En glad dag i helprickigt. Rödblus med små vita prickar, mörk kjol med större prickar och vidd.

Jag älskar semlor! Så himla milt och gott.

I dag har jag en härlig lördag. Massa pudersnö ute och gassande solsken. Känns som sportloven när man var liten.

Jag har varit en tur på loppis och sedan har jag bakat semlor minsann.

Semlor på rött tårtfat med spritsad grädde som gör att utseendet på grädden kan varieras, här med bollig kant där grädden spritsats som små kulor under semlas lock.

Semlan är förstås godast om den här hembakad.

Riktigt stabbiga bullar utan en massa luft inuti. Och så egengjord mandelmassa.

Då kan man reglera sockermängden så att bullarna inte blir fullt så söta. Så gillar jag dem bäst!

 Sötmandel som mals till grova spån ner i en tallrik under mandelkvarnen.

Jag maler mandeln i en så kallad mandelkvarn. Utan att skålla den först.

Mandelspån i rosporslin på bakbordet.

Mandeln blir ganska grovkornig och får mycket smak.

Olika varianter av rosporslin i små skålar används i semelbaket.

Sedan blandar jag den med lite socker, äkta vaniljpulver, inkråm från semla och vispad grädde.

Därefter fyller jag semlorna med mandelmassan och spritsar ut grädden.

Nybakad semla serveras i djuptallrik.

Lillen högg in på sitt livs första semla (förra året nöjde han sig med locket) och utbrast Mmmm…Gåck! Gåck! Vilket betyder ungefär att det var himla smarrigt. Och det är det ju också!

Genom åren har det blivit en hel del blogginlägg om semlor – bland annat om minisemlor med blåbärsgrädde, om att baka semlor med barn och om hur fettisdag ska uttalas?