Jag följer med spänt intresse genusdebatterna som rasat på bloggarna genom åren. Det roliga är att trots att feminister har ett rykte att vara arga och rabiata är det ju precis tvärtom ofta. Carolina Gynning rasar på alla som tycker att könsneutrala kläder är en bra idé och stör ihjäl sig på att Nour inte rakat sig under armarna. Blondinbella tycker att barn som klär sina barn färgglatt och icke-könsstereotypt spökar ut dem till påskkärringar, precis som Anita Schulman har tidigare rasat och över hen. “Hysterikorna” är inte dom man skulle tro att de är. Själv har jag aldrig skrivit inlägg där jag förfasar mig över hur andra klär sina barn. Ändå kommer människor in på den här bloggen då och då och är rasande, tycker att det är fånigt, att jag är rabiat för att min son har på sig klänning ibland och bär färgen rosa. Trots att det är han själv som gärna väljer klänningar att ha på sig. Det är ju världens skönaste plagg! Det tycker jag också – så varför skulle jag förbjuda honom att bära det? Men folk hänvisar till mobbningsrisken. Att inte utsätta barn för risken att bli retade. Vilket jag finner oerhört paradoxalt med tanke på att de enda som mobbas är de som kommer in här och kommenterar. Inga av våra vänner eller våra vänners barn bryr sig. De ser likadana ut själva.
Jag förstår inte riktigt det höga tonläget från många debattörer. Varför är de så arga? De har ju större delen av Sveriges befolkning i ryggen. De är helt normativa i sitt val att uppfostra barn och tänka kring kön. De är till och med ofta reaktionära och konservativa. Ändå går de i korståg mot den skara som som väljer att leva och tänka annorlunda.
Men hallå. Det är inte synd om er. Ni är inga offer. Ni är normen, ni behöver inte försvara er. Det finns en stor intolerans i samhället och det är ni som hoppar på alla som avviker från normen som står för intoleransen.
90 svar
Att CG är omogen har du svarat på idag….”klä ut sina barn till påskkärringar”! Hen är ett bra ord då man inte vill avslöja för mycket men att säga hen om en flicka eller pojke får mig att må illa…men det kanske inte är så här det ska användes till?
“Hen är ett svenskt könsneutralt personligt pronomen som kan användas på samma sätt som de könsspecifika pronomenen han och hon. Det föreslogs år 1966 av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidningmed hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomenhän] och har under 2000-talet fått större spridning.” Om du skriver eller pratar om någon som du inte vet könet på kan du säga hen. Hen körde för fort tex. Jag kan inte förstå hur ett pronomen kan uppröra någon, bara ett extra ord. Om du inte gillar det använd det inte.
Såvitt jag vet är hen inget svenskt ord och finns inte med i SAOL. Det är alltså inte korrekt svenska att använda ordet hen. Varför ska vi då envisas med att använda ordet när han och hon funkar lika bra.
Feminister menar att vi som inte vill använda ordet är rädda för förändring och för vad som kan hända våra barn och deras könsidentitet om hen används. Jag vill istället ställa frågan, hur kan man vara så rädd för att använda han och hon att man måste införa ett ord som inte existerar. Har man inte tillräcklig tillit till sin egen uppfostran av sina barn för att de ska vara trygga i sina roller som han eller hon. Vad är ni så rädda för?
Också läser vi en gång till vad som faktiskt står i inlägget du svarar på. Hen används när du INTE VET KÖNET. Min erfarenhet är att man oftast vet könet på sitt eget barn… Han/hon är ju jätteopraktiskt när man inte vet könet!
Skulle behöva ett ord för farmor/mormor och farfar/morfar med. Så kusinerna kan ha samma benämning av dem.
Självklart vet man det biologiska könet på sina barn. Det jag menar är att barnen borde vara så trygga i sina roller om vem de är att man kan kalla doktorn, sjuksköterskan och snickaren han eller hon utan att man behöver bli orolig för hur barnet påverkas. Det är där jag undrar över hen-förespråkarnas rädsla. Vad är ni så rädda för? Hur upplevde du själv din barndom? Blev du skadad över att ordet hen inte användes?
Vad gäller ord för gemensamma far- och morföräldrar så har jag aldrig sett det som något problem utan tvärtom. Se bara på engelskan där de har samma ord vilka problem det bidrar med där man aldrig vet om det är mammans eller pappans föräldrar det talas om.
Men om man ska träffa en doktor eller en sjuksköterska eller en snickare och man inte på förväg vet om det är en hon eller han? Då är väl hen ett alldeles utmärkt ord att använda!
För mig handlar det inte om att jag tror att vi blir skadade, får men av eller påverkas i vår egen trygghet av att använda eller inte använda ordet hen. För mig handlar det om att ta ett kliv bort ifrån antaganden om kön, till exempel att säga “han” om en doktor som du inte vet kön på, eller “hon” om en städare som du vet lika lite om. Jag har aldrig sett ordet användas om personer man vet kön på (frånsett personer som helst vi bli benämnda “hen”.) Det handlar för mig inte om att frånta kön eller tillhörighet utan om att sluta upp med begränsande antaganden där varje kön tillskrivs vissa egenskaper och tillhörigheter.
