Annika Leone bloggar om hur ofattbart irriterande det är när hon som höggravid kvinna inte bereds plats i fulla tunnelbanor och bussar. Det här beteendet känner jag igen och det gör även mig väldigt irriterad. Vad är det för fel på folk? Jag tycker att det är en självklarhet att erbjuda sin bussplats till äldre/gravida/människor med funktionsnedsättningar. Det är också en självklarhet att hjälpa folk med barnvagn av bussen ifall det behövs. Ändå sitter folk och trycker och väntar på att någon annan ska rycka in och hjälpa till istället.

Jag minns när jag var ute och handlade med Bertil som nyfödd. Jag bar honom sovandes i bebisskyddet som är tungt och otympligt. I andra handen hade jag en matkasse. Och när jag kommer fram till dörren ut ur butiken blockeras den av ett gäng människor. Som ser mig och lixom skiner upp. Här kommer en mamma med ett barn. Jag skiner också upp för att de ser mig och kommer hjälpa mig upp med den tunga dörren. Men istället för att öppna för mig tar de ett stort skutt åt sidan när jag kommit fram.  Liksom för att bereda plats. Och det var ju snällt men kunde ingen öppnat dörren istället? Det var inte plats utan en hjälpande hand jag behövde. Jag baxade och stånkade och krånglade och höll aldrig på att ta mig ut genom den tunga dörren medan samma grupp människor stod och såg på med mild blick. Fy vad tvärilsk jag blev över handlingsförlamningen och oförmågan att ge ett handtag.

Och hur glad blev jag inte den gången jag åkt tunnelbana med en stor resväska som jag knappt orkade flytta och rulltrappan upp till markplan var ur funktion. En ung kille kom fram och frågade om jag ville ha hjälp med väskan. Och jag hann bara tänka “hjälp han rånar mig” när han sprang upp med väskan för alla trappsteg. Lämnade den där och sedan jäktade vidare. Som att det var världens mest självklara sak att göra. Den vänligheten levde jag på en hel dag!

Ibland undrar jag var artigheten tagit vägen? Att hjäpa någon med en tung väska. Att hålla upp dörren åt någon och erbjuda en sittplats i bussen. Ska det vara så svårt? Är vi verkligen så egoistiska och självupptagna att vi inte kan uppbåda energi till det? Och när någon väl håller upp dörren för dig eller gör något annat vänligt – säg tack!  Det är så himla enkelt att vara lite extra artig och vänlig och göra vardagen smidigare och trevligare för alla. Jag har upptäckt att “Tack snälla du” är den mest användbara frasen i svenskan.