Livsmening

Något av det bästa med att bo så här är allt mina barn får uppleva. Allt jag får ge dem.  Att växa upp med djur. Att växa upp med skit under naglarna. Att fatta var en potatis kommer ifrån och hur en broccoli egentligen växer. Att kossans kiss och bajs är mat för växterna och att hönsen ger oss ägg om vi ger dem korn och gräs och middagens matrester. Att vi jobbar så mycket här hemma och att de alltid kan hänga med på allt. Vara en del av vår vardag och vårt sammanhang. Själv var jag allergisk när jag var liten och fick inte ha några djur alls och trodde aldrig att jag skulle kunna skaffa några heller. Men min son säger att han tänker bli ko-bonde. För att mjölken aldrig ska ta slut hos oss.

I somras när gårdsbutiken stängt för dagen och gårdsplanen tömts på nyfikna människor, höns och grisar. Då gick Ada och Bertil, två skitiga ungar med skrubbsår och fläckar och leriga sandaler  med varsin liten korg och ”handlade” sina egna grönsaker i affären.

Odling. Bra mat. Djur som lever gott. Arbetsgemenskap med vänner. Stolthet över en några mycket jordiga knölar från åkerns djup. Det är verklig livsmening för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

45 kommentarer på “Livsmening”

  1. Det är så fint det du ser. Du är simpel och klok och du ser det vackra i det lilla. Det är åtminstone min uppfattning. Om inte annat så är det vad dina bilder förmedlar. Det vackra, det fina, det lilla. Och det är väl ändå det som är att finna balans i livet, trots att en kan ryta ifrån.

    Massor av kärleksbubblor till dig, din familj och er gård från Närke!

  2. Underbara bilder! Tycker de passar så bra till texten du skriver.. Precis det du skriver är vad jag vill ge mina framtida barn (om jag får några). Tack för din inspirerande blogg!!

  3. Precis så känner och tänker jag själv och även om jag inte har några barn ännu så vill jag även ge mig själv allt det där du beskriver. <3

  4. Fin text Clara! Men kan inte låta bli att reagera på meningen om att ”hönsen ger oss ägg”. Så less på uttrycket att djuren ger oss ägg och kött och mjölk. Nej, det är vi människor som tar detta av djuren!

    1. Håller med dig. Det är en mycket problematisk inställning till djur att de ”ger” oss något. Varför ”får” vi mjölk? För att kalven inte får någon.

    2. Nja, jag skulle vilja dela med mig av våra höns vanor i så fall. Lanthöns med utmärkta instinkter, så vi talar inte om några värpmaskiner.. Jo, dom värper ägg varje dag, lämnar dem och värper nästa dag nya osv osv. Dessa ägg blir alltså inte ruvade på förrän en höna vill ruva och kommer därför bli dålig, söndertrampade el något liknande. Så Därför känns det fint att jag tar dem till oss och den dagen en höna vill ruva får hon det. Finns gråskalor när man har småskaligt lantbruk, däremot är det som du påpekar inom industrin svart eller vitt.. Där får inga höns eller kossor själva visa när man kan låna deras resurser eller ej.

    3. Tack D =) Men vad menar du att hönsen skulle ha äggen till då? Jag menar om vi ”tar” äggen ifrån dem? Jag tror på samklang. På att vi tar hand om djuren och ger dem mat och trygghet. De ger oss gödsel och mjölk och ägg och kött. Småskaligt jordbruk bidrar till den biologiska mångfalden så att humlor, fjärilar och andra insekter också kan överleva. Insekter som behövs för att pollinera och som mat till fåglarna. Allt är ett kretslopp och när det går rätt till är vi människor en kugge i det.

    4. Det kallas speciesism. Jag menar att inte djuren ska leva för vår skull. Nu verkar i och för sig dina hönor ha det riktigt fint och det är klart att äggen går till spillo om inte du/ni tar dom. Men visst är det så att ni har hönor som går till slakt också? Och vaddå samklang? Har MYCKET svårt att tro att hönorna och grisarna känner att det är en bra deal att de får något/några fina år för att sedan bli slaktade. Jag tror att de hade valt något helt annat om inte ni hade satt dom i bur.

      Men vill också säga att ert lilla jordbruk självklart är 100 gånger bättre än dessa vidriga industrier som de flesta människor köper sina animaliska produkter ifrån. Skillnaden är att era djur har ett vettigt liv, men faktum kvarstår att både era grisar och industrigrisarna kommer att möta den oerhört vidriga stund i slakthuset. Så för mig är det som pest eller kolera. Jag tror på exakt det du och dina vänner och grannar satsar på förutom djuren då.