Hen är bara ett till ord i svenskan, ett ord som berikar och kan användas med respekt och på ett poetiskt sätt om man vill. Det har introducerats och det kan inte tas bort men du måste inte använda det om du inte vill. Diskussionerna kring ordet har nått oproportionerliga höjder och personligen tror jag att vi med alla dessa diskussioner egentligen vill åt något annat än just detta ords varande eller icke varande.
Men alltså… språket utvecklas hela tiden. Ord uppfinns där det finns behov för dem, och används det tillräckligt hamnar det i SAOL. Det är inte SAOL som bestämmer hur språket ska se ut, utan de speglar hur språket används; ibland tar det lite tid för SAOL att uppdateras i samma takt som språket utvecklas. Ska man leka att det inte är ett “riktigt” ord kan man ju säga precis samma sak om varenda ord som uppfunnits sedan tidernas begynnelse – för de är ALLA påhittade ord. Det faktum att folk använder det flitigt är i sig ett bevis på att det finns ett behov för det.
Ja, människors intolerans och respektlöshet mot varandra är ibland skrämmande! Tycker du annorlunda än “det normal”, eller som är “på tapeten” just då, så blir det ibland ngn slags utfrysning/mobbing.Vi har en lag som heter yttrandefrihet och religionsfrihet, det innebär att kunna uttrycka sin åsikt eller tro, så länge den inte anklagar någon eller hets mot folkgrupp/enskild individ. Även om vi tycker/tror helt olika om någonting, så ger det inte mej rätten att; frysa ut, mobba, vara oförskämd, hota eller ta till våld mot ngn som tycker ngt annat. Jag kanske inte accepterar, men jag måste RESPEKTERA en annans persons åsikter/tro.
Denna respekt måste visas från båda håll. Jag skriver i mitt inlägg här ovan att jag bemöts på ett respektlöst sätt när jag yttrar mina åsikter som är det du kallar “det normala”. Ömsesidig respekt är det bästa!
Enda anledningen till att Carolina Gynning rasar är att hon fått mycket kritik av feminister som anser att Gynning inte får inreda SIN dotters rum i rosa eller klä dottern i rosa kläder. Inlägget skrevs endast som en reaktion på kritiken Gynning fått angående hur HON vill dekorera SIN dotters rum. Om inte Gynning kritiserats från feminister hade hon aldrig behövs skriva det inlägget. Så som du skriver i inlägget låter det som att det var Gynning själv som tog upp debatten och kritiserade när det i själva verket var tvärt om. Har märkt i tidigare inlägg att du också gjort liknande missvisande antaganden om Blondinbella (dock inte i dagens inlägg där jag håller med dig) där det känts som att du vill missförstå henne för att sedan ha någon att kritisera.
Själv håller jag ofta tyst om vad jag tycker då jag är rädd att få fräcka kommentarer från feministmaffian som alltid anser sig ha “rätt” och ser ner på oss som inte alltid klär barnen könsneutralt eller använder ordet hen.
Åh vad jag håller med Clara!
För att inte tala om hur aggressiva de män som mest högljutt kritiserar feminister för att vara rabiata är…
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Åh va du är härlig och vettig. Jag håller helt med dig, personer som ska rasa över att någon bara inte gör eller ser ut som exakt alla andra. Det är väl en sak om man skriver ” idag ska jag slå mina barn för att dom inte lyssnar” varsågod och rasa. Men folk måste sluta döma och ge sig själva rätten att tycka så jävla mycket.
Jag tycker att du pekar på ett större problem i dagens debatt. En sida av debatten (låt oss kalla dem “anonyma PK-kritiker”) driver argumentet att motståndarsidan (“feministerna”) har enormt stort mediautrymme, tolkingsföreträde, att man får ngt slags straff om man tycker annorlunda, osv.
Feministiska åsikter FÅR mycket utrymme i t.ex. DN, SVT, Aftonbladet, Sveriges Radio. Och för den som bara varit vanlig och obetänksam kan det säkert kännas som ett straff att plötsligt få sina åsikter eller sitt bruk av rosa (som kanske inte ens var genomtänkta från början) granskade, ifrågasatta och teoretiserade kring. Men som du skriver, i verkliga livet är feministerna ändå i minoritet och normen ser helt annorlunda ut.
Det stora problemet är att “anonyma PK-kritiker” lyckas övertyga om att det ser ut såhär, och det är ju det som gör att BB, CG m.fl. tror att de slår ur underläge när de försvarar normen.
Samma problem dyker upp i andra debatter, t.ex. när man talar om integration och “anonyma PK-kritiker” bombarderar kommentarsfälten med “men så får man väl inte tycka i det här landet”. Där är de kanske inte normen (hoppas inte) men det är samma fenomen, man bygger upp en bild som inte stämmer för att man ska kunna slå ur underläge. Kontentan blir att HBT-personer och papperslösa behöver häcklas som man häcklar en makthavare, vilket ju är helt absurt.
