Kvinnor som vill leva ett mer hälsosamt liv börjar ofta banta. Män som vill leva ett mer hälsosamt liv börjar ofta träna. Träning ger energi, endorfiner, ökat självförtroende. Medan bantning och ett minskat kaloriintag gör en svag, orkeslös och ofta också nedstämd. Kvinnor försöker bli mindre. Män försöker bli större. Kvinnor som “tänker på hälsan” blir mer passiva medan män blir mer aktiva.
När jag gick i lågstadiet fanns det några riktigt stökiga pojkar i min klass. Jag gick till skolsystern och beklagade mig för att jag var så rädd för dem. Vad är du rädd för Clara? Du är ju huvudet längre än allihop och mycket starkare! Nästa gång de retas med dig kan du väl bara ta och vända dem upp och ner?!
Det hon sa gjorde mig alldeles perplex. Aldrig någonsin hade det slagit mig att jag var starkare än dessa killar. Att min längd (jag var verkligen huvudet längre än alla andra) kunder vara en fördel för mig. Att jag skulle kunna utmana dem fysiskt. Sätta dem på plats med min storlek. Min självbild var inte sådan. Tjejer var inte starka helt enkelt. Flickor ska inte behöva vända pojkar upp och ner för att lämnas ifred. Men det är ju rätt bedrövligt när möjligheten inte ens slagit dem. Att de kan! Att de är lika stora och starka. Ja, långt upp i åldern faktiskt både större och starkare än jämnåriga killar. För flickor övas inte att känna sin styrka. Att träna upp den.
När jag bestämde mig för att förbättra min hälsa för några år sedan upplevde jag en smärre personlighetsförändring. Det jag gjorde annorlunda den här gången var att jag fokuserade på att träna istället för att sluta äta som jag gjort tidigare. Ibland när jag var ute och sprang kändes det nästan rebelliskt. Här kommer jag och gör något kvinnor knappt har fått göra under de senaste århundradena! Jag är stark och snabb och ingen kan stoppa mig! Den största skillnaden gjorde träningen dock inte på fysiken utan psyket. Det fysiska självförtroendet spillde över i min vardag och påverkade mig på en rad olika sätt. På sådant som inte hade ett dugg med kroppen att göra. Jag vågade fatta fler obekväma jobbeslut och stå upp för mig själv på ett nytt sätt.
Och jag tänker att det finns en anledning till att kvinnor har hållits passiva i alla tider. Att kvinnor inte har fått cykla, klättra eller springa. För rörelse förändrar en människa. Istället har vi haft för små kläder, för trånga skor, och varit försvagade av brist på fysiska utmaningar. (För små kläder har vi förresten fortfarande – det är bara att kolla på hur flickkläder är tajta och försvårar fysisk lek medan pojkkläder i samma storlek uppmuntrar till rörelse).
Svaga kvinnor orkar inte göra revolution. Hungriga, orkeslösa kvinnor kan inte säga ifrån. Vårt samhälle har byggts på en passiv kvinnoroll och en aktiv mansroll. Kvinnor i rörelse hotar därför hela bygget. Att flickor och kvinnor får lära känna sin styrka och vågar använda den är en otroligt viktig insats för jämställdhet. Rent av samhällsomstörtande.
84 svar
Bra skrivet Clara!
Klockrent som vanligt! Gillar reflektioner du gör och delar med dig av, den här var en väldigt intressant sådan!
Dessutom har rörelse och träning att vi orkar vara smarta på jobbet. Det vore fint om vi tränade för ork och styrka istället för att späka oss själva och leva i trånga kläder.
http://www.enemilia.se
Ibland slår du huvudet på spiken så man häpnar! Klart det är så, om man mest fokuserar på när man ska “få” äta nästa gång, och hur lite/mycket/vad, så tar det ju en massa energi från annat. Förutom att man då får mindre energi till att börja med. Tycker också att det finns en intressant pågående diskussion om den så populära “petigheten” med maten är en variant på ätstörning. När maten blir så komplicerad att det nästa upptar hela ens tillvaro. Typ jag äter bara svenskt, ekologiskt, absolut inget socker, inget vetemjöl, ingen gluten, ingen mjölk, bara hemlagat från grunden, får inte vara plastförpackat etc etc etc. Alltså allt är ju jättebra (äter själv ekologiskt och gärna hemodlat) men vissa har ju gjort ätandet så krångligt att det måste vara en heltidsuppgift att laga/handla/odla allt detta. Förutom att de dessutom gärna klankar ner på den stackare som råkade svälje ner något med socker i. Oftast är dessa personer också kvinnor.
