Som kvinna i offentligheten blir jag ständigt påmind om att jag inte är normen utan undantaget. Även om ett visst sammanhang kan bestå av 50/50 män och kvinnor så härskar männens kultur ändå. I teve ska man prata långsamt och mörkt och ha dova färger för att bli tagen på allvar om man pratar politik och samhällsfrågor. Det är mest män som genom televisionens historia fått synas i teve och uttala sig. Därför måste alla låta och se ut som män. Trots att alla män inte ens låter som ”män”! Sverker Olofsson till exempel – han pratar ju snabbare än snabbast, ändå betvivlar ingen att han är oerhört kompetent.
Detta blir också väldigt tydligt när jag föreläser. Jag och Annakarin föreläser om digitalt entreprenörskap och de nya karriärvägar som sociala medier skapar. Oftast väljer vi att lyfta kvinnliga exempel. Detta för att det finns så otroligt många bra kvinnliga exempel. Och för att så få andra lyfter dem! Men trots att föreläsningarna riktar sig till både män och kvinnor händer det regelbundet att någon man räcker upp handen och undrar om han kommit på fel föreläsning? ”Jag trodde att det här skulle handla om digitalt entreprenörskap. Inte om kvinnor”. Och vid ett tillfälle räckte en mycket kränkt man upp handen på föreläsningen och sa med röst som darrade av ilska ”Jag är faktiskt inte van att inte vara normen!”. Detta fick kvinnorna i publiken att tystna förundrat över analysen han (nästan) gjorde. Tills en kvinna utbrast ”NÄ, precis! Och det är ju det som är problemet!” Själv har jag suttit på så många entreprenörskapsdagar och företagarträffar och lyssnat på enbart män. Detta har inte hindrat att jag kunnat ta till mig av föreläsningen. Kvinnor tränas nämligen från barnsben i att identifiera sig med normen (dvs män) Men det omvända händer däremot allt för sällan.
Vid ett tillfälle föreläste jag och Annakarin för en koncern som är väldigt mansdominerad. När vi gick upp på scenen sa mannen som presenterade oss ”Ja, nu händer det något nytt. Detta kan bli bra – men det kan också bli precis hur tokigt som helst. Varsågoda!” Ska man skratta eller gråta åt en sådan presentation? Efteråt kom män och kvinnor fram och tackade för en fantastisk föreläsning samtidigt som de påtalade att vi var de första kvinnor detta företag bokat som föreläsare. Någonsin. Inte konstigt att presentatören var nervös och trodde att föreläsningen kunde bli precis hur tokig som helst. Fruntimmer i kjol och klackskor – kan de verkligen säga något av värde?
Ofta när jag föreläser eller medverkar i teve och pratar politik och samhällsfrågor så handlar en stor del av kommentarerna efteråt främst om mitt utseende. Snygg i håret! Tjock du är! Du passade bättre som blond. Du skulle vara svinsnygg i page. Vilka snygga bröst! Detta får mig att undra om de hört vad jag sagt överhuvudtaget? Och hur ofta detta kan tänkas hända manliga tv-personligheter eller föreläsare?
Nej, fast det finns ju inte så mycket att kommentera om män heller säger kanske någon. De klär sig ju så tråkigt och ser så vardagliga ut. Och sedan kommer alltid rådet– klä dig lite diskretare så slipper du så mycket kommentarer. Men även om jag klär mig stramare och i mer dämpade färger så kan jag aldrig bli en man. Jag har ljusare röst. Jag har bröst, långt hår och en rejäl rumpa. Jag passerar inte för en man. Och det är det som är problemet. Normen säger att för att jag som kvinna ska bli tagen på allvar måste likna en man. Men inte för mycket förstås! Manhaftiga kvinnor är fruktansvärt provocerande.
Ibland blir jag helt matt av tanken på hur mycket av min tid och energi som går åt till att förhålla mig till en norm som jag aldrig kan passa in, istället för att bara kunna fokusera på att leverera ett jävligt bra jobb. Snacka om att utföra dubbelarbete!
114 svar
Bra och viktigt inlägg.
/Jessica
http://lyon-jessica.blogspot.se/
Åh så bra och tänkvärt skrivet!
Hej Clara! Bra inlägg! Tänkte tipsa om dokumentären “Miss Representation” om du inte har sett den. Filmen handlar om det du skriver och är en ögonöppnare både för kvinnor och män. Hoppas du har en bra semester!
Clara, du är så jädrans bra!
Jag var på ett bokseminarium i Malmö häromveckan. När den manlige konfrencieren presenterade en av de manliga författarna lät han initierad och seriös. När han skulle introducera Lotta Lundgren sa han dels att hon var kokboksförfattare (något hon själv vägrar kalla sig), att hon är bloggerska (hon har inte bloggat på två år) och att hon nu har gett ut en ny bok som han själv inte har läst (och det lät på hans raljerande ton som att han inte hade minsta avsikt att läsa den heller). Jag blev helt matt.
Fy vad ledsen jag blir när jag läser vad du skriver 🙁 Jag blir ledsen när jag läser Claras inlägg också. Ledsen och matt. Och så finns det folk som hävdar att feminism inte behövs…
Riktigt bra och väldigt relevanta punkter du tar upp. Jag skulle så gärna vilja gå och lyssna på en av dina och Annakarins föreläsningar när jag är tillbaka i Sverige igen. Hoppas att ni fortfarande håller på nästa sommar.
