom. Ingen ställer upp på pappan som bara vill barnens bästa. För det finns faktiskt pappor som gör allt för sina barn, och det finns faktiskt mammor som struntar i sina barn….De myndigheter som ska se till barnens bästa verkar ha missat det.
Takk, takk, takk, skjønne Clara! Uansett hvor mye man snakker om likestilling og deling av foreldrepermisjon, hjelper det ikke så lange man er fastgrodd i et tankesett som sier at mammas tilstedeværelse i barnas oppvekst er viktigere enn pappas…
Intressant reflektion 🙂
Ja kan bara hålla med!
Kloka ord!
.. den där Skavlan är då ingen feminist iaf..
Jag läste inte inlägget från början utan kom direkt in i samtalet med Barbro. Jag trodde det var på riktigt. Lät precis som jag skulle kunna tänka mig att det har varit under Lillbabs karriär. Det tror fan att hon också har varit frånvarande under sina turnéer och föreställningar. Jag hade inte tyckt det var konstigt om hon hade sagt så. Tvärtom hade det varit uppfriskande om hon var ärlig med det.
Tack för inlägget, Clara! Och tänk att du är den ende som reagerat och skrivit något om det här programmet. Själv var jag chockad, kände mest för att gråta, och så satt publiken och gapskrattade och Skavlan log sig igenom programmet.
Den jag ville se var författaren Malin Giolito Persson, och inte “farsan”. Men alla frågor Skavlan ställde var om “farsan” i förhållande till Malins skrivande. Inte att hon på något sätt är författare i egen rätt, vilket jag tycker är otroligt synd. Det fanns ju så mycket Skavlan kunnat fråga henne om! Om boken “Dubbla Slag” som är min personliga favorit —> och hur hon tacklade att bli uppsagd av sin svenska advokatfirma då hon var gravid! Mot gällande lagar! DET hade blivit en intressant diskussion!
Det sorgliga är förstås att när jag såg Malins föredrag live så var det enbart kvinnor i publiken och de “gjorde en Skavlan” , dvs ställde bara frågor om “vad tycker pappa?”, “har pappa läst?” och så vidare.
Till sist, min pappa är 30-talist (alltså äldre än “farsan”) och han stannade hemma med mig medan mamma var ute och jobbade. Så kom inte dragandes med “det var andra tider då”. GW satte karriären framför barnen. Punkt slut. Dessutom koketterade han med det i programmet och kom undan med det.
Det enda bra i programmet var Malins sköna kommentarer och hyllande av sin mamma.
Jag tycker att det är löjligt att hålla på och tjata om att kvinnor och män skulle bemötas olika som föräldrar. Det är ju ni själva då som bekräftar att det skulle finnas olika krav. Det är inte samhället som tvingar folk att ta hand om hemarbetet, det är kvinnorna själva som tar på sig det. Och vem är det som säger att det måste vara så? Det är upp till var och en att komma överens om en mer jämlik fördelning. Leif GW var ärlig, självrannsakande och var absolut inte stolt över att vara en sämre förälder. Han var rolig och jag skrattade högt flera gånger.
Ja han var in alla fall ärlig.Samma sak med oss som inte har barn ochär kvinnor fördommarna haglar som spön i backen. Vet morsor som aldrig unnar sig nåt eller ens sätter sig ned och bara latar sig . Tänk om de bara skulle sätta sig ned och göra ingenting vad befriande!
Hej,
Spännande tanke att byta perspektiv. Jag ger mig inte i recensionen av GW. Det har redan så många gjort på den här sidan. Däremot har jag läst hans självbiografiska bok och där blottläggs en starkt självkritisk människa, en periodande alkoholist med självmordstankar som gång på gång konfronterats med sin otillräcklighet som människa och inte minst pappa. Att döma en människa efter några glättiga minuter i en lika glättig talkshow känns kanske lite lättvindigt.
Lill-Babs tillsammans med många andra offentliga personer med strängt upptagna agendor och karriärer där jaget är viktigt har säkert också brottats med tillkortakommanden som föräldrar.
Förresten, gör vi inte det alla – oavsett om vi är män eller kvinnor?
Åh, nu satte du huvudet på spiken. Leif GW Persson verkar kunna säga i princip vad han vill och alla tycker han är så himla smart och jättefantastisk. Någon som kommer ihåg den gången han svarde en tjej som kände sig rädd för att gå utomhus när det var mörkt på kvällen att hon skulle hålla sig hemma och inte springa på stan. Åh, den gubben gör mig så himla arg! Vem dog och gjorde Leffe till kung över hela världen??
Än en gång, det är inte mannen Persson som döms utan folks attityd till den frånvarande farsan Persson, han är lite kul och lite cool som skiter i sina ungar vilket en kvinna aldrig skulle komma undan med. Sedan kan han ha tusen goda skäl att skita i ungarna, alkis, påtvingad faderskap och allt fantasifullt som har föreslagits i denna tråd, men likväl kvarstår publikens (och hans tillskyndares) reaktion som bekymmersam.
Jag blir väldigt provocerad av det här klippet. Det är en sak att Leif Gw Persson är född på stenåldern, men det är en helt annan sak med någon i ens egen ålder. http://youtu.be/W9elSTNdVKM
Alltså vadå vara “barnvakt” till sina egna barn!? Hur sjukt är det inte att det sägs. Män med den inställningen borde fan inte ha barn! De är ju helt jävla dumma i huvudet och borde fan ta körkort i hur man Är pappa och förälder innan de får barn!
SPOT ON!! ?? Grymt inlägg Clara ?
Handlar väl mycket om att släppa in barnen i varandras rum. De förstatvå åren lägger många kvinnor rabarber på barnet helt och hållet och mannen känner sig oerhört utestängd och utanför . All kärlek och närhet går till barnet.