Lördagen i bilder

Denna lördag vaknade vi tidigt efter en lite stökig natt med ledsen bebis. Själv är jag krasslig och allt annat än pigg. Men efter röriga nätter är det oftast lika bra att bara stiga upp och ignorera tröttheten och försöka göra någonting vettigt av dagen.

Så det gjorde vi. Tände ljus, gjorde eld i spisen och åt frukost. Termometen visade på åtta minus så jag gissade att det skulle bli en solig dag

Och det blev det! Helt magiskt vackert i skogen när jag tog hunden på promenad. Här är utsikten ifrån ”mitt” älgtorn där jag gillar att sitta och filosofera.

Som ni ser var allting liksom doppat i strösocker.

Eventuellt är det här världens vackraste färger

Sedan gick jag in och satte igång att adventspynta lite till. Mest stjärnor och stakar har fått komma fram – men även några fina gammaldags papperstomtar och några gamla burkar med julmotiv.

Och så julblommor förstås! Jag planterade en hyacint bland annat – i en gammal sockerskål med lite mossa

Vid lunchen kom Jakobs mamma och syster på besök så då bjöd vi på vörtbröd och rödbetssallad.

Samt risgrynsgröt. Nomnomnom

Jakob och Albin kämpade på med vårt växthus. Vi köpte det ju begagnat och har plockat ner det själva. Nu ska det monteras upp och det är inte tvärenkelt om man säger så.

Men det går nog. Det var ju fint arbetsväder i alla fall!

Jag fixade fika till ungarna på eftermiddagen – pepparkakor och saffransbullar – och sedan försökte jag mest ta det lugnt och kurera tröttheten och krassligheten.

I morgon ska jag sjunga i kyrkan här i byn och jag hoppas vara pigg nog att vara med på det. Min längtan efter att gå i kyrkan är extra stor kring jul!

Frost och pod

Det är så löjligt fint ute idag! Frosten ligger som kristyr på världen och jag kunde inte låta bli att knäppa några bilder på skönheten. Det är någon som händer med kemin i min kropp så fort det blir minusgrader. Jag blir liksom mig själv. Jaha – är det så här jag ska må! Vintern är verkligen min årstid. I alla fall när det är kallt.

Förresten! Jag gästade ju en podcast för tidningen Dagen i tisdags och nu finns den att lyssna på här eller här. Jag pratar en del om min tro. Vet att flera önskat att jag ska blogga om det mer men nu kan ni alltså lyssna där så länge. Hoppas ni tycker om.

Ha en fin fredag!

Vinterönskan

Fredagsmorgon. Vi står i fönstret och tittar ut.

– Är det jul nu mamma? Jag ska kolla om tomten kommer 

Kanske han ser mig om jag lyser i fönstret?  

Vi blir stående en lång stund. Men ingen tomte kommer. Istället skriver vi brev med önskningar till honom. Jag önskar mig massa snö säger jag. Jag hoppas jag kan få hela säcken säger han.

Det duger inte att jobba heltid och aldrig hämta på dagis

Jag blev så förbannad när jag läste den här texten i Expressen av Britta Svensson med rubriken ”Det duger inte att jobba deltid, hämta tidigt på dagis och sedan klaga på att pensionen blir usel”.  Britta Svensson menar att kvinnor får skylla sig själv för sin dåliga pension eftersom de jobbar deltid och är mer barnlediga. För det första så verkar Britta okunnig om att många kvinnor faktiskt aldrig erbjuds heltid. Inom många kvinnodominerade yrken har man inget annat val än att jobba deltid. Vad ska kvinnorna göra åt det?

