Boa-nipprig

Jag är verkligen helt boa-nipprig för tillfället. Precis så här var det under förra graviditetens sista del också. Om jag älskar matlagning, hemmafix och pyssel i vanliga fall blir jag smått knäpp under graviditetens sista fas. Jag kan vakna mitt i natten och börja tänka på möbleringar, gardinval, loppisfynd och utrensningar jag ska göra av gammalt skrot. Och så måste jag hala fram anteckningsblocket och börja skriva ner allt jag tänker på. Jag kan ligga i soffan om dagarna och fantisera i timmar om allt boande jag ska ägna mig åt – både nu och när bebisen föds. Men den här gången blir det extra speciellt eftersom vi faktiskt håller på med massa renoveringar som kommer bli klara under maj och som kommer förändra mycket här hemma. Det innebär att jag inte kan boa så mycket nu – men desto mer snart vilket liksom gör att behovet blir uppdämt.

Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på (inbillar mig?) hur mycket hjortronsylt jag ska koka och sätta på hyllorna i källaren, alla våra egna tomater jag ska äta och soltorka. Hur jag ska strukturera mitt nya skafferi och hur jag ska vika kökshanddukarna. Hur jag ska baka av våra egna ägg och laga mat med bara sådant ifrån landet. Jag ser framför mig hur min gamla manchestervagn ska stå ute under ett träd i skuggan med nya bebisen sovande i och hur jag ska baka limpor i långa banor. Ja, herregud ni hör ju. En husmors våta dröm. Om jag ens orkar med hälften av allt kommer jag att vara väldigt lycklig. Fast jag minns vilken enorm energi jag hade sista tiden innan Bertil föddes och hans första månader i livet (undantaget första veckorna efter förlossningen då jag var typ död). Jag har sällan haft så mycket inspiration och ork tidigare. Det var som att hormonerna gjorde mig hög. Hoppas på ett liknande tillstånd i sommar!

Trögt värre

Alltså jag känner mig verkligen som världens tråkigaste bloggare just nu. Jag är i behov av en klippning sedan tre månader tillbaka så jag ser inte riktigt klok ut i håret och orkar inte fånga mig själv på bild. Dessutom går jag ju bara hemma här i arbetskläder utan en tillstymmelse till bloggvärdig outfit att dokumentera. Och vårt hem är ett inferno av byggdamm, sågspån, verktyg och saker som står på fel plats eftersom vi bygger om i tre rum samtidigt – så det finns inte mycket inspirerande att dokumentera där. Och köket är kaosigt så jag har ingen lust att hålla på och fixa med recept heller. Jag känner mig faktiskt riktigt handfallen. Vad tusan ska jag blogga om egentligen? Sedan vet jag ju att om ett par tre veckor kommer allt vara på plats och då blir det en störtflod av inspirerande blogginlägg förhoppningsvis – med alla nya rum som tar form här hemma och alla förändringar jag gjort. Hoppas ni håller ut tills dess!

Äntligen här!

Äntligen, äntligen är den här! Signalexet av min nya bok BAKA damp ner i brevlådan för någon dag sedan. Det är alltid fruktansvärt pirrigt när man får se sin bok för första gången. Allt jobb och all kärlek man lagt ner – förpackat mellan två pärmar. Men jag behövde inte vara orolig – för boken motsvarade verkligen visionen jag haft i huvudet! Det är alltså en bakbok för barn mellan 6-9 år (fast den passar egentligen för alla) med pedagogiska recept så att även den som precis knäckt läskoden ska kunna följa instruktionerna.BAKA släpps kring den 14e maj men finns att förhandsboka på Adlibris för endast 93 kronor.