Jag håller med dig! Tycker dock att Clara ger en missvisande bild av CG då hon säger att CG rasar mot alla som tycker om könsneutrala kläder. Enda anledningen till det är att hon själv, alltså CG, blivit påhoppad av feminister tidigare för hur hon vill uppfostra sitt barn. Hon gör inte ett inlägg om att “försvara normen”, utan inlägget är en reaktion på all kritik hon får från feminister som inte gillar rosa kläder på tjejer samt ett rosa flickrum. Det hade varit skillnad om CG helt oprovocerat hade rasat på feministerna.
Jag håller med CG här. Hade jag fått en massa kritik på min blogg om hur jag uppfostrar mina barn, då hade jag också blivit rasande, oavsett om kritiken kom från feminister eller, som du kallar dem, anonyma PK-kritiker.
Nu läser inte jag CG:s blogg så där är jag oinsatt men visst, det finns tillräckligt många feminister aktiva på nätet (och twitter/instagram) för att de ska upplevas som en majoritet eller stor grupp. Sedan kan jag, helt utan att veta fakta, undra om inte CG fått många (fler) kommentarer som försvarar hennes färgval? Det brukar ju vara så att två kritiska kommentarer bland 100 positiva upplevs som “jaha nu är man påhoppad”, och det gäller ju åt båda håll (alltså både för en bloggande feminist och en bloggande normförespråkare). I det här fallet blir det intressant eftersom det handlade om vem som är i underläge och vem som uppfattar sig som i underläge. Den som får 100 “snyggt, var köpte du rosa tapeten?” och upplever ett färre antal feministiska ifrågasättanden som ett stort påhopp har i min värld fallit för “anonyma PK-hatares” verklighetsbeskrivning. Men som sagt jag har inte fakta, det kanske verkligen var övervikt på kritik. Sedan får man såklart svara på kritik från ett fåtal på sin egen blogg om man vill det men jag tycker att man ska vara lite försiktig med det eftersom det faktiskt blåser upp kritikernas åsikter. Särskilt om det handlar om åsikt mot åsikt och inte om att rätta till missuppfattningar. Det är sällan man ser någon formulera sin åsikt så mycket bättre på andra försöket att man byter ståndpunkt eller ångrar att man framförde kritik.
Och vad spelar det för roll om CG får mer kommentarer som försvarar hennes färgval. Vart går gränsen för hur många negativa kommentarer man ska få innan man ryter ifrån? Jag har läst många av de negativa kommentarerna och de är inte särskilt snälla.
Det som från början gjorde mig mest upprörd var egentligen hur Clara kallar CG för arg och rabiat och länkar till ett av CG:s inlägg där CG ryter ifrån pga många feministers påhopp. Tycker alltså att Clara ger en missvisande bild av CG. Visst kan det vara så att Clara har rätt om CG, men då får hon länka till ett relevant inlägg från CG blogg och inte till ett där det är feministerna som varit, som Clara kallar det, arga och rabiata.
Ja!!!
Gynning ger ju inget exempel på kommentarer i sitt inlägg…?? Har någon verkligen tyckt att hon ska “klä barnet i svart och döpa det till Kim” eller är det hennes sätt att reagera på att hon inte har en aning om vad folk pratar om och hon är ovan att få kritik? Jag förstår det inte. Jag håller helt med Clara om att det oftast är uttalade antifeminister som är som mest hysteriska.
Jag har ALDRIG stött på en feminist som sagt att barn ska kläs “könsneutralt” eller att barn ska “tvångsneutraliseras” eller att alla ska påtvingas ordet “hen”. Tanken är ju löjeväckande! Hysteriska antifeminister har oftast stött ihop med något som de inte förstår (jämför offentlig amning eller bara bröst i badhus) och sen börjar de ropa och härja utan ett uns till perspektiv.
Hur blev det så hemskt i den här världen, att folk är så låsta i sina könsroller (eller det som de TROR är könsroller) att de blir upprörda så fort nån bryter normen? Varför saknar så många baskunskaper om exempelvis kultur vs. biologi? Eller är det klassiskt kvinnohat som är boven?
väldigt klokt, som alltid av dig clara!
tycker det är så hemskt när vuxna människor refererar till mobbningsrisken, som att det är den som är mobbad som skall anpassa sig för normen. det är upp till vuxna att lära sina barn tillräckligt mycket power, självkänsla och lika värde för att de inte ska mobba! inte samma sak, men samma konstiga logik som att det är kvinnor som inte ska vara utmanande undgå att bli våldtagna när det fanimej är männen som borde förstå att de inte ska våldta. när skall tankeskiftet ske i detta? undrar så..