Kram
Rebecca
http://pilotfrun.se
Att skydda det mest värdefulla man har
Åh så bra och viktigt skrivet. Jag skriver väldigt mycket om de här frågorna i min blogg. Bland annat i det här inlägget, om att växa upp i olika världar:
http://oxhen.wordpress.com/2013/10/19/olika-varldar/
Hoppas du har en härlig resa i värmen och solen.
Jag ryser när jag läser dina texter! Önskar också att jag kunde uttrycka mig så bra som du! Bäst!
Mitt i prick Clara! Jag är kvinna i IT branschen och känner ofta exakt så som du beskriver. Fått frågan “är du verkligen intresserad av teknik?” – nä jag läste en teknikinriktad utbildning 4 år på universitetet och sökte detta jobb bara för att.. Suck.. Jag jobbar ständigt på att lägga min energi på rätt saker.
Samma här! Driver teknikbloggen lillagumman.se och får ständigt frågan “Så..är du intresserad av teknik eller?” Skratta eller gråta?
Jag hade nog valt ett annat namn än “lilla gumman” även om ironi var tanken.
Så fruktansvärt bra skrivet! Och samtidigt så tragiskt att det fortfarande är på det här viset.
viktigt och bra inlägg! fy vad gött att få läsa, jag tackar för dina smarta ord och funderingar. mitt liv blir bättre genom din blogg, clara! 🙂 njut av semestern!!!!
Bra skrivet, du är grym!!
jag har hakan i golvet och bara… VA. SÄGER DOM SÅ DÄR PÅ ALLVAR! när jag läste det här tänkte jag på hur diskussionen gick i kommentarsfältet när du visade upp din snygga röda businessklänning, och jag skäms lite över att ha engagerat mig i frågan. men det är ju också så himla SKÖNT med en kvinnlig entreprenör som har och TAR utrymmet till att kanske skapa en ny norm. kläderna har betydelse, men vi måste lära oss att inte recensera varandra. jag är på mässor ibland och måste knö mig i de här mansliknande kostymerna som passar vissa kvinnor men inte mig och jag undrar om jag verkligen måste nästa gång. heja dig och annakarin!
jag kommer skratta hela dagen åt den stackars normosäkra mannen, tänk hur förvirrad han ska vara när han går därifrån ni kanske förändrade någons liv där och då.
Mer normbekymmer: min kompis (galet talangfull) sökte jobb och såhär gick det. (På riktigt, helt sant!) http://www.expressen.se/noje/kronikorer/malin-roos/vad-hade-hant-om-sofia-hade-vrakt-sig-bredbent-i-fatoljen/
neeeee! va i hela friden, det måste väl gå att sätta dit de rekryterarna för könsdiskriminering?
Så bra, Clara! Takk for dette innlegget!
så himla klokt sagt!
Jag har samma dilemma som kvinna i ett mansdominerat yrke.
Trots mina snart 30´-års erfarenhet i mitt yrke får jag fortfarande bevisa och även överbevisa min kompetens inför kunder.
Tragiskt är vad är.
Alltid intressant att tänka på hur det skulle sett ut om du var man på ett kvinnodominerad arbetsplats. Jobbar själv inom vården och de manliga arbetskamrater jag pratat om detta med kan vittna om att de ofta blir lite bortklemade av sina (kvinnliga) kollegor och kan “lata sig” och göra fler fel än vad tjejerna kan göra utan att få reaktion från övriga kollegor.
Kan man dra slutsatsen att män oftast har det lättare?
Tack för bra rytande!
HEJA HEJA, Clara och alla andra, inkl jag själv…! Vi får hjälpas åt allihopa på våra olika håll i våra olika verkligheter att förändra, och försöka ha fokus på att göra just, ett jävligt bra jobb! Kanske är det inte alltid så lätt – men om man försöker tillräckligt mycket och tillräckligt många gånger så går det till slut!
Utmärkt att du synliggör och sätter ord på det som många av oss upplever
mer eller mindre tydligt. Fortsätt Clara!! Du är bra.
Jag får erkänna att jag nästan skrattade rakt ut på kontoret när jag läste inlägget. Det känns liksom så absurt och komiskt att människor verkligen bara öppnar munnen och säger sådana saker rakt ut, utan någon eftertanke (vad det verkar).
I mitt jobb som designer förväntas det också saker av mig som kvinna, men tack och lov förväntas jag sällan bete mig som en man. Då har jag haft mer problem med att vara ung, vilket rättar till sig av naturen då jag som alla andra blir äldre för vart år. Men att bevisa min kompetens för fan och hans moster måste jag göra nästan varje dag. Otroligt tröttsamt, och vaktar jag inte garden så börjar jag till sist tro själv att jag nog inte kan så mycket som jag kan. Tråkigt.
Hej! Fantastiskt inlägg! Jag länkade till detta inlägg på ett eget inlägg som jag skrev (vet inte hur jag ska få dig medveten om detta på något annat sätt än att skriva här). Keep going strong!
http://obegransad.wordpress.com/2013/11/22/att-vara-kvinna-nu-igen-2/
Jag blir så glad när jag läser blogginlägg som dessa och förstår att kvinnokampen fortfarande pågår aktivt runt omkring i vårt samhälle! Människor som du Clara, påverkar och gör skillnad!
