Bara för att jag bloggade om löpning igår så kunde jag inte låta bli att sticka ut och testa senare på dagen. Lämpligt nog skrapades vägen ren från snö och is så plötsligt gick det att springa efter vår lilla grusväg. Jag pluggade i hörlurarna, slog på RunKeeper och min löparlista och gav mig av. Tänkte jogga lugnt, min kortaste vända som bara är två kilometer. Men när jag sprungit dit var jag inte alls trött så jag körde på i tre kilometer. Och vet ni? Jag sprang med ett brett leende hela vägen. Och jag hade till och med energi kvar att spurta på slutet!
Uppenbarligen har skidåkningen bäddat lite för detta. Men det är också väldigt psykologiskt. Jag ska ju springa en mil i sommar – då måste jag ju orka tre kilometer nu. Tre kilometer är en piss i Mississippi. En kort liten löptur jag sprungit många gånger förut.
Men när jag började springa för två år sedan, med noll erfarenhet i ryggen var mantrat jag upprepade under löpturen (bokstavligt talat) “Hel-ve-te-jag-dör-jag-dör. Hel-ve-te-jag-dör-jag-dör. Hel-ve-te-jag-dör-jag-dööör…” Nu lät mantrat istället “Jag-är-fri. Jag-är-fri. Jag-är-fri”. Som något hämtat från en frikyrkokör. För det är precis så det känns. Jag är fri! Efter en jobbig graviditet och en ganska stillasittande tid efteråt känner jag en enorm frihetskänsla av att vara ute och springa igen.
35 svar
Inspirerande läsning! Jag fick mitt tredje barn för en månad sedan och har varit väldigt stillasittande under graviditeten. Nu längtar jag verkligen efter att komma i form igen och så småningom även ge mig ut och springa.
Var också ute på min första löptur igår. Fast för mig var jag där du var för två år sedan. Jag dööör. Men skam den som ger sig….
Heja, heja!
Spring riktigt långsamt om det blir för tungt, i bästa fall är du oväntat pigg när du är klar och då kan du strunta i tiden och istället få en positiv känsla inför nästa pass.
Åh! Vilken skön känsla! Jag började springa i februari, ca 2 km några gånger i veckan. Kändes som att jag skulle SPY efteråt varje gång. Sedan har jag ökat distansen successivt. Igår lyckades jag springa 7 km (!) utan att stanna (och utan att få spykänsla, hehe). Väldigt långsamt, men ändå. Har alltid trott att alla hurtiga löpare skojar när de säger att det är skönt, men nu tror jag fasen att det är på riktigt?!?!
Ha en fin dag!
Men så underbart det låter, du inspierar verkligen mig till att försöka mig på det där med löpning igen. Mitt mantra är nämligen alltid jag dör… 😉 men det kanske inte måste vara så?
Om man vill springa när det är snö och framförallt is ute kan jag rekommendera att köpa ett par Ice Bug-skor. Jag köpte ett par i vintras och det är verkligen HELA skillnaden mot att springa med vanliga, eller terräng-, skor på is. Med Ice Bugsen springer jag fakiskt precis som på barmark, fästet är superbra och man är inte alls orolig att halka. Kanske är det lite fel årstid nu att tipsa om detta, men om inte annat kan det vara bra att veta till nästa vintersäsong 🙂
Hejja dig!! Jag är också sugen på att försöka komma igång nu!! Hade varit väldigt roligt att veta vad du har för musik i lurarna, behöver tips!!
gött
Bra jobbat!
Är alltid impad av dem som har mycket vilja och mål att träna emot. Jag springer flera gånger i veckan året runt och kan ta milen ensam (förr bara med sällskap som hjälp) utan större problem, ändå misstänker jag att du kanske springer den bättre än mig i sommar! Jag måste nog börja med intervallpass eller annan funktionell träning för att förbättra mig. Nu känner jag mig alltid trött, oavsett antal kilometer…
Det låter underbart. Det är verkligen härligt när löpningen går bra.
Så avundsjuk. Måste lära mig att springa, det är ju lätt bästa träningsformen när man bor på landet.
Igår på programmet vardags puls tog de upp just träning efter graviditet med just löpning som en del av fokus. En sak som kom upp var spring när man fortfarande ammar att man fortfarande har ett hormon i kroppen som gör att bäckenmuskulaturen är svagare. Ett tips att titta på.