Jag undrar en liten sak. När ska vuxna fatta att det är på grund av dem som barn mobbar varandra? När ska de fatta att det är deras förutfattade meningar, om till exempel klänning på pojkar, som gör att deras barn också får dessa förutfattade meningar? Det är först när vi kommer till rätta med mobbning bland vuxna som vi kan komma till rätta med mobbning bland barn. Alla människor har nog åtminstone någon förutfattad mening om något, men om vi lägger dem åt sidan när vi pratar med barn kanske barnen kan få växa upp i en öppnare värld och tycka att även det ovanliga är normalt. Jag ska i alla fall kämpa för det! Gör det ni också!
Men det är väl det som är grejen, att de är normen och att de försöker försvara sin position till varje pris. Men ja, det blir ju mer än en aning töntigt.
Äntligen tar någon offentlig och klok människa upp problematiken relaterat till den samhällsmodell de flesta av oss “köper” och alldeles för enkelt lever efter. Utan att ifrågasätta.
För ett år sedan började jag må mycket dåligt. Jobbade heltid som lärarvikarie (pluggade också till lärare men hade ett studieuppehåll under denna tid). Jag började halv åtta på morgonen, vinkade av min klass vid 13.30 och sedan väntade timmar av rapportering, planering och uppföljning. Jag kom hem, slängde i mig någon mat och somnade tidigt för att sedan vakna tillika tidigt och på detta vis fortsatte det fram till dess jag vaknade och inte kunde röra kroppen. Jag trodde jag hade fått en hjärnblödning men min läkare fastställde att stress av orsaken och utbrändhet blev diagnosen.
Efter denna händelse har jag funderat mer än tidigare på hur dysfunktionellt vårt samhälle är. Människor är sönderstressade redan som barn och ingen hinner ifrågasätta varför.
Nu har jag levt på mindre än existensminimum från min sjukpenning. Har klarat mig på 7000:- i månaden vilket har varit oerhört tufft. Dock har jag aldrig känt mig friare. Älskar friheten – att kunna gå långa morgonpromenader utan att stressa till jobbet kort därefter. Att kunna äta en måltid och inte behöva svälja maten otuggad. Jag kan njuta av en kopp te, men inte behöva bränna sönder tungan på köpet.
Imorgon börjar jag arbeta igen. Men! Jag har bestämt mig för att inte arbeta heltid – det ger mig ingen livskvalité. Pengar behöver jag inte i den mängd jag tror. Jag kommer definitivt inte återgå till lärarutbildningen eller dess yrke. Min tid är värd mer än att låta enformiga och snåla samhällsnormer bestämma. Mitt liv kommer inte någonsin mer gå ut på att arbeta. Aldrig!
Vad klok du är! Jag blir väldigt berörd av din historia – smärtsam och hoppfull på samma gång. Har själv tidigare haft en mycket stressig arbetssituation som gjorde mig sjuk, om än inte lika allvarligt. Önskar dig all lycka till med att leva det liv du vill och mår bra av! <3
Du skriver om de som kritiserar och kommenterar dina val. Det gör Carolina Gynning och Blondinbella också. Du kanske inte har läst deras kommentarsfält, men jag uppfattar inläggen från CGs och BBs håll som direkta reaktioner på ganska otrevliga kommentarer som de fått på de egna val de gjort. De blir irriterade precis som du blir irriterad. Att Blondinbella sedan drar alla “rabiesfeminister” över en kam i sin reaktion på kommentarerna är däremot onödigt.
“Vilket jag finner oerhört paradoxalt med tanke på att de enda som mobbas är de som kommer in här och kommenterar. ”
Vad menar du, jag förstår inte syftningen? Att de som kommenterar i bloggen blir mobbade eller att de är mobbare? (Misstänker det senare dock).
Grejen är att mobbningen kommer från barn som lärt sig av sina föräldrr att det är konstigt eller fel att inte klä sig könsstereotypt. barn lär sig sällan fördommar på egen hand.
Så bra skrivet! Kritikerna kan skrika sig blåa över ordet “hen” (istället för att helt enkelt inte använda det) och icke-normativa val som andra gör utan att störa någon. Tänk om kritikerna kunde lägga den energin på att hjälpa eller lyfta sådant de tycker om istället. De får gärna ha sina åsikter men varför ständigt lägga sig i andras val som de ändå inte är intresserade av?!
Tack för en fin och klok blogg!
Heja Clara!!
Åh ja! Precis!
Åh vad jag håller med dig Clara!!
Precis! Till er som drar mobbningsargumentet för att barn inte ska klä sig könsnormativt: Sluta uppfostra mobbare! Sluta att prata om yta och kön! Sluta berömma/bedöma barn efter utseende! Sluta prata om kalorier och valkar inför era (våra) barn!