Fruktansvärt bra skrivet! Jag bor i London och här märks sånt ännu mer. T ex så fick min kompis bror och hans tjej barn nyligen, en liten flicka. Då sa min kompis till mig “Jag blev så glad när de fick en dotter för jag och min flickvän vill få den första pojken i familjen!”… Blev så paff att jag inte visste vad jag skulle svara.
APPLÅDER CLARA SÅHÄR ÄR DET ÄVEN PÅ HÖGSTADIET I KLASSEN NÄR VI HAR VÅRA JÄVLA DEBATTER PÅ SO:N ÅHHHHH!!!!!!!!
Hej! Hur mycket kan du själv påverka detta? Jag tänker på att du ställde upp för tidningen Härligt hemma (bilaga till Aftonbladet) tillsammans med enbart kvinnor (sju stycken!) i ett reportage “Hälsa på hemma hos kändisbloggarna”. Jag reagerar i alla fall på att det känns väldigt stereotypt och gammeldags. Är det enbart kvinnliga bloggare som gillar inredning?
http://hemma.aftonbladet.se/2013/11/halsa-pa-hemma-hos-kandisbloggarna/
Ett steg fram och två tillbaka..?
Mvh
Cissi
Du är så fantastiskt grym, Clara. Och jag är så glad och tacksam över att jag fann din blogg för några år sedan. För den gör mig stark! Det låter lite konstigt kanske, att en blogg kan göra en stark, men det är faktiskt så. Den får mig att vilja stå på mig, att kämpa för det jag vill. Den får mig också att vilja leva mer ekologiskt, likaså som den får mig att njuta mer av livet. Den är på något vis så himla originell och ärlig, vilket jag älskar. Tack för att du sprider en sådan styrka, inspiration och glädje! Kram, och ha en underbar semester. 🙂
Otroligt bra skrivet! Blir både peppad och deppad av att läsa och känna igen mig. Jag jobbar i en otroligt starkt färgad mansvärld, kyrkan, där det visserligen numera finns fler kvinnliga präster än manliga, ändå ska man som kvinna helst både se ut och bete sig som en man.
Stort tack. Du gör ett väldigt viktigt jobb som delar dina tankar till så många. Jag blir lika glad varje gång du skriver ett starkt och engagerande inlägg, som förhoppningsvis inspirerar en massa människor till att fortsätta den här diskussionen runt om, i privatlivet, på arbetsplatsen, på dagis etc. Det tänker jag är något väldigt värdefullt för alla att tänka på, oavsett könstillhöringhet- att inte hålla tyst utan att diskutera, ifrågasätta, och framför allt, uppmärksamma diskriminering och stötta de som blir utsatta för den. Det är det enda sättet att bekämpa den tror jag, att inte låtsas som ingenting. Varmt tack! Det är fantasiskt med en kvinna som bloggar både om färg, form och olika sätt att uttrycka sin kreativitet, och samtidigt propagerar för ett liv där vi tar mer vara på de små stunderna i vardagen…och detta kombinerat med en rejäl dos samhällskritik! Det gör mig jätteglad 🙂
Fortsätt kämpa och var dig själv! Klä dig kvinnligt för du är en kvinna. Ni banar väg och får möta motstånd, men ni gör ett viktigt jobb. Fortsätt med det.
Åh du är alltid så spot on när du skriver!
Har inte kommenterat hos dig innan men nu kände jag verkligen att det var dags. Tycker det är fantastiskt att ni faktiskt låter kvinnorna vara normen när ni föreläser, även om det är tråkigt att man ens ska behöva tänka över sånt i alla sammanhang. Det borde vara så självklart att ge alla samma utrymme och plats att tala utan fokus på hästsvansar, mode, fördomar, röst m.m…
TACK för en toppenblogg!
Gud, det är typ bara kvinnor som kommenterar här (om man nu ska döma efter namnen). Men Clara, du är så jävla grym, fortsätt klä dig som du vill och låt ingen trycka ner dig. Hur vore det om männen satte på sig lite färg och höjde rösten ett par snäpp, blir knäpp på vissa snubbars brölande, vad vill de uppnå?
Väldigt bra beskrivet Clara!
så himla viktigt inlägg! heja dig.
Får vi se några härliga semesterbilder? Har just lagt upp lite bilder från the highlands på bloggen. Men vore jättekul att se lite sol och värme från teneriffa också! Hoppas du har en riktigt skön semester!
Bra! Jag skriver under!
Ibland känns det bara så deppigt hur det bara fortsätter och fortsätter att vara så här. Och hur människor inte tror på de här strukturerna, bara tycker att “tjejer måste lära sig att ta plats” och att visa eller öka sin kompetens.
Läste nyss någonstans (har glömt vart, så irriterande) om en undersökning där folk fått läsa en eller om det var flera texter där man bytt mellan att ange en kvinna och en man som författare. När det stod att det var en man som skrivit den uppfattades den som strukturerad, tydlig och författaren som kunnig. När det stod att författaren var en kvinna uppfattades den som rörig, osammanhängande och ogenomarbetad. Och detta var alltså exakt samma text. Stufieb fick nädtan exakt samma resultat som för 30 årsedan… Man kan ju bli uppgiven för mindre.
