Septemberbestyr

Älskar verksamma dagar som den jag hade igår. Jakobs mormor Elsa var här och lekte med Bertil hela dagen, våra grannkompisar kom och fikade, massa olika ungar i grannskapet hälsade på och matade hönsen och lekte. Och själva stökade vi mest omkring och höstfixade. Det är ju mycket som ska ordnas inför vintern så man behöver inte precis gå sysslolös! Och jag gillar verkligen känslan av att vara i ett sammanhang. Att vi lever och verkar här hemma och att livet är det som pågår här, ingen annanstans dit vi måste jäkta iväg.

September är ju verkligen syltandet och saftandets månad – och därmed också en slags högtid för mig som älskar sånt. Vi fick en laddning äpplen av våra grannar som jag tog reda på.

Jag bakade en äppelpaj med ett krämigt vaniljtäcke ovanpå och torkade äppelringar och gjorde äppelmos.

Lillebror hängde i köket med mig medan jag syltade och saftade – bättre sällskap än Folke finns inte att uppbringa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

54 kommentarer på “Septemberbestyr”

  1. Vilken underbar livsstil ni har, Clara! Och så kul att få veta vilket namn ni valt till minstingen:)

  2. Folke var ett jättefint namn. 🙂 skönt att september betyder något annat än hösttråk också. 🙂 här hemma har vi en massa kalas alltid då, och fullt av värme från vänner och släkt! 🙂

  3. Härligt med alla septemberbestyr! Måste bara säga att jag gillar namnet Folke skarpt! Min sexåring heter samma sak 🙂

  4. Åh Folke! Det är ju så fint det namnet. Passar jättebra ihop med Bertil. Ni ser ut som ni kunde varit tagna ur ett mysigt julreportage på den sista bilden med tanke på de härligt röda kläderna 🙂

    Kram /iris

  5. Jag tycker ju också det är jätteroligt att ta tillvara på allt som odlandet ger (och det är inte lite!) men nu när jag haelt slutat med socker, så är allt så mycket svårare! Det blir inte mycket saft, sylt, ättiksinläggningar och liknande då. Infrusen must, infruset mos… Fokus på frysen, alltså. Synd, men det är ju oavsett härligt att kunna äta av sitt egenproducerade så stor del av året som möjligt!

  6. Åh Folke, som vår underbare katt! Ett fenomenalt fint namn både både människor och djur, tycker vi. 🙂

  7. Åh Folke hette min adoptiv gammelmorfar (min mormor var adopterad) som dog i februari. Det är ett sånt fint namn.

  8. Å, det här var ju en lite mer romantisk söndag än den jag just beskrev på bloggen, som började med att jag vaknade på en soffa i Bagarmossen… Men nästa höst har vi det lika fint som ni!

  9. Åh, en liten Folke! Ända sedan du avslöjade att han var en liten pojk som började på F har jag tänkt på honom som en Folke. Namnet verkar passa honom så bra, och Bertil och Folke låter så fint ihop!

  10. Alltid så fina bilder! Så gott med äppelmums! Och så fina namn på pojkarna! <3 Hösthälsning från Helsingborg!

  11. Åh, jag bara älskar namnet Folke! Min son heter Tryggve och jag hade gärna haft en liten Folke om vi får en till pojk. Min man tycker dock att Tryggve och Folke klingar alltför lika…jag blir så ininspirerad av att läsa om era hushållsbestyr! Längtar tills vi någon gång i framtiden kan flytta till hus på landet.

  12. Hej, jag måste bara fråga var din kjol kommer ifrån? För jag har en nästan exakt likadan förutom att min är rak nedtill men din ser ut att ha någon form av volang eller vad man skall kalla det.

  13. Älskar oxå hösten..Folke är ett fint namn. Måste fråga vad det är för fin kjol och kofta du har på dej..Himla fint!!

  14. Kände på mig att det var en Folke när du skrev F! Liksom jag kände på mig att Bertil var just en Bertil när du skrev B i början. Lustigt! Fina namn på fina barn 🙂

  15. Vilket fint inlägg, härliga höstbilder av mysiga sysslor! Och Folke och Bertil, så bra de passar ihop namnen <3

    Kram Elin
    mellanskogochgard.blogspot.se

  16. Så härligt att läsa om människor som lyckats skapa det liv som passar dem bäst. Det ger hopp om att vi också ska kunna göra det så småningom. Att leva som man lär är nog bäst för självkänslan och lugnet ändå.
    Tack för inspirationen och grattis Folke till offentlig-görandet av namnet!

  17. Måste bara få fråga – blir du aldrig rastlös av allt syltande och pysslande hemma? Jag är ofta hos min farmor och njuter av att hon fortfarande har ett levande och varmt kök, och hus, men jag skulle aldrig ha tålamod själv. Hur står du ut?

    1. Rastlös, det är ju precis tvärtom:-) Känner jag mig rastlös hemma är det bara att sätta igång med något i köket samtidigt som jag lyssnar på något bra radioprogram. Hur menar du?