Åhhh underbart! Så himla bra skrivet och det är precis så! Jag önskar att kvinnor kunde sluta banta och ta för sig mer – ta för sig av tiden, ta för sig av träningen och ta för sig av livets goda mer. Heja!
I mitt huvud ger jag dig just nu en stor och varm applåd!
Ah, perfekt, precis vad jag behövde läsa just nu! Har varit sjuk o ska sätta igång med träningen igen. Men tankarna har malt lite på varför jag tränar och vad jag äter. Men du har så rätt. Jag tränar för att bli stor och stark, inte för att bli mindre!
Underbara, underbara Clara!
Det här fick mig att jubla högt!
Mer endorfiner till folket!
Sen är det precis som Maja skriver nedan, att det fokuseras på vad man inte “får” äta.
Jag är allergisk mot alla sädesslag, mjölkprotein, ägg, nötter, jordgubbar och aprikoser. Får alltid frågan “men vad äter du egentligen?!”, medans jag fokuserar på allt jag kan äta! Finns ju hur mycket som helst!:)
Leve starka, välmående och friska kvinnor som vågar och kan stå upp för sig själva!
(Nu kändes det här som en högpredikande klyscha, men så får det vara:)
Det är så sant det du säger!
När Junior var liten var han _liten_. Då fick jag köpa “tjejkläder” till honom för att de inte skulle rasa av. Minior var betydlit bastantare, men inte orimligt stor på nåt sätt. Henne fick jag ändå köpa “killkläder” till för att de inte skulle sitta fjantigt tajt. Och när jag opponerade mig på affären mot detta fenomen, och mot att redan kläder över storlek 74 var så sexistiskt segregerade i mönster, färger och skärningar, så sa personalen “Men folk vill haaa så, vi säljer maaassor!”
Jamen tacka tusan för det, för vad har man att välja på om det inte finns vettiga vintagebutiker i närheten eller man kan sy själv?
Tack för detta viktiga inlägg!
Det var en riktigt bra… vad säger man? Artikel? Jätte fint inlägg 🙂 kanske. Jag blev så glad! Feminism ur en lite annorlunda vinkel. Coolt! Jag skulle vilja lägga den som länk på dagens inlägg i min egen blogg, går det? Jag menar att man på min blogg som har helt andra läsare, bara sonika länkar eller hänvisar hit. Så att det bli enkelt för dem att bara klicka… *undrar*
Bravo Clara!
jag läser just nu något så “omodernt” som Kulla-Gulla serien för mina flickor, och grips av ett underbart stycke i boken “Kulla-Gulla”, där den i övrigt så ödmjuka och nästan överjordiskt lojala Gulla, drämmer en träsko i ansiktet på 14-åringen och plågoanden Kalle Baddare, han som torterar klasskamraten Johannis 10 år, slåss, mobbas, och sätter mindre barn i psykisk press. Hon bönar först och ber, vädjar och pockar men när han inte slutar slåss eller förfölja henne, drämmer hon till – vit i ansiktet av vrede.
Den scenen var så stark att läsa för mina barn att jag nästan började gråta. Inte för att det är rätt att slåss och allt det där, utan att hon, lilla seniga 12-åringen, barnhusbarnet, får nog. Och tar fram all sin styrka och markerar sitt jag, sin vilja.
Har också parallellt just sett på svt flow, Hannah och Amandas “Ett härligare liv” där de i avsnittet om skönhetsingrepp möter dels en skönhetsopererad kille, en plastikkirurg och Lady Dahmer. Hon ska lära Amanda att “detoxa” på utseendefixering, spegla sig mindre, inte ge eller ta emot komplimanger, inte måla sig, raka sig, inte ta snygga eller poserande, försöknande selfies eller bloggbilder.
Amanda finner detta väldigt svårt men försöker i två veckor (känner sig äcklig)
Lady D säger att det kan kännas otroligt tomt först att möta andra kvinnor/människor och inte få starta med: Vad fiiin du är! Eller : Vilken snygg! Var har du köpt den!
Vad ska man prata om när man inte får kommentera folks utseende, liksom?
Därför kallar hon det detox.
Superintressant!
Håller helt med dig i texten om träning och mat.
Men måste också säga att din framtoning, där utseendet, dina “lekar” med dig själv och klädstilar, frisyrer, hårfärger, liksom i massor av kvinnobloggar, faktiskt bidrar till att vi ser på utseendet – inte främst på det inre eller den träningsstyrkan du beskriver. Nu skildrar ju du så mycket annat också, men jag är nyfiken på hur du tänker kring poserande bilder, styling av sig själv, floden av komplimanger du får kring detta (dig själv och dina kläder).
Ha det bra!