Och att män verkligen säger sådana saker.., får det dom inte att tänka ett steg längre?
Hej! Jag skulle vara jätteglad om du skrev länken? Vill gärna läsa om undersökningen och från dess källa. // I
Har letat som busen och kommer inte ihåg vart jag läste om det! Som sagt sjukt irriterande…
Menar du kanske den här?
http://www.passionforbusiness.se/kvinnors-texter-bedoms-som-samre-av-bade-man-och-kvinnor/
Tack!!
Verkar som att den dök upp ändå. Tack i alla fall!
Ja, det var den jag menade 🙂 Tack!
Och folk pratar om att vi har tillräckligt med jämställdhet.. Sjukt sjukt. Bra skrivet Clara! Fortsätt chocka normen och männen.
Man blir ju bara helt trött och irriterad och börjar fundera om vi fortfarande lever på 40-talet eller?? Jättebra skrivet Clara, och så viktigt att belysa detta trista faktum..
Jaa du Clara visst är det förunderligt med dessa män….jag har i hela mitt yrkesliv ja förresten i hela min uppväxt kämpat med detta problem..att inte bli tagen på allvar..om det är något som får mig att bli rosenrasande så är det detta att inte bli tagen på allvar. Nu är jag pensionär och bestämmer själv…klappar (bildlikt) gärna till män i min omgivning och det känns skönt. Kämpa på du gör ett bra jobb
Mycket väl rutet!!!
Tack för bra skirvet inlägg! Jag är väldigt sällan som normen (männen) men jag gå min egen väg. Jag hittar vägar och befinner mig nästan ständigt i mansdominerade sammanhang. Jag beskirvs ofta som bra på “relationsbyggande, konfliktlösning, kommunikation”. Detta med en positiv underton. Tror att de enskaperna kan användas i sammanhang med mycket män och bli positivt bemötte. Tror döremot inte på att bli som “normen” och agera utifrån de villkoren.
Det är jättebra att du tar upp dessa frågor och jag vill passa på att tacka för en jättebra föreläsning i Lycksele. Du och din kollega är så himla bra föreläsare och kag hoppas att ni får bli förebilder för många män och kvinnor.
Bra Clara! Jag själv har på nåt konstigt sätt blivit könlös pga min titel tills jag fick barn. Sen dess har jag på något sätt blivit så mycket mer ifrågasatt och minimerad. Underligt!
Min man å sin sida har problemet med en gudomlig tenor. Om nu det kan vara ett problem. Efter en gudstjänst kommer majoriteten fram och berömmer hans sångröst när han hellre vill att de ska säga något om hans predikan.
Bra att det finns kvinnor som du som ruckar på normen!
Det her er så utolig bra! Det betyr masse for meg å lese slike tekster. Go Clara! (y) :))
Efter många år i politiken känner jag igen mycket av det du tar upp. Där var det viktigt att sträva efter 50/50 men i praktiken kändes det inte som att man som kvinna togs på lika stort allvar som männen, utan som att vi var tvungna att verkligen visa vad vi gick för medan det för männen ofta räckte med att bara vara en man. Det värsta är nog när kvinnorna själva inte tycker att de är lika viktiga eller är emot feminism. Usch, jag blir trött bara jag tänker på det…
Så viktigt att sätta ord på detta! Tack för att du är öppen med detta som du får möta så att vi andra får känna igen och och få lite styrka! Det fanns en tid när jag trodde att vi var helt jämställda i Sverige och att det viktiga arbetet redan var gjort. Låt mig säga att det var innan jag fick höra mitt första: “Men lilla gumman…”Är idag medveten om att jag bedöms annorlunda än mina äldre, manliga kollegor, vilket jag också gör att jag också kämpar hårdare. Men ibland blir man ju bara så trött… Kram till dig!
Tänk om du skulle fokusera på just det, att leverera ett jäkligt bra jobb (som du skrev längst ned i inlägget). Bara det. Inget annat. Och kommer de störande tankarna på hur du borde vara som kvinna eller inte borde vara och hur männen brukar vara osv. så ler du lite åt dem inombords och fortsätter att fokusera på ditt utomordentliga arbete.
Ju mer vi kämpar emot något, värjer oss för något, irriterar oss på något, förbannar något, dyker det upp i vårt liv, i vår vardag, det hör till attraktionlagen. Och ibland “gillar” vi att se det – inte för att vi vill se det – men för att vi känner igen det och har vant oss vid våra känslor kring det. Men den stora förändringen sker när du uteslutande fokuserar på DITT BUDSKAP I KÄRLEK, GLÄDJE OCH INSPIRATION. Det är frihet. För dig och för dem du möter.
Vad ska jag göra åt att män kommenterar mina bröst? Åt att de blir arga när de inte får vara i centrum och kommer med kritik pgav detta? Åt jag får sämre betalt än motsvarande man bara för att jag saknar snopp? Jag är helt för positivt tänkande men i situationer som dessa är det helt absurt att rekomendera det som en lösning på problemet. Om det finns ett strukturellt problem i samhället, där ett kön/etnicitet/sexualitet diskrimineras kommer det INTE att förändras för att de diskriminerade tänker positivt och sprider kärlek. Det är en fruktansvärt naiv tanke.
Hear! Hear!
Jag typ gråter av lycka för att du har så bra svar på tal. Heja dig Clara! Du är grym!
