Nu har jag tränat mer eller mindre regelbundet sedan februari – och det börjar verkligen ge resultat.  Om jag skulle sammanfatta vad som blivit bättre av att träna så måste jag säga allt. Jag är mycket gladare. Jag sover bättre. Jag är mindre stressad. Har mindre ont i kroppen. Jag kommer i mina gamla kläder. Jag har fokusera mindre på mitt utseende. Jag känner mig starkare mentalt, för att jag vet att jag faktiskt är stark. Jag orkar leka och busa mer med Bertil. Ja, det känns som att jag lever mitt liv mer fullkomligt faktiskt! Nu hade jag ju ingen allvarlig övervikt eller extremt otränad kropp till att börja med. (Om man jämför med till exempel deltagarna i Biggest Loser). Ändå har mitt välmående ökat så pass mycket av detta. Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag visste inte att det fanns så många fler procent liv i min kropp!

Flera gånger i veckan joggar jag en dryg halvmil och oftast avslutar jag med ett dopp. En kanonkula från bryggan, iskallt vatten som sköljer över varm och klibbig hud. När jag kommer upp ur vattnet rusar så många lyckohormoner runt i kroppen att jag blir snurrig. Att sedan komma hem, ta på mig sköna kläder, göra världens största fika och äta andaktsfullt. Det är träningsglädjens slutgiltiga belöning och det får mig att vilja göra det om och om och om igen.