Vad härligt det låter! Själv är jag en vandrare. Promenerar flera mil i skogen i veckan med min hund. Jag har försökt på mig att springa/jogga/lunka några gånger i mitt liv, men har aldrig kommit över det där “Jag-tror-jag-dör-fasen”. Så nu vid 37 års ålder har jag accepterat att jag är en vandrare. Men lite avis är jag allt på alla som hittar tjusningen med att springa. 😉
Bra jobbat! Rolig läsning också 🙂
Vad härligt det låter! Längtar till dess att jag själv kommer dit att det är skönt att springa. Är mer på det där skitjobbiga stadiet. Ser fram emot fler inlägg om din träning, det är så kul att läsa 🙂
Skönt! Jag älskar att springa, men jag känner inte igen mig i frihetskänslan tyvärr. Däremot får jag en kick av att arbeta med kroppen och av att bli svettig och trött 🙂 Olika erfarenheter av samma aktivitet – spännande!
Akta dej! Jag började med 5-6 kilometers joggning för 3 år sedan och nu har jag sprungit 3 halvmaror! Det är beroendeframkallande. Jag känner definitivt igen mig i frihetskänslan! Jag är stark, jag är fri! (:
woooop! så skönt när en kan känna så, inget tvång och plågsamhet!!
Jag ramlade in på en sida där en kan köpa ekologiska barnkläder från Lappland nyss. Tänkte på dig Clara och dina läsare som många gillar eko och Norrland 🙂
http://www.klappi.se/
Och heja på med löpningen! Jag ska springa ett välgörenhetslopp om två veckor och har knappt hunnit träna löpning i vår på grund av sjukdom. Men tänker att jag måste orka plåga mig igenom fem kilometer i alla fall!
Låter himla skönt!
Låter härligt!
Jag kan inte springa pga reumatisk sjukdom. Men i helgen tog jag och mina hundar en långpromenad i skogen, kände samma känsla då som du beskriver – jag är fri.
jag ÄLSKAR att springa och är så glad att du bloggar såhär lustfyllt om det! folk säger att man är sååå duktig som tränar och springer och hej och då. Men för mig är det inget konstigt, jag älskar ju´t! efter ditt inlägg igår bestämde jag mig för att springa hem från jobbet, ca 7 km. Nu är jag mör och go och känner att det kan bli en ny vana! heja dig!!!!
Hade varit så kul om du ville besöka min blogg!kram på dig
Mina små motton när det gäller löpning är “det behöver inte gå fort – bara framåt ” , eller ” oavsett hur sakta det går så varvar man ändå den som sitter i soffan ” , ” hellre springa 5 minuter och vara stolt över det än att skita i allt för att man inte orkar 10 minuter ” , ” man ångrar aldrig ett pass. ” och ” känn inte efter före- det är känslan efteråt som slår allt ” och den sista” jämför dig inte med någon annan än den du var igår , du springer inte för att vara elak emot din kropp eller hetsa , du springer FÖR din skull och din kropp ska bära dig hela livet så försök bli din egen bästa vän ” <3
Åh vad härligt! Jag känner igen känslan! Dessvärre har jag fortfarande för mycket känningar av foglossningarna som jag haft efter mina två barn (den yngsta nu 10 1/2 månad). Hur har du gjort för att bli av med foglossningen efter graviditeten?
Hej Clara! Jag har försökt nå dig per mail! Hoppas du ser det snarast! Mvh Maria
Duktig du är som kan njuta av det! Jag hatar att springa men älskar känslan efteråt. (Som så många andra) Svår kombination det där…
Samma här älskar att springa!
Men åh vad härligt det låter i din beskrivning och när man väl kommer igång så blir det mycket lättare. Lycka till med fortsättningen och heja heja 😀
Förstår verkligen din känsla! Min var exakt samma vid första löpturen när 8 månaders foglossning EFTER förlossningen hade gett med sig! Frihet och lycka!
Vad roligt att du skrev det här Clara. Igår var första gången sedan jag var gravid som jag var ute och sprang. Mitt barn är 15 månader nu och jag tror sista gången jag var ute och sprang var kanske i 6:e månaden så det var ett tag sedan. Jag var så sjukt imponerad av mig själv som äntligen tagit mig tid att komma ut. Helt fantastiskt!
Den där befrielsekänslan som infinner sig är underbar. Jag brukar komma över min jobbiga springtröskel efter 5-6 ggr. efter det känns det som om jag skulle kunna springa hur långt och länge som helst, underbar känsla när jag psykiskt bestämmer mig för att sluta och inte kroppen och flåset:)
Duktig du är!
Oops, kommenterade visst fel inlägg… testar igen:
Jag började springa, första gången i mitt vuxna liv, för 1,5 månad sen. Tänkte att det måste vara mest tidseffektivt att bara dra på skorna och ge sig ut, när man har små barn osv. Följer Maria Akrakas program på nybörjarenivå och det är TOPPEN, det är rätt nivå och jag KLARAR det! Men, den stora frågan… när slutar man upprepa mantrat helvete-jag-dör osv… för det gör jag konstant!!??