Har tänkt ofta att en stor anledning till att jag startade eget som ung är för att jag aldrig haft någon kroppsångest. Ser på min vänninor som drömmer om att starta eget men inte kommer ur sitt eget huvud, bantning och kroppfokus styr deras vardag så det inte har något tid över till att förverkliga sina drömmar.
Åh så bra skrivet! Viken inspirationsboost. Nu ska jag ut och springa!
Bravo! Du skriver så bra du!
Vad intressant att läsa! När jag tänker tillbaka på min uppväxt så stämmer detta – i skolan var alla stolta, trygga, “kaxiga” (läs: ej kuvade) tjejer samma tjejer som spelade fotboll/basket/hockey. Vi var vana att ta plats, jobba med våra kroppar, slammra in i andra människor och det var OKEJ. “Trots att vi var tjejer”. Våran coach tillochmed uppmanade oss att duscha tillsammans efter träningarna (istället för att svettiga åka hem direkt) eftersom man då får en extra halvtimma tillsammans att bara prata. Nu var det ju inte duschandet som var grejen, utan att vi skulle få tid tillsammans OCH bli mer bekväma med varandra och i oss själva.
Ligger nog mycket i det du säger, att fysisk styrka hjälper psykisk styrka!
Varför skulle ni åkt hem svettiga? När jag varit på Friskis & Svettis har jag konstaterat att kvinnor ofta snabbduschar, alternativt bara klär på sig och rusar iväg. Förmodligen till nästa arbetspass hemma, medan männen tar god tid på sig efter träningen sitter i bastun och kopplar av. Nån som känner igen detta?
Nu var detta när jag var mellan 8-16 år gammal, efter en hel lång dag i skolan + restid + 1.5-2h träning ville vi helst bara hem så fort som möjligt. Att behöva packa ner rent ombyte, handduk, schampo/balmsam/tvål etc utöver träningskläder och skolböcker, och släpa runt på det hela dagarna, gjorde att vi oftast bara bytt skor, tog på oss jackorna och körde raka vägen hem efter träningarna.
Av precis samma anledning tränar jag hemma efter gymmet – jag går dit iklädd träningskläder, med vattenflaska i handen och mobil+nycklar i fickan. Inget ombyte. Sen går jag hem och duschar. Skönt, tycker jag!
Nej, det känner jag inte igen, träningsnojan upplever jag precis lika stark hos kvinnorna som hos männen, nästan värre. Gud vad jag stör mig på “åååååååååh jag måååår så braaaaaaa när jag träääääääääänar”-uttalandet. De flesta som säger så är inte de som faktiskt tränar för att må bra utan de som tränar i princip till 99% för att gå ned i vikt. De som verkligen tränar för att de mår bättre av det sitter aldrig och frossar i sina träningsvanor på det sättet. Jag ser detta som en del av att vara “fresh” och att träna är ju så mycket piffigare än att banta för jag är så fresh att jag inte behöver banta och så mår man ju såååå braaa när man trääääääänar. Jag blir galen av det där snacket, det handlar oftast bara om att boosta hur bra man är. Detta är inte riktat mot Clara i första hand, jag har aldrig diskuterat träning med henne men jag upplever att pressen att träna är stor bland kvinnor och att som jag vara tjock och inte träna alls är otroligt provocerande för dessa trääääääningsmänniskor.
Jag håller med Clara att det finns en hel del sanning i detta inlägg, men jag tycker också att många tjejer är aktiva, sunda och starka på samma gång! Det finns helt klart de med träningsnoja som drivs av kroppsideal, men jag delar inte uppfattningen att den stora massan tränar av denna anledningen. Iaf inte mina vänner (killar som tjejer). Vi borde hjälpas åt att inspirera varandra till att utvecklas o känna oss starka med våra unika förutsättningar, utan att låta oss luras av media-trycket.
Jag känner inte alls igen mig i detta. Jag har aldrig upplevt att kvinnor inte skulle “få” röra sig eller att de ska bli mindre och svagare, utan upplever snarare att kvinnor är duktigare än män att hålla sig starka och äta hälsosamt. Konstigt, men också ganska intressant, att vi har så olika upplevelser.
Håller med dig Anna! I vår familj har vi alltid rört oss mycket, vardagsmotion, mycket p.g.a. att vi inte hade någon bil när jag växte upp. Vi gick och cyklade dagligen långa sträckor och det gav oss en härlig grundkondition. Vi tjejer åkte skridskor mycket efter skolan och spelade hockey med killarna, det var aldrig någon som uteslöts för att man var tjej. Vi åt god hemlagad mat och jag kan inte påminna mig om att vi bantade, fanns inget behov för vi gjorde åt den energi vi fick i oss. När våra flickor växte upp fick de också cykla och gå vart de skulle, vi skjutsade dem inte men vi cyklade med dem så klart så länge det behövdes. De åkte också mycket skridskor och skidor på vintern och tyckte det var kul. Jag tror på vardagsmotion, det behöver inte vara så märkvärdigt, bara man rör på sig. Jag har aldrig känt att jag inte kan göra saker för att jag är kvinna, det tror jag vi hittar på själva kanske många gånger för att vi inte vill göra vissa saker. Jag hade ingen bror som förebild utan min mor och far var mina förebilder, starka och sega med mycket vilja och livsglädje. Clara jag tycker att det är bra att du tar upp detta för det är viktigt att förstå att man duger som man är bara man trivs med sig själv.