Människor har blivit som hyenor i andras privatliv. Vill inte feminister raka sig under armarna, så vadådå….. ingen skall väl slicka dem i armhålan eller lukta där? Vill man pryda sina döttrar som porslindockor, fine…… då slipper man iallafall kalla babyn för HEN när man skall berömma outfiten. Själv hatar jag ordet HEN. Snart får barnen inte döpas till namn utan kommer att få siffror för att inte tillhöra kön. Vart fan är vi påväg någonstans? Låt barnen leka med vad fan de vill och låt föräldrar klä sina barn i vad de vill. Mobbare kommer i alla tider att hitta andra saker att mobba barnen för. Ingenting i samhället går ihop längre. Har inte människor annat för sig än att kommentera andras val i livet? Lev era liv som ni vill så blir allt lättare. Skulle kunna skriva ett långt inlägg men orkar fan inte bland mig i andras liv när jag själv har annat vettigt att lägga mitt intresse på. På tal om annat, älskar din blogg ♥
http://www.kvartettmamman.blogg.se
Ingen människa är en ö
eh? “Snart får barnen inte döpas till namn utan kommer att få siffror för att inte tillhöra kön.” vad menar du egentligen med den meningen? och vad säger du om namn som Kim? Robin? eller varför inte Maria?
Åh, jag tror jag älskar dig! håller med till 100% och undrar detsamma, varför denna ilska, varför känner de sig så angripna av oss som väljer annorlunda, varför denna snäva syn på hur saker ska vara…
men det är ju ganska komplext detta med normer, inte så bara att man kan bryta mot normer på ett sätt utan på flera och det handlar inte bara om att bryta mot normer. En normkritisk feminist får ju kanske sneda blickar om hennes pojke inte har klänning, till exempel. Det finns normer inom alla områden och inom alla områden finns det människor som är mycket omedvetna om att de upprätthåller och skapar nya normer och villkor för hur de tänker att livet bör levas.
Mobbingargumentet är det dummaste jag vet, för mobbing har funnits i alla tider, oavsett vilka normer som råder. Jag var mobbad, trots att jag lekte med “rätt” leksaker för mitt kön, trots att jag hade “rätt” kläder för mitt kön. Vi kan aldrig vaccinera våra barn mot mobbing, så att dra fram det gamla uttjatade argumentet i tid och otid som en anledning till att inte klä sitt barn genusneutralt, det köper jag bara inte.
HAHAHAHA vilket underbart inlägg! Fortsätt med avslappnad attityd Clara. Helt rätt! Keep up the good swag 😉
Men du låter din son få vara ett barn, låt honom få vara de & experimentera med kläder som han vill så länge han vill. Jag upplever att barn i dag inte alltid får vara BARN utan många klär ut dem till små vuxna. Får de välja själva kläder som de trivs & vi berömmer dem så tror jag deras självkänsla stärks. De kommer hur som helst en dag ut i verkligheten, kanske vill de då vara som normen eller kanske de känner sig trygga i sig själv & vågar ha sin egen stil, vad de nu kan va?herre ge, de är ju bara kläder, huvudsaken inte barnen fryser! Bra blogg!
Bravo! Heja heja!
Till alla som lägger så fruktansvärt mycket energi på vad barnen har på sig vill jag säga skaffa tre barn av olika kön, ha ett jobb du ska iväg till på morgonen så du har en tid att passa. Då är du glad bara barnen är mätta, rena och påklädda i tid. Vem som har den rosa mössan eller de blå stövlarna är ett mindre bekymmer.
Klara du är så himla vis och smart! Allt du skriver är klockrent och precis det där jag tänker fast inte får ner i skrift! Låt barn va dom de själva vill vara
Clara, tack för att du är så klok och bra, och för att du engagerar dig!!!
Jättebra skrivet, du sätter huvudet på spiken som alltid! Du inspirerar verkligen!!
Att avvika från fårflocken är inte alltid populärt eller utan motstånd. Människor känner rädsla för det som de inte förstår sig på. Genuskodning har funnits i många samhällen så länge…alldeles för länge! Här i Malaysia är könen så extremt uppdelade fortfarande. Går jag in i en barnaffär här vill jag inget annat än att kräkas över allt rosa och princessaktigt som säljs till flickor, samt allt blått och vapenleksaker som säljs till pojkar. Samtidigt får det jättestora reaktioner om någon väljer andra kläder till sina barn. Trots att det som du nämner Clara, är princessorna och vapenpojkarna som är normen och majoriteten här. Jag tror att människor som reagerar så starkt på utstickare och de som vill lämna fårflocken är otroligt rädda för förändring. Jag tror att vissa människor känner stor ångest inför förändringar, oavsett de är bra eller dåliga. Och människor som klär sina pojkar i klänningar står för ett samhälle i förändring. För det är inte så samhället har sett ut. Men många av dessa föräldrar kanske inte alltid gör det för att vara politiska, för att de vill förändra eller ens reflekterar så mycket över det. De är bara människor som inte är rädda för förändringar helt enkelt! Vissa pojkar har även storasystrar som är deras största idoler. Dessa pojkar vill ju bara vara lika coola som sina systrar och vill vara, klä sig och se ut precis som dem. Hur kan det vara upprörande? För mig var det tvärtom. Min storebror var min stora idol och jag ville vara precis som honom i allt. Skillnaden var att det var mer ok för mig som flicka att vara lite pojkaktig. Jag antar att det inte hotade normen lika mycket. Att det inte stod lika mycket för ett samhälle i förändring eftersom det inte är kvinnorna som är sedda att förändra samhällen. Detta otroligt fina och ärorika uppdrag ligger hos männen. Och hur skulle det då se ut om mannen hade en klänning på sig?