      1. Hej igen! Ja, alla våra hönor går till slakt förr eller senare och så äter vi upp dem. Tupparna tar vi först eftersom för många tuppar på för få hönor är jättejobbigt för hönorna som tappar fjädrarna av allt parande. Dessutom ger tupparna inga ägg. Våra grisar åker aldrig till något slakthus. En granne skjuter dem hemma i hagen innan de hinner blinka (så skulle ju inte fallet vara om de blev tagna av ett djur direkt…) Jag tror inte att djuren vill bli dödade. Men djur dödar varandra för att få mat. Människor behöver också äta. Att göra det så värdigt och bra på alla sätt som går – det gör att mitt liv känns meningsfullt!

    5. Okej, jag förstår vad du säger. Och ja, människan behöver också äta såklart! Men vi behöver absolut inte äta djur. Snarare tvärtom. Vi mår bättre utan animaliska produkter i oss. Och med tanke på det lidandet det innebär för djuren för att vi ska kunna äta upp dom så borde vi verkligen låta bli.

    6. Förstår inte vad du menar? Vad i köttet är det du menar att du går miste om om du t.ex äter bönor, linser och diverse grönsaker. Imorterade behöver dom såklart inte vara! Det är ju inte speciellt snällt mot miljön som du säkert vet.

  5. Håller med! Har inga barn, men har köpt egen gård relativt nyligen. Mår så mycket bättre! Delvis för att jag kan göra det jag vill och styra min tid (driver liten ridskola), men jag tror att närheten till natur osv också är viktig. Det blir tydligare med de olika årstiderna t.ex, och jag tycker inte vintern är lika jobbig längre. Har insett att på vintern kan jag vila och slipper rensa ogräs, laga staket, måla hus, klippa gräs osv. Saker som dock är roliga att göra, men rätt skönt att slippa när mörkret kommer.

    Jag tror helt klart att en stor del av psykisk ohälsa / utbrändhet inte bara är jobb-relaterat. Stort fokus ligger på det, och självklart har många en ohållbar situation, men jag är ganska säker på att andra saker också påverkar, som t.ex. vår livsstil och värderingar. Som du skriver ovan har du ”automatiskt” en mening med livet i det här att ha djur / växter, och det tror jag många saknar. Jag tror många människor skulle bli mycket lyckligare av att backa lite och leva lite mer som förr.

  6. Jaa, vad fint! Vi är nyblina lantisar så vi har inte kommit lika långt i processen som du, men har helt klart samma tankar.

  7. Exakt så Clara! Jag har ett önskan om ett inlägg som hänger ihop lite med detta.. Nämligen ang att robotar ska ta mer och mer plats i srbetslivet och ta över sysslor som idag utförs av människor. Tex kassaarbete, administration, i vården ich på en rad andra områden.. Det pratades lite om detta på nytt på radion igår. Jag tycker det känns skrämmande. Vad har du för tankar och åsikter om detta?

  8. Vilket fint inlägg Clara! Jag är själv uppvuxen på samma sätt, och min högsta dröm är att mina framtida barn också ska få uppleva det. Ha en bra dag!

  9. Jättefina bilder men jag blev lite skraj då jag såg ”yxbilden”. Ujuj, små fingrarna…
    Jag är själv uppvuxen under den svartvita tiden och hade tillgång till allt det du nu ger dig själv och din familj. Förstår att ni har det bra.

  10. Min dröm och nästan min verklighet. Fantastiskt egentligen! Bebis i magen, djuren i ladugården, frön snart i jorden…

    Tack för påminnelsen över att jag verkligen har livsmening.

  11. Så himla härligt då man känner att man ger sina barn det bästa! Jag bor i stan och älskar att ge mina barn kultur, sport, parker….Och att kunna cykla överallt. Det är njutning för mig. Sen uppskattar jag verkligen utflykter till landet och att handla i den typ av butik som ni har! Ha en fin vecka!

  12. Så vackert, både bilder och text. Önskar fler fick uppleva detta, uppvuxen på landet som jag är.

  13. Va fint!

    Tiden tillsammans är livsmeningen!

    Man strövar omkring, fixar, donar och upplever.