Just nu håller vi på att förbereda inför den tredje boken i serien, nämligen ODLA, som vi ska plåta i sommar. Den andra delen FIXA gjorde jag och Annakarin i februari så den jobbar de duktiga formgivarna för fullt med just nu. Alla böcker följer en liknande uppbyggnad och tanken är att man ska kunna ha hela serien i bokhyllan och bli inspirerad till att Baka, Fixa och Odla. Det känns så roligt att göra någonting direkt riktat till barn, för att stimulera deras kreativitet och skaparlusta! När Bertil fick se boken satt han och klämde på den en lång, lång stund och förhörde sig sedan noggrant vad alla redskap heter och vad alla förpackningar innehåller.

Odlingsdag

Idag har vi haft en riktigt arbetsdag tillsammans med våra kompisar som vi har odlingarna och gårdsbutiken med (ni vet Ulrika med hönorna i min dokumentär). Jag har stått och planterat om enorma mängder tomat och chiliplantor och som ni ser är det mer än plantorna som har växt. Magen är ungefär som en badboll nu.

Det finns inget som ger mig sådan ro som att vara i växthus och gräva i jord. Att flytta plantorna från sina små usla krukor till stora fina känns ungefär som när man själv får ta av sig ett par för trånga klackskor.

Vi inspekterade kycklingarna också, som kläcktes för några dagar sedan.

Obeskrivligt mjuka och söta.

Stig-Jerker gick omkring på gården och var mallig! Med så söta kycklingar är det väl inte att undra på?

Vi sådde ännu fler saker också och satte ut i växthuset.

Och i år är det inga fåniga små fröpåsar utan jättepåsar! Skörden ska ju räcka till två familjer plus vår gårdsbutik också!

Ungarna var så klart med och hjälpte till. Det var 19 grader i skuggan så de fick bada ute i en balja på gården.

Det blev en fin dag då vi fick massor gjort, komposten blev vänd, utedasset flyttat, grishuset snart färdigt, allting omplanterat och så lite tjockpannkaka med grädde och sylt i solen ovanpå det. Kan knappt bli bättre!

Lördagens arbete

Älskar att energin börjar återvända. Varenda helg i vinter har jag bara degat inomhus men nu försöker jag vara ute och jobba! Idag kom våra grannar (som vi har odlingarna med) förbi och vi rev ut inredningen i hönshuset, städade ur det och mätte upp landet. Det är en stor odlingsyta så det gäller att det blir rätt! Härligt att jobba tillsammans. Lillen sopade hönshuset rent på skit.

Lillan skrubbade de gamla redena fina och rena igen.

Vi tog en tur till en antikaffär också. Tittade på fina saker som jag önskar mig till mitt nya helt oinredda rum på nedervåningen. Som en rosa sammetskanapé.

Sedan blev vi hembjudna på fika hos våra andra grannkompisar. Det var sommarvarmt och jag var barbent i klackskorna. Helt ljuvligt!

Var tvungen att knäppa några bilder från deras fina barnkammare också. Underbara tapeter

Fina tyger

Härlig mönstermix!

Och så barnrummets lekdel med ett gammalt kök för alla prylar och pinaler.

Vill ha alltihopa, typ! I morgon kommer lillens farmor hit och vi ska vända komposter, plantera om chiliplantor och tomater  och en hel del annat gårdsfix som behöver göras.

Genusvrålet

Jag följer med spänt intresse genusdebatterna som rasat på bloggarna genom åren. Det roliga är att trots att feminister har ett rykte att vara arga och rabiata är det ju precis tvärtom ofta. Carolina Gynning rasar på alla som tycker att könsneutrala kläder är en bra idé och stör ihjäl sig på att Nour inte rakat sig under armarna. Blondinbella tycker att barn som klär sina barn färgglatt och icke-könsstereotypt spökar ut dem till påskkärringar, precis som Anita Schulman har tidigare rasat och över hen. ”Hysterikorna” är inte dom man skulle tro att de är. Själv har jag aldrig skrivit inlägg där jag förfasar mig över hur andra klär sina barn. Ändå kommer människor in på den här bloggen då och då och är rasande, tycker att det är fånigt, att jag är rabiat för att min son har på sig klänning ibland och bär färgen rosa. Trots att det är han själv som gärna väljer klänningar att ha på sig. Det är ju världens skönaste plagg! Det tycker jag också – så varför skulle jag förbjuda honom att bära det? Men folk hänvisar till mobbningsrisken. Att inte utsätta barn för risken att bli retade. Vilket jag finner oerhört paradoxalt med tanke på att de enda som mobbas är de som kommer in här och kommenterar. Inga av våra vänner eller våra vänners barn bryr sig. De ser likadana ut själva.