      1. Jag menar helt enkel att jag blir rastlös av att vara hemma, och att jag inte känner mig botad av att jobba med hushållssysslor. Vi har den uppdelningen att jag är hemma och sköter barn och det mesta som ingår i hushållsarbetet, och tills nu har jag trivts väldigt bra med det. Min x-man och jag hade en annan uppdelning, vårt förhållande tog slut för att jag valde att låta min bror (som har en funktionsnedsättning) bo ed oss. Nu har jag en ny man och vår arbetsfördelning ser annorlunda ut, mycket p g a att min bror behöver mig hemma. Det är mitt val, och min man är ofattbart förstående. Men jag börjar känna mig mer och mer rastlös, och hushållsarbetet går mig på nerverna. Kanske är hela situationen för svår, trots allt, men jag ser ingen annan lösning. Det känns som om livet, det verkliga, pågår där ute och jag är fången här hemma, utanför den egentliga verkligheten. Det känns svårt, och när Clara beskriver att hennes liv är det som pågår hemma, och att det är där hon har sitt sammanhang, undrar jag hur hon bär sig åt eftersom jag önskar av hela mitt hjärta att jag också kunde känna det så. Jag vill så gärna skapa ett hem, känna att det är mitt sammanhang, att det här är mitt liv, men lusten och gnistan fattas mig. För mig känns det som om jag berövat mig själv mitt sammanhang, som om livet pågår där ute, utan mig. Svårt.

        1. Jag förstår hur du menar Ninna och jag kan tänka mig att i ditt fall kanske just att få komma utanför hemmet och få lite ny frisk luft vore skönt. Du gör något fantastiskt med din bror och dina barn men det är klart att du kan behöva någonting annat emellanåt för att verkligen orka. Jag tror att kontraster är bra. Det är inte alls konstigt att du känner som du känner – att b a r a gå hemma skulle inte heller jag vilja. Det är ganska ensamt och slitigt på sitt sätt. Jag är visserligen hemma men jag jobbar också mycket utåtriktat. Och jag tror att det är det som gör att jag också uppskattar det här hemma väldigt mycket

          Jag hoppas att du kan få hitta något sätt att blanda upp hemarbete med lite mer vistelse och arbete utanför hemmet. Kanske känns det lättare då? Som att livet inte längre pågår utan dig, där ute?

          Stor kram

          1. Tack fina Clara för att du tog dig tid att svara, blev lite nojig att du tog illa upp av min fråga, men den var ju inte illa ment. Kanske var den kommen ur min tilltagande frustration, och bokstavligt menad – hur GÖR egentligen människor som kommer till ro och känner sig tillfreds? Inget jag missunnar någon, så klart, utan bara att jag vill hitta rätt dörr att gå in igenom och hitta min egen väg för att känna mig grundad. Jag tror du har rätt, det gäller att hitta en balans i kontrasterna. Förutom mina tre biologiska barn som bara är varannan helg hos sin far, har jag min mans två barn som bara är varannan helg hos sin mor har jag min bror hemma på heltid eftersom vi ännu inte hittat en bra dagverksamhet för honom. MIna barn är i åldrarna 2 år, 3,5 år och 4,7 år. Min mans barn är 3 och 5 år. Alla är hemma – behöver jag säga att det kan gå livat till 🙂 Du har rätt, en liten stund på egen hand behövs för att väga upp… Tack, och ha det gott med de dina 🙂

          2. Vill bara saga att det later som att du ar alldeles fantastisk som orkar med Nilla, det ar inte manga som skulle tror jag, aven om det givetvis ar fint att kunna vara hemma med barn och ett syskon sa betyder det INTE att det inte maste vara bade tungt och enformigt.
            Jag hoppas som Clara att du sa smaningom (snart!) kan fa komma ut ur hemmet for nagon annan sysselsattning sa att det kanns som att ”livet utanfor” inte bara gar dig forbi.
            Jag kanner delvis igen mig i hur du beskriver att du kanner, men har oandligt mycket mindre anledning an du att kanna sa. Skickar over styrka och kramar till dig och tror och hoppas att det en dag kommer bli annorlunda for dig. En person som du som ar beredd att for en tid ”ge upp sig sjalv” fortjanar mer an de flesta att fa leva och gora saker som gor att hen kanner sig fullgjord som manniska och kanna sig som en egen person emellanat ocksa!

          3. Tack för dina varma och omtänksamma ord, Annica, det betyder väldigt mycket och kan göra en betydande skillnad! Kram och värme tillbaka 🙂 Ninna

  18. Åh så gulligt! Den där bilden får mig att sakna dotterns mörka kalufs som hon hade när hon föddes. Den nöttes tyvärr bort efter någon månad men nu börjar det komma en blond kalufs istället! 😉 kram

  19. Jag har en egen liten Folke. Han blev sju månader igår. Kärleken till den lilla människan alltså, ofattbart oändlig. Måste vara extra braiga människor dom där Folke-folket.

  20. Men lägg av! Koftan och dräkten din lilla bebis har är ju fantastiska! Är koftan loppisfynd eller går det faktiskt att köpa den någonstans? Vore ju guld.