Du har väldigt många bra inlägg Clara. Alltid lika intressant att läsa!
http://fikapenang.blogspot.com/
Ännu ett KLOK och bra skrivet inlägg från dig Clara! Go girl!
Bra formulerat och klokt tänkt! Vad det gäller ordet hen så har jag själv svårt att använda mig av det, men det är jag det.
http://cajsawarg.blogspot.se/ ( självdestruktiv dotter )
Tja, kanske det, men varje gång jag hör/ser det här argumentet mot ordet hen tänker jag att vi verkligen inte borde låta vårt språk svenska begränsas eller bestämmas av engelskan. Många svenska ord finns i andra språk men då med andra betydelser och likväl används dessa ord ohejdat i det svenska sammanhanget. Jag förstår inte varför hen skulle vara annorlunda.
Jag hade kunnat hålla med det här argumentet om ordet var höna, men det är det ju inte…
Nåja, sidospår.
Fast om en inte vill använda hen som pronomen för att det betyder höna på engelska, så finns det väl massor med andra ord en då inte heller borde använda. Som kock, hur fint är det egentligen att säga, när vi vet vad det betyder på engelska?
Känns inte som ett hållbart argument att säga hen=höna.
Jag tycker det är lite roligt, eller vad man ska säga, att han och hon på bilden ser så extremt stereotypa ut. Särskilt att mannen har en hammare i handen som han inte riktigt verkar veta vad han ska göra med, den bara finns där liksom. Och att kvinnan som ett av sina kännetecken står på ett ben. Ju mer jag tittar på den här bilden ju roligare blir den. Fast kanske inte riktigt så som det var tänkt.
Sagolikt klokt!
Haha, vilket härligt klockrent inlägg! Tänker särskilt på hen-debatten där vi som är för betraktas som galna, arga och rabiata. Ändå har jag aldrig sett en hen-förespråkare skälla på någon som istället skriver hon/han. Testa däremot att använda ordet hen i valfritt diskussionsforum. Du får garanterat minst en förbannad kommentar om att det finns minsann inget ord som heter hen, det finns hon eller han och så ääär det bara!
Jag använder gärna ordet hen men bryr mig inte ett skit om någon annan istället vill säga “hon eller han”. Jag kommer klä mina framtida barn könsneutralt men tänker inte klaga på de som väljer att klä sina könsstereotypt. Jag får/kommer få skit för detta, men ändå är det jag som ses som rabiat och arg? Jag begriper mig inte på människor som lever enligt normen och så gott som aldrig ifrågasätts men ändå tycks se det som en personlig kränkning att inte alla lever exakt som dem.
Grymt bra skrivet, håller verkligen med dig!
Jag har läst lite kommentarer och sett att en del verkar missförstå lite vad meningen med “hen” är. Det är ingen, vad jag vet, som sagt att vi ska ta bort hon och han och säga hen till alla människor. Det är ingen som sagt att vi inte längre ska ha män och kvinnor. Att alla ska bli könslösa.
Om ni tror så, förstår jag varför ni är så upprörda.
Men grejen med hen är dels att istället för att skriva han/hon hela tiden i texter, så kan en enkelt använda sig av hen istället. Hur bra som helst tycker jag som studerar!
För det andra är det bra att säga hen när en pratar om någon en inte vet könet på, exempelvis en läkare som en har en tid hos. Istället för att säga “jag hoppas att han eller hon är bra, så kan en istället säga: jag att hoppas hen är bra.”
Men det främsta skälet (tycker jag) till att hen är ett oerhört bra och viktigt ord, är för att människor som inte identifierar sig som män eller kvinnor kan använda sig av hen som pronomen. Jag är intergender och mitt pronomen är hen, så det betyder jättemycket att det finns ett pronomen där jag inte behöver definiera mig som man eller kvinna.
Jag vill att hen ska bli mer accepterat. Jag vill inte att alla ska tilltalas med hen som pronomen, utan jag vill att det ska bli accepterat att de som vill använda hen som pronomen om sig själva, ska få göra det utan att stöta på massa hat pga det.
Om ni fortfarande är hatiska mot hen som pronomen, så förstår jag faktiskt inte er. Jag kan förstår att en själv inte vill använda sig av hen och det behöver en såklart inte göra om en inte vill, förutom om du möter någon som vill att du ska säga hen till denne. Då måste du respektera det.
Jag förstår inte hur ett sådant litet ord kan skapa så mycket hat, när det finns så mycket annat hemskt som sker i vår värld.
Jag förstår faktiskt inte hur människor kan lägga så mycket energi på att hata något som hjälper så många människor. Det går inte ihop i mitt huvud.