Hej Clara! Det var länge sedan jag läste din blogg nu, har varit en intensiv tid i skolan. Men oj vad energi och inspiration jag fick av att läsa ikapp här. Nu känns det helt ok att fortsätta på uppsatsskrivandet. Tack!
Förmodligen mer sant än vi vill erkänna för oss själva.
http://www.livetmedorden.wordpress.com
Lysande inlägg! Många kvinnor väljer dieter /äta lite och männen väljer träning generellt så upplever jag det. Det är tragiskt och något som behöver förändras.
Helt jävla rätt!
Men psst, det är ÄNDÅ skönare med tajtare kläder – de ger högre hastigheter och fastnar mindre i en själv/naturen etc. som man springer/cyklar igenom. Det vet alla som håller på med konditionsidrotter. Vi kvinnor behöver inte bära löst à la mansnormen – låt männen upptäcka fördelarna med tajt istället 😉
superbra inlägg!
Så bra skrivet!! 🙂
Det här är så viktigt och jag kan verkligen rekommendera det här radioprogrammet, om kvinnors rätt till löpning, kvinnorna som sprang på barrikaderna <3 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/43160?programid=4325 Det
Du har helt rätt gällande delen där maten är inblandad, dock håller jag inte helt med om att tjejer inte tränar i denna “hälso-trend”-samtid vi lever i. Men för att passa in i idealet av den tränande, tighta och medvetna kvinnan krävs det ju att gå på kaloriunderskott (men utåt är det är OK att äta, så länge man rör på sig dvs) pga ideér om vad man får äta och inte och samtidigt träna för att bli “stark och sund”. Man blir ju mörkrädd av den logiken.
Word! 🙂
http://christinasharmoni.blogspot.se/
Så jäkla sant!!!
du är så bäst! Mitt i prick!
SÅ bra skrivet och så sant. Kom igen nu alla tjejer och våga må bra säger jag =)
Kika in på http://www.modevarlden.se idag för massor av inredningsinspiration samt vackra bilder från modehuset Chanel.
Kram Johanna
Jaaa! Hurra!! Så är det. Tänk att det är så många vuxna kvinnor i Sverige idag som inte kan cykla. De kommer från andra länder. Varje höst och vår har vi varje vecka cykelskola på SFI i Umeå där jag jobbar. Vi springer bakom cyklar och ryggen värker ibland. Men det är det värt! Jag börjar nästan gråta av glädje över deras eufori när de lyckas bemästra konsten!
Men massor av kvinnor tränar ju! De gör som killarna. Och det är bra att de gör det, men det är fortfarande ett kill-härmande att bygga muskler och få hårda lår, tycker jag. Varför ska kvinnor kill-härma när de är så härliga i sig själva. Kvinnor har exempelvis ett naturligt “övertag” i människo-intresse och relations-intresse och intresse för metafysik eller andlighet. Kolla in på teatrarna, hur många kvinnor och hur många män går dit? Kolla in på nyandliga kurser, hur många kvinnor och hur många män går dit? Kvinnorna är sannerligen på hugget där! De vill verkligen utvecklas. Och de tycker det är oerhört kul och spännande och hejdlöst intressant.
Rörelsefrihet är inte bara fysisk rörelse. Rörelsefrihet är också medvetandeutveckling. Där ligger kvinnorna på topp och håller på att skapa en revolution – en medvetanderevolution. DÄR håller kvinnorna på att skapa det nya. Det är helt nya stigar de trampar upp. Inga män har gått där förut och satt upp regler för bra och dåligt. Där håller kvinnorna på att förändra jorden. I full frihet.
Mhm, jo det låter ju helt rimligt att man använder sin kropp som den är gjord för att användas. Det är inte som att kvinnor har sämre kroppar? En av anledningarna till att det blir mycket “killhärmande” som du uttrycker dig är ju för att snubbarna har haft monopol på en hel del aktiviteter som är bra för oss. Så även om det inte är något fel med “människo-relationsintressen” eller metafysik och andlighet är det ju faktiskt en jäkligt basal sak att ha kontroll och makt över sin kropp. Makt med sin kropp. Det har väl dessutom i allra högsta grad en koppling till allt som har med psyke, andlighet och allt det där att göra? De är så djupt sammankopplade de två att jag för min del har svårt att se hur du ska kunna klara det ena utan det andra.