Men sedan fattar också många mammor beslutet att jobba deltid. Därför att det ibland är en omöjlig ekvation att jobba heltid och ha småbarn. Och jag blir galen på att kvinnors beslut alltid ska problematiseras och ifrågasättas. Hela vår tanke om jämställdhet bygger på att kvinnor ska bete sig som män. Men varför är mäns sätt att leva och fatta beslut något eftersträvansvärt?  Varför problematiserar vi inte dem istället?  Jag tror inte att det ligger i samhällets bästa att mannen är norm. Jag tycker att kvinnorna borde vara normen som männen får anpassa sig efter. Därför att kvinnor oftare väger in barnperspektivet när de fattar beslut. Och barnperspektivet borde vara det första vi tar hänsyn till! Vad kan vara viktigare än barnen?

Varför tittar inte Britta på omvärlden och säger ”Det duger inte att jobba heltid, hämta sent eller aldrig på förskolan och låta kvinnan ta hela smällen som följer med deltidsarbete.” Tänk om vi någon enda gång kunde prata om det riktiga problemet här: Att män inte tar ut barneldighet. Att män inte vabbar. Att män inte jobbar deltid. (För någon måste ju faktiskt göra det). Deras beslut bidrar till att män är mer eftertraktade på arbetsmarknaden. Män får högre löner och viktigare positioner. Och så blir det ett självsnurrande hjul – för det är ju mycket bättre att den som tjänar minst går ner i arbetstid när barnen kommer…

Själva systemet med åtta timmars arbetsdag i grunden är felaktigt och omodernt. Det infördes år 1919 när männen som arbetade åtta timmar kom hem till en fru som oftast inte yrkesarbetade alls. Tänk om någon kunde påpeka det besynnerliga i att vi fortfarande nästan hundra år senare jobbar lika långa dagar. Trots galloperande arbetsbrist. Och trots att de heltidsarbetande föräldrarna inte kommer hem till en hemmavarande vuxen som sköter markservicen. Tänk om vi kunde fundera ett varv till över detta –  istället för att som Britta skuldbelägga kvinnor som spelar de kort de har givits så gott de kan.

 

Läs mer om vad jag skrivit om arbetslinjen här:

Jag hatar arbetslinjen

Underbaraclara och De Obekväma

Min dokumentärfilm

Pepparkaksbak

På onsdagar är ju Bertil ledig från förskolan. Igår bestämde vi att onsdagsmorgonen skulle ägnas åt att baka pepparkakor. Sagt och gjort! Efter frukosten idag åkte hucklet på, bakbordet fram, Folke åkte upp i barnstol och julmusik slogs på.

Jag kavlade…

Bertil stansade…

och Folke kvalitetskontrollerade

Sedan gräddade vi och det tycker jag är besvärligast av allt för jag råkar alltid glömma plåten så att det bränns. Den här gången var det dock bara en plåt som blev fördärvad.

Resten blev alldeles perfekta och när de kallnat dekorerade jag dem med lite kristyr! Nu har vi något gott att bjuda på till första advent när vi väntar gäster.

Omvårdnad

Ofta tänker jag att det knappt finns något som är  mer tillfredsställande än att vara omvårdande. Speciellt mot någon som är mindre och sårbarare än en själv.  Jag tror att det är därför jag njuter så mycket av att ha djur. Jag känner mig varm i magen när jag storstädat hönshuset och fyllt på nytt foder och spån. När jag kikar in på kvällen för att stänga luckan och hela hönshuset doftar trä och såpa och hönsen sitter på sina pinnar och kurrar förnöjsamt. Eller när jag kommer in från en lång promenad med Melker där han fått springa sig alldeles trött. Och jag ser hur han nöjt rullar ihop sig i fåtöljen. Eller när jag stoppat om mina barn. När Bertil somnat i sin lilla säng, med gosedjursdelfinen och nassegrisen under armarna. Efter att han lyssnat på sagor och vi filosoferat en stund vid sängkanten. Eller när jag brer om Folke som golvats av amningen och sover en tung, fridfull sömn.