Var glad istället för de människor som hen hjälper. För jag lovar att det lilla lilla ordet, är oerhört värdefullt för många, inklusive mig själv.
Och lika illa som du tycker att det är att någon säger fel pronomen till dig, kanske säger han om du är en hon, lika illa känns det om någon säger han eller hon till mig, fast jag förklarat att hen är mitt pronomen.
Så tänk på det och sprid kärlek istället för hat!
Du ifrågasätter så bra sådant som är självklart för många och ditt vridande och vändande på företeelser gör att vissa saker blir så uppenbara att de måste förändras!
Hej Clara!
Jag har precis tittat på ditt avsnitt av De obekväma. Du är en stor inspiration för mig. Tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt liv.
I will write in English because I experss myself better.I don’t Think this is totally ok, to make a boy wear some kind of clothes. Even when you explain your reasons very and well structured we live in a society that some “standarts”, ” common ideas” are still followed by most of us. That means that we are culturalised human beings. The same way that in India a sijkh wraps a white cloth around a boys’s hair like a tiny bonnet I can not imagine makings a a boy in Spain wear it because everybody will look at him as a strange person. It just doesn’t go to the environment and it’s weird and it means nothing. ( It’s different if the same item is used for fun and when the kids are playing, then they can do whatever thay want) . The same way I think it’s not acceptable the burka because it’s like a prison, I wouldn’t like a boy that knows and feels himself as a boy to wear a dress only for the pleasure of being a cool modern mom taht doesn’t whats to “put” him in a stuck gender. Nor even heels, pearls and sexy underwear to Little Girls like the dolce gabanna publicity that was so much commenets a few years ago. Still I believe that some things are wrong and not all is ok.
På vilket sätt tror du att Claras barn “knows and feels himself as a boy”? Vad tänker du att det innebär att “känna sig som en pojke”? Skulle jag gärna vilja veta…
Elin, I have no idea if he already “feels him self” as anything, but from the moment that he is born with a peinis and the parents call him a a boy, the reasonable and the most 2usual” is that he starts his Life thinking that he is a boy. The identity if is not born with it, may come later or maybe never Sorry Sofia if I offended you with my English. I apollogise, actually I speak 6 different languages ( italian, spanish, Swedish, french, english and catalan) so it may come to a crossing with the spelling sometime.
You are not doing a great job in expressing your self in English either…spell check next time perhaps
Det kan vara så att engelska inte är hennes förstaspråk heller. En trevlig ton från din sida hade inte skadat. Några stavfel kan jag leva med.
What about a person in a wheelchair, a person who is hearing impaired or someone with cerebral palsy? They also look different. If you teach your children not to respect others for the solemn reason that they are different, they will grow up small minded. In Germany in the 1930’s there was a strong conviction shared by many, that the ones who didn’t fit the mold of a pure German lost their rights to live – maybe not that different from when Franco was the head of Spain. I hope that society has evolved and become more considerate, not the opposite!
HEJA HEJA CLARA! Håller med dig fullt ut 🙂
Bra skrivet! Jag skulle vilja säga att alla som bryter mot normer blir lite mobbade, oavsett vad det handlar om. Många människor är helt enkelt rädda för människor som vågar vara annorlunda.
Ja! Har också tänkt på hur hätsk debatten är i Sverige, och hur det är de som gör som normen som gormar mest! Här, där jag bor i Berlin, är det både väldigt konservativt och samtidigt himla alternativt (queerföräldrar, punkstil på både barn och vuxna, pojkar i prinsesskläder på dagis etc). Alla typer finns, alla lever sida vid sida utan att det görs någon större grej att det tycks olika.
Att vara förälder och använda argumentet att man blir mobbad om man avviker från normen är ju att indirekt säga att det är ens egna “normen” barn uppfostras till att bli mobbare. Man kanske helt enkelt som förälder ska vara aktsam på vad man ger av sig själv till sina barn. “Barn gör inte som vuxna säger utan vad vuxna gör”
Ang att man skulle bli mobbad för att vara annorlunda så vill jag citera en låttext från The Ark’s “Father of a son” som jag tycker är så himla bra!
“And you’re totally fogged in your head
If you were serious right now
When you said
That “it’s because
They will be bullied in school”
‘Cause that means you let the bullies set the rules”
Människor är rädda i början för det som är annorlunda eller som står ut men någonstans måste man ju börja, men vi kan ju inte låta mobbarna sätta upp reglerna 🙂
Bra skrivit!
ALLTSÅ ÅÅÅÅÅH, Clara, du är verkligen så oerhört begåvad i att sätta ord på saker och ting och förklara det tydligt och konkret. Du är så bra.
Mina barn får klä sig hur dom vill inne och ja, det blir ofta väldigt könsstereotypt när barnen väljer. Ytterkläderna däremot köper jag efter vad som är mest praktiskt och ekonomiskt. Könsneutrala färggranna kläder gör att barnen syns bra ute och är lätt att ärva mellan olika barn och där med också lätt att sälja begagnat. Så är det bara! Det känns oekonomiskt att göra på något annat sätt då ytterkläder är så pass dyrt. Allt är alltså inte valt med en politisk baktanke, men det kan väl inte sådana rikknösar som Blondin Bella, Schulman och Gynning förstå.
