Träningsglädjen

Nu har jag tränat mer eller mindre regelbundet sedan februari – och det börjar verkligen ge resultat.  Om jag skulle sammanfatta vad som blivit bättre av att träna så måste jag säga allt. Jag är mycket gladare. Jag sover bättre. Jag är mindre stressad. Har mindre ont i kroppen. Jag kommer i mina gamla kläder. Jag har fokusera mindre på mitt utseende. Jag känner mig starkare mentalt, för att jag vet att jag faktiskt är stark. Jag orkar leka och busa mer med Bertil. Ja, det känns som att jag lever mitt liv mer fullkomligt faktiskt! Nu hade jag ju ingen allvarlig övervikt eller extremt otränad kropp till att börja med. (Om man jämför med till exempel deltagarna i Biggest Loser). Ändå har mitt välmående ökat så pass mycket av detta. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag visste inte att det fanns så många fler procent liv i min kropp!

Flera gånger i veckan joggar jag en dryg halvmil och oftast avslutar jag med ett dopp. En kanonkula från bryggan, iskallt vatten som sköljer över varm och klibbig hud. När jag kommer upp ur vattnet rusar så många lyckohormoner runt i kroppen att jag blir snurrig. Att sedan komma hem, ta på mig sköna kläder, göra världens största fika och äta andaktsfullt. Det är träningsglädjens slutgiltiga belöning och det får mig att vilja göra det om och om och om igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

67 kommentarer på “Träningsglädjen”

  1. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Träning är toppen och desto mer man håller på desto mer vill man ha. Hade jag haft en sjö i närheten hade jag följt ditt exempel – ur härligt!

  2. Jag blir så sugen på att både bada och springa när jag läser ditt inlägg. Träning kan ju ordineras av doktorn mot lättare depression, vilket verkligen fungerar. Jag ska sätta igång nu när jag är ledig och du hjälper mig verkligen att längta till löpningen ännu mer. Tack Clara för din inspirerande och engagerande blogg.

  3. Åh, jag har ganska nyss upptäckt detta med att springa. Vilken avstressare och vilket lyckopiller det är! Hjärnan hinner inte fokusera på en massa små orostankar, kroppen tar istället över och en tänker mest bara framåt, framåt…några meter till.
    (För att inte tala om känslan efteråt)

    Samtidigt blir jag så kluven till det. Vill inte bli någon av ”hetsarna” som ger andra dåligt samvete. Men eftersom en själv mår så bra så vill en ju prata om det! Som när man är nykär ungefär!

    1. Ja precis! Nykär i sin egen starka och fantastiska kropp som tar en framåt och som orkar, orkar! 🙂

  4. Det är sånt här som gör en riktigt peppad på att träna, bra Clara!!
    Du är en förebild, på många plan!!

  5. Jag känner igen mig från tiden före barnen. Att springa och bada efteråt var mitt härligaste sommarnöje. Duschen och myset efteråt var också precis så skönt som du beskriver. Jag önskar att jag skall hitta tillbaka till detta på något sätt, har tyvärr svårt att unna mig själv den tiden idag.

  6. Härligt!
    För mig ligger mycket av glädjen med träningen i tävlandet.
    Jag tävlar i löpning och skidor, och med min häst som lyckligtvis är likadan.
    På något sätt är detta provocerande för många, och jag har börjat att sluta nämna vad jag gjort i helgen vid fikabordet på jobbet. Oftast är det ju någon tävling och många tycks tro att det är någon prestationsångest bakom eller liknande.
    Men för mig är det bara GLÄDJE!
    När jag står där på startlinjen, känner det härliga pirret i magen, fokuserar, då är jag lycklig! Vasaloppet är bästa dagen på året för mig!

  7. Grattis!
    Deppade ihop lite i vintras när läkaren sa åt mig att jag inte ska träna eller anstränga mig för då riskerar jag att föda för tidigt. Jag som hade fått värsta flytet med träningen. Var på gymmet 3 dar i veckan och så plötsligt ingenting.
    Hoppas på att hitta träningsglädjen igen när bebisen blivit lite större!