Nej, det är inge naiv tanke, men den är väldigt effektiv. Jag har testat själv, många gånger. Jag “ser” vad jag VILL SE innan jag möter någon/något som jag vet kan provocera mig på olika sätt. Om jag vet att “han kan vara jobbig” eller “det kan vara jobbigt”, så är det ett minne jag har och med det minnet har jag skapat en tankeform. Om jag tänker det innan mötet, så utspelar det sig så typ varje gång. Med lite ansträngning har jag börjat utforska mina tankar och sakta svängt över till mer öppna och vänliga tankar Och samma person/situation visar upp något helt annat efter ett litet tag. Det är verkligen fantastiskt. Det är som att skapa “nya världar”. Det är en fråga om vibrationer. Alla våra tankar är ju vibrationer, som attraherar liknande vibrationer. Alltså, den tanke jag tänker intensivt och mycket (och som på det sättet blivit min övertygelse) kommer jag att få möta/uppleva i den fysiska verkligheten. Det är som en osynlig lag. Precis som nygravida ser bebisar överallt, så kommer vi att möta det som vi fokuserar på. Det här skriver jag inte för att provocera, utan för att visa att det finns andra, och härligare, vägar att gå och skapa förändring 🙂
Så om fattiga ser massor av mat framför sig i sin inre bild kommer maten farande?
Det är säkert fantastiskt på individplan med positivt tänkande men det var inte med tänkande de stridbara kvinnorna kämpande igenom t ex kvinnlig rösträtt i vårt land, utan med action. De kunde suttit på kammaren och tänkt och tänkt, men gick ofta med fara för egen framtid, rykte och även liv, ut och kämpade för förändring. Ofta med ilska som bränsle.
Känns som om positivt tänkande är en lyxsyssla som rika, mätta och relativt trygga människor med mat över huvudet och demokrati på både pappret och i realiteten, kan ägna sig åt.
Såå sant!
Såå sant! Naivt med positivt tänkande vad gäller detta!
Jag förslår att ni testar. Men om man är arg och upprörd eller inte tror att det går är det förstås svårt. Vad gäller kvinnorna i historien är det just deras önskan om en bättre, mer kvinnovänlig värld, som vi skördar frukterna av nu. Deras kamp, javisst. Men framförallt deras önskan, deras tankar om en bättre och mer rättvis värld. Alla kvinnor stred inte fysiskt för detta (ett fåtal gjorde det), men många, många önskade det i sitt hjärta. De skapade drömmar. Och attraherade det – för oss. Mycket är redan manifesterat av deras hoppfulla tankar – se det, och tacka dessa fantastiska kvinnor i ditt hjärta. Och fortsätt drömma och önska, se att vi lever i en rättvis, kärleksfull och balanserad värld. Skapa den världen åt våra döttrar.
Well.
Du svarade inte på matfrågan – är så nyfiken på varför en svältande person som tänker på mat oavbrutet inte bara möts av mat och mättnad automatiskt?
Jag tänker rätt sällan på mat men har kylen full…
Visst är drömmar viktigt men rättvisa ännu viktigare. Och ofta skapas den av aktion. Görande. Kämpande. Stridande. Och lidande. Och där tror jag springpunkten ligger. I positivt tänkande ryms inte lidandet, men de tär en realitet för människor världen över.
Angående din fråga om mat Eva, så kan jag svara såhär: All längtan och alla drömmar, manifesteras på sikt. Även i vårt land har det funnits svält. All den önskan om tillräckligt med mat som skapades av befolkningen då, har blivit verklighet idag. När vi fick tillräckligt med mat längtade vi efter välstånd. Idag upplever vi ett välstånd som inte funnits i det här landet någonsin tidigare.
Men en önskan skapas inte genast. Vi kan inte trolla fram mat för att vi önskar det så hett i denna stund, om vi inte har pengar eller en höna som värper ägg etc. Men vår önskan skapar alltid. Olika svältperioder i vissa länder har alltid en ände. Det blir förr eller senare bättre i det land som var drabbat. Människor längtade, önskade och plötsligt var situationen en annan. Maten och ett bättre liv kom till dem. Kanske inte alltid med samma standard som vi i väst är vana vid. Men befolkningen längtade, hoppades och trodde, och skapade nya möjligheter.
Det är samma sak med ett helt jämlikt samhälle. Det kan inte skapas direkt, kollektivt sätt, bara för att du ser och känner uppskattning för det som du ser omkring dig. Men du mår betydligt bättre, eftersom vibrationen av uppskattning är mycket mer i harmoni med ditt sanna jag än vibrationen av frustration och vrede.
Men det stannar inte där. Din lättare vibration sprider sig väldigt fort. Och börjar manifestera saker i ditt liv, som också är av godo för dem omkring dig. Den positiva förändringen kan alltså gå fortare, även kollektivt sätt. Och det är väl det vi vill?
Nu kommer jag inte att fortsätta skriva om detta här på sidan. Jag är inte intresserad av en debatt. Jag är intresserad av människors utveckling och har hittat underbara vägar. Kärlek till er.
Du gör ett så sjukt bra och viktigt jobb! Synd att du ska måsta höra så mycket skit!
Ett fantastiskt bra, intressant och framför allt välskrivet inlägg. Tack Clara!
