Leksakshetsen

Svenska småbarn har ungefär 500 leksaker var. 1998 konsumerades leksaker i Sverige för 2 850 miljoner kronor. 2008 var den siffran 3 382 miljoner. Har barn på bara tio år fått sådana drastiskt ändrade behov? Det känns absurt när man betänker de leksaksberg som finns i de svenska hemmen. Att det ser ut så här för barn beror förstås på att det ser ut så hos oss vuxna. Vi har själva så enormt mycket saker vi aldrig använder så det är klart att barnen tar efter. Det är ju dessutom vi som förser dem alla grejer. Och sedan gnäller på barnen för att de dräller leksaker överallt…

Men min erfarenhet är att ju fler leksaker desto sämre blir leken. Allt kastas omkring och blir till en enda röra här hemma om inte prylarna begränsas. Jag minns själv hur jag som barn tyckte att det var jobbigt att ha många saker. Jag fäste mig ju vid dem också, så det var ett evigt besvär att hålla reda på skiten. Jag tänker att leksakslådan för barn är precis som ens egen garderob. Det är hopplöst att klä sig om den är full med plagg som passar en annan kropp, sådant som känns ute och passé. Sådant jag tröttnat på eller faktiskt aldrig tyckt varit särskilt kul. På precis samma sätt är det förstås med barn. Att rensa och sålla bland deras grejer underlättar deras lek!

Och med tanke på de gifter som finns i många leksaker, tillkommer också en miljöaspekt med att försöka minska på prylarna. Dels produceras färre saker, dels hamnar färre saker i barnrummet vilket gör att det blir mindre föroreningar där. (Barnrummet är ju annars ofta hemmets mest förorenade rum).  Själv jobbar jag  verkligen aktivt med att begränsa mängden här hemma. Med jämna mellanrum rensar jag ut och skänker bort. Istället för att bara utöka förvaringen för att kunna ha fler och fler saker försöker jag börja i andra änden. Frågar mig hur mycket förvaring som är rimligt att ha. Och blir sedan dessa lådor och leksaksbackar fulla tvingas jag rensa!

Ett tips om man inte vill göra sig av med saker permanent är att plocka undan hälften av leksakerna i en låda och ställa upp på vinden. Och sedan då och då plocka ner dem och rotera utbudet i barnkammaren.  Som julafton varje gång. Och nu är min son visserligen bara tre år men jag kan säga att han inte ens märker när jag packat undan hälften av hans leksaker. (Och då har vi definitivt inga 500 leksaker till att börja med). Den upptäckten är faktiskt rätt så skrämmande. Varför har jag prackat på min son alla dessa grejer?! Och varför utsätter jag mina stackars hålfötter för att behöva trampa på dem jämt och ständigt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

36 kommentarer på “Leksakshetsen”

    1. Jag håller med Clara, men siffrorna ska tas med en nypa salt. Det är nog inte så mycket att göra jobb på tyvärr…
      Enligt dessa siffror har leksaksinköpen ökat med ca 19 procent, men konsumenprisindex har samtidigt ökat med 14 procent. Dvs, vi lägger ned mer pengar på leksaker idag, men inte så mycket mer som man kan tro av siffrorna vid första anblicken.
      http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Priser-och-konsumtion/Konsumentprisindex/Konsumentprisindex-KPI/

  1. Barn behöver inte leksaker, de behöver saker att leka med. Det är mitt motto! Därför har dottern bara det hon behöver och kan istället leka mer kreativt. En filt är tex ett täld, ryggen på en häst osv. Det vi sattsar på är böcker av kvalitet, det är vad som får barn att utveckla leken, tex vara Pippi på en söderhavs ö ( i sängen) stolen blir ett lejon osv.

    1. Bra skrivet! Mina barn leker mest med kuddar, filtar och stolar, de kan bygga kojor i timmar i vilka de bor med sina 2 dockor. Så här i efterhand hade det nästan räckt att vi köpt 2 dockor och en dockvagn, för det är vad de leker med. Underbart att se vilken fantasi de har! Vi tycker också om att läsa för barnen.