Jag tycker Clara sätter fingret på något oerhört viktigt här. Inte bara i relation till ett feministiskt samhällsperspektiv, utan även i vårt förhållande till vår natur och psykisk hälsa. Jag är helt övertygad om att distansen vi har skapat till våra egna kroppar, genom att inte använda dem, anstränga dem och bruka dem är djupt sammankopplad till de stora problemen vi har med psykisk ohälsa och att vi inte tar hand om vår jord. Det är svårt att förstå hur sammankopplade vi är eller hur man ska kunna påverka något så stort som planeten vi är beroende av, när man inte orkar sätta den ena foten framför den andra, klättra upp i ett träd, sprinta upp för en backe eller lyfta något tungt från marken. Förändring börjar ju alltid inuti.
Intressanta tankar Maria och du har rätt i att kvinnorna ligger i framkant när det gäller exempelvis personlig utveckling och medvetenhet. Och det är en superintressant och viktig utveckling. En av dokumentärerna jag gör handlar om en kvinna som gör just det. Hon tar tag i sitt liv efter en skilsmässa och utvecklas mycket på insidan samtidigt som hon skapar ett bättre liv för sig själv. Medan män ibland direkt skaffar en ny kvinna eller vänder agg utåt och tycker andra har gjort fel istället för att vända fokus inåt och se vad som kan utvecklas och förbättras i en själv.
Sen är det inte alltid så att tjejer härmar killar när de bygger muskler för tjejer har också muskler naturligt. En del har benägenhet att lätt lägga på sig muskler och andra inte. Jag ser muskler på kvinnor lite som att man ser ut som en kvinnlig superhjälte 🙂 och inte som att man vill se ut som män. Muskler kan dessutom ge mer kurvor i form av större och rundare rumpa och fylligare lår så det kan förstärka “kvinnligheten”. En bredare rygg ger också illusionen av en smal midja. Så om man gillar att forma sin kropp är styrketräning kul. Jag tror en vältränad och sund kropp kommer ersätta det supersmala modellidealet.
Ja, Hanna jag håller med om att det är bra att träna för både killar och tjejer. Är lite trött bara på allt fokus på det: träna hit och träna dit. Inre och yttre hänger ihop givetvis. Och att träna är bra på en massa vis. Men jag vill belysa kvinnors naturliga intressen, där de verkligen är starka – för att de helt naturligt vill utvecklas. Jag gillar de mer orörda markerna, som patriarkatet helt har missat för det är inte intresserat av sådana saker. Kvinnors öppenhet för det metafysiska, det andliga, det som tänjer och utvecklar medvetenheten, är en enorm tillgång. Här har vi en enorm kvinnokraft, som går i täten idag. Ja, en helt ny kvinnlig folkrörelse – faktiskt! Men det är inga spotlights på den, för den finns liksom inte på kartan eftersom inga män har trampat där förut. DET tycker jag är mycket mer intressant och dynamiskt att lyfta fram, än att för miljonte gången upprepa att “kvinnor ska ha rätt att göra som männen”. Gäsp. Vi kan ju göra själva, plöja ny mark själva, och vi GÖR det också – och inte för att vända männen ryggen i någon sorts protest – vi gör det för att vi är så himla bra på det och har det naturligt inom oss. Vi bara kan, vi bara vill, vi bara ÄGER inom det området – av hjärtats lust 🙂
Precis så! Jag märker på mig själv när jag inte tränar, när det gått mer än en vecka blir jag sur och deprimerad och känner att inget jag gör är bra. Väl ute i löpspåret igen så blir jag mig så hemskt stark – som världens bästa person. Något alla borde få uppleva ju.
Huvudet på spiken som vanligt!
Bra skrivet!
Synd tycker jag att många kvinnor känner igen sig och känner på det viset, så ska det såklart inte vara. De gym jag har varit medlem i och jobbat på har dock haft en 50+/50- mix av kvinnor/män, så jag tror nog att det inte är så “extremt” som det påpekas här. Men det är nog bra att fler läser detta då jag tror att detta “problem” ändå finns och tankarna som beskrivs är främst hos kvinnor.
You go girls, ut och träna! Män kan också laga mat, tvätta och ta hand om barn, så det är inget som hindrar er. Klart ni ska röra på er!
Intressant inlägg!