Att få ta hand om andra ger livet mening. Det viktiga är bara att komma ihåg att det också gäller också en själv. Man måste ta hand om sig själv. Ge sig själv lite av den där kärleken man förslösar på andra. Ibland är det nästan som att man går omkring och väntar på tillåtelse från andra att pyssla om sig själv. I alla fall som mamma. Man tänker att någon annan ska se till att det blir av. Kanske ens partner. Visst är det fantastiskt om hen tänker på det och kanske också pysslar om en. Men det faktiskt väldigt underskattat att pyssla om sig själv. Att ibland se på sig själv en man ser på sina barn.  Med oäöndlig ömhet och överseende. Istället för att vara full av kritik och självförebråelse över sin otillräcklighet.

För mig kan det handla om att ta ett bad och smörja in benen med någon kräm som luktar gott. Eller den där stunden efter träningen när jag pustar ut i bastun och äter en kall apelsin. Eller när jag inte tvingar mig att stressa runt fast jag är krasslig – utan stannar i sängen med en bra film. Eller när jag börjar arbetsdagen med en kopp kaffe, ett tänt ljus och en stund i fåtöljen. När jag inte gör gott för någon annan utan bara för mig själv.  Den omvårdnad och omtanke man skänker andra kan man faktiskt också ge sig själv. Ja, det är till och med ens skyldighet. Jag måste se till att jag är omhändertagen. Jag kan inte vänta på någon annans initiativ. Jag tänker fylla på själv. Annars håller jag inte.

Tisdagsbestyr

När jag vaknade i morse tänkte jag ”ÄNTLIGEN FREDAG!” tills jag kom på att det bara var tisdag. Snopet. I detta soffhörn har jag i alla fall spenderat stor del av dagen med snorig lillebror

Sedan fick jag besök av Malin och Daniel från tidningen Dagen, vars podcast jag ska gästa. Mycket trevligt. Lägger ut länken när den publicerats!

Hade min skönaste klänning från Camilla Thulin på mig dagen till ära. Lånade den till en plåtning och var tvungen att köpa loss den efteråt för att jag blev så förtjust. Ska fota en helfigur i den någon dag.

Sedan har vi kämpat på med magträning. Jag och Folke har ungefär lika lite magmuskler. Men medan jag motiverar mig med appen Mammamage motiverar han sig med rostfri tesil och decelitermått. Den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket.

Få i sig och få ur sig

Jag är inne i ett sådant tecknings-il just nu. Varje ledig stund plockar jag fram pennorna och ritar. Tycker att det är så otroligt rogivande. Det är vilsamt att läsa också – men medan läsning ger intryck ger skapandet uttryck. Man får ur sig saker istället för att få i sig. Viktig skillnad. Efter att ha läst så mycket när jag var i Turkiet känner jag mig för tillfället rätt så bokmätt. Men snart svänger nog pendeln igen så det gäller att passa på att rita nu!

Saffransbullar med apelsin och mandelmassa

Gyllene saffransbullar på bakgaller med stearinljus intill.

Här kommer som utlovat receptet på mina saffransbullar.

Jag valde att fylla jag dem med smör, mandelmassa, apelsinskal, mandelspån och bittermandelolja.

Apelsinen gifter sig väldigt fint med saffran och bittermandelolja hjälper mandelmassan på traven och ger med mandelsmak.

Som vanligt fyllde jag dem med så mycket smör att de nästan blev mer som wienerbröd. Ta lite mindre fyllning ifall du föredrar bullarna torrare.

Till mina bullar av saffran behöver du:

2 kuvert saffran

3 dl mjölk

50 g färsk jäst för söt deg

1 1/2 dl strösocker

1/2 tsk salt

150 gr  smör, rumsvarmt

1 ägg

ca 11-12 dl vetemjöl

Fyllning:

100 g smör, rumsvarmt

100 g riven mandelmassa

Saften från 1/2 apelsin

Skalet från 1 apelsin

2-3 droppar bittermandelolja

en påse flagad mandel

ett ägg till pensling

Så här bakar du saffransbullarna:

Mortla saffran med lite socker. Häll mjölken i en kastrull och värm till 37 grader tillsammans med saffranssockret.