Jag förstår inte riktigt det höga tonläget från många debattörer. Varför är de så arga? De har ju större delen av Sveriges befolkning i ryggen. De är helt normativa i sitt val att uppfostra barn och tänka kring kön. De är till och med ofta reaktionära och konservativa. Ändå går de i korståg mot den skara som som väljer att leva och tänka annorlunda.

Men  hallå. Det är inte synd om er. Ni är inga offer. Ni är normen, ni behöver inte försvara er. Det finns en stor intolerans i samhället och det är ni som hoppar på alla som avviker från normen som står för intoleransen.

 

Chokladsnittar – småkakor med kakao

Strängar av mörk chokladkaksdeg lagd i form med pärlsocker ovan.

Färdigbakade chokladsnittar med pärlsocker.

Måste berätta vad som hände sist jag bakade dessa kakor. Jakob tog en och sa något om att de möjligtvis var lite salta?

Mycket förorättad fräste jag att om han nu ska vara så noga så kan han väl baka sina egna kakor i framtiden.

Tills jag själv råkade ta en kaka som verkligen var mycket, mycket salt. Jag har inget salt i smeten så jag fattade verkligen inte var saltet kom ifrån. Tills jag började undersöka pärlsockret.

Pärlsockret hade jag hällt upp i en fin glasburk och vid något tillfälle trott att den istället innehöll grovsalt och fyllt på med det.

Kakorna på bilden är alltså strösslade med en blandning av pärlsocker och grovsalt. Och att äta dem är lite som att spela rysk roulette.  Men bortsett från grovsaltet kan jag verkligen rekommendera dem! Typ världens godaste småkaka.

Ursprungligen kommer receptet från Söta sakers fina bok Sött från förr. Jag hade dock inte rätt ingredienser hemma när jag skulle baka så jag fick byta ut sockret mot florsocker plus att jag vispade hela smeten med elvisp på grund av lathet. Och nu vet jag vet inte om det var det som gjorde dem extra ”fluffiga” och härliga? Men goda är de i alla fall så nu får ni min version av receptet (minus grovsaltet).

För att göra chokladsnittar behöver du:

200 gram rumsvarmt smör

1 dl strösocker

1 1/2 dl florsocker

5 dl vetemjöl

3 msk kakao

t tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

1 ägg.

Så bakar du snittarna:

Vispa alla ingredienser till en smidig deg/smet och forma till längder.

Lägg på ett bakplåtspapper och platta till dem lätt.

Strössla över  pärlsocker.

Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 15 minuter.

Skär i snitt och låt svalna på plåten.

Obekvämt men inte längre

Åååh hjälp! Jag är lite omtumlad idag efter att min dokumentär De Obekväma sändes igår. Har fått så många fina kommentarer från olika håll och en hel drös med mejl. Det betyder jättemycket. Tack för peppen! Nu ångrar jag inte att jag tackade ja till att göra den.

För er som ännu inte har sett kan ni kika här. Och gillar ni får ni gärna dela den vidare <3

 

Sängbordet

Alltså den här slöfocken. Som VET att han inte får ligga på bordet. Han är så slö och nöjd när solen skiner att han inte ens hör när jag kommer in i köket. Istället för att hoppa ner och låtsas som ingenting snarkade han bara lugnt vidare medan jag fotade honom. När han sedan vaknade kikade han på mig med ett öga, för att direkt somna om igen. För att sedan vakna med ett ryck och inse att det var matte som stod där och blängde. Då blev det fart på honom vill jag lova. Då formligen flög han ner från köksbordet.