Jag håller med dig i en hel del av det du skriver här,, Vad gäller just att vilja träna för att få en “snygg” kropp eller se stark ut (som stereotypt sätt är det killar i högre grad strävar efter) så finns det ju dock en hel del destruktivitet bland killar också. Som t ex att ta olika preparat, steroider och liknande, för att just få till en vältränade överkropp med magrutor och se tillräckligt stark/ “manlig” ut.. Om man ska titta på destruktivitet vad gäller träning så är väl detta vanligast bland unga killar och ätstörningar och ortorexi vanligast bland unga tjejer,, Dvs det handlar också en del om ålder, bägge de här “trenderna” är som absolut vanligast bland unga personer.. Apropå det “historiska” perspektivet har ju kvinnoidéalet också skiftat en hel del genom historien, och sett olika ut i olika klasser. Det passiva kvinnoidélet som t ex fanns under särskilt vissa delar av 1800-talet existerade främst inom överklassen och övremedelklass, men jag tycker du tar upp en viktig poäng när du skriver om de idealen och hur de kan påverka en människas rörelsefritt och kapacitet till t ex uppror.
Tja, några fler exempel på passiviserande av kvinnor: Kina (fötter som snördes), Riktningar inom Islam: Burkan (begränsat synfält), Korsetten (har väl funnits i många olika klasser). Vad sägs om högklackat på kvinnor? (frivilligt begränsande av rörelseförmågan?) Tror vi kan hitta många fler exempel än du nämner ovan, eller hur?
Jag har precis gått med i ett rugbylag (för tjejer) och jag älskar det! En sport där man får och SKA vara tuff, stark och gärna stor! Brudarna i laget är coola och inkluderande, och det är sån sjuk girlpower! Att träna på att tacklas liksom :’)))Nån som vill luncha vid 12 idag?
Oj den där sista meningen klistrades in av misstag (skriver från mobilen)! Bortse från den hehe!
hahaha ja visst vad bjuds det på för smarrigt? 😉
Jag har inte upplevt det så när jag växte upp, kanske för att jag växte upp med två bröder och lekte mycket med killar och jag fick vara mig själv. Ibland tog jag plats och ibland inte, framför allt har jag varit den lite tjuriga tjejen som gör saker på sitt sätt och går sina egna vägar och ibland gör tvärtom bara för att. Det trots att jag aldrig har varit speciellt mycket större fysiskt.
Men jag känner igen mig i känslan när man rör på sig. Nu tycker jag det är infernaliskt tråkigt att springa och känner mig bara mindre då. Men när jag går långt eller är ute och cyklar (på en riktig cykel alltså) så känner jag mig stark och oövervinnerlig.
Hurra vad du är bra!
Riktigt bra Klara! Jag gör flera dokumentärer om kvinnor som vågar gå sin egen väg och två av dom handlar om kvinnor som tränar och tävlar på elitnivå. De bygger muskler och springer 24 timmars marathon trots att de har barn och hela köret.
Styrketräning är min favorit för det gör dig stark, snabb, man får kontakt med hela sin kropp och självförtroendet blir bättre. Dessutom bränner man mer fett dygnet runt så det passar bra för överviktiga. Det formar också kroppen mycket snabbare än nån annan träningsform.
Så fantastiskt bra skrivet! Att jogga/springa är det bästa som finns. Du får smidighet, du mediterar, du får uthållighet och fysisk och psykisk kraft och näring. Läser just nu ” Born to run “. Rekommenderas varmt!
Piachiara.wordpress.com
Hmm, det låter som att du lever på femtiotalet om man läser din text. Jag uppfattar det nog som att både kvinnor och män uppmuntras att röra på sig och bli starka, med medföljande hets och press för båda könen.
Jag håller däremot helt med dig om att känslan att springa och orka och vara stark är näst intill oslagbar:-)
Så jävolusiskt bra skrivet!!!! Fantastiska du!
Så bra skrivet! Jag har till och med hört tjejer säga “Jo, jag vill ju börja gymma, men jag vill ju INTE få muskler!”, och alltså menat att personen ifråga inte törs gymma “för mycket” för att tjejen var rädd att få synliga muskler (vilket inte ens är särskilt lätt att få)….
Helt galet bra text, Clara!
Det är det här jag älskar med att läsa bloggar, man får snabbt och lätt tillgång till hur det varit för andra och kan reflektera över sina egna “sanningar”. Själv är jag uppväxt med två bröder och har hållt på med hästar sedan jag var sex år gammal, så trots att jag bara är 168cm lång, tror jag (även om jag med intellektet inser att det inte är så) att jag är snudd på starkast i världen, och har aldrig på något sätt blivit satt i en passiv kvinnoroll. Som barn skulle jag aldrig tänka tanken att jag eventuellt skulle vara svagare än vilken kille eller tjej som helst.
