Jag tycker så mycket om att komma hem till min pappa. Det är fint och välordnat och hemtrevligt. Min pappa är den mest jämställda pappa jag vet i den generationen och det var alltid han som hämtade oss tidigt på förskolan. Han lekte med oss och klädde ut sig till tjocka kocken och så spelade vi in knäppa filmer. Han gav mig frukost på sängen tills jag tog studenten, för att vara säker på att struliga tonåringen inte gick till skolan hungrig. När killarna i skolan retades med mig och jag satt vid köksbordet och grät då lyssnade han, men ömkade inte utan skrev ner bra saker jag kunde drämma till med som svar på tal.
Kanske är det inte det här det första man tänker på med jämställdhet, men det är väldigt viktigt: Om det värsta händer. Om en av föräldrarna försvinner. Är det en obeskrivligt stor trygghet för barnen att vissa saker fortfarande är som de har varit. Pappa sätter upp julgardiner, gör mysigt med tända ljus, kokar palt och bakar bröd. Många av de klassiskt kvinnliga sysslorna gör han (plus typiskt pappafix) och det med bravur. Jag har aldrig behövt tänka hur ska min pappa klara sig utan mamma? Kommer han få någon mat? Kommer han putsa fönster och vet han verkligen hur tvättmaskinen funkar? Pappa fixar allt!
Han är ofta barnvakt och Bertil älskar att vara med honom. Pappa är gitarrist och spelar alla barnlåtar som finns i hela världen och lillen dansar och vickar på höfterna och sjunger med. Vad gjorde jag utan pappa?! Han är bäst!
50 svar
Låter precis som min älskade pappa. Jämställdhet är något alla vinner på, hur kan folk vara emot det? Tack för dina alltid så kloka, inspirerande och målande inlägg.
Det låter underbart!
Kram Jenny
Låter underbart!!! Tänk att alltid bära med sig så fina minnen./ Anna
Åh vad fint skrivet om din pappa! /Lina
Inte för att jag riktigt kan förstå men jag är uppriktigt glad över att det finns så fina pappor. Kram!
Min pappa bakade sockerkakor. Hade hörselkåpor över öronen när han diskade så vi barn skulle få leka av oss fullt ut. Ibland färgade han våra underkläder i tvätten från vitt till rosa, men det tyckte vi om. Min mamma ville inte leva med honom. Och kanske var han en usel make, men han var aldrig någon usel pappa. Han kunde stanna vid min säng och lyssna på mina finurliga funderingar över livet. Eller så fick jag stanna uppe lite längre än min syster och spela schack med honom. Han lekte fram med matematiken, innan vi lärde oss det i skolan. Och jag har alltid älskat matte! Kanske var de sena schackkvällarna vi två hade en del i det. Det var jag och pappa. Vi drack te med engelska skorpor. Men han hade det jobbigt med sig själv, och drack i perioder väldigt mycket. Och jag kan förstå honom. Jag har under livet varit arg på honom, och han förstår mig. Om man under sin uppväxt får se att sina föräldrar är människor med fel och brister, kan man senare i livet också förlika sig med att vi som föräldrar inte behöver vara perfekta. Ett sätt att förbereda våra barn på livet tror jag är att visa vår sårbarhet, visa våra brister, visa att vi också gör fel. Och förstå våra barns känslor i relation till vår egen mänsklighet. Min pappa har alltid hållit om mig när jag gråtit, men allra starkast är att han i all sin manlighet kunnat gråta inför mig.
Gråter här. Så fint skrivet, vilken trygghet att ha. både underbar far och Clara 🙂
Vad fint om din pappa. Och för att vara lite ytlig; vilka snygga möbler… 🙂
Sådan är min pappa med! <3
Fint pappaporträtt! Han läser väl din blogg, så han får njuta av de fina orden?!!
Så fint!
Min far bor på Filippinerna så jag hade ingen möjlighet att få fira med honom. Skall dock dit om tre veckor så får passa på då 🙂
Jag älskar min pappa, men när det kommer till jämställdhet är han ganska ointresserad av konceptet. Trots tre döttrar.
Han arbetade under hela min uppväxt medan min mamma var hemma. På samma vis som han växte upp. Jag tror inte att jag har sett honom dammsuga en enda gång. Han kan be min mor att stryka saker samma morgon som han ska använda dem. Han lagar gärna mat däremot, om det nu räknas som en kvinnlig sysselsättning. Om min mor skulle lämna honom skulle han nog klara av maten, men resten skulle gå förlorat. Nu när döttrarna är vuxna och mamma har börjat jobba igen och dessutom stiger snabbt på karriärstegen tar han inte mer ansvar för sysslorna i hemmet, utan låter henne ta hand allt hon fixat tidigare trots att han i dagsläget är arbetslös och hon jobbar mer än heltid.