Häll över mjölken i en bunke.

Smula ner jäst i mjölken.

Rör sedan ner smör, socker, salt och ägg i bunken.

Tillsätt lite vetemjöl i taget tills degen går att arbeta ihop.

Knåda den ordentligt och jäs sedan under bakduk ca 40 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader.

Ta upp degen och kavla ut den till en stor rektangel.

Rör ihop smör och mandelmassa.

Pressa i apelsinsaft, riv apelsinskalet (bara det gula som är ytterst – inget vitt, det smakar bitter) och blanda i tillsammans med bittermandeloljan.

Rör till en smidig smet och bred ut med slickepott över degen.

Strö över lite mandelspån och rulla ihop och skär som vanliga bullar.

Låt bullarna jäsa övertäckta på en plåt i ca 30 minuter.

Pensla dem med ägg och strö över lite mer mandelspån.

Grädda ca 10 minuter på 200 grader.

Barnkammaren

Ett rum vi gjort om i höst är Bertils barnkammare. Egentligen hade jag inte alls tänkt göra om eftersom jag var väldigt förtjust i den gula tapet jag hade hittat på loppis. Ända tills Naturskyddsföreningen gjorde ett test av kemikalieförekomsten i Bertils barnrum. Eftersom jag plastbantat barnkammaren var det relativt låga halter av de flesta gifter, förutom ett värde som var förhöjt. När vi forskade lite på vad som gav utslag så insåg jag att vi tapetserat med vinyltapeter av PVC. Som alltså innehöll ftalater som kan vara hormonstörande och cancerframkallande. Blev så himla besviken eftersom det jag tyckte var ett smart klimatval  – att sätta upp en loppistapet – visade sig vara raka motsatsen. Men eftersom svärfar gjort ett sådant fint underarbete i Bertils rum när han tapetserade där var det inte allt för besvärligt att ta ner vinyltapeten och sätta upp en vanlig papperstapet.

Barnkammaren består av två små rum: en liten lekdel och en ännu mindre sovalkov som skiljs åt med ett valv. Jag valde gula tapeter till rummen eftersom de ligger i norr och upplevs ganska kalla. I den inre sovalkoven valde jag den storblommiga tapeten Cranley från Cole&Son.

Men eftersom det skulle kännas lite stökigt med en så storblommig tapet i båda de två små rummen fick det lilla rummet utanför en mindre gulmönstrad tapet, nämligen Lee Priory, även den ifrån Cole&Son.

Jag vill att barnkammaren ska kännas varm och ombonad och förstås lekvänlig! Hela barnkammaren är inredd med loppisfynd och arvegods. Trasmattan har mamma vävt. Den fina hinken kommer också ifrån henne. De gröna möblerna är ett loppisfynd och den bruna höstolen hade jag som liten. Den gröngrå sängen sov Jakob i som liten och tavelramarna är från loppis där jag också hittade en jättefin bilderbok med cirkustema. Dock fattades flera sidor så jag slaktade boken och ramade in de hela sidorna. I den stora guldramen sitter en Mamma Mu-affisch jag köpt på biblioteket och den broderade tavlan med Sankt Bernhardhunden har min morfars mamma gjort. I den gröna stolen sitter också den fina gosedjursapan från Yawama of Sweden.

Jag ska knäppa lite fler bilder härifrån – i fler vinklar – så fort det kommer en riktigt solig dag. Är hopplöst svårt att fota under mulna novemberdagar.

Lördag i bild

Det börjar bli en tradition att dokumentera våra lördagar så jag fortsätter med det.

Idag hade Bertil sin bästis Ada på besök – och på morgonen dessutom också två andra kompisar.

Det pysslades, pärlandes och klipptes med sax

Utomhus höll Jakob och några kompisar på att elda skrot och sätta upp Marstorps Mats nya växthus.

