Jag läste en intressant intervju med Jessica Almenäs där Jessica sa “Jag har ingenting att klaga på utan har det jättebra. Det är tid jag skulle vilja ha mer av. Tänk om man kunde köpa tid. Jag hade lagt så mycket pengar på det“. Jessica är en framgångsrik, välbetalt teveprofil. Som mest av allt önskar sig tid. Ett resonemang som många av oss säkert känner igen oss i. Feltänket är bara när Jessica påstår att det inte går att köpa tid. För det är klart att vi kan köpa tid! Det är inte ens särskilt svårt om man bara tillhör den ganska stora grupp i samhället som inte är låginkomsttagare. Det enklaste och snabbaste sättet att köpa tid är nämligen att gå ner i arbetstid. Den inkomstminskning som uppstår är pengar du investerat i tid.

Den i särklass dyraste utgift vi har i vår familj är tiden. Alla potentiella inkomster vi väljer bort för att istället kunna få vara lediga. Det är klart att det kostar. Vi lägger jättemycket pengar på det! Några saker vi fått avstå ifrån i gengäld: badrum (vi duschade i ett hörn i källaren i många år) två inkomster (vi har i perioder lever enbart på min inkomst) sparande åt barnen (vi har bedömt att tiden med dem nu varit viktigare än pengar till dem sedan). Detta har varit högst försumbara saker. Men ändå konsekvenser av att vi köpt något annat: TID.  För det är klart att man inte både kan få mer fri tid och samtidigt mer pengar och höjd materiell standard.

För att få syn på problematiken tycker jag att man kan sätta kronor och ören på sitt liv. För att upptäcka vilka kostnader man är beredd att ta. Vad är kortare dagar på förskolan värt i kronor och ören? Vad är mindre stressiga hämtningar och lämningar värt? Orken att laga en bra middag? Tiden att träna och ta hand om kropp och själ? Det låter kanske hemskt att tänka så. Men när vi inte har en enhetlig valuta på saker och ting så verkar vi ha svårt att göra jämförelser. Och just bristen på jämförelser gör att vi väljer fel. Vi köper inte det vi helst vill utan det samhället har sagt åt oss är ok att köpa: En höjd levnadsstandard. Som en exotisk, dyr semester istället för ett ospännande köp av lediga måndagar. Varför funderar vi inte över hur lite vi kan klarar vi oss på – istället för hur maxat vill vill leva?

“Men det där är är ju ett sådant typiskt medelklassprivilegie” invänder någon. Ja, exakt. Och just därför förvånar det mig att så få från medelklassen använder sig av det. Så många säger ju sig lida av tidsbrist, krångliga livspussel, stress och överbelastning. Trots det köper få den sinnesfrid som sämre bemedlade bara önskar att de kunnat unna sig.

Jag säger grattis till alla er som är så privilegierade att ni kan välja. Se bara till att göra ett aktivt val! Nästa gång livspusslet känns som en hopplös sörja – våga överväga tanken på att köpa loss mer tid.