  8. Åh, jag skulle verkligen också vilja ta tag i det där med konditionen… Har under några perioder i livet varit bättre på att träna än jag är nu. När man pratar med många som är aktiva och tränar (lagom) mycket pratar de om en kick, och om all energi man får, glädjeruset… Jag blir bara trött. Visst blir man piggare, starkare, friskare i det långa loppet. Men den där glädjen… jag hittar liksom inte dit. Tycker bara det är tråkigt och jobbigt. Efteråt gör det ont i kroppen och jag vill bara Sova. Så det känns lite motigt. Oinspirerat. Inbillar mig att jag bara inte är en sån som får den där härliga känslan av träning.
    Men jag blir ändå lite smyginspirerad av dig, Clara. Känner att om jag fortsätter läsa det du skriver, känna din glädje smitta av sig, så kanske kanske kanske att min inställning och min känsla inför träning kommer förändras. Kanske kan jag också vara ”en sån” som känner glädjeruset, kicken, energin?

    PS. När jag var sjuk i depression kunde jag under en promenad på kanske 1 km vara tvungen att stanna flera gånger för att jag vart så yr och illamående. Att promenera var INTE något som hjälpte mig i min sjukdom, jag blev bara ännu ledsnare över att jag inte orkade NÅGONTING.

    1. Tänk att så kände jag också förut! Hittade liksom aldrig lusten. Fattade inte vad alla andra snackade om . Men det var som att jag behövde bli nog trött på min kropp och dess totala energibrist för att tillslut orka göra någonting åt det.
      Lycka till – hoppas du hittar träningsglädjen tillslut !

        1. Ett tips till dig Apan, börja med att acceptera ditt motstånd. Ibland gör vi omedvetet motstånd mot vårt egen motstånd (ha ha) och då blir det som en inre låsning (och ofta självanklagelse). Så gör istället tvärtom! ”Tänk, det är ok att vara såhär låg och trött som jag känner mig. Det har sina anledningar. Men jag behöver inte analysera dem just nu. Välkommen trötthet och olust, det är helt ok att ni finns här, ni är bra ni med”. Sitt med de där känslorna en stund, titta på dem, acceptera dem om igen, gråt en skvätt om tårar skulle dyka upp, välkomna alltihop, och ge sedan kärlek till alla de där känslorna. Och se vad som händer 🙂

    2. Jag hoppas du i sinom tid hittar träningsglädjen! Eftersom jag känner igen mig i mycket av vad du skriver, från när jag hade extrem järnbristsanemi, måste jag fråga om du har kollat upp dina värden? Boka en tid hos vårdcentralen, om du inte har gjort det.
      Jag orkade absolut ingenting, kände mig bara trött och nedstämd när jag försökte träna just för att jag inte orkade någonting, blev yr och illamående av att handla, diska, stå upp för länge, osv. Till slut kollade jag upp mina värden i höstas och blev akutinringd till sjukhuset för att jag låg så lågt i hb-värdet (alltså blodvärdet) och de var rädda att det var en allvarlig sjukdom som låg bakom. Men det var bara anemi, alltså blodbrist, orsakat av för låga järnvärden under alldeles för lång tid.

      De pumpade i mig ett par påsar järn och jag har fått äta järntabletter hela vintern och våren, så nu ligger jag bra igen – och vilken skillnad i ork! Nu har jag ork till allt jag vill göra och jag älskar att komma ut och springa, för att jag känner att kroppen bär! Det önskar jag dig med.

  9. Jag förstår dig precis. Jag har äntligen börjat träna igen efter en otroligt ansträngande graviditet. Men jag simmar helst, då mina höfter inte är helt återställda, de är ju mera skonsamt. Och idag njöt jag av vattnet, när det var så varmt. Men till hösten hoppas på att få göra det jag älskar mest, springa ut i skogen med min vovve.

  10. Otroligt sanningsenligt och fint beskrivet om din ”nya” upptäckt. Det är inte många förunnat att kunna ta sig ett dopp direkt efter att ha tränat, men du fick nog alla läsare att önska att vi kunde göra detsamma!

    Löpning är ju dessutom väldigt lättillgängligt och passet kan börja utanför din ytterdörr. En otroligt skön och bra träning i all sin enkelhet som vi skrivit med en kanske lite annan vinkling på här:
    http://minimalisterna.se/born-to-run-with-minimalism/

  11. Underbar beskrivning av din träningslycka! Sånt här blir jag glad av att läsa och det ger mig en extra liten pepp att fortsätta, trots ett gäng kilos övervikt. 😀

  12. Åh nu blir jag inspirerad att börja löpa regelbundet igen Clara! Hade som mål att klara vårruset i år och när det var gjort försvann lusten lite ( eller löpning gled ner på prioriterings listan ) Jag hoppas att jag till hösten får skriva ett liknande inlägg inne hos mig. 🙂 Om hur jag nu tränat regelbundet i flera månader och hur bra jag mår av det! För det vet jag ju att jag gör! 🙂

  13. Jag har då aldrig varit med om någon som kan inspirera bättre än du.. Tack än en gång.

  14. Såg just Allrakäraste syster på svtplay. Där ser man tydligt i en scen hur ett barn ammas, och det slog mig att ska man ha en sån scen i en film idag måste den väl ha 15årsgräns.. Den är från 1988. Väl värd att se!