Jag och systrarna blir frustrerade och arga med jämna mellanrum, men det rinner av honom som vatten på en gås. Han kan ju ändå inte dammsuga, då är det ju ingen ide att han gör det. Logik som inte håller för en normal femåring leder honom genom tillvaron.
Trots detta har han varit på sina döttrars sida genom alla livets situationer. Han har varit extremt målmedveten när han arbetat för att få oss att vilja vidareutbilda oss, ta skolan på allvar och involvera oss i arbete och diskussioner. Arbetade han i trädgården fick vi varsin spade och han behandlade oss aldrig med “kid gloves”. Han uppmuntrade våra egenheter och styrkor och har alltid varit en god och tålmodig lyssnare. Trots att hans brister har han alltid älskat min mamma utan gränser och visat det tydligt, men jag känner fortfarande att hon drar ett väldigt tungt ok, men förlåter honom just för att han älskar henne.
“… utan låter henne ta hand om allt”.
Och hon? Har hon ingen egen vilja? Man är väl ändå två om att bestämma och fördela arbetet med hus och hem. Ja, ursäkta, men jag blir lite förbannad när folk formulerar sig som om kvinnor inte hade någon egen vilja!
Min pappa fixar inte något av det där förutom de typiska fördomsfullt sagt “pappasakerna” men jag tycker han är bra ändå 🙂
Jag har tyvärr ingen pappa, hade en som jag inte kände som dog nu i april i år! Jag har aldrig saknat en pappa i mitt liv…men jag har alltid önskat mig en pappa! Om inte annat den dagen jag själv blev mamma!
Så jag blev ju liiiiittte avundsjuk när jag läste om din underbara pappa!
Ha det gott!
Så härligt inlägg! Jag blir verkligen glad för din skull, han verkar underbar!
Jättefint skrivet.
Och jag tycker inte alls att eventuella olyckor eller tragedier är ett långsökt motiv för jämställdhet, saker händer och jag tänker lika: om jag plötsligt dör är det skönt att veta att de klarar sig. Min man och mina flickor skulle förstås vara förkrossade, men det praktiska skulle det inte vara några problem med. Jag behöver inte oroa mig ett dugg.
Fint! Sån är min med. Fint att ha när det blåser. Å annars också.
Haha, åh, jag fick också frukost på sängen av föräldrarna hela skoltiden. Så himla fint, det vill jag ge mina barn också! Viktigt att komma ihåg hur utmattande både fysisk och psykiskt det kan vara att vara tonåring även när man är vuxen.
Jag blir så glad när du skriver om din pappa, min har inte varit alls som din. Jag vet hur viktigt det är med trygga punkter i sitt liv, då jag har saknat många av dem. Tur ändå att det kan sporra en till att bli en bättre förälder. När jag växte upp hade jag gjort vad som helst för att ha en sådan pappa som du beskriver. Det jag önskade mig mest var en pappa och mamma som kom hem fyra och och åt middag 🙂 det trodde jag skulle lösa allt. Idag håller jag stenhårt på att vi ska göra det hemma, näst intill manisk, ingen muckar med min familjemiddag 😉
Det låter fantastiskt Clara! Hurra för din pappa! Stor varm kram från Kammebornia där solen skiner idag 🙂
Åh vad fint! Hurra för fina människor, om det så är pappor, mammor eller medmänniskor men värme från en människa till en annan berör!
Fint skrivet. Jag skulle tro att han skriver ut det här inlägget och nålar upp på väggen =)
Låter som en härlig pappa och en bra förebild. Han verkar ha det så fint hemma.
vilket underbart inlägg och vilken fantastisk pappa du verkar ha!
Vilken fin kärlekförklaring! Sen min egen pappa gick bort för snart fyra år sen har jag blivit så sentimental kring sånt här. Som sagt, så himla fint!
så fint skrivet, låter som du beskriver min pappa.
Så vackert! Vilken härlig pappa du har!
Min pappa dog när jag var 4 år och jag kan lugnt påstå att min mamma är bäst på att göra allt! Dvs allt det “mammiga” och “kvinnliga” göromålen (laga mat, koka sylt, städa, tvätta), men såklart också det manliga. Hon och morfar snickrade klart verandan på huset som hastigt fick avbrytas när pappa dog, mamma byter däcken på bilen, skruvar ihop möbler, lagar datorer och diverse tekniska prylar. Min mamma är superhjältemamman, en riktig förebild!