300 kvadrat ska det bli! Fantastiska ytor för tomater, gurkor, paprika och chili. Vi fick ta lastbilen till hjälp för att nå upp

Jag klädde på Folke ordentligt och sedan promenerade vi till affären för att handla ingrediensen till eftermiddagens bak.

På förmiddagen var det lite soligt och kallt men på eftermiddagen försvann solen – men frost fanns det så det räckte och blev över. Så underbart med kylan!

Vi skyndade oss in när vi kom hem…

…och satte en saffransdeg på jäsning

Samma recept som jag brukar göra men med lite annan fyllning. Ska lägga upp receptet i morgon. Det blev VÄLDIGT gott!

Sedan bakade vi i flera timmar och lyssnade på julmusik! Nu står en gryta på spisen och jag håller på att förbereda middagen för våra kompisar som kommer på besök alldeles strax.

Ha en fin lördagkväll allihopa <3 !

Tio frågor och svar

Fina bloggaren Emmas Vintage utmanade mig med tio frågor på sin blogg och de vill jag så klart svara på!

1. Vad är din stora, ständiga mat-craving? Jag har några olika. Men stekt palt kan jag verkligen få cravings efter. Samt torkat renkött. Som tur är brukar jag ha ett litet lager i frysboxen för pappa torkar renkött åt mig varje vår. En annan craving är min egen sanslöst goda spagetti och köttfärsås med mycket soja, vitlök och crème fraîche. Gjord på älgfärs förstås. Den lagar jag i alla fall en gång i veckan men helst ännu oftare.

2. Vad brukar du dagdrömma om? När jag var yngre dagdrömde jag alltid om när jag skulle bli känd och alla snygga kända killar jag skulle dejta (Leonardo DiCaprio, Daniel i Skilda Världar etc – obsobs jag var typ åtta år). Och sedan satt jag och pratade högt på engelska och låtsades bli intervjuad i olika talkshows. Idag dagdrömmer jag nästan aldrig när jag tänker efter. Däremot skäller jag ibland ut folk efter noter när jag är ute och går. I mitt huvud alltså. Inte för att jag är så himla arg utan mer för att jag tycker att det vore underbart att någon gång få anledning att skälla ut någon sådär som på film. Föremålen för mitt skäll brukar vara gamla dåliga chefer eller mobbare jag hade oturen att gå i skolan med.

3. Vad är din stora guilty pleasure? Slösurfa och läsa kändisskvaller på Perezhilton.com. Urs jag skäms. Totalt hjärndött och väldigt intressant.

4. Vilken kvinna skulle du vilja ge en dos med virtuell kärlek och pepp?  Katarina Wennstam som inte bara är en fantastisk kolumnist på SVD utan också skrivit två otroligt bra och viktiga böcker: En riktig våldtäktsman och Flickan och Skulden.

5. Hur är du som vän? Dålig på att höra av mig. Dålig på att minnas födelsedagar. Men är å andra sidan extremt obrydd och okej med att mina vänner i gengäld glömmer bort min födelsedag eller inte hör av sig på flera veckor. Men sedan skulle jag säga att jag är snäll och lojal. Och bra på att berömma och lyfta andra tror jag. Hoppas jag.

6. Vilken TV-serie/film/bok citerar du allt som oftast? Det måste vara The Wire. Finns ingen bättre teveserie med bättre replikväxlingar. Jag skulle tro att jag och Jakob nämner något ur/om om The Wire i alla fall fem av veckans sju dagar.

7. Vilken egenskap hos dig själv är du mest stolt över? Jag vet inte om stolt är rätt ord – men gladast är jag i alla fall över att jag är en person som är väldigt optimistisk och upplever att jag har en fasligt flyt med allt. Om det händer något dåligt blir jag förvånad och när det händer något bra så tänker jag alltid ”typiskt mig att råka ut för så här bra saker”. Sedan vill jag påpeka att jag egentligen inte alls tror att jag har ovanligt mycket flyt i livet. Jag bara inbillar mig det men det är ju en rätt trevlig känsla.