  15. Så skönt! Jag fungerar inte utan träning. Blir rastlös o trött. Och vad slår känslan efter träning?!
    Du är så cool Clara!

  16. Hej! Jag satt och surfade runt och hamnade på en sida med retrokläder. Tänkte på dig då, kanske finns det något för dig här? Jag har inte handlat där själv men tänkte det kunde vara kul att tipsa!

    http://www.cissiochselma.se/

  17. Helt sant, träning gör ALLT bättre! I mitt fall ledde den ökade självkänslan dessutom till att jag tog steget och sökte nytt jobb, fick det (arbetsintervju under the influence of endorfiner är inte att leka med!) och nu är lycklig på riktigt, varenda dag på jobbet. Dessutom 24 kg lättare, stark och allmänt asgrym :-).

  18. Känner verkligen igen mig! Har börjat löpträna mer och mer under våren och plötsligt slog det mig att jag faktiskt längtade efter att träna. Trodde jag aldrig skulle hända.

  19. Något av det viktigaste med träning tror jag är att man verkligen känner efter hur man mår av den.. Jag har själv en neurologisk sjukdom som gör att jag blir sämre av att träna. Eller rättare sagt jag hade nog kunnat träna idag på viss nivå, t ex gå promenader regelbundet, ifall jag inte när jag var yngre tagit ut mig så mycket genom att försöka träna på det vis som rekommenderades i princip överallt. Jag visste inte att jag hade en sjukdom, dvs hade ingen diagnos, och tänkte på mig själv som frisk och tyckte därmed att jag ”borde” klara av vissa saker och ville också väldigt gärna försöka bygga upp min kondition för att må bättre – detta att jag var trött av mig trodde jag på något vis hela tiden skulle gå över. Detta att jag överansträngde mig, och pressade mig själv så mkt (inte bara vad gällde träning), ledde till att jag blev mycket sämre än vad jag annars varit i min sjukdom och i nuläget orkar jag sällan vara utomhus utom några veckor på sommaren överlag och måste vila större delen av mina dagar för att orka med det absolut mest basala.. Sen var anledningen till att jag pressade mig själv så mkt vad gällde t ex träning inte enbart att jag kände att jag borde orka med vissa saker och att vissa saker borde vara bra för mig (-pga vad man ständigt fick höra runtomkring sig dvs från människor omkring sig dvs i ”media”, från vänner, tränare, läkare innan jag fick min diagnos mfl,) utan också för att jag väldigt mkt längtade tillbaks till hur det varit när jag var barn och fick så mycket energi av att springa, klättra och cykla.. Men påverkan ifrån ”samhället” och detta att jag omedvetet stängde av och gick emot vad jag själv kände för att försöka ”prestera” på den nivå jag tyckte att jag borde kunna var nog den största faktorn till att jag gjorde som jag gjorde och försämrades så mycket i min sjukdom.

    Samma sak med mat, när jag var i 18-års åldern åt jag mkt sådant som ”skulle vara nyttigt” utan att riktigt känna efter om jag personligen mådde bra av det jag åt.. Det visade sig sedan att jag har kronisk magkatarr (dvs den sort som överlag är ärftlig) och att det är därför jag mådde illa av sådant som jag hela tiden fick höra var så nyttigt som t ex äpple och en del annan frukt och grönsaker, vissa kolhydrater osv.. Du verkar ju dock verkligen känna efter hur du mår nu och verkligen må bra av den träning du håller på med..Låter härligt!

  20. Åh….jag har ännu inte hittat dit 🙁 alla som springer förbi är så snygga och inte det minsta svettiga! Jag flåsar och ser ut som ett stoppljus i ansiktet och känner mig jätteobekväm.

    1. Vet du! Om man inte svettas eller är andfådd ger inte träningen så mycket alls. Men om man som du både svettas och flåsar andfått när man tränar (vilket träning är till för) så förbättras din kropps fysik och kondition hela tiden! Du tränar mycket hårdare än de som inte ens är andfådda när de är ute! Heja heja heja!