  2. Lika klokt skrivet som alltid! Vår son är endast 10 månader men jag försöker redan nu att tänka på det. Vi har flera vänner och bekanta i vår omgivning som nästan inte har plats med alla leksaker i sina hem. Barnen får själva knappt plats i sina rum pga leksaksbergen som tornar upp sig och föräldrarna blir galna av att trampa runt på lego och hala småbilar. Försöker man påpeka att barn inte behöver bli ”bortskämda” (som ju många föräldrar talar om som något positivt) med tusen saker blir det ett herrans liv och sura miner….

  3. Vi köper inga leksaker alls till våra barn, nästan. Det gör däremot deras mor- och farföräldrar. Jösses, vad mycket stora dyra saker som går på batteri de drar med sig. Det är som om de tror att de måster ha med sig ett gigantiskt paket från BR varje gång de hälsar på. Jag undrar varför det är så?

  4. Ja så är det nog, har inga barn själv.

    Men jag tror att det också är lite såhär; Under finanskrisen så har inte alla råd att köpa de allra dyraste sakerna längre, såsom ny bil, hus, långa resor, sommarstuga m.m. Men de har råd med t.ex leksaker till barnen, god mat, kläder o.s.v. Jobbade på ICA när jag bodde i Sverige några år och de gick med vinst samma år som krisen slog till, så istället för att ”lyxa till” det med en ny bil så köper folk istället oxfilé till middag en fredag och säkert också leksaker till barnen för att det är någonting de känner att de har råd med.

    Men dina siffor är ju från 2008, innan krisen, så någonting annat är det väl också =)

  5. jo men absolut så. mina barn är ju större men minns hur man kunde vada fram genom grejer och då köpte jag inte massa plast jämt utan det var okej grejer men ändå. de behöver ju inte så mycket saker. och varit hemma hos unga föräldrar nu där allt inleds med en buggaboo eller vad den heter vagn för typ 10 000 pix sjukt enligt mig och sen matchande väska mm och sedan fortsätter det. och för att uppnå det där måste man ju jobba som en dåre och vips är man skild
    lycka är inte konsumtion.
    jo kul med fina grejer om man tycker om fina grejer men inte den där gå i flock köpandet av skit

  6. Absolut är det så. Vi försöker hålla leksakerna till ett minimum, ändå blir det massor. Några saker har mina barn aktivt valt att behålla (de lägger dem i sina lådor och gömmer undan) annars så rensar vi lite då och då. Ibland så tar vi saker till stugan, det blir också lite som julafton varje gång vi åker dit. Även om de faktiskt inte behöver så mycket leksaker där, det är mest bollar, hopprep och cyklar som används. När det blir varmare så är det vattenlekar som står högst på dagordningen.
    Det som vi inte begränsar är böcker, pussel (plockas bort när de blir för enkla) och sällskapsspel (som vi spelar tillsammans med barnen).

    Det som vi svämmas över av nu är barnens kreativa skapelser. De vill inte gärna plocka ner sina legobyggen eller det de har pysslat ihop. Där behöver vi sätta upp lite regler för vad som kan sparas och hur länge. Men det är svårt när 6-åringen är stolt över en riktigt svårt legobygge som han har sparat ihop pengar till själv och dessutom byggt helt själv. Han vill inte gärna plocka ner det som tagit honom 5-6 timmar att bygga. Till hans försvar ska sägas att han verkligen leker med dem också.

  7. Oavsett vad man köper till sina barn, så har man som förälder ett ansvar att också lära barnen sakers värde, få dom att uppskatta det dom har omkring sig. Det tror jag görs genom att ta sig tid ihop med barnen, att betrakta saker tillsammans, förklara, engagera sig i dom och visa hur man vårdar sina grejer. Det är jag idag som vuxen väldigt glad över att jag fick med mig hemifrån, just den där glädjen över små saker och att vara rädd om det jag har, inte ta det för givet. Den känslan är viktigare än alla prylar i världen! Kram från mig!

  8. Här hemma får barnen varje år den 23 dec välja 10 leksaker var som de lägger i en säck under granen. På natten hämtar tomten säcken och lämnar ett litet tackbrev. Detta är uppskattat av barnen. Leksakerna skänker vi till second hand. Barnen får två presenter var av oss föräldrar på julafton och en present på sin födelsedag. I övrigt köper vi inga leksaker under året. Detta tycker vi fungerar bra för att hålla nere leksaksmängden.