Tänk att vi lever i samma tid, har ungefär samma ålder och ändå så skilda upplevelser. Det är spännande och väldigt lärorikt!
Så bra skrivet! När jag var liten (är 20 nu) köpte mamma en hel del kläder till mig från pojkavdelningen för att de höll bättre och gick att klättra i träd med, sånt som flickkläderna inte var gjorda för. Det är ju sjukt att det ser ut så fortfarande! Låt flickor röra sig så mycket de orkar!
Känner ingen som “bantat” som förblivit smal om nu det nu skulle vara ett ideal. jag vill vara småfet. och jag är supervig, bra kondis, dansar massor med timmar i veckan. yogar, jag vill ha fett på magen och rumpan och lite här och var. känner mig helstressad när jag går ner i vikt. tänker aldrig förmedla något jävla matkrångel till mina kids. jag äter det jag villl och när jag vill. nästan alltid hemlagat käk men jag äter exakt det jag vill och så mycket jag vill.
powerwalk och dans och lite yoga funkar bra.
men hatar snacket om kroppen.
missnöjet. fokus på att man inte duger. sååååååå jävla tröttsamt.
gå med i en fightclub. det vet jag några kvinnor som gjorde och ja det gjorde susen.
Bra skrivet!! Sant!!
Clara, du är klok som en bok. Som mamma till en dotter uppmuntrar jag henne till att klättra, springa och skita ner sig. Att ta plats, prata mycket och ta för sig. Blir ständigt provocerad över för smala kläder som försvårar fysisk aktivitet. Vill inte pådyvla alla sneda värderingar som min mamma matade mig med.
Varenda gång hälsa diskuteras så undrar jag, var tog måttligheten vägen? Jag anser mig väldigt intresserad av mat, hälsa och träning (och kunnig på området). Men måttligheten har totalt försvunnit ur samhällsdebatten, vi ska äta typ bönor och kvarg och träna fem gånger i veckan, vi måste prata om det och dokumentera det på Instagram. Just pga denna hets så tappar vi helt det sunda förnuftet. Hälsa, som borde vara NATURLIGT integrerat i våra liv, blir istället ett ämne för ångest, skryt, tävling och duktighetsdiskussioner.
Håller med.Det gäller att gå sin egen väg som man mår bra av och att välja rätt instagram vänner som ger en energi☺
Blir egentligen så trött på denna diskussion. Jag tycker Clara har rätt i det hon skriver, vi kvinnor ska banta med lågkaloridieter och må skit av det. MEN! Vi kvinnor som väljer att vara hälsosamma genom träning och kost får skit för att vi hälsohetsar de som inte är lika “duktiga”. Va fan. Vi har väl alla vårt eget ansvar att ta hand om våra kroppar? Jag har utbildat mig inom kostrådgivning för min egen skull, jag har lärt mig hur kroppen fungerar och att hunger har med hormoner att göra, inte att magen är full (genom volym) utan full genon näringstät mat. Jag skulle vilja se fler kvinnor som lägger ner martyrskapet om att uppnå bilden av den (mediala) perfekta kroppen som de aldrig kommer att få och blir sin egen perfekta bild istället. OCH uppmuntrar sina medsystrar som faktiskt tränar och äter mat! Riktig mat! Bli inspirerad istället!
Alla kvinnor får skit för någonting. Lev med det och gör din sak för bara du kan göra det bästa för dig själv <333
Åh! Clara när hon är som bäst är helt briljant!
Jag håller helt med henne i åsikt och tycker att det är en väl värd tanke hon för fram här.
Däremot är jag övertygad om att man gör det för lätt för sig om man, som Clara gör i sista stycket, endast ser kvinnans passiva roll som en effekt av ett patriarkatiskt samhällsstyre. Jag är helt övertygad om att det “i alla tider” har funnits trender och olika sub-samhällen inom det stora där en passiv kvinna inte alls var idealet. På landet till exempel – kvinnans roll var (och är) inte alls aktiv i de hem som återfinns på landsbygden. Där är varje individ viktig och det är (åtminstone var) essentiellt att varje individ drog sitt står till stacken. I krigstider var det absolut inte ett ideal för kvinnan att vara passiv – då krävdes att hon kunde vara stand-in till männen på arbetsplatsen. Och jag sällar mig till dem som tror att subkulturer inte endast är ett postmodernt fenomen, utan är övertygad om att det funnits grupper av oliktänkande i samhället “i alla tider”. En sådan grupp skulle till exempel kunna vara de som var emot att “kvinnor hölls passiva”, varit de som inte “haft för små kläder, för trånga skor, och varit försvagade”, och framför allt finns det ett otal kvinnor som varit föregångare i revolutionär anda: lärarinnor i första folkskolorna, Rosa Parks och Tove Jansson för att nämna några.