Nog är det som du säger. Jag märker själv hur jag tvekar inför att ta på mig alltför “kvinnliga” kläder när jag har viktiga möten eller ska bli tagen på allvar. Då blir det lätt mörka jeans och kavaj. Och som ung tjej i en extremt gubbig och mansdominerad bransch (lantbruksbranschen) ska det mycket till innan någon lyssnar på mig. Och gör de det, så gör de det med lite nöjsamt överseende… för att sedan gå vidare.
Samtidigt möter jag många män som är minst dubbelt så gamla som jag som inte har några som helst problem med att jag är tjej och ung och intresserat lyssnar på vad jag har att säga. Inte heller jämnåriga män brukar ha så stora problem… vad jag har märkt i alla fall. Vem vet, de kanske tänker som männen som en av mina väninnor håller föredrag för och som skriver på utvärderingarna att “hon får säga vad hon vill, hon e ju snygg att titta på”.
Tack för en bra och inspirerande blogg, Clara!
Fat på många sätt är du faktiskt normen. Jag håller med dig i allt du skriver men tycker samtidigt att vi inom feminismen faktisk ofta glömmer att det finns fler strukturer i samhället än enbart genus. Du är till exempel vit, av medelklassbakgrund med full sysselsättning, eget hus, (hetro)familj, har förmåga att uttrycka dig väl i både text och tal och en massa andra saker som definitivt är norm.
Jag kan förstå att vissa män blir förvånade av att ses som norm, de har också kämpat med ett utanförskap i hela sina liv. Kanske på grund av etnicitet, men lika gärna på grund av utbildingsnivå och klass. Kanske på grund av ett missbruk, ett handikapp eller personlighet. Jag säger inte att dessa saker på något sätt förminskar kvinnornas sak, bara att du och andra kvinnor som liknar dig är mer en del av normen och etablissemanget redan från födseln än många män.
Visst, människor kan ju faktiskt vara diskriminerade på olika sätt, men att säga att ifrågasätta Claras upplevelse på grund av att det existerar andra former av förtryck i samhället håller inte.
Ja, det finns män som förtrycks för allt möjligt, etnicitet, religiös bakgrund, eknomisk status etc. Men…en viktig sak att komma ihåg är att de diskrimineringarna gäller både kvinnor och män. Visst finns det en massa enskilda fall, men det är fortfarande ett faktum att vi lever i ett patriarkat, där män har fortfarande högre löner än kvinnor, män dominerar i högstatusyrken, det sker mest våld mot kvinnor etc. Claras berättelse är en del av ett mycket större samhällsproblem.
Det är som att säga att en person som utsätts för tex rasism, kanske borde tänka på att det finns folk som svälter till döds, och därför har det “sämre” än dem. Därför faller din jämförelse angående vem som är “mest diskriminerad”.
Att uppmärksamma och försöka motverka kvinnors diskriminering betyder självklart inte att man för den skull inte bryr sig om andra former av orättvisor i samhället. Att vara för kvinnors och mäns lika rättigheter är ju snarare vara en del i en strävan efter ett samhälle som är jämnställt på alla plan. Jag vet inte riktigt vart du vill komma med att påminna Clara om att det finns män som också är diskriminerade. Diskriminering pga etnicitet, religiös tillhörighet eller ekonomisk status påverkar både kvinnor och män och det är jätteviktigt att jobba för dessa frågor. Men de funkar inte som “motargument” för hur Clara upplevde en situation som på ett väldigt uppenbart sätt ÄR diskriminering på högsta nivå.
Fast nu ifrågasätter jag ju verkligen inte Claras upplevelser. Då får du nog allt läsa igen. Och att säga att mitt inlägg är samma sak som att säga att en person som blir utsatt för rasism också skall tänka på att att det finns folk som svälter, det är ett logiskt felsteg som heter duga. Inlägget handlar faktiskt om normer och det är verkligen inte utan relevans att diskutera andra normer i samhället än genus. När en man säger att denne inte är van att vara norm så kan det ju faktiskt vara så att det är sant. Generellt sätt är det naturligtvis så att genusstrukturer är väldigt starka och betydelsefulla men det finns trots allt många män som inte fått något gratis i livet. Det har dock både Clara, jag själv och många andra fått. Och jag tycker verkligen inte att det är problematiskt att säga att Clara, utan att ifrågasätta kvinnors (eller hennes egna) upplevelser, ända sedan födseln tack vare olika strukturer i samhället tillhört en normerande och privilegierad grupp. Genusstrukturer är som du säger överordnad andra strukturer, men det betyder inte alltid att alla män för den delen är norm. Intersektionalitet påverkar även män.
Vi är alla människor, med olika “hinder” som vi kämpar med och reagerar på, oavsett kön. Det är ett sätt att växa. Att vilja något nytt, något annat, något bättre. Och det är bra. Men att fortsätta trumpeta ut att vi kvinnor är offer, gör ingen människa stark eller glad. Jag tycker vi kvinnor är helt fantastiska, punkt. Jag tycker att män är helt fantastiska, punkt. Se det. Känn det. Det kan förändra de strukturer som halkar efter.
Det är viktigt att peka ut konkreta situationer där skillnader mellan könen blir tydliga. Det är inte att “trumpeta ut att vi kvinnor är offer”, det är att tydliggöra mönster. Det går alldeles utmärkt för en man att tycka att kvinnor är fantastiska, helt utan att ta dem på allvar i en jobbsituation. Vilka positiva tankar rekommenderar du för att lösa det problemet?