    1. Oj, oj, det var strongt! Här har vi betydligt fler paket än så, och jag måste säga att jag både är trött på det men också tycker att det är så oerhört mysigt att handla till mina barn (inte hur som helst men fler än det du beskrev). Jag fick barn sent i livet och älskar att göra dem glada, både med tid, kärlek och faktiskt med saker. Men jag köper oftast böcker och pedagogiska saker, sällan leksaker – det står släkten för. Mina flickor är trots visst överflöd alltid väldigt tacksamma för saker och kan hurra lika mkt över en liten liten katt som ett stort paket Friends Lego på jul. Men man blir ju galen när man ska städa….(många små katter blev det..)
      Bra jobbat med ert tänk i alla fall!

    2. Vilken bra idé! Vi köper också två julklappar var till våra barn, tycker ändå att det sammanlagt blir för mycket paket (och ännu har ingen klagat, flickorna är 9 och 5 år). Det med säcken tror jag vi ska göra till jul!

  9. Håller med dig, och tror att det blir så otroligt svårt att lära barn sakers värde när det materiella finns i överflöd, som nämndes här under. Däremot tycker jag inte de siffrorna du redovisade varken var särskilt chockerande eller bevisade någonting. En stor del av 500 mkr äts upp av inflationen när det handlar om så stora belopp, och när siffrorna inte sätts i relation till något annat är det svårt att ta till sig vad den siffran verkligen betyder, om den ens betyder något. Saker och ting blir dyrare (kanske för att saker tillverkas i bättre kvalitet och inte i giftig plast i lika stor utsträckning) och befolkningen ökar. Mycket hinner hända på 10 år!

  10. Är mormor och vi älskar att handla till våra två barnbarn. Vi brukar fråga föräldrarna vad barnen behöver och önskar sig och då blir det inte en massa saker de inte leker med. Vi brukar köpa kläder till barnen och en leksak. Ofta stickar jag till dem och deras dockor, det brukar uppskattas. Till deras födelsedag i år ska vi ge dem en peng istället för leksak, det kanske inte är så kul men de har så mycket leksaker och de kommer att få en bra bok var. Bra om folk tänker till med leksaker, de behöver inte så mycket. Mina föräldrar brukade köpa de dyra sakerna till våra barn som cykel, dockvagn, gungor, skridskor mm. Det var uppskattat av både oss och barnen.

  11. Jag känner precis samma sak. Har inga barn själv – än – men känner redan som så att jag vill inte att mina framtida barn ska ha en drös med saker. Växte själv upp med att jag och min bror fick julklappar och födelsedagspresenter men sedan inte mycket däremellan. Vi fick kanske högst tio saker och än idag minns jag vad jag fick av vem utav mycket som jag minns. Min mamma var ensamstående och hade inte så mycket pengar och vi lärde oss att uppskatta det lilla vi fick. Det behövde inte vara dyra saker men vi blev glada ändå. Bästa julaftonen, som jag minns än idag, var när jag och min bror fick en dyr fin bilbana, en sån där elektrisk. Den byggdes såklart ihop för att alla sedan skulle kunna utmana varandra. Utöver det fick vi inte mycket mer den julen.

    Till skillnad från min äldsta kusin som fick stora högar med julklappar. Utdelningen tog hur lång tid som helst och alla paket var till henne efter ett tag. Jag, som då var kanske 7-9 år, blev trött på det och tyckte det var löjligt. Hon brydde ju sig inte ett dugg om vad hon fick. Hon så trött att hon ställde sig upp och sade halvvägs igenom att öppna paketen, att hon inte orkade mer och så gick hon. Det är en sådan sak som jag minns och som jag inte vill ska hända mina barn.

    Några få, väl valda saker, tycker jag är mycket bättre än stora berg som barnen ändå inte kommer bry sig om eller ens minnas att en viss person har köpt. Att köpa bara för köpandets skull tycker jag är fruktansvärt.

