Inför det inlägg jag skrev i förrgår som handlade om hjältinnor i tv-serier var det några som stod frågande. Så klart behandlade min text endast en liten del av problematiken. Men den är del i ett mycket större och mer upprörande problem: nämligen att mannen är normen i samhället och kvinnan undantaget. Nöjesindustrin är förstås inget undantag och för att riktigt få syn på hur skevt det är kan du göra Beschdel-testet nästa gång du ser en film. Det är ett väldigt enkelt test: När du ser en film – fråga dig om det finns:

1 Minst två kvinnliga (namngivna) rollfigurer…

2 …som pratar med varandra

3 …om något annat än män.

Det sorgligaste är att det är så fruktansvärt många filmer som inte klarar testet. (tex Sagan om Ringen, Slumdog Millionaire, Shrek, Wall-E, Oceans Eleven, Pirates of the Caribean, James Bond, Alien, osv i all oändlighet)  Titta bara på klippet ovan. När jag ser det känner jag mig lätt illamående över hur kvinnor (och män) övas på att sätta sig in i hur män fungerar. När tränar männen på det motsatta? När skildras kvinnors vardag och känsloliv annat än i chicflicks och enstaka gråtmilda draman som mest bara ses av kvinnor? Och som för övrigt nästan alltid har relationen till en man som det bärande temat. Dessutom betraktas en film med 90 procent män på duken som en film för alla (bara att se exemplen ovan) medan en film med 90 procent kvinnor på duken blir en tjejfilm.

Vad lever vi i för samhälle när ena halvan av befolkningen är norm och den andra halvan är undantaget? Det är dags att putsa genusglasögonen!