Fast mannen i det här fallet sade ju “jag är inte van vid att _inte_ vara norm”
Annars håller jag med dig om att det finns olika normer!
Bra inlägg och så oerhört trist att detta är Sverige 2013, världens mest jämställda land.
Samma tema på svd. http://blog.svd.se/siliconvalley/2013/11/22/sheryl-sandberg-blev-du-kallad-bossig-som-barn/
Jag jobbar inom en tidigare mansdominerad branch som håller på att bli kvinnodominerad. Vet inte hur många gånger jag fått höra att det är synd att vi blir fler kvinnor eftersom lönerna då självklart kommer att sjunka. Varför är det så självklart och varför är det mitt fel?
Ja, och det intressanta är att om en man gör det omvända i t ex teve, såsom att prata med ljus röst och fort och kanske också se typiskt kvinnlig ut är han oftast bara:
1. Rolig och samtidigt jätteseriös- Jonas Gardell
2.Spännande gåtfull – Christer Lindarw
3. Söt, annorlunda och därför intressant – Yohio
etc, etc
Kram, stå på dig!
Hur bra skrivet som helst! Pang på rödbetan, huvudet på spiken och, tyvärr, en väldigt precis samhällsspegling.
Fortsätt kämpa! <3
Heja Clara!
Jag blir helt matt när jag läser det du skriver. Att det finns män som oroligt känner behovet av att tillägga att “det kan bli precis hur tokigt som helst” bara för att det är kvinnor som pratar. Det finns inte ord…
Tack för ett bra inlägg!
Tack för en mycket bra text!
WORD! Mitt i prick! Tack!
Efter att jag jobbat i grundskolan så skulle jag aldrig anställa en man. Jag ser hur fruktansvärt efterblivna och okunniga killar är. Dom fattar inte uppgifter, förstår inte skämt, kan inte tänka ett steg längre och är lata. De är osympatiska och inskränkta. Finns såklart undantag, men varför ska ett företag som vill tjäna pengar ta såna risker när det är så få?
Haha! Synd att man inte har tid att hjälpa dessa killar redan i grundskolan bara, då kanske det hade kommit ut bättre män på arbetsmarknaden om 20 år!
Skämt åsido, fy vad tragiskt 🙁
Med den värdegrunden förutsätter jag att du inte jobbar kvar i skolan. Det finns lika många fina killar som tjejer, och jag hoppas att de slipper möta vuxna med dina värderingar.
Och vet du vad jag tror att det beror på? Att många föräldrar behandlar sina killar annorlunda än tjejer och det är därför många blir idioter. Jag har själv söner (världens finaste förstås:)) och ser ju hur många andra killar i deras ålder är och förväntas vara…
Åh så bra inlägg! Så viktigt, och det väcker verkligen många tankar. Hej och hå ibland undrar jag om det verkligen är 2013…
Man tar sig för pannan! När jag läste sociologi för ett antal år sedan hade vi Barbro Dahlbom-Halls bok Lära kvinnor leda kvinnor som kurslitteratur. På seminariet beklagade sig en av de få männen på kursen med att han ju inte kunde förstå nånting och att han minsann hade varit tvungen att fråga sin mamma för att begripa. Någon konstaterade att alla andra böcker vi hade handlade om män som leder män…
Så himla bra skrivet! Heja!
/Evelina – Evelinas Ekologiska
http://www.evelinasekologiska.se/
För länge sedan när jag var ung och och sårbar, var jag mycket förälskad i en man som var tio år äldre än jag. Jag var ett lätt offer med en utsatt familjesituation. Han pratade ofta om hur snygga han tyckte blondiner var och att det enda fina på mig var ögonen. Han var elak på många andra sätt också. Trots att det är över 35 år sedan så minns jag hans kränkande kommentarer. Till saken hör att han aldrig varit någon snygging själv.
Så fick han en dotter som är politiskt engagerad, som hamnade långt upp i hierarkin. Hon har fått mycket kritik för sina handlingar, korkade uttalanden och inte allra minst för sitt utseende! Jag vet att hon inte kan rå för vilken far hon har. Men jag hoppas att han har fått något att tänka på. Han förstörde mycket i mitt liv.
Du är verkligen tankeväckande Klara och skriver så bra, måste bara tala om det för dig. Sen en sak till, jag har arbetat inom vården och så fort det kommer in en karl så kan man tro att han är för flertalet kvinnor, en “helig ko”. Arbetar också en del med styrelsearbete och är det några som säger rent ut att de vill ha en man till ordförande så är det kvinnor, för det måste ju vara en “riktig karl”.
Kvinnor står också i vägen för sig själva!
Välformulerat och enormt bra skrivet!!! Så slående att en man höjde rösten och sa det, för det bevisar ju att det du skrivit ovan verkligen stämmer. Både män och kvinnor är vana vid att titta på männen, läsa om männen och handla efter männen, för att se hur en ska göra/bete sig/säga.
Så jädrans bra Clara!