8. Vad äter du helst när du är solokvist? Chips och choklad. Äter helst onyttiga saker i ensamhet eftersom jag då slipper dela med mig av dem och kan fokusera på ätandet och slipper sabba det med massa onödigt pratande.

9. När känner du dig som starkast? När jag tränat! Obs – inte under tiden som jag tränar. Då känner jag mig mest bara arg för att jag är så svag och orkar så lite. Men efteråt känner jag mig stark.

10. Vad skulle du säga om du fick färdats tillbaka och ge ditt tonårsjag ett råd? Keep on doing what you’re doing. Det kommer tjäna dig väl framöver. Och köp aktier i Apple.

Nu ska jag i min tur utmana ett gäng bloggare att svara på några frågor jag har hittat på. Jag skulle tycka att det vore roligt om Ebba, Lady DahmerApanJessica Silversaga och Bloggkommentatorerna ville svara. Samt ni som läser bloggen ifall ni har lust!

1. Någon (helst otippad) person som du beundrar

2. Något brott du begått eller velat begå

3. Ett minne av någon gång när du stod upp för dig själv

4. När du tappade besinningen.

5. Tre av dina mest framträdande karaktärsdrag

6. När skäms du?

7. När är du stolt?

8. Vad ältar du?

9. En utskällning du fått och minns

10. Vilken kändis fantiserade du om när du var tretton år?

Mer badrum

Sakta men säkert kommer badrummet i ordning och nu äntligen är vårt handfat på plats. Handfatet är pyttelitet (inget annat ryms)  i äldre stil som matchar den lite fyrkantiga toaletten. Märket är engelskt och heter Twyford. Superfint men ingen vidare kvalitet. Vår rörmokare har fått svetsa nya fästen till det – då de fästen som följde med var alldeles för svaga för att orka bära handfatet. Kranen är av märket Oxford och vi beställde den ifrån Badex.

Toalettstolen med spolning på sidan heter Burlington och den har vi beställt genom Badex. Toaborsten kommer från Iris hantverk.

Tycker att toaletten har så fina detaljer!

Badkaret har jag ju visat förut och det är ett gammalt gjutjärnsbadkar som våra grannar hade tänkt köra till tippen. Det har ursprungligen varit inkaklat och därför är utsidan obehandlad. Och det är det jag tycker är så vackert! Vi har behandlat ytan med linolja för att rostningen ska avstanna och inte bilda fläckar i kontakt med vatten. Golvet kommer ifrån Marrakech design.

Kranen är också beställd ifrån Badex och är av märket Oxford! Även den fick vår rörmokare göra en speciallösning med eftersom att den engelska kranens montering inte uppfyllde kraven i Sverige. Det gör den däremot nu.

Nu fattas bara badrumsspegel, belysning, duschdraperi, krokar och ett platsbyggt badrumsskåp. Badrummet är så litet att inga standardlösningar passar. Det är lite bökigt – men slutresultatet blir nog bra i alla fall!

Här kan du hela förvandlingen av badrummet med före- och efterbilder.

• Inlägget är ett annonssamarbete med Yawama of Sweden •

Yawama gör gott

En bloggläsare undrade hur det kommer sig att jag och min syster Anna började samarbeta med Yawama of Sweden. Både jag och Anna har länge velat använda det vi kan för att göra gott för någon annan. Så när Yawamas grundare Nicola Fackel kontaktade oss nappade vi direkt. Nicola är född och uppvuxen i Zambia men har en svensk pappa. Hon har bott i Umeå och läst på Handelshögskolan men också jobbat på plats i Zambia med att bland annat stödja småföretagare.