Du är fantastiskt duktig på att skriva om angelägna ämnen. Det känns hoppfullt att läsa och är en skön motvikt till alla ytliga bloggar.
http://hyrestanten.blogspot.se/2014/04/tatt-varre.html
Har inte läst alla kommentarer, så med risk för upprepning: Varför ska vi skydda våra barn från att bli retade istället för att lära våra barn att inte retas? Är inte det mycket bättre? Att alla får vara precis som de vill och bli accepterade för det. Precis lika mycket som jag tycker att offentlig amning egentligen är en icke-fråga så tycker jag att hela genusdebatten är det. Om alla bara slutade bry sig i alla andra så är problemet ur världen. Bara extremt synd att det inte är så i verkligheten.
Jag håller helt med dig. De är de konservativa som hörs mest. Vill din son ha klänning tycker jag det är helt rätt att låta honom bära klänning.
Man skall ge barn möjligheter, inte begränsningar. De ska få lov att hitta det som de tycker om, hitta sig själva oavsett vem det är.
Barn vill göra som sina föräldrar, syskon, kompisar. Så länge det inte skadar någon ser jag inte felet i det.
Det är vuxna människor som lär sina barn att annorlunda skall retas/förlöjligas.
Noen ganger er du sånn lagom kul. Og noen ganger elsker jeg deg. Som nå.
Heja clara!!
Hurra vad bra skrivet Clara!!!!!!!!!!!!!!!!
Word (har jag sett att ungdomarna skriver)
Hej. Jag brukar aldrig kommentera men måste det nu. Så jävla bra skrivet! Precis så tänker jag också men kan inte formulera mig så bra i skrift.
http://bmformopyssel.blogspot.se
Det är precis så som du skriver. De personer som utgör normen är också de som opponerar sig mot olika försök att inkludera fler i vårt samhället. Det är som om jag som INTE är synskadad skulle ifrågasätta att vissa områden behöver vitmarkeras med motiveringen att JAG minsann inte tycker att det behövs, utan att jag är nöjd med hur den offentliga miljön är utformad – det är helt galet!
Jag stöter ofta på detta eftersom jag är vegetarian, och därmed inte norm. Att jag gör det av omsorg om människor i den 3:e världen, om miljön och nästa generation borde ju anses som något positivt, då det inte medför någon skada, snarare tvärtom, MEN det upplevs ofta som oerhört provocerande – också helt galet!
Så otroligt bra skrivet!
Håller helt med dej Maria, det ska vara ömsesidigt! Min formulering kanske blev lite otydlig, jag menar att vad man än tycker eller tror på vare sej det ät “normalt” eller inte ska det bemötas med respekt.
Tips för föräldrar för hur de kan leva mer jämställt, allt samlat i en bok.
Läs mer på bloggen:
http://detlosersigjamt.blogspot.se
Heja Clara!
modemanifest.blogspot.com
Du är så förbaskat bra. Och nej, barn vet inte vad som är Stereotypt förrän då de vuxna väljer och pränta in detta i deras huvuden..!
Så himla bra!
Hej Clara! Som vanligt har du mycket att tillföra en intressant debatt! Här är ett utdrag ur mitt blogginlägg på http://www.bjornensover.se/?p=307 Hoppas att jag kan inspirera dig till fler spännande inlägg! Må gott! Anna
“….Frågan är då, om man nu ska delta i den ganska infekterade genusdebatten, om lilla M far illa av att leka och sova i ett rum som inte är i hennes favoritfärg? Är jag en dålig mamma som inte river ut allt det gul/gröna till förmån för en kaskad av blåa toner? Eller om vi vänder på det – är det skadligt för vår dotter att bära blåa sandaler och sparka på en blå fotboll som även pojkar gör? Jag kan känna att debatten ibland spårar ur och inte berör det som är viktigt nämligen våra barns hälsa. Att bära en blå blus gör vår dotter lycklig. Samtidigt så leker och sover hon alldeles utmärkt i sitt rum som är inrett efter min smak och inte kanske nödvändigtvis hennes. Hon är en harmonisk, social och glad liten tjej som alltid är på humör för busiga upptåg. I mina ögon är allt detta friskhets- och trivseltecken. Min slutsats är därför att om man tillhandahåller ett kärleksfullt hem där man med ett öppet sinne möter barnets utveckling och intressen och i den mån det går håller fördomarna borta så borde det gå alldeles utmärkt för barnet i framtiden. Förse barnet med kärlek och kunskap så löser sig nog resten! Eller som Astrid Lindgren sa:
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Astrid Lindgren i ett inlägg i en debatt om barns rättigheter (hämtat från http://www.astridlindgren.se)
Amen! 🙂
Sjukt bra skrivet!