Så otroligt bra skrivet Clara! Riktigt bra att du belyser detta. När en fått på sig de feministiska glasögonen är de omöjliga att ta av (vilket ju är bra). En ser de patriarkala normerna överallt och hela tiden. Jag önskar att fler (gärna alla) såg att det fortfarande är ojämställt och att feminismen verkligen behövs! Mäns ord och arbete värderas på ett annat vis. Ett konkret exempel som jag mår dåligt av just nu: Jag arbetar på en organisation där jag gör samma arbete som två kollegor – män. De tjänar 7 500 kronor mer än mig i månaden. SJUTUSENFEMHUNDRA KRONOR. De har jobbdator och jobbmobil, inte jag. Vi gör samma arbetsuppgifter och dessutom får jag alltid beröm för det arbete jag utför (både internt beröm och från “kunder”). Det enda som gör att jag förstår att min lön kan ligga något (!) lägre är att de har mer arbetslivserfaranhet än jag. Men det är orimligt att det skiljer 7 500… Jag mår dåligt över detta och var väldigt tydlig med att jag inte är nöjd under förhandlingen. Saken är att jag tycker mycket om mitt jobb och det är svårt att få jobb i min bransch, dessutom har jag fast tjänst.. Jag har tryckt undan detta ett tag nu men när jag skriver om det blir jag upprörd igen! Jag tittar i alla fall efter andra jobb trots att jag tycker om mina arbetsuppgifter. TACK Clara – Du är en förebild!
jag är man och tjänat 7500 netto totalt i månaden…det du
Oj vilket bra inlägg! Mycket tänkvärt! Själv arbetar jag inom två kvinnodominerande yrken och därför möts jag inte riktigt av den normen inom mitt arbete tycker jag. Men känner absolut igen problemet!
Som kvinna i en mansdominerad bransch kan jag bara önska att jag vore lika insiktsfull som du. Just nu letar jag nytt jobb för brinnande livet. Och ganska högt upp på önskelistan står att jag skall kunna klä mig som jag tycker är snyggt och inte som en grå skugga bara för att tas på allvar. För jag börjar inse att jag inte för alla pengar i världen kan förhandla bort min personlighet, då dör en liten bit av själen.
Det låter nästan som taget ur en komedi. Skrattade faktiskt högt när jag såg framför mig hur den lilla gubben var alldeles röd i ansiktet av ilska. ”Jag är faktiskt inte van att inte vara normen!”.
Tröttsamt med bakåtsträvare men ibland måste man skratta för att orka kämpa vidare. Humor är viktigt! 😉
Heja dig Clara!
Clara du är ett så fantastiskt bidrag till denna värld. Jag skulle säga – skit i dubbelarbetet och var den du är, en jävligt smart kvinna med rumpa och klackskor och färgglada klänningar och allt!
/ Mia
http://www.hippiechic.blogg.se
Så bra skrivet! Blir så glad när någon påpekar att man som kvinna inte ska behöva bli en man för att nå sina mål eller bli tagen på allvar. Heja dig!
Jag blev smått fascinerad av din argumentation kring manliga respektive kvinnliga föreläsare, det är exakt så jag tänker kring datorspel. Könsnormen är inte alls balanserad inom den genren. Just kring diskussionen manliga och kvinnliga spelkaraktärer finns det vissa män som påstår att de inte riktigt kan leva in sig helt och hållet i ett spel med en kvinnlig huvudkaraktär istället för en manlig. Det tycker jag är märkligt för jag som kvinna har aldrig haft några problem att leva mig in i ett spel med manlig huvudkaraktär. Jag har svårt att tro att kvinnor i grunden har det lättare än för en man att leva sig in i sådana situationer. Och när det handlar om förmedlingen av en historia så är det väl först och främst en PERSON som man lever sig in i, inte ett kön, för att uppnå en bra upplevelse.
Argumentationen kring föreläsare kändes lite liknande min ståndpunkt kring spel, såväl som du aldrig har haft problem med att ta till en manlig föreläsares budskap har jag aldrig haft några problem att leva mig in i en manlig huvudkaraktär i ett spel. Att män skulle ha svårare att förstå och leva sig in är bara bullshit, den inbillningen har skapats av en norm som länge har varit mansdominerad.
Jag känner igen mig så väl! Jag är civilingenjör och jobbar för en stor svensk industrikoncern där du nyligen föreläst (kan det vara samma?!) och jag måste lägga så mycket tid på att bevisa att jag är ingenjör (alla utgår från att jag inte är utbildad eller, om jag har tur, att jag är ekonom). Jag är så inihelvete less.
Verkligen klockrent skrivet! Många viktiga och intressanta frågeställningar som du tar upp och som verkligen skulle behövas diskuteras mera!!!
Clara-det stämmer:Du är Underbara Clara!!!!!
Jag blir helt matt bara utav att läsa detta inlägg, just för att det är så träffande och sant. Varför kan vi inte ändra normen så att det är en norm som faktiskt alla människor och inte bara män har en chans att leva upp till, utan att försöka passa in just hos männen! Det är så frusterande att se hur världen är anspassad och styrs på ett sånt sätt att vi blir blinda för hur mansdominerande och anpassat det är.
Jag vet att Sverige har kommit långt med jämnställdhet och det ska vi vara stolta över och det är jag. Men det är fortfarande så många fällor och frågetecken som kvarstår som vi liksom blunder för än idag. Låt oss öppna ögonen och faktiskt se på vilken sida normen står på, männens inte kvinnornas och det är fel. Låt normen bli något vi alla kan leva upp till och inte bara männen.