Tränandets hemlighet

Vad duktig du är som tränar. Får man ofta höra när man tränar. Och har jag ofta sagt till folk som tränar. Men grejen är att det inte är ett dugg duktigt. Det är tränarnas hemlighet. Att det faktiskt är skönt. Att det blir ett beroende. Att träning frisätter en massa lyckohormoner – endorfiner – som efter ett tag gör att träningen känns som välmående-doping. Man vill träna, för man vill få den där kicken.  Det visste jag inte när jag började springa för två år sedan och därför var det så tungt i början. Jag kände bara lidandet. Ansträngningen. Inte glädjen. Men nu vet jag att det är så. Så trots att jag är otränad nu och det är jobbigt att springa rent fysiskt, så vet jag det där och känner redan nu hur glad jag kommer bli efter ett träningspass.

Det är lite som med godis fast tvärtom. Godis är ju godast innan. När man tänker på det goda. Och under tiden när man äter. Men sedan efteråt, då går glädjen bort väldigt fort. Träning är jobbigast innan, väldigt jobbigt under tiden. Men efteråt sitter glädjen i väldigt, väldigt länge.

En annan sak jag noterat med träning är att ju mer jag tränar – desto mer orkar jag göra andra präktiga saker som jag vanligtvis undviker och som inte har ett dugg med träning att göra. När jag tränar orkar jag till exempel använda tandtråd. Jag väljer nyttigare mat. Jag går och lägger mig tidigare. Jag ringer samtal jag gått och skjutit upp i en vecka.  Jag lägger tillbaks grejer där jag tagit dem istället för att slänga dem på golvet. Jag städar bakom spisen.

Det är tränande personers hemlighet. Inte ett dugg duktigt utan en ganska rejäl payoff för en tämligen liten insats.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

44 kommentarer på “Tränandets hemlighet”

  1. Exakt, det är precis så! Det ligger någonting i det där att en aldrig ångrar ett träningspass. Löpning gör att jag mår mycket bättre psykiskt mående plus att det känns som jag FÅR tid av att träna eftersom jag orkar mer, blir piggare och mer kreativ:)

  2. För mig har det aldrig blivit så. Även när jag har tränat regelbundet så har jag fått tvinga ut mig. Aldrig känt ett sug eller ett ”beroende” av de endorfinerna, tyvärr. Däremot mår jag bra efteråt, och tänker att jag längtar till nästa gång. Men så fort eftersvettningen är färdig så försvinner känslan. Tyvärr. Men sånt är livet, vissa får masa sig ut helt enkelt!

    1. Samma här. Jag har tränat regelbundet minst 2 gånger i veckan i ungefär fyra år tror jag. Innan dess tränade jag åxå, men mer sporadiskt. Har haft hund i 15 år, alltså gått promenader minst två timmar om dagen alla dessa år. Har inga som helst problem att åka på semester/konferens eller annat där man inte naturligt rör på sig. Älskar att lata mig.

      Men eftersom jag får så fysiskt ont av att inte träna så kan jag motivera mig till att göra det, även när jag inte är sugen på det (vilket alltså är extremt sällan). Och jag tycker det är kul medan jag håller på, det gör jag för det mesta. Men nåt sug, nä…..

      Däremot känner jag detsamma att de dagar jag tränar är jag tex inte alls sugen på sötsaker och orkar mer, det gör jag absolut. Aktivitet föder aktivitet.

    2. Tänjer spontant att du kanske inte tränat hårt nog och tillräckligt ofta? Jag har en rätt lång startströcka till beroendekänslan. Då ligger jag på minst 3 pass (hårda pass) i veckan. Promenader går tyvärr inte in i denna kategori alls. Fast jag är en promenadmänniska också, men den endorfinkicken man kan få och beroendet, det kan man inte nå genom promenader. Promenader kan ju ja annat som kan kännas för det

    3. Jag varvar träningsform (styrka, kondition, medel, hård, lätt) och när jag dansar då är det superkul just då men sen: ingenting. Däremot om jag kör 90 minuter skivstång-spinning, ja då jäklar, då håller endorfinerna tills dagen efter!