    Vi bor i stan och jag älskar att kunna ge en målkulturell omgivning till våra barn. Människor. Möten. Indisk festival i folketspark , åka skateboard och gratis teaterföreställningar hela sommaren. För alla. Det är fint! Vi cyklar till havet och springer i vår närmaste park, med grannbarn och vänner.Picknick och musik.

    Det är tiden som är så värdefull. Sen är det fantastiskt att visa upp och upptäcka tillsammans. Vad det än må vara.

    Det är verkligen livsmening – att vara tillsammans. Var vi än är.

  14. Håller helt med dig, Clara! Jag är själv den fjärde generationen på gården där jag bor och trivs ypperligt med det. Efter studietiden i Umeå valde jag att flytta hem till gården igen och bor nu i min farmor och farfars gamla hus. Känner mig mindre stressad och har en högre livskvalité nu. Det spås ju en ny ”grön våg” och jag tror, och hoppas, att allt fler kommer att välja landsbygd framför storstad. Ha en bra dag och tack för en mycket välskriven blogg!/C

  15. Fotona talar . Jag lever med som du . Odlar min mat osvidare. Det är något jag önskar att alla kunde som ville . Man uppskattar livet på ett annat sätt. Jag bara njuter. Nu längtar jag tills man får stoppa ned fröer och potatis i landet . Se örter blomma och bärbuskar knoppas. Det börjar klia i jord händerna. Härligt att bli jordig om fingrar. Rensa bort visset i jordgubbslandet. Se rabarber knoppar röda puppa upp. Påskliljor snödroppar dyka upp. Åh en härlig tid kommer snart. Längtar längtar. Kram /

  16. ”Så och skörda-Livets möda”
    På en gammal broderad bonad har jag sett den här tänkvärda texten,visst är det så.

    Jag protesterar mot kommentaren från ”någon” om att djuren får utstå ett lidande i och med slakten så att vi får kött att äta.
    Vi har slaktat för husbehov i många år,nöt,gris.får,kalkon och höns,aldrig någonsin har ett djur lidit för att vi slaktat dem.
    Djur FÅR och BEHÖVER inte lida av slakten,då gör man alldeles fel!
    Det är så synd att en del människor är så avskärmade från verkligheten.
    Dina barn kommer aldrig att skriva okunniga inlägg,de får växa upp med naturen Clara!!

    1. Hej lantisen! Nu pratade jag fram för allt om djur i industrin som blir slaktade och att det innebär ett stort lidande för dom att leva det liv dom lever och sedan stå och vänta i kö för att få en bulta huvudet eller gasas ihjäl. Att säga någonting annat vore ju absurt? Vad gäller Claras djur så förstår ju jag också att deras liv är att föredra då de får leva ett fint och naturligt liv, men faktum kvarstår att de blir skjutna i huvudet efter ett inte allt för långt liv. Ordet lidande kanske var fel valt av mig, men jag kan inte förstå hur man kan tycka att det är okej och tro att det är en bra deal för djuren. Speciellt när vi verkligen inte behöver äta djur idag. Därför faller ditt argument om att ”vi alltid ätit djur” bort. För det funkar inte i dagens samhälle. Snarare tvärtom så bidrar det till ohälsa, miljöförstöring och världssvält. Så det kanske är du som ska öppna en bok och sluta skriva såna dumma inlägg?

  17. Hej Clara.
    Fick tårar i ögonen av att läsa detta. Känner mig ofta malplacerad här i stan och ett liv med samma tillvaro som din är verkligen ett mål för mig. Jag hoppas att jag vågar och kan bryta med allt här i stan och livet som stadsbo för jag vill ju bara ha det som du och som i bullerbyn. Tack för att du inspierar mig!
    Varm kram! <3

  18. Jag sitter här som Lundabo, i ett nyproducerat radhus med ett frimärke till trädgård. Uppvuxen på landet med potatisplockning och byta en halv gris mot grannens får, hemkokt äppelmos hos mormor och mamma på skördetröskan. Och tänker att det är som dina barn jag skulle önska att mina små fick växa upp, att det var så det var meningen att de skulle växa upp. Eller, kunde ha varit. En kärlekens kompromiss har lett mig hit, och jag får påminna mig om att det du har kan jag inte få om jag samtidigt vill ha min kärlek, och det vill jag ju. 🙂 Förresten så är jag ju ganska lat och inte ett smack händig, så kanske jag är på rätt plats ändå.

  19. Det låter vacker och jag måste nästan gråta att jag inte kan ge min dotter en sådan där uppväxt. Utan att vi är tvungna att leva här i stan, utan djur och allt.