Som min 3åriga tjej säger om sig själv; ” jag är stark snabb och modig” det har jag 33årig mor gjort till mitt eget motto!.
Håller helt med!
emmasterners.devote.se
Åh, du är så himla smart! Och har så himla rätt här.
Jag går in här och så skriver du saker som jag egentligen vet men liksom inte tänker på och så tar man liksom med det hela livet. Så himla fint egentligen! Att det du delar med dig på bloggen verkligen påverkar en positivt hela livet.
Kram!
http://www.tinis.me
Så jävla viktigt. Förstår än en gång varför du du titulerar dig som Underbara Clara.
Och ännu en gång har du skrivit en krönika ur ett perspektiv som jag aldrig nånsin ens funderat över. Men jo visst är det så. Mannen äter som en häst och tränar 6 dagar i veckan och jag försöker mig på 5:2 (eller t o m 3:4 efter semestern) och blir gnällig och an satans kärring som alla bara ogillar. Orkeslös och argsint. Men nu när jag är tillbaka i Cross Fit lådan och gör mina 3-4 pass i veckan så blir jag som förbytt. Jag blir effektiv och glad, inspirerande och tålmodig. Som jag önskar att jag kunde riktigt trilla dit på joggning… Det hade ju varit den ultimata energidrogen. Men ser du att jogga det avskyr jag… även om jag försöker och försöker och försöker tycka om det.
Kram
Annette
Tack Clara!!!! Tack för att du är så klok, stark och inspireande! Känner igen mig i det du skriver, jag har också slutat äta tidigare, men har idag en sund kosthållning. Jag älskar att gå till gymet och lyfta vikter, älskar att känna mig stark- det är så mycket bättre än vad en liten kroppsvikt någonsin kan vara.
Tänker att det är viktigt att föra in att icke-rörelse inte innebär passivitet. Vi är många som i olika grader inte har helt funktionell kropp, och att läsa ett inlägg som detta där den aspekten förs in kan jag själv intyga känns så jävla bra.
Mer rörelse åt folket! 😀 (viftar med en liten, men stark näve)
WORD! Jag skrev själv en text för några år sedan om vad vi kvinnor kunnat åstadkomma om vi tog tid från vårt självkritiserande.
http://www.lalinda.se/2013/12/04/halet-mellan-laren-har-inte-vi-kvinnor-annat-att-tanka-pa/
“Kvinnor som vill leva ett mer hälsosamt liv börjar ofta banta. Män som vill leva ett mer hälsosamt liv börjar ofta träna.” Det svåra med såna uttalanden är att det känns som hörsägen. Hur vet man att det är så? Jag vet många kvinnor som tränar, och män som bantar. Jag är född 1950. Mitt vuxenliv har varit oerhört annorlunda jämfört med mina föräldrars, inte minst när det gäller jämställdhet. Gäller det bara mig? Du är mer av åsikten att en dag kommer kvinnorna att resa sig och då störtar Sverige samman. Det känns som din text handlar om 50-talet, när jag var barn. Jag har sett så mycket hända sedan dess. Skriv om det istället. Skriv om hur de frigjorda, starka kvinnorna har det på jobbet. Skriv om män som är föräldralediga, byter blöjor, lagar mat. Vi behöver goda förebilder, inte människor som gör sig roliga över den hjälplöshet som ibland drabbar oss alla när saker och ting förändras. Visst känns det som du plockar poäng på att skriva i väl upplöjda fåror. Våga utmana i stället. Det här är så förutsägbart.
Hörru Sören. Ta en titt på hur kvinnor som betraktas vara “i form” ser ut jämfört med motsvarande man. I rest my case
Så sant! Verkligen välskrivet!
Ska till gymmet på måndag!
Jag ska bli stark.
Sååå bra skrivet!!! Och väldigt intressant/konstigt att det är så.
Håller fullständigt med! En klok nära väninna till mig sa nåt så bra när hon tröttnade på allt bantande: “Min mamma och mormor har bantat. De har räknat kalorier och tänkt på vad de ätit. Deras män? De har fokuserat på sina karriärer och blivit stora akademiker och musiker. Jag vägrar vara tredje generationens kvinna som ägnar sin tid och energi åt detta!” Vi måste ju själva välja!
Så bra inlägg! Intressanta reflektioner!
De här är så jäkla bra!! Har tänkt på detta mycket och du formulerar det så bra! Jag känner mig så ofta begränsad av kläder att jag inte rör mig som jag vill. När jag köper kläder till mitt lilla flicka nu är det de enda jag tänker på, rörelse! Barfota skor, leggings, praktiska ute kläder. Inget får begränsa lek och rörelse.