  12. Så gör min mmma också med min lillebrors grejer – lägger undan en andel. Så turnerar man runt dem. Tycker det är jättebra! Då får man ju den där ny-spännande-sak känslan utan att köpa nytt. Kommer ihåg från när jag var liten känslan när man hittade en fin leksak man inte sett till på ett halvår 🙂

  13. Bra skrivet! Jag har inga egna barn men jag känner igen mig ändå. Som ensambarn hade jag drivor med leksaker och tanken är att mina egna barn ska få dem sen när det blir aktuellt, men jag får lite ångest över att tänka på mängderna som finns. Rensa, rensa, rensa kommer bli mitt ledord och att rotera leksakerna känns som en fantastisk idé!

    modemanifest.blogspot.com

  14. Våra barn är enda barnbarnen, på båda sidor, och har en del leksaker. Men jag rensar ur, och säljer på bytardagar två gånger om året. Ofta säljer jag 50 leksaker åt gången. Vi handlar även på bytardagar, och på loppis, mest för att minska ner på miljösvinnet. Jag har alltid sålt, skänkt till välgörenhet eller dyl. När barnen har växt ur exempelvis pekböcker, bebisleksaker och kläder. Och så köper jag nya kläder för ungefär samma summa på bytardagar.

    Jag har alltid tyckt att det är hemskare att spara undan en massa man inte vill ha ( i förråd o dyl.) än att passa det vidare till någon som behöver. Jag känner rent spontant att mössen får bättre Bon ute i trädgården/dikerna än i vårt förråd med. 🙂

    Vi satsar även mer på rolllekar än ”smålekar”. Barnen har ett lekrum precis utanför deras rum, där
    Man kan leka affär, frisör o dyl. Men i deras egna rum är det inte överdrivet mycket leksaker ( där kan jag räkna på båda händerna vilka leksaker de har). Vi har offrat det extra mysrummet till förmån för barnens lek, känns som en investering, istället för ett inköp av extra soffa och annat strunt vi verkligen inte behöver. 🙂

  15. I love your cabinet. I bought your book in English! I really love it and I’m doing some projects at the moment!

  16. Ja, men jag gör precis som du, Clara! Roterar bort leksaker och tar sedan fram dem igen. Nu är barnen så pass stora att de märker om någon favorit fattas, men det är ett perfect sätt att ”köpa nya” leksaker på!!
    tuscasblogg.wordpress.com

  17. Jag bor i Melbourne (Australien) och här finns det leksaksbibliotek vilket jag tycker är fantastiskt. Billigt (well, gratis!), miljövänligt och så hinner kidsen inte tröttna på grejerna – och man kan ha lite åt gången hemma. Nåt att starta i Sverige kanske?

  18. Vi köper nästan inga leksaker till barnen och har sagt till mor- och farföräldrar att köpa bara en bra sak till jul och födelsedagar. Eller så kan de få köpa kläder för det går alltid åt. Ändå har barnen leksaker så de drunknar i dem. Många som kommer och hälsar på tar med leksaker till barnen och så samlas det på hög. Men jag håller med om att det begränsar lekandet. Det blir säkert stressigt för ett litet barn att ha så många sake. Bra inlägg, jag tror jag ska ta en röjarrunda till snart.

  19. Jag håller med dig till 100% och försöker själv leva efter den principen med mina barn, men gudarna ska veta att det inte är lätt i dessa konsumtionstider! Det jag tycker skulle vara intressant att veta är hur de räknar sakerna i undersökningar som denna. Hur räknas lego till exempel och barbietillbehör, räknas klossarna var för sig eller som en leksak? Det är inte hårklyveri jag är ute efter men det är nåt jag har tänkt på varje gång jag läst denna typ av statistik, hur fasiken räknar man?

  20. Att packa undan, för att sedan plocka fram och byta ut, är något som vi också gjorde när barnen var små. Det tyckte det var så spännande! Vi brukade också byta med vänner och grannar.

  21. Mycket bra där Clara! Du har så rätt. Jag har inga egna barn men min bror har två, 6 och 9 år och jag lovar det finns så mycket leksaker att om man tog bort 9/10 så skulle det vara för mycket ändå. I byrålådorna är det inte längre kläder, nej där är det leksaker. När jag var liten hade jag en Barbiedocka och jag tror jag fick en häst till den. När jag och 9-åringen skulle leka för några år sedan plockades det fram minst 10 stycken Barbies med en större garderob av kläder till dessa än kläder jag har in min garderob hemma. Gillar inslaget från Melbourne – ett leksaksbibliotek – vore verkligen något att starta här i Sverige också.