Jag har ett starkt minne av en kvinna som livnärde sig på att sälja tomater på marknaden. En månad efter hon hade genomgått vår enkel utbildning för att hålla koll på sin ekonomi hade hon lyckats spara ungefär 150 SEK i månaden. Det var mycket pengar som betydde att hon kunde skicka sina barn till en privat skola. Hon var överlycklig och jag med. Det kändes verkligen som en  liten summa. Ändå kunde den göra så stor skillnad för henne” berätta Nicola

Yawama betyder just ”it’s good” på bembaspråket och målet med Yawamas verksamhet är att göra gott. Vi vill göra skillnad för människor genom att hjälpa producenter att nå ut och hitta nya kunder. Och på så sätt få en möjlighet till ökade inkomster och ett bättre liv. Yawama arbetar efter Fair Trades principer.

Men att arbeta med dessa producenter är inte alltid så enkelt. Många av företagen har ingen tidigare erfarenhet av export och flera av producenterna kan varken läsa eller skriva. Little Ndaba heter företaget som stickar våra ekologiska gosedjur. I och med att vi tog fram den här kollektionen har de kunnat starta upp sin verksamhet som varit nedlagd på grund av bristande lönsamhet. Några av kvinnorna som stickar heter Emily, Betty, Esnart och Mary. Inte alla kan läsa stickbeskrivningar så det har varit en utmaning att få arbetet att fungera. En gång i veckan träffas kvinnorna och hämtar nytt garn till sina mjukisdjur och kvalitetskontrollerar gosedjuren de har stickat. Little Ndaba betyder mötesplatsen och det är precis vad det här är. En mötesplats för kvinnor. På bilden ovan har de samlats för att arbeta några timmar tillsammans.

”I am very happy to start crocheting because I learn new things and I help my husband and my children for school fees” säger Betty. Esnart använder pengarna hon tjänar till att ta hand om sina föräldrarlösa barnbarn. ” I help my husband who is old like myself and I take care of my two grandchildren and my own children”

Bakom varje produkt finns ett livsöde. Konstnären och sjubarnsfadern Spider som tillverkar våra kapsylkorgar försörjer inte bara sin egen sjubarnsfamilj på detta sätt utan ger också en inkomstmöjlighet till de som samlar in kapsylerna från barer, cafér och restauranger.

Och våra kuddar som målas för hand produceras i ett område i Zambia med hög arbetslöshet och har med tiden blivit en viktig arbetsgivare i regionen.

Min dröm är att vi ska kunna resa till Zambia nästa år och träffa alla producenter även utveckla nya prototyper och på så sätt få fler människor i arbete. Det handlar inte om välgörenhet utan det handlar om hjälp till självhjälp. Människa till människa. Jag önskar att fler skulle inse att de faktiskt kan göra skillnad med sin konsumtion. Att det  spelar roll vad man lägger pengarna på.

Drömjobbet

Jag tycker verkligen att jag har mitt drömjobb på alla sätt och vis. Ändå kan jag inte låta blir att fundera en del på vad jag skulle göra om jag inte gjorde just det här. Oftast tänker jag att jag skulle vilja vara högstadielärare. Jag vet att just denna yrkesgrupp – för just denna åldersgrupp – har sjukt tuffa arbetsvillkor. Ändå tycker jag att deras jobb verkar så himla spännande och roligt! Älskar att prata om skolan med mina lärarkompisar och höra hur de har det och hur de gör med sina elever.

Sedan är jag väldigt bortskämd just nu med en bra lön och massa frihet så jag skulle förmodligen inte byta jobb när det väl kommer till kritan. Men ibland leker jag med tanken. Älskar verkligen tonåringar och att undervisa i allmänhet. Och tycker att det skulle vara en sådan förmån att få hjälpa till att vägleda unga människor.

Jag är lite nyfiken på vad jobbar ni som läser jobbar med idag – och vad skulle ni jobba med ifall ni kunde välja någonting helt annat? Utan att ta hänsyn till vad som är praktiskt möjligt eller realistiskt att genomföra.