  21. Känner igen det skriver. Jag började träna på ”gamla” dar efter många år och kilon. Har inte gått ner så mycket men känslan av att vara stark och orka bära väskan själv i trappor eller vara med på aktiviteter är underbar. Och inte minst att man håller sig friskare. Så fortsätt att propagera…
    A

  22. Vad härligt det låter! Jag har själv börjat träna på allvar för ett par månader sedan, och märker stor skillnad på främst kondition i vardagen. Mindre flåsande i trapporna exempelvis 🙂 Skönt att få ett kvitto på att det funkar. Nu väntar jag på belöning i form av mindre värk och större muskler, hoppas på snabb leverans! Ha en riktigt fin sommar nu, med massa sköna löparpass och bad!

  23. Vad härligt!! Att prata om träning framför allt i termer av att stärka sin kropp gillas! Alldeles för mycket fokus på ”beach 2013” och liknande. När man på nära håll tvingas se människor man älskar inte kunna utföra enklare sysslor pga en icke fungerande kropp blir man än mer påmind om vilket ynnest det är att KUNNA träna. Hoppas peppen håller i sig!

  24. Hej hej. Jag har precis köpt mig en begagnad crosstrainer på blocket, eftersom jag efter noggrant övervägande kom till den slutsatsen att jag hatar såväl institutionen gym som joggning, samt den förnedring det enligt mig innebä att som totalt otränad flåsa högröd i ansiktet inför andra människor. Hemmaträning innebär dessutom minimal obetydlig tidsåtgång, vilket är något som vi i arbetarklassen ständigt strävar efter att minimera. Jag har nu prövat den för första gången men orkade inte mer än fem minuter innan jag höll på att dö av syrebrist och hosta. Jag hatar träning och motion och tycker oftast att det är slöseri med tid, men jag hoppas kunna nå åtminstone en bättre grundkondition på sikt. En fråga bara, hur reagerade din kropp i början? Fick du mycket hosta eller mådde illa efteråt? Hur gjorde du i så fall för att peppa dig själv för att ta dig över den där förbaskade kullen? Jag är rädd att jag nu bara kommer att börja hitta på ursäkter för att slippa, eftersom jag absolut bara mår skit efteråt.

    1. Ger ett litet svar trots att jag inte heter Clara 🙂
      Började precis som dig för många år sedan och gick ut STENHÅRT från början vilket innebar att jag fullständigt hatade träning. Tänkte till och började på en löjligt låg nivå en gång till. Hade en spinningcykel hemma där jag började med att cykla 5 min varje dag. Den sista minuten tog jag i för kung och fosterland. Kändes asfånigt men efter några dagar blev den där sista minuten två minuter…Någon vecka senare bestämde jag mig för att köra 10 minuter och ta i ordentligt de två sista minuterna. Skrev upp i min almanacka så jag skulle komma ihåg min lilla miniträning. Sakta men säkert orkade jag mer och mer och efter bara några månader var 30 minuter superlätt. Kände att mer än 30 minuter var lite väl lång tid så då ökade jag antingen hastighet eller motstånd eller både och. Vissa dagar orkade jag lite minder än andra men det gick hela tiden åt rätt håll. Tror att många av oss tar i alldeles för mycket från början så kroppen faktiskt larmar genom att vi börjar må riktigt fysiskt dåligt. Ta småsmå babysteps och skriv dagbok så kommer du bli förvånad över hur snabbt du ökar konditionen och styrkan, jag lovar.
      Kram Annika

      1. Tack så mycket! Det var nog ungefär exakt det här jag ville höra. Fem minuter i en vecka och sedan avancera. Det är nog en metod jag kan komma överens med. Och att föra logg var ett väldigt bra tips!

      2. Kan tillägga att en crosstrainer är betydligt tuffare att använda än en spinningcykel. En crosstrainer får kroppen att jobba med många och stora muskelgrupper och gör en fruktansvärt trött om man brakar igång med 110 % från början. Imponerad över att du fixade 5 minuter trots att du är helt otränad…ge inte upp 🙂

    2. Hej! Min mamma som hade aldrig idrottar i sitt liv började träna på crosstrainer vid 55-års ålder. Första gången orkade hon 2,5 minuter och det kändes hopplöst. Efter ca ett halvt år var hon dock uppe i 40 minuter vilket hon har fortsatt med 4 gånger per vecka i flera år nu. Så lycka till! Det kommer att gå, kämpa på bara 🙂

  25. Bra jobbat och bra att göra det till njutning och inte till ett krav på prestation. Då är då ett föredöme i allt, vettiga människa.

