Förra vecka gick jag på mitt första gympapass sedan i maj och eftersom det var precis samma gympapass som då så kunde jag mäta skillnaden. I sommar har jag sprungit och promenerat flera mil varje vecka, samt tränat lite styrka. Jag gick från att knappt orka jogga en kilometer i våras till att orka jogga en mil i augusti! Och när jag gick hem från passet förra veckan kände jag mig euforisk. Träningen har gett helt fantastiska resultat. I kväll däremot så gick samma träningspass så himla dåligt. Dagsformen var urusel. Man får vad man förtjänar när man jobbat mycket några dagar och inte sovit ordentligt eller ätit balanserat. Det dumma är att man så lätt känner sig nedslagen efter ett träningspass där man varit lite hängig. Istället för att tänka att det är fantastiskt att man överhuvudtaget gjorde något och att lite träning är bättre än ingen träning. Och att om man är hängig så är det förmodligen kroppen som försöker signalera att man ska ta det lugnt. Att inte lyssna på det är ju vansinnigt!

Så nu har jag gjort en drink på ingefära, morötter, äpplen, citron och banan som jag sörplar i mig från viloläge på soffan. Jag tänker att det jagar väck det där ursliga som bor i min kropp just nu.