Bertil har en fin kärleksfull morfar och du Clara har växt upp i ett hem med trygghet kärlek och massor med musik och dans som nu Bertil får nytta av. Det är inte alla förunnat att få ha en musiker i familjen. Ni är lyckligt lottade. Bilden du tagit gillar jag den vackra tavlan byrån och dom fina sakerna. Det syns att din kära pappa har det fint och hemtrevligt.
Vad fint skrivit om din Pappa 🙂
Jag blev tårögd och rörd av hela situationen 🙂
Kram till din Pappa!
Lika som min far! Tycker det är jätte bra att vi barn fått se och lära oss att de typiska kvinnliga också kan göras av män och vice versa!
Det sägs ju att man väljer en karl som liknar ens pappa – de stämmer (iallafall på mig) 😉
oj vad jag blev rörd! en sån pappa som jag inte hade.. men önskade.. men nu har min son en sån pappa.. och det känns fantastiskt! är så lugn i att han kan deala alla föräldraskapets delar på ett finfint sätt.
Fint beskrivet av din far.
Vad fint du beskriver din pappa. Man blir varm av att läsa om erat samspel och jag kan riktigt känna hur trygg då känner dig tillsammans med honom.
Vilken fin pappa du har Clara!
Måste bara få fråga om den underbara tavlan på bilden. Vad är det för tavla? Vem har målat den?
Åh den där sideboarden har jag också. Ärvt av mormor!
Skulle tro att jag är ungefär lika gammal som din pappa. Jag och många i min generation påverkades mycket av “proggvänstern” vilket var riktigt, riktigt bra. När jag var i 25-årsåldern blev både jag och de jag umgicks med oerhört förvånade om inte kvinnan och mannen i ett förhållande ville dela på hushållsarbetet, att ta hand om barnen m.m.
Ja, du er heldig. Jeg har et stort, sårt savn og mange spørsmål. Min pappafigur ble så annerledes da mamma døde. Det var ikke lenger godt å komme hjem. Ingenting var riktig, alt var fel og det ble ekstra svårt. Derfor ble det så viktig å lage mitt eget hjem, vår trygge oase, vår egen jul. Og det har gått så bra. Våre barn snakker om jul allerede i september, de lengter etter julestemning og tradisjoner. Det er aldri for sent å lage gode vaner. Så imorgen blir det frokost på sengen for to hjemmeboende døtre!!
Åhhh…jag har ingen pappa…eller mamma…
Åh vad jag känner igen mig i det där. Min pappa kunde man alltid prata med. Han lade också fram så bra argument för olika saker när man var ledsen. Hjälpte mig alltid med hemläxan och lyckades få mig att förstå matten fastän jag var sämst på ämnet. Han var alltid med mig när jag köpte ny jacka, eller examenskläder och hade bra smak också, jämfört med mamma som alltid lyckades hitta plagg som jag inte gillade i tonåren.
Det här inlägget var så fint att jag ryser i magen
Jag känner verkligen igen mig i det här inlägget. Min mamma dog när jag var 10 år så jag minns inte jättemycket av henne. Hon var dessutom sjuk i flera år innan det. Min pappa är den som gjort allt som många av mina vänners mammor har stått för. Typ hanterat första mensen, tagit blommor och bin-snacket, varit konkret och inte bara tröstat när en varit ledsen, varit sminkdocka när jag ville testa olika ögonskuggor, lärt mig skruva upp hyllor, skola om plantor, göra långkok, byta däck, sy gardiner osv.
Vilken fantastisk pappa du har! 🙂
Åh! Precis en sån byrå (eller vad man nu kallar det, kommer inte på ordet, som bortblåst) hade min farmor. I skåpet stod färgglada koppar med guldkant, Bavaria som jag brukade leka med. Min mamma hittade nyligen en liknande servis i 12 delar för 90 kr på loppis. Detta blev ännu en nostalgikick.
Min pappa försökte nog, men har aldrig varit den trygga fina pappan, utan ständigt den som ställt sig själv och sina behov främst. Bråken avlöste varandra år efter år. I somras bröt jag kontakten.
Men: mina barns far är den kärleksfulla, närvarande pappan. Och jag njuter varje dag, mina barn har den pappa jag aldrig fick.
jag blir sa glad av att höra att du fatt/far uppleva en san fin pappa. tyvärr hade jag inte san tur, men mamma är däremot bäst och mer där till! jag känner ett hopp att inte alla pappor är som min när du skriver din hyllning till din. mina barn ska fa den bästa pappan i världen, det har jag bestämt!
Gråter som bara du får mig att gråta Clara. Det var så vackert skrivet. Jag gläds åt att du får ha en sån klippa i ditt liv.
Så fint skrivet, härligt med en sån pappa ❤