  3. Kan bara hålla med! Jag mår så otroligt mycket bättre när jag tränar och känner mig som en bättre och gladare människa när jag gör det regelbundet! Bästa antidepp! Kram

  4. Det där är så sant som det är sagt! Tränar inte jag så mår jag inte bra. Jag känner mig inte hel. Har man kommit igång med träningen så orkar man så mycket mer i vardagen, man blir värsta super woman.
    Längtar till min unge är ute så jag slipper alla smärtsamma foglossningar!! Längtar till att ta en löp runda!

  5. Håller med! Livet blir liksom lättare och bättre när man känner sig stark, uthållig och pigg. Trots detta orkar jag av olika skäl inte träna just nu. Men nu ska jag iallafall ut på en liten promenad och det ska bli skönt!

  6. Det är så sant det du skriver för den där beroendekänslan som kommer är riktigt härlig och man blir verkligen piggare och hälsosammare 😀

  7. Och just därför är det svårt att förstå, nästan provocerande, när människor som förmodligen aldrig känt av denna goda cirkel ifrågasätter ens sätt att leva!

  8. Så bra skrivet! Har inte tränat på ett tag pga sjukdom men är bra nu, men sååå trött. Börjar med en liten löprunda idag!

  9. HAHA! Känner igen mig. Började springa sommaren 2013 och ska springa maraton nu i maj.

    Så igår sprang jag 2 mil och på eftermiddagen, vem putsade alla fönster i huset? Jo moi! Haha. Vi har enkla fönster skalll tilläggas, moderna 3-glas, 2 sidor per fönster. Puh.

  10. Tack för pepptexten! Har gått länge nu och mentalt förberett mig på träning men ännu inte kommit iväg pga småbarnsliv och amning. Men snart så! Och jag ser fram emot all den glädje och endorfinkick som jag kommer att få då 😀

  11. Precis! Och det är likadant när jag avstår från kaka eller godis eller annat sött på fikat på jobbet. ”Du är alltid så duktig” – inte nödvändigtvis med en trevlig ton om man säger… De fattar inte att jag inte är duktig utan att jag inte mår bra av sött! Just när man har det i munnen kan det vara gott, men sen mår jag inte bra i vare sig magen eller huvudet eller resten av kroppen. Varför skulle jag utsätta mig för det?
    Och sen sitter de och ojar sig över att det är så svårt att gå ner i vikt. Hm… lyssna på kroppen säger jag… den vet vad den behöver och inte behöver.

  12. Ja jag behöver verkligen röra på mig för att må bra i kropp och själ! Än så länge blir det yoga, styrketräning och promenader, med försiktighet, fick mitt andra barn för ett halvår sen och gjorde då mitt andra kejsarsnitt på två år. Behöver styrka för att lyfta och bära barnen, och för energinivån, särskilt nu med två små i huset, är sömnen inte optimal. Blev inspirerad av ditt löpinslägg, skulle så gärna lära mig att springa och tycka om det, inte känna att jag ska dö bara ;). Det verkar vara så fantastiskt när man kommer över den spärren, känslan av frihet som du beskrev, plus att få igång blodcirkulationen och rensa huvudet ordentligt. Men får vänta ett tag till, så kroppen får återhämta sig. I höst kanske!!

  13. Det var exakt det här jag behövde läsa för att få tillräckligt med pepp att ta tag i träningen igen. Heja dig, och heja mig!

  14. En kompis sa till mig att hon var mer snäll mot sig själv, när jag berättade att jag har mina egna ”regler” som kan tvinga mig till träning – har jag t ex tänkt springa ett visst antal gånger en vecka och det saknas ett pass och regnar på söndagskvällen, ja då är det bara att ge sig ut. För jag har ju bestämt mig. Och DET är att vara snäll mot sig själv! Att röra på sig, känna att man följer sina beslut och mår bra efteråt. För även om jag tar en kortare runda eller är seg i benen så att turen går långsamt så SKA jag ut. Så är det bara. Önskar jag var likadan med stöd och röj och rens där hemma…

  15. Javisst är det så, allt det positiva med träningen sprider sig som ringar på vattnet! Och har man dessutom hittat en träningsform som man tycker mycket om, så är det fantastiskt roligt (och ibland jobbigt förstås) både under själva passet och väldigt skönt efteråt = dubbel utdelning!