Hemmafixar-lovet

Nu har min syster rest hem igen och vilka fina dagar vi haft ihop! Förutom att Anna och hennes man hjälpt oss en massa ute, och med renoveringar inne har vi bollat ideér och spikat alla detaljer kring det nya badrummet. Och idag så städade Anna vinden med mig.

Jag har haft ett enormt upplag av grejer där uppe. Kläder som jag vuxit ur, kläder som jag blivit för smal för. Gamla lampor som jag hade i min första lägenhet och allt skrot mellan himmel och jord. Hon bar kartongerna ner för vindstrappan och så parkerade jag min trinda kroppshydda på en kudde på golvet och så turades vi om att ömsom ropa Skänk! Släng! Spara! och sedan packa ner i nya kartonger och märka dem prydligt. Så himla skönt. Nu ekar vinden tom. Och jag känner att mitt sjuka behov av att bebisboa blivit något sånär stillat för en stund. Tack och lov för familjen!

 

Födelsedagen

Igår hann jag inte så mycket som öppna datorn för jag fyllde nämligen år. 28 år! Det kändes så märkvärdigt gammalt. Jag blev väckt med tårta på sängen och sång av Bertil, Jakob och min systers familj. Mys!

Anna hade bakat en helt sinnessjukt god tårta som kändes lite sjuttiotal med mandarinklyftorna sådär.

Sedan blev det paketöppning för hela slanten…

Och sedan fick jag den kanske bästa presenten av alla. En massa familjemedlemmar och släktingar som kom och hjälpte till att dra skräp och elda skrot, städa på gården, kärra ved och ta fram utemöbler. Så nu är hela tomten vårstädad! Helt perfekt att få hjälp med när jag inte klarar av att jobba mer än en halvtimme i stöten innan jag måste lägga mig och vila.

Påskafton

Idag har vi firat påskafton hemma hos pappa!

Med allt det godaste jag vet. Gravad lax, gubbröra, sallader, pappas kryddiga kyckling och massa annat gott

Gräddtårta med lemoncurd och färska bär på toppen som avslutning

Och så jag då. Som känner mig lite som en bomb som ska till att detonera. Jag åt tills jag blev helt vimmelkantig. Min fina klänning från Jumperfabriken blev allt trängre ju längre påskafton led. Så ofta när jag är gravid tänker jag tanken att jag ska knäppa upp mina allt för tajta byxor – bara för att inse att det inte finns något att knäppa upp. Ingen lättnad för magen att få. Den här proppfulla känslan är något man får leva med. I bortåt ett halvår ungefär. Phu.

Hoppas ni haft en fin påskafton allesammans!

Glad Påsk!

Glad påsk på er alla! I år firar jag hemma för ovanlighetens skull. Min syster och hennes familj är här så det blir till att fika, hänga och vila i dagarna fem. Lite renoveringshjälp kommer jag också att få! I morgon kommer vi laga påsklunch och gömma påskägg och så får Bertil och Juni bli påskkärringar!

Titta vilka fina påskkort jag fått förresten! Bloggläsaren Camilla skickade ett helt kuvert fullt med gamla vackra kort till mig – så himla omtänksamt

Annorlunda val

Hittade den här bilden från förra sommaren och blev helt varm i hjärtat. Jag och Bertil var ute i trädgården en kväll och höll på med vårsådden. Hans säkra hand kring räfsan, hans självklara vilja att vara med överallt och testa allting. Jag är så glad att jag får ge honom det här. Vad han än väljer att göra i livet och var han än väljer att bo har han med sig detta. En självklar känsla av att man kan odla sin egen mat. Att maten på tallriken är ett resultat av vad man själv har gjort. Att en potatis inte behöver ha besprutats sju gånger innan den hamnar på middagsbordet. Att djur faktiskt kan leva värdiga liv innan de blir till mat. Att det inte är ett dugg konstigt eller främmande eller ens särskilt svårt.  Att man kan göra annorlunda. Och att det som är annorlunda idag var norm för bara några generationer sedan.