  22. Intressant! Jag har också tänkt mycket på det här. För oftast har ju barnen några favoriter de leker med och det borde ju räcka gott och väl. Men såklart kan det ju vara svårt också, även om föräldrarna inte köper så mycket leksaker så får barnen saker från andra i deras närhet. Svårt som sagt:)

  23. Det är visserligen mycket pengar men det är inte så stor skillnad mellan 98 och 08 så det beror förmodligen mer på en allmänn prisuppgång och inflation. Sedan beror det också hur många barn det finns just då sådant går också lite upp och ner. Men ja ibland känns det lite överdrivet allt som barnen ska ha! Barn har en otrolig fantasi som inte ska underskattas. De enklare sakerna kan ibland vara de roligaste 🙂

    http://misscdesign.blogg.se

  24. Jag tycker att det är så onödigt att köpa en massa leksaker till barnen ständigt och jämt av den anledningen att det blir som födelsedag/julafton var och varannan lördag. De förstår inte värdet av presenter och gåvor de får och blir sura när de inte får precis det de önskat sig. Jag har märkt att mina bonusbarn leker med en fjärdedel av sina presenter de får på julafton /födelsedag i ungefär två dagar (MAX!) Sen är det ändå bara Ipads och TV-spel som det tjatas om hela tiden. Lyckan för en ny leksak varar i ett kort ögonblick och sen kommer önskemål om nya till nästa helg. Min sambo köper ofta leksaker på second hand bara för att det är så billigt. Det kostar ju inget, menar han på. Nä, men om barnen vänjer sig vid att få vad de pekar på varje helg vi är på Myrornas så vänjer de sig ju också vid att saker är något som är lika självklart att fylla på med som mat i magen. Jag försöker få min sambo att förstå att vi skapar en prylhysteri hos barnen. Jag hoppas att den inte skapar en stress hos dem när det är dags för dem att själva betala för sin samling av prylar..

  25. Jag tycker verkligen som du. Man köper alldeles för mycket leksaker till barnen, någonstans så tror jag att vi vuxna vill hålla barnen sysselsatta så att vi kan göra det vi vill. Smygjobba, läsa tidningen eller vad vi nu gör. Men för att hålla nere kostnaderna för leksakerna säljer och köper vi mycket på [url=http://citiboard.se]nätet[/url] . Det finns sidor som är gratis att annonsera på, så det kostar inget om det inte är någon som vill köpa dina grejer. Det är så enkelt och snabbt. Återvinn!

  26. Hej Clara! Håller fullständigt med! Har tänkt mycket på detta då jag har en 5.5 årig dotter här hemma och en liten plutt på väg. Dels har jag tänkt på det för egen del, vad ger jag mitt barn, varför, och vad behöver hon? Stimulerar detta henne osv. Men även slås jag av denna tanke varje gång jag ska köpa något till mina vänners eller syskons barn. De är helt sjukt faktiskt hur mycket saker våra barn har och som det, ärligt talat, inte leker med. Viktigt inlägg!

  27. Håller med! Läste dessutom i Metro idag att barn använder konsumtion som ett sätt att få vänner och att det är viktigt att man har ”rätt saker” så att man kan vara med i leken. Tror både miljön, föräldrar och barn skulle må bra av att många tillsammans går ihop och bestämmer sig för att köpa färre saker..

  28. Väl skrivet Clara!
    Jag har själv gjort den observationen att första barnet var mer intresserat av att leka med olika saker och leksaker, tills hennes lillasyster blev så stor att hon kunde börja leka (vid drygt ett år). Sedan leks det inte alls lika mycket med saker, och lillasyster är mycket mindre intresserad av leksaker. De vill istället leka med varandra, bygga kojor och leka rollekar (som även den lilla som nu är 2år kan hänga med bra i också eftersom storasyster anpassar leken jämfört med när hon leker med jämngamla).

    Så jag har ibland funderat på om det kanske kan vara mer intressant med saker för första barnet eller ensambarn. Funderar också om mycket av leksakerna i vårt samhälle till viss del kanske kompenserar för brist på riktig lek med kompisar.