  16. Tricket är verkligen bara att börja någonstans för att uppnå en förändring. Var som helst och med vad som helst. För varje början är svår. Resten rullar på av farten. Läs mer om mina tankar till en enkel förändring av din livsstil här http://www.bjornensover.se/?p=2195

  17. Hahaha känner igen mig så väl! Det är därför jag aldrig kommer igång med studierna förrän på kvällen efter att dagens träning är gjort!

  18. Ja löpningen är min ventil, ger mig bättre tålamod och gör mig gladare och mer stabil. Ett beroende har jag..blir därför extra jobbigt om jag är sjuk och inte kan träna. Mår då även lite dåligt psykiskt. Någon som har något tips att tillgå som kan lindra bristen på träning vid sådana lägen?

    1. Eftersom du nu frågar om tips, går det bra att jag kommer med ett förslag? I så fall tänker jag följande:

      Kanske försöka hitta någon annan aktivitet som ger dig det träningen ger dig? Om träningen till exempel ger dig lust och du inte kan träna på grund av till exempel halsont, kanske du kan göra något annat som fyller samma funktion vad gäller lust. Kanske träffa några vänner och skratta tillsammans, gå på bio, lyssna på en riktigt bra podcast i badet…

      Men det allra viktigaste är ju att du är så uppmärksam på hur du fungerar när du blir sjuk! Att du vet vad som fattas dig och hur det påverkar ditt mående. Att finna en acceptans i det (även fast en ofta blir frustrerad! för en vill ju bara träna!) och då kunna göra något aktivt åt det. Tex någon annan lustfylld aktivitet eller tankemässigt gå in i ”gilla läget”-fasen och tänka ”nu är jag sjuk och då är det inte bra för mig att träna så jag får istället ligga hemma och mysa i soffan.”

      Men är det så att du mår dåligt psykiskt i en längre tid så är det bra om du söker hjälp på tex din vårdcentral.

      //Alexandra Jansson

  19. ”När jag tränar orkar jag till exempel använda tandtråd.” Haha, det fick mig att skratta härligt! Ligger någonting i det, vill sätta det citatet på badrumsspegeln!

  20. Intressant – för mig är det nämligen tvärtom! Jag förstår av ditt inlägg och kommentarerna att jag kanske är ensam om detta, men jag tycker träningen är rolig INNAN (när jag vet att jag ska träna) och UNDER TIDEN, men blir supertrött EFTERÅT och några endorfiner känner jag inte av efter. Så helt motsatt dig alltså 🙂 Godis gillar jag inte så mycket smaken av, men äter ändå ibland bara för att få den där sockerpiggheten efteråt, så där var det också helt bakvänt. Hmmm…måste fundera över detta alltså.

  21. Tack för peppen! Precis så är det!! Nu ska jag också ta och komma igång, längtar alldeles innerligt mycket efter den där energin som får mig att orka ta tag i tråkiga saker. Och framförallt använda tandtråd, somna i tid och dricka mycket vatten istället för kaffe. Allt det sköna som kommer i löpningspaketet.

  22. Så är det! Och klyshan om att alla kan hitta någon träningsform de älskar, stämmer – tror att många bara fastnar i att inte våga/orka leta och testa. All rörelse är bra och viktig, man måste inte springa! Jag ÄLSKAR att dansa och har gjort det i olika former sedan barnsben, men tyvärr är mina knän slitna nu vid blott 32åroch jag har tvingats hitta nya former för träning. Jag har fastnat totalt för yoga och pilates, en nästan religiös upplevelse att ha upptäckt storheten med dessa två skolor! Längtar till passen, som är färre än jag skulle önska pga tight med tid som förälder…men med trix får man till ett eller två pass i veckan, bättre än inget!!

  23. Känner likadant. Vadå duktig? Jag tränar enbart av egoistiska skäl! Eller som sambon sa igår ”kan du inte träna tidigare på dagen?” Just den dagen var jag surare än ättika fram tills efter träning då jag kände mig helt världsbäst och sprudlande glad! Dessutom får man kraft att ringa det där tråkiga samtalet eller sortera posten…