  26. … och när man springer kan man reflektera över viktiga saker eller tänka på roliga saker eller planera saker etc etc. Jag tycker att jag tänker många bra tankar när jag springer och när jag syr; och det är två av mina favoritsysslor!

  27. Härligt att få inspireras av dig! Låter underbart med jogging och sedan ett dopp efter det, vilken känsla. Jag rör på mig visserligen hyfsat mycket men skulle vara kul att få in lite mer spring mitt liv=)

  28. Vad härligt det låter! Jag har faktiskt bestämt mig på riktigt nu att börja springa jag med och det är till största del tack vare dig Clara. Än så länge har jag bara sprungit två gånger á 2km men målet är att springa 5km två gånger i veckan. Tack för inspirationen!

  29. Visst är det underbart när träningen bara flyter på och vinsterna med den riktigt känns av?! Det tycker jag. När man längtar efter ett träningspass, då vet man att man har kommit långt 🙂

  30. Åååh så glad jag blir att du hittat den…träningsglädjen! Håll i nu! Den allra ljuvligaste springtiden tycker jag är hösten; september, oktober. Och på vintern när det är sådär krispigt, knastrigt och fluffigt ute får man investera i dubbar till skorna (trä på-varianten funkar bra & är prisvärd!) och tänka ”lager på lager” så funkar det finfint. Man får vänja sig lite successvit vid de allt kyligare graderna, då tål luftrören det finemang. Min köldgräns är minus 15. Jag brukar visionera hur jag liksom springer fram längs vita vidder med frisk ryk ur munnen, det knastrar under skorna och jag är perfekt varm trots kyliga omständigheter.
    Skidor har jag aldrig förstått mig på, förresten. Så omständigt, iallafall här söderöver.

  31. Kom ihåg att ”träning” inte måste ske ute i löpspåret eller ihop med någon träningsmaskin – det kan likaväl vara tokdans i vardagsrummet! Det viktiga är att kroppen får jobba så att pulsen höjs, sen är själva aktiviteten lite av skitsamma. Att hitta en aktivitet som ger glädje och känns rolig är nästintill ett måste för att det ska bli av – och det verkar du ha gjort Clara, GRATTIS!

    MER RÖRELSEGLÄDJE TILL FOLKET!!!

  32. det är så roligt att du skriver det här, precis när jag också upplever den. jag alltid hatade att springa, att röra mig på ett sätt att jag fick svetta som helvete. men för några veckor sedan började jag springa varandra morgon och jag känner mig så himla fantastiskt. springa i skogen, med dunkande musik på hörlurarna, det är det bästa just nu. och jag känner mig så himla mycket snyggare, även om jag ser inte så annorlunda ut. för jag vet hur mycket min kropp klarar om jag bara utmanar den!

  33. Vad glad och rörd jag blir av att läsa allt peppande vi ger varandra! 🙂 själv älskar jag att dansa Lindyhop och Balboa, så härligt kul. Det är socialt och vilken kick det är när man dansar med någon riktigt duktig och det bara flyter på. Kan bli rätt konditionskrävande ibland och benen får träning…den har också fått mig att inse att jag måste ta hand om ryggen, då jag lätt får ont i axeln om någon drar i mig för mycket..tillslut har jag hittat en osteopat som hjälpt mig med hållningen, väldigt snäll och avslappnande behandling. Nu tränar jag inre magmuskulatur, där de flesta inte är så starka. Så för ett år sedan började min morgon med att jazza loss till en riktigt bra swingsång för att sedan göra togs 5 min. Nu dansar jag och gör min magträning. Hållningen har blivit så mycket bättre på bara 4 veckor. Om tre veckor Ska jag till Herräng på dansläger, mitt 5 år. Det är helt underbart, en helt egen värld. Folk kommer dit från hela världen och det är helt magiskt!

  34. Din språkbehandling den bästa jag kan tänka mig!
    Vackert, litterärt skrivet.

    Och inte desto mindre inspirerande. Brukar bli trött när jag ska läsa om träning, just eftersom texten alltid är så besserwissig och oinspirerande. När jag läser dig, Clara, däremot, så infinner träningslusten sig direkt!